Vi har kunnat läsa under fler år om många tragiska patientfall som påvisar brister inom psykiatrin i Gävle. Det är klart att media inte alltid ger en heltäckande bild men de patientberättelser som vi kan läsa om räcker för att se att det inte fungerar som det ska. Även medarbetare hör av sig och bekräftar de bilder som ges.
Vi har såklart lyft dessa frågor i de politiska forum vi finns i men möts alltid av att vi som politiker inte ska lägga oss i. Det kan handla om möjligheten för en ung patient att söka sig till annan vårdgivare eller vad som verkligen har hänt i ett uppmärksammat fall. Som vanligt så möts vi mest av tystnad från ledningen vilket är oroande.
Vi ser även att köerna växer och fler väntar på att få den hjälp som de verkligen behöver. Där kan såklart pandemin påverka men det kan inte vara hela förklaringen och den värsta fasen av pandemin är över så man har haft möjlighet att jobba ikapp kön.
Vad kan vi då göra?
För det första så behöver vi gå till botten med de problem som finns inom verksamheterna. Varför slutar medarbetare och hur kommer det sig att vi har de brister och tillgänglighet vi har. Nu görs en genomlysning av regionen själva, vilket man kan ifrågasätta. Med tanke på den tystnadskultur som finns och rädsla att få sparken så krävs att en utredning görs av extern part som är helt oberoende av lojalitetsband mot ledningen.
Arbetsmiljön brister, som jag påpekat tidigare, inom stora delar av regionen och även inom psykiatrin. Det gör att medarbetare slutar och det är svårt att rekrytera och då blir pressen större på de som är kvar och det blir svårt att hinna med, där kommer vårt medarbetarlöfte göra skillnad.
För att bryta de eventuella kulturer och brister som finns så får man inte vara rädd för att göra en organisationsförändring om så krävs så vi kan fokusera på denna viktiga verksamhet.
Vi får inte heller dra oss ifrån att ta in externa aktörer som hjälper oss. Jag vet att det finns sådana som är beredda att hjälpa till men av ideologiska skäl så vägrar ledningen att göra det vilket är mycket tråkigt.
Det kommer säkert krävas mer resurser men samtidig löser inte mer resurser till en dysfunktionell verksamhet.
Sedan behöver vi politiker fundera på vilken roll vi ska ha i detta. Hur ska patientnämnden jobba med dessa ärenden, vilken roll ska hälso- och sjukvårdsnämnden ha. Det är klart att politiker inte ska gå in i enskilda fall, men hur kan vi fånga upp dessa berättelser och ta vårt politiska ansvar.
Det finns helt klart mycket som behöver tas tag i regionen när vi tar över makten efter valet. Där får den nya politiska ledningen inte backa. Tillsammans med våra medarbetare ska vi se till att psykiatrivården fungerar som den ska. Det är vi skyldiga våra länsinvånare.
Några klipp från en av länets tidningar
https://www.gd.se/2022-03-07/efter-pandemin--fler-far-vanta-pa-hjalp-hos-pressad-psykiatri
https://www.gd.se/2022-01-20/skylten-som-saknas-hos-psykiatrin-i-region-gavleborg
https://www.gd.se/2022-06-27/det-ar-otroligt-slitsamt--men-cheferna-tar-inte-till-sig
https://www.gd.se/2022-06-27/vardforbundet-det-ar-helt-oacceptabelt
Jag har själv varit utsatt för psykiatrins "vård" under lång tid och märkt av dess försämring. Nu senast var jag tvungen att straffa ut mig själv från ett LPT då jag var rädd för en av läkarnas involvering i min vård.
SvaraRaderaDet kan jag intyga om attvården på psykiatrin I Gävle brister på många sätt är själv vittne
SvaraRadera