I år fick jag tag på en lokal bok, Det får du ta ansvar för själv av Ingrid Amrén, som handlar om hur det är att vara regionstyrelsens ordförande under en turbulent tid som präglat Gävleborg under många år. Det är tidigare företrädare som nu efter många år beskrivit hur hennes liv som regionstyrelsens ordförande var och det som hände när man valde att stänga BB i Bollnäs och sedan avveckla Bollnäs sjukhus som akutsjukhus.
Det är intressant att få läsa om hur det inre politiska livet fungerar i ett annat parti, i detta fall socialdemokraterna i Gävleborg. Det som slår mig är hur starkt deras distrikt är och att det är de som bestämmer i Regionen. Det är alltså inte de folkvalda regionpolitikerna utan det mäktiga partidistriktet som består mest av lokalpolitiker och riksdagsledamöter. Hos oss moderater är vår regiongrupp suverän att bestämma över vårt arbete i regionen, även om vi inkluderar vårt länsförbund så är det ändå gruppen som bestämmer och tar ansvaret.
Det är även uppenbart hur man lämnas helt åt sitt öde av den nationella nivån, och får själva hantera underskott i mångmiljonklassen. Detta ska jämföras med idag hur man på regional och nationell nivå ropar efter mer pengar från staten som lösning.
Boken beskriver även hur man gjorde för att hantera följderna av den ekonomiska krisen på 90 talet och hur man beslutade om strukturförändringar som det pratas om även idag. Jag har ända sedan jag började med region/lanstingspolitik hört om 3A beslutet och hur man slaktade Bollnäs sjukhus. I boken kan man läsa om hur tankarna gick i den styrande ledningen, vilket jag aldrig fått tagit del av.
Jag kan även läsa om mina politiska företrädare men också de som jag själv har jobbat med. Exempelvis hur sjukvårdspartisten Stig Zettlin sökte jobb som politisk sekreterare hos socialdemokraterna eller hur Carina Östansjö drev upproret i Bollnäs kring neddragningarna där. Jag har hört deras berättelse om det som hände men aldrig arbetet bakom kulisserna hos dåvarande majoritet. Det ges även en inblick i hur dialogen mellan dåtidens tjänstemän, vilket vissa jag själv har jobbat med en del, och politiken fungerade. Det ger en och annan förklaring till hur det kommer sig att vissa saker ”sitter i väggarna” och inte är så lätt att ändra på.
Även bildandet av Sjukvårdspartiet finns med och hur det gick till. Att partiet bildades som ett parti utifrån strukturförändringar som gjordes vet vi, men det ges en liten annan bild i boken än det som jag själv har hört.
Men det som är mest slående och fruktansvärt är hur drevet mot landstingspolitikerna gick från lokalsamhället, både de lokala politikerna i Bollnäs men även hur kyrkan agerade sig. Ingen politiker ska behöva utstå något sådant. Att bli mordhotad och hur det påverkar ens familj är riktigt gripande att läsa. Även detta har jag hört om men aldrig fått berättat för mig från de som verkligen blev utsatt.
Det finns mycket i boken att ta med sig och lära sig av. Hur en lokal opinion driver på trots att fakta och kunskap visar att det måste göras en del jobbiga saker. Att politiken prövas och vikten av lyhördhet och ledarskap är en grundförutsättning för att kunna förändra. Jag kan även känna igen mig i hur ensam man kan bli när det blåser och därför vikten av att ha goda vänner inom politiken som man kan stötta och få stöd av.
Även om jag inte delar författarens politiska åsikter så är det intressant att lära och förstå det som hände före min tid. Att lära sig av historien är det som gör att vårt samhälle utvecklas och mänskligheten tar sig framåt.
Måste säga att det är en bra bok för oss lokal/regionalpolitiker att läsa, vi kan på så sätt skapa en bättre förståelse för varandra och med det kanske minska spänningarna mellan majoritet och opposition. Tror även många kommunpolitiker skulle behöva läsa den för att förstå komplexiteten i det regionala uppdraget och regionpolitiken. Ibland måste man göra saker som kan te sig dåligt för de lokala väljarna man har, men som är rätt för länet. Det gäller även de som jobbar nationellt, ibland måste de fatta beslut som kanske inte är bra för det lokala men som är bra för landet.
Så sammanfattningsvis kan jag konstatera att det är en bra bok som ger inblick i det som format vår nutid. Ger även en bild av hur det är att vara länets högst folkvalda politiker, det är faktiskt det som Regionstyrelsens ordförande är. Även om boken kanske ger en viss bitter känsla så är det också skriven 17 år efter allt hände, vilket jag tror är bra för då kan man vara ärlig och inte är beroende av dessa personer som man tar upp i boken. Jag kommer själv ha svårt att efter så lång tid kunna återge allt så detaljerat som görs i boken. Men vi får se om jag kommer sammanfatta mina år inom politiken när den dagen kommer. Jag skulle gärna se fler f.d. politiker göra det som Ingrid har gjort i denna bok.
