Korrupta partier?

I dagarna kom det fram att LO nu ska betala 50 miljoner kronor till socialdemokraterna och deras valrörelse. Detta ”bidrag” kommer också med en kravlista på vad man vill att sossarna ska göra efter valet. Man kräver högre a-kassa, höjd sjukersättning, inte höjd pensionsålder, stoppa privata aktörer i välfärden, skatten ska höjas bl.a.

Definitionen av korruption är enligt NE ”Missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor”

Hur man än ser på LOs bidrag till sossarna med en tillhörande kravlista kan inte ses som annat än korruption. Tänk om Moderaterna hade tagit mot ersättningar från näringslivets, eller deras organisation, med en tillhörande kravlista. Vilket liv det skulle bli. Eller Vänsterpartiet skulle ta emot pengar från utländska stater, kanske inte skulle bli så mycket liv men ytterst allvarligt om så skedde.

Jag har tidigare ställt frågan hur korrupta är länets sossar, får de också bidrag från LO och facken? 

Staten har för några år sedan ställt krav på att alla politiska organisationer ska redovisa vilka intäkter det har. När man då läser sossarnas redovisning för 2019 och 2020 så ser vi att där så får man motsvarande stöd från fackföreningarna Målarförbundet, Handelsanställda, Pappers på 75 000kr. 

Dessutom har man bidrag på 360 000kr från Olof Palmes Internationell center och Arbetarrörelsens intressenter. Vart dessa pengar kommer ifrån går inte att få fram och inte heller vilka krav som kommer med dessa pengar.

Det finns alltså inget annat parti som tar emot enskilda bidrag på detta sätt. Liberalerna får visserligen 370 000kr från Stiftelsen Gefle Dagblad(vilket är från deras försäljning av alla tidningar)

Miljöpartiet har fått ett privat bidrag på 24000 från en privatperson, vem framgår inte.

Vi moderater har alltså inga bidrag från varken privatpersoner eller organisationer eller företag, vilket aldrig har skett under min tid som aktiv och som jag känner till.

Det är bra att man nu tvingas redovisa till Kammarkollegiet vilka intäkter man har och vart de kommer ifrån. Det öppnar upp för transparens och möjlighet att faktiskt ställa de kritiska frågorna. Är det verkligen rätt att man som medlem i en fackförening och kanske röstar på M är med och betalar sossarnas valrörelse. För mig är det helt oacceptabelt. Dessutom så har facken en särställning där man utesluter de som sympatiserar med andra partier och har i praktiken ensamrätt att företräda arbetarna på arbetsplatsen.

Antingen måste facken bli politisk oberoende eller så måste man se över hur ickesossar ska organisera sig på arbetsplatserna, så att vi får rena politiska fackliga organisationer istället. Jag personligen skulle ALDRIG vara med i ett LO förbund, inte heller TCO för den delen(med det av helt andra skäl). Som tur finns SACOförbunden som har en helt annan inställning till politiken och mutar inte partier för att driva deras frågor.

Gävleborg har misslyckats med den nationella planen

Igår hade vi regionstyrelse och fick information om den nationella planen som trafikverket har tagit fram. Den är nu ute på remiss i kommuner, regioner och andra intressenter för att ge inspel till regeringen innan de tar fram en proposition till riksdagen.

Vi kan konstatera att alla politiker i Gävleborg är missnöjda med det som nu presenteras. Lite märkligt kan man tycka att socialdemokraterna har så högt tonläge när det är deras regering som gett direktiv till Trafikverket som innebär att man prioriterar bort Ostkustbanan och E4:an genom länet.  Sossarna väljer istället att satsa på höghastighetståg i Södra Sverige, Bottniabanan i norra och cykelvägar. Men det är bra att sossarna nu reagera, även om det kan te sig märkligt och tyvärr kanske för sent.

För att vi ska lyckas påverka regering och riksdag krävs ett intensivt lobbyarbete. För att lyckas med sådant arbete krävs att det finns en politiks samling kring dessa frågor i länet. Tyvärr så väljer länets sossar en konfrontatorisk linje istället för samarbetslinjen. Det skulle vara bättre om vi nu lägger politisk prestige åt sidan och jobbar tillsammans, men det var man helt ointresserad av från majoriteten. 

Jag kan enkelt konstatera att länets strategi att få viktiga satsningar till oss har misslyckats. Att man från regeringen prioriterar bort järnvägssatsningar i vårt län som är viktiga för landets tillväxt är mycket allvarligt. Dessutom har vi problem med E4:an som går som en pulsåder genom länet där vi alldeles för ofta får läsa om dödsolyckor mellan Hudiksvall och Sundsvall. Man stänger körfält på 2-1 vägen mellan Gävle-Söderhamn vid alla trafikintensiva helger.

Regioner där man har lyckats få stora satsningar har man haft en annan strategi som byggt på långsiktighet och bred samsyn och samarbete mellan partierna och en mer pragmatisk hållning. 

Som svar på vår framställan så säger s-ledningen att vi får skicka in skriftliga synpunkter till remissvaret som de sedan eventuellt kommer överväga att få in i regionens svar. Remissvar i alla ära men det är väldigt naivt att tro att ett remissvar kommer göra så stor skillnad, även om de tar med kloka skrivningar från oss. Det krävs mer gävlar anamma i detta. Det är kanske snart dags att Gävleborgarna kör ut traktorer och lastbilar stoppar all trafik på E4:an. Det kanske krävs lite mer syderuopisk agerande för att vi i detta sena skede ska lyckas. 

Nu är inte jag den som förespråkar civil olydnad och demonstrationer, men vi behöver en ny gemensam strategi för att lyckas. Vi behöver inte bara lobba på regeringen utan alla riksdagspartier, intresseorganisationer och företag, och detta med en gemensam röst och strategi. 

Vi får se om man kommer till insikt, vårt erbjudande står fortfarande kvar, bara det inte är för sent när investeringståget redan har gått.

När får vi Gävle Universitet

Gävleborg har landets lägsta utbildningsnivå där endast 20% av länet invånare har akademisk utbildning. Vi har dessutom näst högst andel som saknar gymnasial utbildning över huvud taget. Att vi dessutom har högst arbetslöshet och sämst hälsa är med det kanske ingen slump. 

Det kan låta dystert att lyfta fram sådana uppgifter men det är fakta och något vi inte får ignorera och att blunda för detta gör inte att problemen kommer försvinna. Det går såklart göra något åt det med det tar tid och kräver mycket energi från samhället i övrigt för att bryta detta. 

Ett första steg är att säkerställa att alla våra ungdomar klarar av gymnasiet. Där har kommunerna ett otroligt stort ansvar. Det krävs att samhället går in och stöttar och verkligen satsar på skolan och kompetenta lärare.

Vi behöver även hitta stöd som bryter den antipluggkultur som finns i samhället. Även jag som lever i ett hem där vi föräldrar studerat vidare märker att mina barn tar med sig hem en kultur om att det räcker med godkänt och det är inte särskilt coolt att vara den som pluggar och anstränger sig. Mina barn kommer såklart få lära sig hemma vikten av att studera och jobba hårt men hur ska det gå för de barn som lever i en familj som inte har samma möjligheter hemma.

Sedan har vi frågan hur vi ska få fler att läsa vidare på högre studier. En del är såklart att vi har en bra högskola i länet och i vårt närområde. En bra högskola som dessutom attraherar studenter från övriga landet att flytta hit och kanske under studietiden rota sig så pass att de blir kvar. Vi ligger bra till i landet med goda kommunikationer ett fantastiskt län att leva och bo i, härliga människor och allt annat positivt som gör att vi som redan insett detta faktiskt blir kvar. 

För att göra vår högskola mer attraktiv så vill vi moderater att man ska fortsätta att ha som mål att bli universitet. Detta skapar då möjligheter för att få hit mer resurser, höja kvalitén och även kunna satsa mer på forskningen vilket gynnar tillväxten i länet. 

Det är kanske inte en slump att vi är ett av de få län som inte har universitet och samtidigt har lägst utbildningsnivå. En ganska förenklad slutsats som säkert inte stämmer men ändå. 

Vård vid livets slut av barn

 Vi har under alla år som jag jobbat politiskt kämpat för den palliativa vården och dess utveckling. Vi har under dessa år påpekat behovet av mångfald av vårdgivare och vårdplatser. Det kan handla om att många vill vårdas den sista tiden i sitt eget hem, eller någon anhörigs. Eller att man vill vårdas på ett Hospice d.v.s. ett boende som särskilt inriktat mot palliativ vård med särskild utbildad personal som hela tiden finns på plats. Eller så känner man sig mest trygg med att ha sjukvårdens resurser på plats och väljer därför att vårdas på ett av våra sjukhus, eller sjukhus i en annan region. Sedan finns det säkert sådan vård som vi ännu inte tänkt på men som man som palliativ patient gärna skulle vilja vårdas på.

Detta ska såklart gälla alla i hela länet oavsett ålder och socioekonomiska förutsättningar på ett likvärdigt sätt. Idag ser det inte ut så i vårt län. 

När vi lyft behovet av Hospice och annan palliativ vård så har majoritet alltid svarat med att ingen vill vara på ett Hospice utan alla vill vårdas i hemmet. Det stämmer säkert att många vill just det men långt ifrån alla. 

Därför blir jag extra förvånad och besviken när vi nu kunde läsa om hur barn exkluderas i vården i hemmet. Det finns ingen som ansvarar för vård i hemmet för våra barn, oavsett om det gäller palliativ vård, specialiserad vård eller bassjukvård.

Så när majoritetens företrädare har stått att slagits för att alla ska vårdas i hemmet så har det inte gällt våra barn tydligen, de ska vårdas på sjukhuset helt enkelt. Detta är något som inte har lyfts tidigare, varken av oss i oppositionen eller majoriteten. 

Vi har nu läst ett par artiklar om hur man som barn vårdas palliativ inte har möjlighet att vårdas i hemmet. Det rör sig inte om så många barn i vårt län men det spelar för mig ingen roll. Ingen ska tvingas att vårdas på ett ställe där man inte vill. Det kanske är extra viktigt för just barn att kunna leva så normalt som möjligt den sista tiden. 

Nu har man från våra verksamheter löst detta, trots att man påpekat att ingen har detta ansvar. Man har ställt upp på sin fritid för att besöka dessa barn och våra palliativa team kunde vi läsa om har försökt lösa detta efter bästa förmåga. 

För att lyfta denna fråga och hitta lösningar så har jag nu lyft frågan till den högsta politiska församlingen i länet, regionfullmäktige. Där ställer jag helt enkelt majoriteten till svars. Trots att de har stått och pratat om att alla ska vårdas i hemmet den sista tiden i livet så har de inte brytt sig om barnen. Det ska bli spännande att höra hur det kommer sig, har de inte kontroll på hur vården fungerar eller snarare inte fungerar. 

Jag hoppas sedan att vi snabbt kommer hitta en organisatorisk lösning för detta, om inte majoriteten gör det omgående så kommer vi tvinga dem helt enkelt.

Dubbelmoral hos politiker

Att ha förtroendeuppdrag är något av det finaste man kan ha och att sedan få jobba med politik är såväl hedrande som väldigt givande. Människor har gett oss förtroende att leda och ta hand om våra gemensamma resurser, detta förtroende kan ta lång tid att bygga upp men också gå snabbt att brytas ned.

Som politiker har jag lärt mig att jag alltid ska leva som jag lär. D.v.s. man ska bara göra sådant som man själv kan stå bakom. Detta är något som även media har bra koll på och gärna granskar och rätt som det är så går mediadrevet och ibland får en politiker lämna under väldigt jobbiga omständigheter. Ibland har de inte gjort något fel utan får lämna för att man inte har talat sanning när man blivit påkommen. Men ibland så är förtroendet raserat och man måste lämna sina uppdrag. 

Att det sedan finns politiker som inte gör detta utan predikar en sak och sedan gör motsatsen själv irriterar mig och jag blir lika frustrerad varje gång. Det kan röra sig om en statsminister som först står och talar om hur man som konsument ska säkerställa att de tjänster man köper köps av ett seriöst företag som har kollektivavtal och som säger man vill ta krafttag mot illegal utländsk arbetskraft. Men sedan så kommer det fram att samma statsminister har anlitat ett företag utan kollektivavtal, med en VD som är dömd för ekonomisk brottslighet och som dessutom har svart illegal arbetskraft som städar ministerns lägenhet. Detta utan att ministern tar ansvar utan skyller ifrån sig på Säpo. 

Eller en tidigare statsminister som gick ut med att man inte ska ut handla i affärer och sedan fångas han på bild när han själv är ute och handlar julklappar, och tycker inte att han själv gjort något fel.

Men det kan även röra sig om regionpolitiker som under förra året ringde och tipsade media om att jag som regionråd hade åkt till vår stuga i fjällen under sportlovet. Nu framkommer det att samma regionråd själv har rest, och utomlands dessutom. Det är såklart inte olagligt att åka utomlands men om man så starkt klankar ned på andra som reser till sin fjällstuga men som sedan utan att ha något samvete reser utomlands mitt under brinnande pandemi med skenande smittspridning och därmed gör att hen inte lever som hen själv lär gör mig irriterad. Dessutom så försöker den flytta fokus från sina egna tillkortakommanden och påpekar att det är mycket opassande att jag sitter ensam i mitt kontor på ett öde ledningskontor och är med på digitalt möte och inte sitter hemma som personen själv gör.