Tystnadskulturen tilltar

 Vi har under den senaste tiden lyft frågan om den tystnadskultur som sprider sig allt mer i regionen. Det har rapporterats i media och vi har i oppositionen lyft upp detta på bordet. Det är inget nytt fenomen men det blir allt värre och värre. Läser man media så kan man även där se flertalet exempel på detta. 

När man pratar med media så bekräftar de detta också. De får allt svårare att få med sig medarbetare på att prata om vad som händer i regionen. Förutom när majoriteten och pressavdelningen går ut med förskönande nyheter som vinklas på så sätt för att göra en positiv bildsättning av regionen och de som leder den.

Ibland lyckas vi förklara för media hur det ligger till men allt som ofta så är den enkla vägen att ta deras pressmeddelande och lägga ut det utan att gå till botten med det. 

Ett exempel är när majoriteten går ut och säger att förtroendet för vården har ökat under pandemin. När man däremot studerar den undersökning som man syftar till så ser man att 

Förtroendet för sjukvården var:

2020 66,5% 2021 66,4% d.v.s. oförändrat eller en liten minskning med 0,1%

Frågan om man anser sig ha tillgång till den sjukvård man behöver var:

2020 92% 2021 89,2% d.v.s. en minskning på ca 3%

SVT berättat för ett tag sedan hur en chef har stormat in på en intervju med medarbetare och ifrågasatt vad media gör det, vilka frågor som ska ställas och att de vill se och kunna korrigera inslaget innan det sänds. 

Det finns även berättelser där chefen har sagt att man inte ska uttala sig till media utan låta presstjänst i Gävle sköta det. 

Sedan har vi kulvertkonsten där medarbetare säger att man blivit tillsagd att inte yttra sig för då kan man få sparken. 

Så här fortsätter det, det finns alldeles för många exempel på när vi som region försöker styra media och tysta vår personal. 

När allt detta händer så blir tyvärr personalen allt mer tyst. Vem vill riskera jobbet eller hamna i onod hos chefen för att man säger vad man tycker. Det spelar inte heller någon roll om man går ut och säger att man får tala med media, känner man sig tystad så räcker det. 

I dagens poddavsnitt så pratar jag och min regionrådskollega Alexander om detta och vilka lagar som gäller. 

Del tre i Uppdrag Gransknings serie om regionerna

 Nu har Uppdrag Granskning släppt sina tre program där man granskar landets regioner. Det blir såklart inte en helomfattande granskning som täcker allt regionerna gör utan mer några få nedslag. Det sista programmet handlar om oss regionpolitiker om vad vi gör. 

Att regionvalet är det glömda valet är det nog ingen som säger emot. När sjukvårdsfrågorna är bland de viktigaste frågorna för väljarna så borde regionen och det som händer där vara väldigt i ropet. I en enkät som SVT har gjort så säger 47% att de vet att regionerna är de som ansvarar för sjukvården. Jag tycker det ändå är ganska högt med tanke på det låga intresse som media visar för regionen och det som händer där. För det är ju ändå så att både kommunerna och staten har sina delar i ansvaret för sjukvården. Men när det kommer till andra delar inom regionens ansvarsområde, kollektivtrafik, infrastruktur, regional utveckling och kultur så är nog kunskapen ännu lägre.

Nu har man ändå granskat oss. Man säger att det är 5000 politiker som styr över regionerna men det är nog lite tillskarvat. Det är alltså inte 5000 som sitter i regionfullmäktige eller i regionstyrelse eller i hälso- och sjukvårdsnämnden. Vissa av de personer som de lyfter fram från oss moderater i Gävleborg har inga uppdrag alls i regionen. Men det är ändå många som jobbar politiskt med dessa frågor. Det skulle vara intressant som en jämförelse att titta på hur många kommunpolitiker vi har i landet, tror att de är bra många fler än oss i regionen. (Gävleborg har 338 regionpolitiker och 1800 kommunpolitiker.)

Sedan försöker man visa vad man får av våra politiker. Där har man jämfört budgetar för att påvisa att det inte skiljer så mycket mellan de politiska alternativen. Så kan det vara men jag blev tidigare intervjuad om just att vi opposition i Region Gävleborg sticker ut i vår budget där vi har väldigt mycket ekonomiska skillnader jämfört med majoriteten. Denna veckas avsnitt av Uppdrag Granskning visar att inte så är fallet hos vissa andra regioner. Det var kanske därför det inte var så intressant att lyfta fram  just Gävleborg som ett bra exempel, det är ju inte UGs grej riktigt.

Dags att sätta ned foten när det gäller regionernas egna flygbolag

 På veckans regionstyrelse hanterade vi frågan kring vårt egna flygbolag, svenskt ambulansflyg. Alla sveriges regioner gick 2015 ihop för att starta ett eget flygbolag som ska transportera våra patienter. Idag så är denna tjänst upphandlad vilket har fungerat bra genom alla år.

När frågan var aktuell 2015 så var vi moderater i Gävleborg tveksamma, varför ta över något i egen regi som fungerar. ”if it ain't broke, don't fix it”

Men man skulle då köpa flygplan där vi sedan skulle upphandla drift och skötsel. Nu har man ändrat sig och nu ska vi anställa piloter, drifta tre flygbaser och äga 6 jetplan. Det har alltså blivit något annat. Det skulle vi kunna leva med om det var så att detta nu skulle göras billigare och bättre. 

När vi fick kalkyler för ett år sedan så ökade priset fem gånger. Nu har man reviderat prissättningen och det visar på att vi fortfarande kommer öka våra kostnader drastiskt.

Priset kommer att öka från idag

Kostnad per flygtimme:
30 000kr/flygtimme 2020
40 000kr/flygtimme 2018

Eller en total kostnad på :
2,3mnkr 2020
4,2mnkr 2018

Till 

125 000kr/flygtimme

Eller 

4-5mnkr grundavgift samt 20000kr/flygtimme

Det är alltså en mycket dålig affär för Gävleborgarna som får betala 4ggr mer per flygtimme med denna lösning. 

Frågan diskuterades på regionstyrelsen nu i veckan när vi skulle besluta om ny förbundsordning för förbundet och vi moderater känner att det är dags att sätta ned foten. Vi kan inte acceptera att man slösar på våra skattebetalares pengar på detta sätt. Så vi vill att man säger nej till detta nya avtal och inleder förhandlingar om att lämna förbundet. Vi blir kanske den första regionen som lämnar men absolut inte den sista. Många regioner är missnöjda men ingen vågar vara den som först kliver. 

För att lösa transporter av våra patienter så kan vi fortsätta att upphandla. 

Granskning av landets 21 regioner

 Nu pågår en granskning av SVTs Uppdrag Granskning av alla regioner och det arbete som regionerna bedriver. I tre avsnitt ska man granska oss utifrån den otillgängliga vården och pandemihanteringen och sist hur vi jobbar politiskt.

Det är bra att man granskar regionerna och medialt ställer oss styrande till svars. Man kommer även ställa oss i oppositionen mot väggen i det sista programmet vilket blir spännande att se.

Dagens avsnitt handlade om hur regionerna hanterade pandemin utifrån dödlighet på IVA och att testningen kom igång sent. Deras slutsats är att det skulle vara bättre med färre regioner än de 21 vi har idag. Jag är tveksam om den slutsatsen är korrekt.

Det skiljer sig hur stor andel av de patienter som vårdades på IVA med covid som avled. Där utser man de bästa regionerna, med lägst dödlighet, och de sämsta, de med högst dödlighet. Man visar på att man haft olika rutiner och jobbat lite annorlunda. Det kan mycket väl vara så att hur vi har arbetat skiljer sig åt och därmed blir utfallet också annorlunda. 

Det är just detta som är paradoxen med regioner. Vi tillåter inte skillnader men samtidigt vill vi ha en vård av hög kvalité. Hur ska man kunna se vad som är hög kvalité om alla gör på samma sätt och får samma resultat. Genom att man gör olika så kan man hitta best practice och därmed sprida de goda exemplen. Men då skiljer sig vården åt vilket inte är acceptabelt.

Skillnaden finns inte bara mellan regioner utan även inom regionerna vilket beror på att det är olika människor som jobbar på olika ställen och det är olika läkare som har det medicinska ansvaret. Detta kommer inte bli annorlunda om vi hade färre eller inga regioner. Sedan skiljer sig också utfallet beroende på vilka typer av patienter man har, vilket man inte riktigt vill prata om i programmet. 

När det kommer till testningen tycker jag att regionerna får oförtjänt kritik. Vi i Gävleborg kom igång sent med testning och vi moderater var snabba på bollen och tjatade om testning. Då när vi tjatade om detta blev det tydligt att staten och Folkhälsomyndigheten kom med otydliga besked som dessutom ändrades över tid. Ingen kan säga att det varit tydligt med vilka som ska vaccineras och när, samma sak var det med testningen. Alla vet att testning och smittspårning är det som fungerar bäst på smittsamma sjukdomar. Att det är regionerna och de regionala smittskyddsmyndigheterna som ansvarar för detta är det ingen som ifrågasätter. Men varför började då FHM och regeringen att peta i detta? Den frågan är det ingen som ställer utan man skyller allt på regionerna.  

Jag tror inte heller att någon region avstod från testning för att man inte hade fått ersättning eller att det finns en motsättning mellan moderaterna i regionerna och regeringen som man påstår i programmet. För även de regioner där sossar styr så kom testningen igång sent och de regionern med god ekonomi hade också problem.  

Men logiken är ju så att man vill hitta konflikt och syndabockar, men det får man kanske räkna med när UG gör sina inslag. Nästa vecka är det oss politiker som ska granskas. Jag har själv suttit i 1,5 timmes intervju och blivit grillad. Blir intressant vilka 30s de klippt ihop.