Den svenska arbetsmarknaden bygger på den svenska modellen som växt fram under många år. Det har gjort att man låter industrin förhandla först för att på så sätt normera den svenska lönebildningen, det s.k. märket. Alla andra branscher förhåller sig till det och landar in på avtal kring detta märke.
I år så förhandlade regionen med de flesta förbunden innan det s.k. märket var klart. Alla trodde och hoppades på att märket skulle bli som vanligt runt 2,5%. Men med tanke på den höga inflationen så blev märket högre än förväntat men inte så högt som man befarade. Det blev helt enkelt 4,1% i år och 3,7% nästa år. Detta innebar att de förbund som förhandlade klart innan märket fick ett lönepåslag på 2,5% vilket är mycket lägre än vad man förhandlat fram inom industrin. DE som förhandlade efter märket fick 4,1%
Vi i den nya majoriteten valde då att göra en justering av de redan färdigförhandlade avtal med 1,6% så även våra medarbetare inom de avtalsområden får samma pott som resten av arbetsmarknaden. Man kan tycka att om man har förhandlat så ska man stå fast vid det, vilket jag kan förstå. Problemet blir dock att våra medarbetare som hade ”oturen” att förhandla innan märket tappar jämfört med andra grupper i regionen och i samhället. Detta är såklart inte något som vi önskar och gjorde vi inget så kommer det blir protester och vi kommer behöva kompensera för detta redan nästa år.
Vi valde då att lägga fram ett sådant förslag och hade extra regionstyrelsemöte i dag på morgonen och sedan fullmäktige som tog beslutet.
Oppositionen var såklart kritisk(det är de mot allt vi gör), vad de var kritiska till är lite oklart och varierade över dagen. Man hävdar att parterna ska sköta detta och att vi går emot den svenska modellen. Det kan då vara värt att påtala att vi är en part bland de s.k. parterna vilket innebär att det är vi i regionen som förhandlar och kommer överens. Sedan har vi delegerat det till tjänstemännen men det är vi i fullmäktige som är ytterst ansvariga. Jag uppfattade ändå att de flesta tyckte detta var rätt.
Men för att kunna öka potten och lönerna till de som jobbar på våra hälsocentraler så krävs att ersättningen höjs till hälsocentralerna via höjd ersättning per listad. Beslutet innebär nu att vi kompenserar alla hälsocentraler för denna högre kostnad, såväl våra egna som de privata. Detta skapade såklart osämja inom oppositionen. Vänstern drog vinster i välfärdskortet och kastade den ena anklagelsen efter den andra på ett mycket osmakligt sätt. Det verkar inte riktigt förstå hur det fungerar inom den offentlig finansierade vården. De ansåg helt enkelt att ägarna får stå för de ökade kostnader som det nya märkte gav. Vart de skulle hitta dessa pengar kunde de såklart inte förklara. Centern tyckte som vi att det är självklart att även de som råkar vara anställda av en privat hälsocentral ska ges möjlighet till att få en just löneutveckling. Sossarna stod mittemellan, vad de tyckte blev mest oklart. De verkade mest vara kränkta över att ärendet togs fram ganska snabbt.
Men beslutet blev som vi önskade. Nu ges alla fackförbund en pott motsvarande märket d.v.s. 4,1% Till detta så behöll vi den extra satsning vi beslutat om tidigare till vårdförbundet med 1%. Vi agerar även konkurrensneutralt och kompenserar de privata hälsocentralerna för ökade lönekostnader. Jag tror de flesta är nöjda över detta, förutom en och annan vänsterpartist.
Vi har nu en majoritet som agerar när något händer. Vi viker inte ned oss för vänstern ”hata företagsretorik” eller sossarnas ”det är inte tillräckligt berett” argument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar