Alliansen 15år

Idag är det 15år sedan Alliansen bildades, det var då de fyra partiledarna träffades hos Maud Olofsson i Högfors. Det var en historisk händelse och det som hände efter det har format Svensk politik får lång tid och fortsätter att forma den.

Idag är Alliansen på nationell nivå ett minne blott. Jag hoppas att man hittar tillbaks till varandra men det kommer säkert ta tid och det kommer krävas en del omvärderade sanningar för vissa. Alliansen lyckades få majoritet i valet 2006 och blev det största regeringsunderlaget 2010. Men i samband med att SD tog plats i riksdagen men en inställning om att ställa till oreda oavsett regering så ställde det till sig.

Alliansen var nära att bli större än de rödgröna 2014 men det hade nog inte hjälpt för att hålla ihop Alliansen. Vissa partier skulle ha krävt att man skulle få majoritet för att inte ett parti skulle få vara vågmästare.

På regional och kommunal nivå har det under tiden sett olika ut. Utgångsläget har för vissa varit Alliansen men det har mer berott på vilka personer som lett de olika Allianspartierna lokalt/regionalt. Det finns kommuner där Alliansen är största block och t.o.m. har egen majoritet men man väljer ändå att bilda andra koalitioner. Sedan finns det kommuner där man är den mindre minoriteten och väljer ändå att styra med Alliansen och SD aktiva stöd, vilket skedde i Gävle under tre år.

I regionen hos oss valde C att byta sida 2009, detta trots att det fanns en icke socialistisk majoritet utan stöd från SD(de fanns inte i fullmäktige då) Så då var det något annat argument som gjorde att man hellre håller ihop med sossarna och andra socialister (och även f.d. kommunister).

Man var så sugna på eget maktbegär och politiska poster så man offrade borgerligheten. Alliansen dog nationellt på 27minuter. I regionen var det kortare än så. I Gävle offrade man Alliansen och bildade ny koalition lika snabbt. Vissa spekulerade att vi moderater skulle gå ihop med sossarna i kommunen vilket sossarna inte hymlade med att de var väldigt intresserade av. Men för mig så är det viktigt att man lever som man lär. D.v.s. tror jag på borgerligheten och säger det till mina väljare, så ska man göra allt man kan för att få ihop det. Att då göra slut och hitta nya partner är för mig svårt att acceptera. Makten är inte allt utan det handlar om vad du gör med den och hur du långsiktigt kan bygga förtroende för ditt politiska alternativ och dina idéer.

Så vad har borgerligheten för möjligheter lokalt och regionalt? Det är glädjande att det finns kommuner och regioner kvar som jobbar samlat inom borgerligheten. I mitt län är det mest splittring som gäller. Jag har svårt att se att Alliansen ska kunna uppstå i regionen eller i Gävle kommun. När man väl är i sossarnas fångenskap så har man svårt att bryta sig loss. Det kommer kräva stora valförluster och att vi övriga i oppositionen tvingar dem till splittring.

Det vi vet är att sossarna kommer inte göra något för att rädda kvar sin nyvunna vänner. Man offrar gärna sina trogna kamrater, vilket har visat sig hur man behandlade vänstern både i region och i kommunen. Att då som nyvunnen kamrat så ska man vara medveten om att det är lika enkelt att svikas av sossarna som de har svikit sina tidigare kamrater. För mig står vi moderater för något annat. Vi tar hand om våra vänner, vårdar vänskapen för en lång och trogen relation.