Kulturen ska vara fri, men hur fri?

 I veckan hade vi första regionfullmäktige för hösten och förhoppningsvis det sista digitala. Det var inte särskilt många beslutsärenden som skulle hanteras utan den största delen av dagen hanterade frågor från oppositionens ledamöter till majoritetens regionråd.

Det brukar kunna bli intressanta och heta debatter men allt för ofta så flyttas fokus från den fråga som interpellanten ställer. Detta är ett av de få verktyg som oppositionen har för att driva politik och driva majoriteten framför sig i aktuella frågor.

Den stora diskussionen blev framåt slutet på dagen när min regionrådskollega frågade majoriteten om de ansåg det vara rimligt att regionen är med och sponsrar filmer som uppmanar till att bränna ned skog. Det kan ses som en enkel fråga och man kan enkelt ta avstånd från uppmaning till kriminella handlingar.

Men diskussionen blev istället huruvida man som politiker ska få ha synpunkter eller påverka innehållet i den kultur som produceras med offentliga medel. Detta är en välkänd debatt som kulturvänstern gärna vill driva debatten till. Det som är lite anmärkningsvärt denna gång är att centerns regionråd ansåg inte det vara några problem att man finansierar filmer där man hotar att bränna ned skog för enskilda skogsägare, vart tog hänsynen till landsbygden och skogsägarna vägen. Man ansåg detta som ett inspel i skogsdebatten.

Problemet med denna film, som endast ska ses som ett exempel, är att den riktar sig till barn och unga och ska använda i skolorna där man uppmanar till grova brott som drabbar enskilda människor i länet.

För mig är det självklart att regionen ska undvika att finansiera det som uppmanar till grova brott. Det kan handla om filmer som angriper religionsfrihet och vara islamafobiska eller rent nazistiska filmer. Men även grova våldsbrott och även där uppmaning att bränna skog tycker jag man bör fundera på om vi som region ska finansiera.

Men återigen så väljer kulturvänstern med centerns regionråd i spetsen att leda debatten till huruvida man som politiker ska kunna ha synpunkter på vad våra skattemedel ska gå till eller inte. Man säger att man ska hålla en armslängds avstånd till kulturen. Det intressanta blir då när man läser samma majoritets kulturplan, d.v.s. den plan som ska styra vad vi finansierar när det gäller den regionala kulturen.

Då är denna armslängd mycket kortare om den ens finns. Vår kulturplan styr nämligen hur våra skattemedel ska användas inom kulturen.

Man säger bl.a. att Den regionala kulturpolitiken ska:

• Främja kulturarvet
• Främja nationellt och internationellt utbyte
• Man ska ha jämställdhets- och HBTQperspektiv i sitt utbud

Jag är inte emot på något sätt att man sätter ramar för kulturen och inom dessa ramar så har man en konstnärlig frihet. Där tycker jag att man faktiskt kan ha ramar om huruvida den offentliga kulturen ska uppmana till grova brott som drabbar den enskilde.

Så man kan konstatera att detta med armlängds avstånd beror nog på vems armar det är. Vänsterarmen är helt klart kortare än högerarmen.