Vård vid livets slut av barn

 Vi har under alla år som jag jobbat politiskt kämpat för den palliativa vården och dess utveckling. Vi har under dessa år påpekat behovet av mångfald av vårdgivare och vårdplatser. Det kan handla om att många vill vårdas den sista tiden i sitt eget hem, eller någon anhörigs. Eller att man vill vårdas på ett Hospice d.v.s. ett boende som särskilt inriktat mot palliativ vård med särskild utbildad personal som hela tiden finns på plats. Eller så känner man sig mest trygg med att ha sjukvårdens resurser på plats och väljer därför att vårdas på ett av våra sjukhus, eller sjukhus i en annan region. Sedan finns det säkert sådan vård som vi ännu inte tänkt på men som man som palliativ patient gärna skulle vilja vårdas på.

Detta ska såklart gälla alla i hela länet oavsett ålder och socioekonomiska förutsättningar på ett likvärdigt sätt. Idag ser det inte ut så i vårt län. 

När vi lyft behovet av Hospice och annan palliativ vård så har majoritet alltid svarat med att ingen vill vara på ett Hospice utan alla vill vårdas i hemmet. Det stämmer säkert att många vill just det men långt ifrån alla. 

Därför blir jag extra förvånad och besviken när vi nu kunde läsa om hur barn exkluderas i vården i hemmet. Det finns ingen som ansvarar för vård i hemmet för våra barn, oavsett om det gäller palliativ vård, specialiserad vård eller bassjukvård.

Så när majoritetens företrädare har stått att slagits för att alla ska vårdas i hemmet så har det inte gällt våra barn tydligen, de ska vårdas på sjukhuset helt enkelt. Detta är något som inte har lyfts tidigare, varken av oss i oppositionen eller majoriteten. 

Vi har nu läst ett par artiklar om hur man som barn vårdas palliativ inte har möjlighet att vårdas i hemmet. Det rör sig inte om så många barn i vårt län men det spelar för mig ingen roll. Ingen ska tvingas att vårdas på ett ställe där man inte vill. Det kanske är extra viktigt för just barn att kunna leva så normalt som möjligt den sista tiden. 

Nu har man från våra verksamheter löst detta, trots att man påpekat att ingen har detta ansvar. Man har ställt upp på sin fritid för att besöka dessa barn och våra palliativa team kunde vi läsa om har försökt lösa detta efter bästa förmåga. 

För att lyfta denna fråga och hitta lösningar så har jag nu lyft frågan till den högsta politiska församlingen i länet, regionfullmäktige. Där ställer jag helt enkelt majoriteten till svars. Trots att de har stått och pratat om att alla ska vårdas i hemmet den sista tiden i livet så har de inte brytt sig om barnen. Det ska bli spännande att höra hur det kommer sig, har de inte kontroll på hur vården fungerar eller snarare inte fungerar. 

Jag hoppas sedan att vi snabbt kommer hitta en organisatorisk lösning för detta, om inte majoriteten gör det omgående så kommer vi tvinga dem helt enkelt.