Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut

På den senaste tiden har frågan om mäns våld mot kvinnor lyfts. Det har i detta sammanhang rapporterats om mordet på fem kvinnor under tre veckors tid. Det är fruktansvärt att det har gått så långt. Kampen mot mäns våld mot kvinnor måste få ett stopp och vi kan konstatera att alla insatser som gjort genom åren inte har gett önskat resultat. 

I vårt senaste avsnitt av vår podd Stenvard & Hägg så lyfter vi denna fråga. Det är kanske lite ovanligt att två män sitter ner och resonerar kring problemet och vad vi kan göra. Det naturliga moderata svaret är såklart hårdare straff och mer insatser för att hjälpa brottsoffren. Där våra kvinnojourer gör fantastiska insatser. Men allt detta är bara att lindra symptomen på ett mycket större problem.

Frågan man måste ställa sig är hur kommer det sig att män fortsätter med såväl fysiskt som psykiskt våld. Vad kan vi göra för att komma åt orsaken till detta. För mig handlar det om värderingar och normer i samhället. Så frågan är hur vi kan ändra dem. Det handlar också om förebyggande insatser som sätts in till hjälp och stöd för individen innan det första slaget ges eller den psykiska terrorn börjar. Där har vi Stikkan i Gävle som är en förening som jobbar just med samtalsstöd till män som hamnar i livskris. De fick tidigare bidrag från regionen men det drogs in för ett par år sedan. Vi behöver ge mer stöd till sådan verksamhet och se till att den finns i hela länet. 

Jag gillar inte att generalisera människor och grupper men i detta fall så bär vi män ett kollektivt ansvar. Det handlar om att säga ifrån när någon annan man passerar gränsen vad som är okej att säga till och om en kvinna. Det handlar om att vi tar samtalet med våra barn och ungdomar för att tidigt sätta gränser. 

Det är inte enkelt att komma tillrätta med detta samhällsproblem men vi kan inte längre titta på hur detta fortsätter.  För de insatser som gjorts hittills har inte räckt.

Summering av pandemiåret 2020, digitalt såklart

Våra fullmäktigemöten är kanske inte de mest besökta och de digitala sändningarna blir kanske inte virala sådana, förutom när det haverar såklart. Vi spenderar mycket tid och energi på dessa möten i att presentera våra idéer och våra partiers politik. Ingen ger sig heller in i dessa debatter med tron att kunna övertyga den andra sidan att rösta på en oppositionsbudget eller liknande. Men trots detta så är det ett viktigt forum för demokratin. I veckan hade vi regionfullmäktige där vi debatterade årsredovisningen för 2020. Jag har klippt in mitt anförande nedan och länk till själva inlägget i webbsändningen. 

länk till anförande i fullmäktige

Det har varit ett mycket speciellt år. Ingen kunde förutspå att ett virus skulle på så kort tid slå ut en hel värld och isolera människor på det sett som skett det senaste året. Sjukvården kunde snabbt ställa om och prioritera våra gemensamma resurser. Detta skapade stora påfrestningar på vår organisation men framförallt på vår personal. Jag tror att vi alla är överens om att det gjort fantastiska insatser under året. Vi var nog många som trodde att pandemin skulle snabbt blåsa över och när sommaren kom och smittspridningen stannade av så kunde vi andas ut. Men så kom hösten och vintern med den andra vågen och sen den tredje. Och vi har inte än sett slutet på detta även om vi nu ser början på slutet.

Trots detta så är det nu dags att sammanfatta året som gått och där har vi årsredovisningen till hjälp. 117s text som försöker beskriva vad man gjort och hur det gått och vilka avvikelser som finns och vad de beror på. Jag kan tyvärr konstatera att trots dessa 177s så får vi inte fullständiga svar på vad vi har producerat och med vilka insatser. 

Vi kan dock se att produktionen har minskat rejält jämfört med året före även om vissa besök ersatts av digitala sådana. Viss produktion har ersatts med covidrelaterad vilket är helt naturligt men vår vårdproduktion har på totalen gått ned. Som en konsekvens av detta kan vi se att vårdskulden ökar, de som väntar i vårdkö och de som inte har sökt den vård de behöver, den s.k. dolda vårdskulden.

Allt detta sker samtidigt som våra kostnader har ökat. 

Men tittar vi på det ekonomiska resultatet så är det positivt på sista raden, vilket är bra. Vi trodde i våras att nettokostnaderna skulle sticka iväg och intäkterna sjunka och pensionsfonden störtdök, nu blev det inte så till slut.

Vi kan istället se att intäkterna ökade sjukt mycket. Vi fick 900miljoner i extra statsbidrag, d.v.s. bidrag från staten som vi inte hade budgeterat för. Detta tack vare bra lobby arbete av oss region och kommunpolitiker. Börsen återhämtade sig rekordsnabbt och har fortsatt öka kraftigt i värde. 

Men samtidigt kan vi se att kostnaderna för sjukvården fortsätter att öka snabbare än planerat och avviker mot budget. Detta sker utan någon som helst analys och återkoppling till orsakerna i årsredovisningen. 

Detta är såklart oroande, även om vi räddat upp situationen med extra statsbidrag och extra anslag till sjukvården så fortsätter den bristande kostnadskontrollen ställa till det för oss. Och även om det kanske ordnade upp sig på sista raden förra året så kvarstår de strukturella problemen, som HSN utrycker sig i sin interna redovisning. 

Vi har fortfarande en pandemi att hantera och akuta arbetet är inte över än. Men samtidigt som vi jobbar med att vårda våra covidsjuka och vaccinationer så måste vi lyfta blicken och se vad som kommer efter pandemin. Gör vi ingenting nu så kommer vi ha större problem framöver. Vi kan inte räkna med att staten kommer fortsätta rädda vår ekonomi och risken att tillväxten i länet inte tar fart innebär att majoriteten återigen kommer behöva ta till andra drastiska åtgärder.

Men avslutningsvis slut vill jag återigen tacka våra medarbetare för ett fantastiskt arbete och ingjuta hopp om att vi se ljuset i tunneln närma sig allt mer.

Vaccinationskaoset fortsätter

Sedan dagarna efter jul så har regionerna vaccinerat befolkningen. Man kan konstatera att det går väl sådär. Antalet vaccindoser har försvårats när de ha ändrats med kort varsel, det har uppstått biverkningar som gjort att man stoppat vissa vaccin o.s.v.

Men vi har så här långt hanterat den enkla delen d.v.s den del av befolkningen som är i vården, äldre och multisjuka, riskgrupper och vårdpersonal. Trots att dessa människor är kända för vården så har det blivit problem. Det har skrivits ofantligt många artiklar om kaoset och det verkar inte ta slut. 

Vi moderater drev tidigt på att vi skulle få till en plan för hur vaccineringen skulle gå till, efter mycket om och men så kom en sådan men sedan har man inte jobbat vidare med den. Informationsspridningen har varit bristfällig så inte ens jag som lever med detta dagligen och fattar beslut kan förstå hur man har prioriterat mellan grupperna och vilka som ska vaccineras och när. Hur ska en 80+ multisjuk kunna hänga med i alla turer.

Sedan har vi hela processen med bokningen. Regionen har en attityd som för mig är helt oacceptabel. Man tycker att de som kan SKA använda sitt bankid och boka via vår nya app, som dessutom inte fungerar som den ska. Att ringa och boka tid ska bara de som verkligen inte har bank id göra. 

Att vi människor är olika är något som vi inom regionen borde ha koll på. Att vissa då föredrar att prata med en människa när man vill boka eller att andra gärna loggar in med olika digitala lösningar det är något som vi måste acceptera och förhålla oss till. Vem är egentligen till för vem? Är vi i regionen till för våra medborgare eller är det medborgarna till för regionens tjänstemän?

Därtill så har man gjort så att de som bokar via telefon har sämre möjligheter att få en vaccintid än de som bokar digitalt. Detta görs medvetet för att få folk att använd den digitala lösningen, detta strider mot hälso- och sjukvårdslagen om lika behandling och vård efter behov. En frisk 65 åring går på detta sätt före en multisjuk 80 åring. Sedan så får man vänta på att bli uppring om du lyckas komma fram på telefon. Man får då veta att man kommer bli uppring inom 10 dagar för att få en vaccintid. Varför kan man inte svara på telefonen och boka in en tid direkt, det fungerar för de som har bank id.

Sedan har vi hela problemet med att vissa har smitit förbi kön och fått vaccin trots att det är långt ifrån deras tur. Först kunde vi läsa om väktarna som smet före kön när de hamnade på ”slattlistan”. Nu har det även framkommit att vårdpersonal ringer till sina släktingar, grannar och vänner och erbjuder dem att få dessa slattar. Detta är såklart helt oacceptabelt. Men det största problemet är ändå att regionledningen inte tycker att detta är fel.

Vi moderater har inför vaccineringen och under denna tid drivit på konkreta förslag om hur vi ska tag i vaccinfrågan. Planeringen är A och O om det ska fungera. Sedan krävs det en rad olika sätt att alla ska få sitt vaccin. Vi har bl.a. föreslagit att upphandla utövare, öppna upp dropp in, sök upp våra äldre. Ja, vi måste göra allt för att detta ska fungera och inte skuldbelägga och ondgöra oss över att våra invånare inte förstår den obegripliga och obefintliga information som skickas ut.

Höjd skatt för kortare vårdköer?

 Nu på morgonen hör vi på radion hur man ställt frågan till Gävleborgarna om de är beredd att tillfälligt betala mer i skatt för att jobba bort vårdköerna. Inte förvånande svarar många ja på en sådan vänstervinklad fråga. Detta görs utan att man sätter allt i ett sammanhang.

Förs det första så hade vi långa vårdköer innan pandemin, så orsaken till köer är alltså inte pandemin. Vi har en av landets högsta regionskatter men har ändå en av landets längsta köer. Så den enkla analysen är såklart att hög skatt innebär inte kortare vårdköer eller bättre vård, faktiskt så är logiken den omvända. De som har låg skatt har istället kortare köer och bättre vård(i alla fall var det så innan pandemin)

Sedan så måste man ställa sig frågan vilka som ska beta av kön om man får mer skattepengar. Idag är det redan brist på mycket av vårdpersonalen och de kommer inte fram bara för att man får mer skatteintäkter. 

Till saken hör också att under förra året fick Region Gävleborg 900 miljoner mer i statsbidrag, detta för att kompensera för högre kostnader under pandemin. Vad gjorde man men dessa pengar? Trots sjukt mycket mer pengar från staten så lyckades man inte hålla nere köerna utan dessa bidrag gick till största del till överskottet i regionen. Överskottet blev 500 miljoner kronor.

Så brist på pengar finns inte men ändå växer köerna. Att då dra slutsatsen att det saknas pengar blir ytterst märkligt, inte ens vänsterpartisterna i regionen har dragit den slutsatsen. Men nu gör alltså radion det, märkligt

Vad är då problemet med långa vårdköer?

För det första så är det ett onödigt lidande för den som väntar på operation. Att bara gå och vänta gör att man riskerar försämras och väntan kanske är det värsta för alla, att inte veta när man ska få hjälp. Under tiden kan man kanske inte arbeta och bidra till mer skatteintäkter utan vänta.

Sedan jobbar inte regionen tillräckligt effektivt. Det finns inbyggt i systemet att ha köer, då får man högre anslag kommande år. Detta kunde påvisas under Alliansregeringens tid, genom små stimulansmedel som betalades till de regioner som hade korta köer så minskade köerna väldigt snabbt. Det var faktiskt så att Region Gävleborg var bäst i klassen när det gäller att ställa. Utan några extra medel och högre skatter så gick vi från att ha de längsta köerna till de kortaste.

Men nu har ett nytt problem uppstått inom vården. Vi har en synlig vårdkö d.v.s. de som faktiskt väntar på en operation eller att remiss ska tas om hand. Men den värsta köerna är kanske den dolda d.v.s. de som inte har remiss skickad eller som inte har sökt vård. Dessa dolda vårdköer finns inte registrerade. Vi moderater har krävt vid flera tillfällen att man ska ta reda på hur den vårdkön ser ut, än så länge har vi möts av ett ointresse från ledningen.