Förra veckan genomförde vi återigen ett fullmäktige som går till historien som någon form av lågvattenmärke. Regionfullmäktige är den högst beslutade demokratiska församlingen i länet där de politiska topparna sitter i länet. Man kan därför förvänta sig att just denna församling föregår med gott exempel med god ton och en bra politisk debattklimat.
Jag har suttit några år och kan konstatera att klimatet har försämrats genom åren. När jag började så reagerade jag på att det var hög debattnivå och det fanns en ömsesidig respekt mellan de olika lägren, man kunde ha hårda debatter men i pausen var man goda vänner. Men allt som tiden gått så har det försämrats och nu när sossarna förlorade makten så har det sjunkit som en sten.
Jag hade ingången i att om vi som den nya majoriteten agerade som vi ville att den gamla majoriteten skulle ha gjort och den nuvarande oppositionen agerar som man ville att vi i den gamla skulle ha gjort så kommer det bli riktigt bra. Det känns numer som man gör precis tvärtom.
Så på fullmäktige förra veckan kunde vi höra och se hur man använder allt mer härskartekniker, det kan röra sig om att medvetet inte vad motståndarna heter eller förminskar och osynliggör våra kvinnor som deltar i debatten. Det kan även röra sig om hur man osynliggör ordförande genom att inte tacka för ordet. Men vi har även hört genom åren hur man kallar oss för fascister, schizofrena och andra tillmälen.
Men värst av allt är nog ändå hur man sitter i salen och öppet hånskrattar åt motståndares inlägg och i pauser ger gliringar och nedlåtande kommentarer.
Hur ska vi få fler att vilja engagera sig i regionpolitiken när man beter sig så. Man har synpunkter på att få kanske är uppe i debatten, men hur ska man få fler att aktivt delta när man blir påhoppad och nedtryckt av motståndarsidan.
Själv försöker jag verkligen se till att skilja på sak och person. Därför använder jag hellre titel än namn, tackar för bra inlägg och initiativ som tas. Förstärker gärna det andra säger och försöker hålla mig till saken som debatteras. Men det är klart att jag inte alltid lyckas med det. Jag försöker därför kolla på fullmäktige efteråt och på det sättet se om jag utrycker mig så som jag har tänkt mig och förväntar mig att jag ska göra.
Jag brukar även ta fram en del intressanta klipp från talarstolen för att kunna påminna oss om hur det uppfattas och det finns helt klart en del att fundera över,
Men jag är hoppfull. Om vi tillsammans kan ta tag i detta så har vi framtiden i våra egna händer. Jag tror ingen vill att det ska vara som det är.
Vet inte vad motståndaren heter
Kallar andra för rasister