Sommar igen inom sjukvården

 Nu är det sommar och det råder visst lugn inom regionpolitiken, eller gör det verkligen det? De flesta av oss passar på och koppla av och vara lite sommarlediga, även jag. Men det är klart att det alltid finns saker som händer och som måste hanteras. 

En utmaning vi har är att få vården att fungera, har vi tillräckligt med bemanning, har vi vårdplatser och får våra medarbetare semester som man förväntar sig? Allt detta är det inte alltid enkelt att leva upp till. Det händer saker under sommaren, blir det en varm sommar så ökar belastningen p.g.a. av värmen. Blir många sjuka så ökar svårigheten att bemanna. Vi drar in en del planerad verksamhet för att få ihop det och då ökar köerna. Samtidigt så vill en del patienter inte göra den där knäoperationen under sommaren utan väntar gärna till efter semestern. För att klara av allt så kan vi och försöker ta in hyrpersonal, men de vill ju också vara lediga under sommaren och vi måste minska vårt totala beroende av dessa. 

Vi har en fantastisk personal som planerar för att hantera allt detta, planeringen börjar i stort sett när vi var tillbaks från förra semestern. Samtidigt kan man fråga sig, vi är ju inte de enda som har medarbetare som vill vara lediga under sommaren. Kommunerna, har på samma sätt inom omvårdnad. Industrin måste bemanna produktionen o.s.v. Vi kanske behöver utbyta erfarenheter mellan olika branscher för att lära oss av varandra(nu görs säkert detta, men vi politiker kanske också behöver få en förståelse och lära oss av varandra)

Men ett bra sätt att följa detta är vårdplatssituationen på våra sjukhus. I år ser det ändå ganska lugnt ut, Vi har nu på morgonen 461 vårdplatser tillgängliga varav 48 är lediga. Vi har även såklart en del överbeläggningar och just nu är det 26 på samtliga av våra sjukhus där HIA just nu har 8 patienter på sina 4 vårdplatser och Kirurgen i Hudik har 15 patienter på sina 10 vårdplatser. I våras hade vi ca 550 vårdplatser, så det är ca 90 platser färre än vanlig drift, men samtidigt har vi i år 60 fler vårdplatser än förra året. 

Så har det sett ut de senaste somrarna:

• 2023 461 vårdplatser, varav 48 lediga
• 2022 405 vårdplatser, varav 15 lediga
• 2021 431 vårdplatser, varav  65 lediga
• 2020 467 vårdplatser, varav 71 lediga
• 2019 471 vårdplatser, varav 35 lediga
• 2018 451 vårdplatser, varav 26 lediga
• 2017 451 vårdplatser, varav -5 lediga
• 2016 502 vårdplatser, varav 48 lediga
• 2015 532 vårdplatser, varav 9 lediga
• 2014 547 vårdplatser, varav 47 lediga

Detta är såklart bara ögonblicksbilder just kl 0700 den 24/7 varje år. Men det visar ändå att antalet vårdplatser minskar under sommaren, även om vi i år ser en ökning jämfört med de senaste åren.

Jag brukar följa vårdplatssituationen kontinuerligt för att få en känsla för hur läget är inom vården. Officiellt följer man beläggningsgraden vilket visar på hur många patienter man har delat med antalet tillgängliga vårdplatser, vilket inte är en rättvisande statistik (Vad jag tycker) Utan jag vill veta hur många patienter ligger på överebeläggningsplats. Det hjälper inte dagens 5 HIA patienter på Gävle sjukhus som ligger på överbeläggningsplats att veta att det finns lediga på psykiatrin i Hudik.

Det finns mycket att göra kring detta och vi vet att IVO gjort en granskning(som man kan ifrågasätta) och denna debatt kommer fortsätta de kommande åren. Men just nu känns det hyffsat bra när vi har ökat antal vårdplatser denna sommar.

Bok om att knacka dörr, funkar det?

 I början på sommaren fick jag en glad överraskning i brevlådan. Mina partivänner Lotta och Anders har, i alla hemlighet, skrivit en bok om den dörrknackning som gjorde under våren/sommaren/hösten inför valet förra året. De två är kanske de som har knackat flest dörrar i Gävle under valrörelsen. 

Att skriva en bok om alla de samtal man haft genom att knacka dörr kändes lite märkligt i ett första skede. Hur kan man göra det till något intressant i bokform som gör att man vill läsa. Det kan jag säga att det går alldeles utmärkt. Lotta, som är den som berättar om alla dörrsamtal skriver på ett enkelt och inspirerande sätt hur det har varit och vad man har pratat om.

Dessutom har man även lyckats att beskriva Gävles olika stadsdelar/kommundelar och de som bor där på ett sätt som gör att man verkligen känner den energi och en positiva hoppfullhet som finns, (även om det kommer fram mycket oro över samhällsutvecklingen) Att detta görs under härliga vår- och sommarkvällar ger en extra bra känsla. Det kan ses som en reklambok för människor att bosätta sig här i Gävle. 

Boken ger också inspiration till att börja med att knacka dörr. Många kan känna att man inte vågar ge sig på detta, men här har man verkligen lyckats visa på ett bra och inspirerande sätt hur man kan göra och vilka fantastiska möten det blir. Det blir lite som en manual för att komma igång. Även om alla samtal kanske inte är i positiv anda så ges det även vägledning hur dessa samtal kan hanteras.

När det sedan kommer till själva innehållet i samtalen så märker jag hur viktig regionen är och hur ofta man lyfter fram de problem som finns där. Även Lotta och Anders har i sina möten träffat många medarbetare som gärna berättar om sin vardag. Detta är något som jag också upplever när jag har varit runt i länet och samtalat med tusentals Gävleborgare. Regionen är otroligt viktig, en stor arbetsgivare(en av de största) som bedriver den verksamhet som är viktigaste valfrågan. Samtidigt så känner jag inte riktigt igen mig i de samtal om att förstatliga sjukvården som generallösning som ofta återkommer i boken. Men det kanske beror lite på hur samtalen uppstår i och med att jag ändå är ytterst ansvarig för verksamheten som bedrivs idag och då är de problem som finns här och nu kanske mer relevanta än hur man löser utmaningarna om 20 år.

En annan återkommande del i dessa dörrmöten är samtal kring gängkriminaliteten och den bristande fungerande migration med tillhörande integrationen. Allt som ofta är det just det som kommer upp i samtalen. Detta är något som jag inte heller känner igen mig i. I mina samtal med länsinvånarna så har det inte varit en sådan stor fråga, men det kanske är mer påtagligt i Gävle än i andra delar av länet. 

Jag hoppas att många i partiet läser denna och känner samma inspiration som jag gör när jag läser boken. Känner man sig dessutom lite osäker på just denna kampanjmetod så är boken mycket bra att sätta tänderna i. Man ges goda råd hur man ska göra och hur man inleder samtalen. Det är alltid den första dörren som är lite jobbig. Men det ger också en bra instruktion om hur man hanterar de samtal som inte är lika enkla. Man kan läsa om hur de hanterar allt från envis vänsterpartist till någon på yttersta högerkanten eller riktiga gråsossar, allt i en positiv anda och trevligt bemötande (även om det någon gång kanske blir ett lite abrupt slut på samtalet, både från den de besöker och från våra dörrknackare)

Helt klart en välskriven bok som är väl värd att läsa i hängmattan en sommardag. 

Besparingar inom den centrala administrationen

 I juni så beslutade regionstyrelsen vilka planeringsförutsättningar som vi ska använda när vi tar fram budget för 2024. Det är ett beslut som innebär att vi talar om vilka uppräkningar som varje verksamhet får och vad som ska prioriteras men även hur det ska följas upp. 

Detta används sedan i arbetet som nu pågår för att få fram en realistiskt budget inför nästa år. 

En viktig del för oss har varit att spara inom administrationen och då menar vi den centrala eller den verksamhet som finns under regionstyrelseförvaltningen. Vi hade under våren en utredning som tittade på vilka delar kan vi påverka där och vad är sådan som vi inte vill eller kan röra, exempel på det är försäkringar, pensioner och vårdvalet. 

Det som sedan blev kvar ville vi se vad finansieras via anslag frågan staten d.v.s. vi får täckning för våra kostnader och tar man bort den verksamheten så försvinner också pengarna. Sedan finns det intäkter som finansieras via internavgifter som också behöver jobbas med men som inte påverkar själva regionstyrelsen. 

Sammantaget så finns det 800 miljoner kronor som vi kan påverka. Då tittade vi på vad det skulle innebära om man sparade 2%, 5% eller 10%.  Och vilka konsekvenser det skulle få. Det finns saker som vi kan göras effektivare, saker som vi inte måste göra och delar som vi kanske kan sluta med. 

Detta har vi nu arbetat in i budgetförutsättningarna och vi har från den politiska majoriteten sagt att vi kommer sänka ramarna, för de påverkansbara kostnaderna, till styrelsen med 2% vilket innebär att man ska ta fram åtgärder för att spara 40miljoner kronor (av de 800mnkr som vi kan påverka)

Detta ska nu tjänstemännen komma tillbaks till politiken med. Det kommer vara tufft men är fullt möjligt att göra. Exempelvis har man redan konstaterat att vi kan lämna kontorslokalerna på Teknikparken i Gävle vilket sparar 9mnkr av de 40 som ska åtgärdas. 

Sedan har vi redan sagt att vi inte ska överarbeta våra interna redovisningar, som man har gjort tidigare. Vi kommer inte längre trycka upp en fyrfärgskatalog på 117s när vi gör delårs- och årsredovisningarna. Det räcker med att vi gör det nödvändigaste för redovisningen, oss i politiken och verksamheterna. 

Varför gör vi detta? 

Alla partier i majoriteten har gått till val på att minska administrationen och satsa på sjukvården, och nu gör vi det. Vi får även signaler om att Gävleborg har en större administration än andra jämförbara regioner vilket visar på att det faktiskt går. Vi står inför extremt tuffa ekonomiska utmaningar och för att inte göra som oppositionen, stå och skrika att någon annan ska lösa våra problem så tar vi tag i det själva. Alla måste verkligen göra allt för att vi ska kunna få ordning på ekonomin, då måste även regionstyrelsen jobba med besparingar. Men det viktigaste är att våra väljare nu förväntar sig att vi fokuserar på våra kärnuppdrag, sjukvård, kollektivtrafik, utbildning, regional utveckling. 

Vi kommer såklart inte nå hela vägen fram med detta förslag för en ekonomi i balans men det är en del i det arbetet. Vi kommer inte heller ha fått ordning på ekonomin till nästa år utan det tar sin tid. Vår ambition är att till 2025 så ska vi se att det finns en långsiktig hållbar ekonomi i regionen.