Två olika budgetfullmäktige med olika sätt att jobba

Igår deltog jag på två av länets kommunfullmäktige, båda hanterade budget för 2020 och det var väldigt stor skillnad hur de hanterades.

I Gävle sitter jag som ledamot i fullmäktige och vi hanterade budget för 2020 under gårdagen, som de flesta vet styrs Gävle av S,L,C,MP. Tanken var att de olika budgetförslagen skulle debatteras och diskuteras och talarlistan var lång. Det som gjorde det hela märkligt var det första inlägget från KSO som skulle förklara några små justeringar som gjorts i majoritetens budget, det rörde sig om typ redaktionella förändringar. När frågor ställdes om vad de bestod i så försökte hon förklara men jag tror ingen förstod vad hon pratade om. Det var kostnader som var dubbelbokfört som endast påverkade plan 2021 och 2022

När jag sedan läste de reviderade handlingarna så kunde jag se att man ändrat anslagen till nämnderna redan 2020. Exempelvis så hade man utökat utbildningsnämndens budget med 10mnkr. Detta eftersom man hade tagit 2019 års överskott och tagit bort dem från anslagen 2020. Detta tyckte man inte var en stor grej från majoriteten och ville helt enkelt stoppa tillbaks de medlen för nämnden.

Sedan skyllde ordföranden på tjänstemännen och att det var samma förutsättningar för oppositionen. Att man som KSO skyller på tjänstemännen är för mig helt oacceptabelt. Det är den styrande majoriteten med KSO i spetsen som via kommunstyrelsen lägger fram en budget till fullmäktige. Då får man också ta ansvar för det och inte skylla på någon annan, skamligt.

Det som är anmärkningsvärt i detta är att styrelsens ordförande inte kunde förklara detta utan stod fast vid att det var små justeringar och dessutom gav skulden på tjänstemännen gör det hela ännu värre. När jag tog ett enskilt samtal med henne under en av alla ajourneringar så gav jag henne rådet att lyfta ur ärendet och ta upp den på nästa fullmäktige om två veckor istället. Detta för att visa lite ödmjukhet och ledarskap, men det gick minsann inte

Sedan fanns det synpunkter på transparensen i budgetprocessen från oppositionen vilket jag kan förstå, men jag har egentligen ingen insyn i de processerna. Att hålla på och tjafsa om formalia och försöka förstå vad de hade hittat på tog oss 3timmar innan man kom fram till från oppositionen att återremittera ärendet med motiveringen gör om gör rätt känns märkligt. Jag tycker att den styrande majoriteten borde vara bättre än så, men inte.

Sedan åkte jag till Ovanåker och lyssnade på deras budgetfullmäktige, där styr S,M,L tillsammans i minoritet. Där hade man i kommunstyrelsen lyssnat in oppositionen och tagit in deras förslag i ledningens förslag och man blev därför överens. Så det fanns bara ett förslag till budget som diskuterades i 15min och sedan var allt klart. Det i sig var märklig att det gick så snabbt men även att man fått med sig oppositionen.

Tänk hur olika man kan jobba med budget. I ena fallet så mörkar man och försöker undanhålla information från fullmäktigeledamöter. Inte inkludera oppositionen utan köra på. I andra fallet var man inlyssnande och lyhörd för justeringar.

Tänk hur olika man kan jobba, det gav helt klart en del tankar inför framtiden

Skjutningar och sprängningar, vart är Sverige på väg?

Vart är Sverige på väg? Vi ser att den grova kriminaliteten ökar i Sverige och alla de skjutningar och sprängningar som sker har gjort att vi i stort sett dagligen kan läsa om detta. Frågan är hur kan det ha blivit så här och vad kan vi göra åt det?

För det första ska man vara försiktig att försöka ge en heltäckande bild av det som händer. Vi allmänhet och politiker har en ytterst begränsad information och den bygger mångt och mycket på det som skrivs i media. Media har sin logik och har inte uppdraget att presentera all fakta och underlag eller berätta om allt positivt som händer. Men att det som nu händer inträffar råder det inga tvivel på men vad kan vi göra åt det.
Jag tror man måste jobba på flera håll. Det räcker inte med hårdare tag utan det krävs en rad olika insatser.

För det första så är det enkla svaret, fler poliser och mer resurser till rättsväsendet så samhället kan agera snabbt och resolut när någon begår brott eller är på väg att begå brott. Då handlar det om alla brott. För att det ska finnas en legitimitet för rättsstaten så är detta viktigt. Det krävs även andra insatser, bl.a. så krävs det hårdare straff och en straffskala som är mer accepterad i samhället. Det innebär att brott som allmänheten tycker är allvarliga ska ge hårdare straff än de som inte är det. Det krävs också möjlighet till mer ny teknik med exempelvis kameraövervakning.
Men allt detta får inte ske godtyckligt. Är vi en rättsstat så måste vi respektera dessa rättstatliga principer. Även domstolarna måste jobba på ett råttsäkert sätt, detta för att det ska finnas en legitimitet för samhällets institutioner. Det värsta som kan hända är att man tappar respekten för detta och tar lagen i egna händer, vilket kommer hända om vi inget gör. Därför tror inte jag på förslaget om anonyma vittnen och godtycklig övervakning av våra medborgare. Vi får aldrig sjunka så lågt att vi använder ickedemokratiska metoder för att bekämpa kriminella. Exempelvis så skrevs det om hur polisen började kasta tillbaks gatsten på demonstranter i Göteborg för många år sedan, detta får inte ske.

Men alla dessa insatser räcker inte. Vi måste stoppa inflödet av nya kriminella. Och det gäller det framförallt rekryteringen av ungdomar som sker idag. Här har vi i övriga samhället ett stort ansvar. Det gäller skolans insatser och socialtjänstens tidiga insatser. Här ser vi att vi inte har lyckats och vi måste hitta de metoder som fungerar på dagens ungdomar. Vi får aldrig ge upp om att varje barn/ungdom måste få de förutsättningar som krävs för att man ska forma en bra framtid fri från kriminalitet.

Men det gäller också att vi övriga vuxna gör vår del. Då handlar det främst om föräldraansvaret d.v.s. att vi uppfostrar våra barn om vad som är rätt och fel och få dem att anstränga sig för att nå sina mål. Men det handlar också om att vi som vuxna måste reagera när andras barn inte sköter sig. I detta avseende så har samhället förändrats de senaste åren. Vi tittar allt mer bort när vi ser saker och är rädd för att bli inblandade. Dessutom om någon reagerar och säger till eller tar tag i ett barn så får man deras föräldrar efter sig. Jag skulle uppskatta om någon vuxen sa åt mina barn om de gjorde något fel. Jag skulle även vara tacksam om de hörde av sig och berättar vad de sett och vad mina barn har gjort. Det är på det sättet som vi kan hjälpa dem att hitta rätt.

Som sagt så finns det inga enkla lösningar på svåra problem. Fler poliser och hårdare straff är lätt att säga men det räcker inte. Vi måste göra insatser som gör att det krävs mindre antal poliser. Alla har vi ett ansvar här och tyvärr som degenereras samhällsåtagandet. Gör vi inget nu så kommer samhället ta en vändning som jag inte vill vara en del av, så jag kommer göra det jag kan för att det inte ska bli så. Är ni?

Långa väntetider till operationer för Prostatacancer

Bild tagen när jag testkörde
operationsrobot på besök i Karlstad 2012

2017 beslutade vi regioner inom Uppsala-Örebro sjukvårdsregion att vissa typer av canceroperationer skulle centraliseras i regionen. Bl.a. så beslutade vi att prostataoperationer inte längre skulle göras i Gävle utan göras i Västerås och Falun. Samtidigt fick Gävle göra njursparande operationer.

Detta gjordes med motivet att man ska göra många ingrepp för att på så sätt bli duktigare på det man gör och det blir högre kvalité. Att centralisera på detta sätt är inte helt enkelt. Vissa av våra läkare vill inte att vi ska flytta dessa ingrepp och det riskerar att påverka möjligheten för oss att rekrytera urologer eftersom vi inte erbjuder denna del av jobbet.

All denna centralisering eller nivåstrukturering som det kallas är förhandlingar och ett politiskt kattrakande mellan sjukhusen. I Faluns fall så blev man lovad en operationsrobot när man skulle ta över dessa operationer.

Gävle sjukhus har nu sedan en längre tid slutat med dessa ingrepp med förväntan att Falun skulle ta ha om dessa patienter. Nu verkar det inte ha blivit så. Man har inte den kompetens i Falun som krävs för att göra dessa ingrepp och den robot som man fick står, enligt rykten, still. Så nu skickas dessa patienter till Stockholm och Uppsala för dessa operationer.

Köerna till prostataoperationer är långa och våra patienter får nu vänta upp till 190dagar på operation, vilket är helt oacceptabelt. Gävle har viss tillgång till urologer så vi skulle kanske kunna göra dessa ingrepp (igen). Vi har dessutom planerat för ett inköp av en operationsrobot, vilket vi i oppositionen krävde för många år sedan(redan 2012). Så förutsättningarna bör finnas för att vi ska göra dessa ingrepp också. Så istället för att hjälpa våra patienter så placeras de nu i kö i andra län med alla de konsekvenser som det innebär.

Jag tycker nog att man bör fundera på om denna nivåstrukturering var rätt att göra. Om inte våra grannlän har den kompetens som krävs och vi har det så är det kanske vi som ska ta hand om dessa operationer i stället. Så det är dags att vi ser över möjligheten att ta tillbaks dessa operationer.

Yttrandefrihet och god ton, vart går gränsen för vad man får säga i en offentlig debatt innan någon reagerar

I veckan hade vi Regionfullmäktige där vi diskuterade många viktiga frågor. Bl.a. hanterade vi frågan om de besparingar på över 500mnkr som regionen ska genomföra. Vi hanterade även frågan om att man vill begränsa barn och ungdomars rätt att söka privata vårdgivare. Tyvärr så var det inte dessa frågor som kommer kommas ihåg från fullmäktige.

Det är istället det som händer när en ledamot från vänsterpartiet går upp i frågan om ägardirektiv till Almi och börjar hålla föredrag om ett annat partis historia och kallar dem för fascister och nazister. För mig blir det helt naturligt att reagera och för det första försöker göra ordföranden uppmärksam på att ledamoten helt kommit bort från ämnet. Ordföranden reagera inte och verkar inte ens lyssna på vad som sägs. Jag går då fram till ordföranden för att få honom att lyssna.

Ni kan se inlägget här:

Ordföranden väljer att inte påtala för ledamoten att hålla sig till ämnet utan gör en annan bedömning än vad jag gjorde, vilket han har rätt att göra. Jag har fått kritik för att jag reagerade vilket jag inte förstår. Om någon inte kan bete sig så tycker nog jag att man bör reagera, men tydligen inte majoriteten i regionen.

Det som gör det hela märkligare är att majoritetens regionråd och ordföranden i fullmäktige tar sig själv friheten att avbryta andra och tjoa från bänkraderna när de så själva vill. Jag tog fram en del klipp från fullmäktige i april när de gjorde det.

Se hur min regionrådskollega blir avbruten av det centerpartiska regionrådet och fullmäktige ordförande:

Se också hur majoritetens regionråd avbryter mig under ett inlägg:

För mig är det helt oacceptabelt att ledamöter i talarstolen inte kan bete sig utan tillåts kränka andra personer. Jag har tidigare reagerat över sådant agerande bl.a. i Gävle kommunfullmäktige där jag var ordförande under några år. Där påtalade jag för alla som använde epitet på andra partier som de själva inte vill ha att det inte är okej att uttrycka sig. Allt för att skapa en god och saklig debatt. Vi lyckades i Gävle få till detta och alla verkade vara nöjda över den ordningen.

Jag tycker, och kommer påpeka för andra, att jag tycker vi ska behandla varandra med respekt. Vi ska debattera sakfrågor och den ska vara tuff. Vi ska däremot inte kalla andra personer för olika saker som de själva inte vill bli kallade. Att då kalla någon, eller dess parti, för fascister, nazister eller kommunister(förutom för dem som vill bli kallade något av destta) är inte okej. Jag försöker hela tiden leva efter devisen att behandla andra som man jag själv vill bli behandlad. Sedan kan väl jag också gå över gränsen någon gång och då har jag betett personen i fråga om ursäkt.

Jag kan konstatera att majoriteten lyckades med sin strategi under fullmäktige i veckan. Istället för att ha fokus på sakfrågor och den debatten så väljer de att köra fram en person som för fram massor av förolämpningar helt utanför ämnet som debatterades som tar allt fokus. Istället för att media rapporterar om deras misslyckanden så handlar rapporteringen mer av vem som kastade skit på vem och varför jag reagerade.

Jag hoppas att majoritetens företrädare tänker till över vilket debattklimat man vill ha. Eller är man så desperata och inte vill ta debatten om sakfrågor å man gör vad som helst för att flytta fokus. Ja hoppas att man gör det första.

Region Gävleborg tar över Bollnäs sjukhus från Aleris igen, då uppstår många frågetecken

Idag tar Regionen över Bollnäs sjukhus, detta efter att Aleris och regionen kommit överens om att avbryta avtalet. Orsakerna till Aleris vill lämna vet vi inte, det har spekulerats olika orsaker från flera håll. Jag har själv försökt få till en träff med ledningen för sjukhuset under det senaste året men de har avböjt besök eller samtal vilket är märkligt. Vi vill såklart förstå vad den egentliga orsaken är att de vill lämna, den officiella version behöver inte var den enda sanna. Att regionen vill ta över verksamheten kan man också fråga sig, vi har ett planer där Bollnäs sjukhus inte längre omnämns som sjukhus utan som närvårdcentra. Dessutom har hela denna övergångsprocess varit döljt i dunkel.

Nu är det däremot faktum att från och med idag tar vi i Regionen över. Man har jobbat med detta under en tid för att vara väl förberedd vilket är bra.

Aleris tog över sjukhuset när det var i nedläggningshotat. Man tog över driften och lyckades driva sjukhuset framgångsrikt. Det är en väldigt viktig och uppskattad enhet som vi nu tar över.

Den stora skillnaden som man lyfter fram från ledningen är att man bytt skyltar och köpt nya kläder till personalen. Det är såklart inte det som varit utmaningen utan det är hur man ska kunna behålla personalen i regionens regi. Man påstår att alla utom en har valt att gå över, och det är enligt uppgift HR-chefen från Aleris. När man hör detta blir man misstänksam. Hur har det gått med läkarna som jobbar där, de har under Aleris varit inhyrda i egna bolag och jag tror inte alla de har valt att ta en anställning hos regionen. Utan man har, som vi erfar, tecknat avtal med dessa i en direktupphandling för de kommande 6 månaderna. Efter det så måste man hålla sig till våra avtal med hyrbolagen och då får vi se om det finns några läkare kvar som jobbar där. Frågan man ställer sig vad som händer då.
Jag vill sist hälsa alla medarbetare välkommen (tillbaks) till Region Gävleborg. Jag hoppas att ni märker att det har blivit bättre att arbeta i regionen och att ni väljer att jobba kvar hos oss. Ni har gjort ett fantastiskt arbete som visat att det går driva ett sjukhus bättre i en annan regi.

Framtiden för sjukhuset är lika hotat idag som när ni gick över till Aleris. Jag och vi moderater kommer kämpa för att sjukhuset ska leva vidare och fortsätta utvecklas. Jag tror detta görs bäst i annan driftsform med ett långt avtal med regionen, detta för att skapa långsiktiga och förutsägbara villkor. Jag hoppas man inte hinner avveckla delar av verksamheten innan detta sker.

Och nu när ni ingår i regionen igen så kommer jag återigen komma på besök hos er och lyssna till hur ni jobbar och hur ser på verksamhetens utveckling.