Tack 10-talet, gott nytt år

Nu är 2019 och 10-talet slut och det är dags att sammanfatta och utvärdera året som gått. Det är första året för en ny mandatperiod där det är nya (eller gamla) förtroendevalda på de politiska posterna vilket alltid innebär att laget omformas en del. Detta sker även hos de politiska motståndarna och samarbetspartier vilket också gör att spelplanen ändras och det känns som det blivit mycket förändringar just denna mandatperiod.

Det ekonomiska läget har försämrats radikalt under året, underskotten har ökat och vi ser inga förslag på åtgärder från den styrande majoriteten. Vi i oppositionen kunde därför lägga en gemensam budget inför 2020 där vi hade med konkreta förslag på åtgärder.  Detta kommer innebära rejäla utmaningar nästa år i och med att lågkonjunkturen närmar sig allt mer och då kommer det politiska ledarskapet prövas på riktigt allvar.

Bollnäs sjukhus återtogs av Regionen. Detta efter att Aleris och Regionen kommit överens om att de skulle lämna avtalet i förtid. Vi har såklart försökt hålla koll på detta men tyvärr så har man inte låtit oppositionen ha insyn i denna process. Vi har såklart påpekat behovet av en ny upphandling som vi moderater kräver ska genomföras omgående. Vi får nu se om det blir någon ny upphandling eller inte.
Den stora politiska frågan har varit den palliativa vården och behovet av mer specialiserad palliativ vård. Vi har under många år drivit på frågan om Hospice och året har återigen präglats av denna fråga. Särskilt starkt har det varit att höra om hur bristfällig den s.k. hospicevården fungerar i Gävle.

Vi har även under året gjort mycket annat inom regionpolitiken. Mycket fokus har lagts på verksamhetsbesök, där vi i år har gjort över 100 besök. Det kanske inte låter små mycket men med tanke på att varje besök tar minst 2h + resor så förstår man hur mycket tid vi lagt på detta. Vi har framförallt besökt våra enheter inom regionen men även den del kommunala verksamheter som har kopplingar till regionen. Vi har även besökt en del av länets största industriföretag. Det är den svenska industrin som är motorn i samhället. Gävleborg har varit Sveriges främsta industrilän och vi vill att vi återigen ska ta den positionen. Vi tenderar att ta dessa stora företag för givet och det finns även krafter som vill att ska lägga ned.

Lugn politisk vecka men med mycket besök

Jag har förmånen som regionråd göra många besök i våra verksamheter. Det är riktigt givande att få höra hur våra medarbetare har det på sina arbetsplatser och få insyn i hur våra verksamheter fungerar. Jag brukar även försöka vara med ett arbetspass och askultera inom vården. Det har det inte blivit av så mycket under detta år men det ska bli mer av det nästa år.

Veckan som varit har varit ganska lugn politisk så då har det varit bra vecka på annat sätt med flera dagars besök.

fysioterapi Gävle sjukhus
I måndags var jag och träffade fysioterapeuter(sjukgymnaster) på Hudiksvalls sjukhus. Det är en otrolig viktig verksamhet som gör skillnad på riktigt för våra patienter. Genom tidig rehabilitering så kan man minska lidandet för patienterna och de kommer snabbare tillbaks till sitt vanliga liv.

Jag har tidigare mött dessa sjukgymnaster när jag varit ute i verksamheterna. Jag kommer ihåg när jag för flera år sedan auskulterade på en vårdavdelning och där kom fysioterapeuterna och mer eller mindre drog upp patienterna med stort engagemang för att gå till kiosken och köpa tidningen. Alllt detta just för att man ska få snabb rehabilitering och snabbt ska komma tillbaks.

Man har sedan dess organiserat om denna verksamhet vilket jag fick en bra känsla av och att man nu kan jobba bättre tillsammans och trivs bättre på jobbet.

Dietister Gävle sjukhus
I tisdags gjorde vi vårt 100 verksamhetsbesök för året. Det gjorde vi hos dietisterna på Gävle sjukhus. vilket är lite av en bortglömd grupp men som också gör ett viktigt arbete för att patienterna ska kunna komma tillbaks på ett bra sätt efter man vårdats på sjukhuset. Det är en relativ liten grupp som nu också har samlats i en länsövergripande enhet vilket verkar fungera riktigt bra.

Strokeenhet Gävle sjukhus
Sedan gjorde vi ett besök på Strokenheten på sjukhuset vilket är en verksamhet som vi försökt få komma till under en tid och ni fick vi till ett sådant besök. Där fick vi träffa vårdenhetschefen men också verksamhetschefen vilket inte vi brukar göra. Vi är intresserade av att träffa medarbetarna och deras närmaste chef, de överordnade cheferna träffar vi ändå på våra politiska möten.

Försämringar planeras inom vårdvalet/hälsovalet i Region Gävleborg

Primärvården och våra hälsocentraler är navet i sjukvården. Det är här de flesta besök görs och det är här man först vänder sig till när man har besvär. Alla regioner har infört vårdval inom primärvård. Det innebär att alla invånare fritt kan välja vårdcentral(eller hälsocentral som det heter hos oss) och ingen kan neka dig att välja just den central som du själv vill tillhöra. Samtidigt så finns det möjlighet för alla aktörer att fritt få starta en hälsocentral så länge som man uppfyller de krav man har i respektive region.

I Gävleborg tog vi över blockgränserna fram ett vårdval som har varit väldigt lyckat. Det var i stort sett vi moderater och socialdemokrater som gjorde grunden i den överenskommelse men sedan var samtliga partier med och vi var överens om vilka regler som skulle gälla. Motivet var att skapa system som skulle klara av olika maktkonstellationer och skapa långsiktiga hållbara förutsättningar för våra vårdgivare och invånare.

Detta har vi lyckats med stor framgång. Vi har Sveriges bästa vårdval, om inte ett av de bästa systemen i alla fall. Vi har fått nya etableringar på ställen där man inte trodde det skulle bli och vi har en reell valfrihet på många fler ställen än bara Gävle(vilket man från vänsterhåll befarade).

Men nu är vårt vårdvalsystem hotat. Det hotas inte av vänstern och socialisterna utan av centern. Vi har inrättat ett utskott under regionstyrelsen som ansvarar för vårdvalsystemet och där tar vi fram krav och regler som gäller(sedan är det såklart fullmäktige som beslutar). Ordföranden i detta utskott var förra mandatperioden en vänsterpartist vilket är lite komiskt med tanke på att de inte gillar valfrihet och privata aktörer. Nu är det centerns regionråd som är ordförande vilket såklart väckte förhoppningar när han tillträdde, nu kan vi göra vårt system ännu bättre. Centern brukar gilla privata aktörer och valfrihet men efter de diskussioner vi haft så börjar jag tvivla.

Man har nu planer på att göra om delar av systemet så det ska bli svårare för nya eller gamla aktörer att starta nya hälsocentraler. Detta ska man åstadkomma med två förändringar:

1. Det ska inte vara så att man automatiskt ska tillhöra den närmaste hälsocentralen om det är så att man inte aktivt väljer en central. Man ska istället tillhöra den som man tidigare har varit listad på. Detta blir såklart stor påverkan om det startar en ny hälsocentral. Då får de bara de patienter som aktivt vill flytta över dit.
   
2. Man ska kunna lägga ned en hälsocentral och flytta över de listade patienterna till en annan hälsocentral som man själv som vårdgivare bestämmer. (Detta är lite förenklat men i stort sett blir det så) då kan man lägga ned och ingen kan ta över lokalerna och starta en ny hälsocentral.

Syftet med dessa två förändringar är att man inte vill uppleva det som hände i Bergsjö för något år sedan. Där ville regionen lägga ned sin hälsocentral och låta en annan hälsocentral ta över patienterna och starta en s.k. filial(vilket är en mottagning med odefinierat innehåll och tillgänglighet) Det som hände när man skulle göra det var att en annan privat hälsocentral etablerade sig i Bergsjö, detta till Bergsjöbornas stora glädje. På detta sätt fick man behålla en hälsocentral men som helt plötsligt hade fasta läkare på plats.

Nu vill man (S,C,V,MP) lägga ned Arbrå och Kilafors hälsocentral och ersätta dem men filial istället, detta försöker man nu förneka från centerns regionråd men jag har hört detta så många gånger nu så att det är det man vill råder det inget tvivel på. Samtidigt ska patienternas inte då fördelas om på de hälsocentraler som finns utan helt enkelt flyttas över till Baldersnäs. Skulle någon annan få för sig att starta en ny hälsocentral i Arbrå så får de inte några patienter förutom de som listar om sig aktivt.

Detta kan vi moderater inte gå med på. Och att man väljer att förstöra vårt system gör mig riktigt besviken. Självklart ska vi utveckla primärvården och göra den bättre för våra länsinvånare och där har vi moderater idéer men det får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Nytt avtal mellan Regionen och Vårdförbundet

Igår lyfte vi i oppositionen frågan hur avtalsarbetet mellan regionen och vårdförbundet har gått 2019. Nationellt har man förhandlat fram ett avtal som vi sedan ska förhandla vidare med lokalt. Det nationella avtalet är som det brukar heta sifferlöst vilket innebär att det finns inga belopp eller procentsiffror om löneförhöjningar. Det är så vi vill att avtalen ska se ut och på det sättet göra själva jobbet lokalt istället utifrån våra förutsättningar. Däremot förväntas vi förhålla oss till det s.k. märket vilket är industriavtalets avtal, i år 2,4%. Tanken är att industrin ska vara ledande i detta och vi andra anpassa oss efter det, detta kan man ha åsikter om men så har det fungerat under många år.

Då blir det såklart viktigt för oss att vi implementerar det nya avtalet på ett bra sätt som våra medarbetare kan känna sig nöjd med och som vi som arbetsgivare är nöjd med och har råd med.
Därför ville vi stämma av hur det har gått eftersom vi har hört att det finns synpunkter på regionala avtalet och lönebildningen lokalt.

De senaste 7 åren har vi i regionen haft en extra lönesatsning för sjuksköterskor som motsvarar 1% extra på den lokala potten. Det blir då totalt industrins märke plus en procent som vi ger till våra sjuksköterskor. Sedan är tanken att denna procent ska användas för att skapa en bra lönespridning vilket har fungerat hyfsat under årens lopp.

Både majoritet och opposition har varit överens om detta under alla dessa år men tyvärr så har man nu valt från majoriteten att ta bort den delen budget 2020. Man har från tjänstemannahåll förnekad detta men det blev helt klart tydligt igår när frågan diskuterades på styrelsen där majoriteten erkände att man valt att ta bort det för att prioritera annat.

Detta ställer såklart till det......

Två olika budgetfullmäktige med olika sätt att jobba

Igår deltog jag på två av länets kommunfullmäktige, båda hanterade budget för 2020 och det var väldigt stor skillnad hur de hanterades.

I Gävle sitter jag som ledamot i fullmäktige och vi hanterade budget för 2020 under gårdagen, som de flesta vet styrs Gävle av S,L,C,MP. Tanken var att de olika budgetförslagen skulle debatteras och diskuteras och talarlistan var lång. Det som gjorde det hela märkligt var det första inlägget från KSO som skulle förklara några små justeringar som gjorts i majoritetens budget, det rörde sig om typ redaktionella förändringar. När frågor ställdes om vad de bestod i så försökte hon förklara men jag tror ingen förstod vad hon pratade om. Det var kostnader som var dubbelbokfört som endast påverkade plan 2021 och 2022

När jag sedan läste de reviderade handlingarna så kunde jag se att man ändrat anslagen till nämnderna redan 2020. Exempelvis så hade man utökat utbildningsnämndens budget med 10mnkr. Detta eftersom man hade tagit 2019 års överskott och tagit bort dem från anslagen 2020. Detta tyckte man inte var en stor grej från majoriteten och ville helt enkelt stoppa tillbaks de medlen för nämnden.

Sedan skyllde ordföranden på tjänstemännen och att det var samma förutsättningar för oppositionen. Att man som KSO skyller på tjänstemännen är för mig helt oacceptabelt. Det är den styrande majoriteten med KSO i spetsen som via kommunstyrelsen lägger fram en budget till fullmäktige. Då får man också ta ansvar för det och inte skylla på någon annan, skamligt.

Det som är anmärkningsvärt i detta är att styrelsens ordförande inte kunde förklara detta utan stod fast vid att det var små justeringar och dessutom gav skulden på tjänstemännen gör det hela ännu värre. När jag tog ett enskilt samtal med henne under en av alla ajourneringar så gav jag henne rådet att lyfta ur ärendet och ta upp den på nästa fullmäktige om två veckor istället. Detta för att visa lite ödmjukhet och ledarskap, men det gick minsann inte

Sedan fanns det synpunkter på transparensen i budgetprocessen från oppositionen vilket jag kan förstå, men jag har egentligen ingen insyn i de processerna. Att hålla på och tjafsa om formalia och försöka förstå vad de hade hittat på tog oss 3timmar innan man kom fram till från oppositionen att återremittera ärendet med motiveringen gör om gör rätt känns märkligt. Jag tycker att den styrande majoriteten borde vara bättre än så, men inte.

Sedan åkte jag till Ovanåker och lyssnade på deras budgetfullmäktige, där styr S,M,L tillsammans i minoritet. Där hade man i kommunstyrelsen lyssnat in oppositionen och tagit in deras förslag i ledningens förslag och man blev därför överens. Så det fanns bara ett förslag till budget som diskuterades i 15min och sedan var allt klart. Det i sig var märklig att det gick så snabbt men även att man fått med sig oppositionen.

Tänk hur olika man kan jobba med budget. I ena fallet så mörkar man och försöker undanhålla information från fullmäktigeledamöter. Inte inkludera oppositionen utan köra på. I andra fallet var man inlyssnande och lyhörd för justeringar.

Tänk hur olika man kan jobba, det gav helt klart en del tankar inför framtiden

Skjutningar och sprängningar, vart är Sverige på väg?

Vart är Sverige på väg? Vi ser att den grova kriminaliteten ökar i Sverige och alla de skjutningar och sprängningar som sker har gjort att vi i stort sett dagligen kan läsa om detta. Frågan är hur kan det ha blivit så här och vad kan vi göra åt det?

För det första ska man vara försiktig att försöka ge en heltäckande bild av det som händer. Vi allmänhet och politiker har en ytterst begränsad information och den bygger mångt och mycket på det som skrivs i media. Media har sin logik och har inte uppdraget att presentera all fakta och underlag eller berätta om allt positivt som händer. Men att det som nu händer inträffar råder det inga tvivel på men vad kan vi göra åt det.
Jag tror man måste jobba på flera håll. Det räcker inte med hårdare tag utan det krävs en rad olika insatser.

För det första så är det enkla svaret, fler poliser och mer resurser till rättsväsendet så samhället kan agera snabbt och resolut när någon begår brott eller är på väg att begå brott. Då handlar det om alla brott. För att det ska finnas en legitimitet för rättsstaten så är detta viktigt. Det krävs även andra insatser, bl.a. så krävs det hårdare straff och en straffskala som är mer accepterad i samhället. Det innebär att brott som allmänheten tycker är allvarliga ska ge hårdare straff än de som inte är det. Det krävs också möjlighet till mer ny teknik med exempelvis kameraövervakning.
Men allt detta får inte ske godtyckligt. Är vi en rättsstat så måste vi respektera dessa rättstatliga principer. Även domstolarna måste jobba på ett råttsäkert sätt, detta för att det ska finnas en legitimitet för samhällets institutioner. Det värsta som kan hända är att man tappar respekten för detta och tar lagen i egna händer, vilket kommer hända om vi inget gör. Därför tror inte jag på förslaget om anonyma vittnen och godtycklig övervakning av våra medborgare. Vi får aldrig sjunka så lågt att vi använder ickedemokratiska metoder för att bekämpa kriminella. Exempelvis så skrevs det om hur polisen började kasta tillbaks gatsten på demonstranter i Göteborg för många år sedan, detta får inte ske.

Men alla dessa insatser räcker inte. Vi måste stoppa inflödet av nya kriminella. Och det gäller det framförallt rekryteringen av ungdomar som sker idag. Här har vi i övriga samhället ett stort ansvar. Det gäller skolans insatser och socialtjänstens tidiga insatser. Här ser vi att vi inte har lyckats och vi måste hitta de metoder som fungerar på dagens ungdomar. Vi får aldrig ge upp om att varje barn/ungdom måste få de förutsättningar som krävs för att man ska forma en bra framtid fri från kriminalitet.

Men det gäller också att vi övriga vuxna gör vår del. Då handlar det främst om föräldraansvaret d.v.s. att vi uppfostrar våra barn om vad som är rätt och fel och få dem att anstränga sig för att nå sina mål. Men det handlar också om att vi som vuxna måste reagera när andras barn inte sköter sig. I detta avseende så har samhället förändrats de senaste åren. Vi tittar allt mer bort när vi ser saker och är rädd för att bli inblandade. Dessutom om någon reagerar och säger till eller tar tag i ett barn så får man deras föräldrar efter sig. Jag skulle uppskatta om någon vuxen sa åt mina barn om de gjorde något fel. Jag skulle även vara tacksam om de hörde av sig och berättar vad de sett och vad mina barn har gjort. Det är på det sättet som vi kan hjälpa dem att hitta rätt.

Som sagt så finns det inga enkla lösningar på svåra problem. Fler poliser och hårdare straff är lätt att säga men det räcker inte. Vi måste göra insatser som gör att det krävs mindre antal poliser. Alla har vi ett ansvar här och tyvärr som degenereras samhällsåtagandet. Gör vi inget nu så kommer samhället ta en vändning som jag inte vill vara en del av, så jag kommer göra det jag kan för att det inte ska bli så. Är ni?

Långa väntetider till operationer för Prostatacancer

Bild tagen när jag testkörde
operationsrobot på besök i Karlstad 2012

2017 beslutade vi regioner inom Uppsala-Örebro sjukvårdsregion att vissa typer av canceroperationer skulle centraliseras i regionen. Bl.a. så beslutade vi att prostataoperationer inte längre skulle göras i Gävle utan göras i Västerås och Falun. Samtidigt fick Gävle göra njursparande operationer.

Detta gjordes med motivet att man ska göra många ingrepp för att på så sätt bli duktigare på det man gör och det blir högre kvalité. Att centralisera på detta sätt är inte helt enkelt. Vissa av våra läkare vill inte att vi ska flytta dessa ingrepp och det riskerar att påverka möjligheten för oss att rekrytera urologer eftersom vi inte erbjuder denna del av jobbet.

All denna centralisering eller nivåstrukturering som det kallas är förhandlingar och ett politiskt kattrakande mellan sjukhusen. I Faluns fall så blev man lovad en operationsrobot när man skulle ta över dessa operationer.

Gävle sjukhus har nu sedan en längre tid slutat med dessa ingrepp med förväntan att Falun skulle ta ha om dessa patienter. Nu verkar det inte ha blivit så. Man har inte den kompetens i Falun som krävs för att göra dessa ingrepp och den robot som man fick står, enligt rykten, still. Så nu skickas dessa patienter till Stockholm och Uppsala för dessa operationer.

Köerna till prostataoperationer är långa och våra patienter får nu vänta upp till 190dagar på operation, vilket är helt oacceptabelt. Gävle har viss tillgång till urologer så vi skulle kanske kunna göra dessa ingrepp (igen). Vi har dessutom planerat för ett inköp av en operationsrobot, vilket vi i oppositionen krävde för många år sedan(redan 2012). Så förutsättningarna bör finnas för att vi ska göra dessa ingrepp också. Så istället för att hjälpa våra patienter så placeras de nu i kö i andra län med alla de konsekvenser som det innebär.

Jag tycker nog att man bör fundera på om denna nivåstrukturering var rätt att göra. Om inte våra grannlän har den kompetens som krävs och vi har det så är det kanske vi som ska ta hand om dessa operationer i stället. Så det är dags att vi ser över möjligheten att ta tillbaks dessa operationer.

Yttrandefrihet och god ton, vart går gränsen för vad man får säga i en offentlig debatt innan någon reagerar

I veckan hade vi Regionfullmäktige där vi diskuterade många viktiga frågor. Bl.a. hanterade vi frågan om de besparingar på över 500mnkr som regionen ska genomföra. Vi hanterade även frågan om att man vill begränsa barn och ungdomars rätt att söka privata vårdgivare. Tyvärr så var det inte dessa frågor som kommer kommas ihåg från fullmäktige.

Det är istället det som händer när en ledamot från vänsterpartiet går upp i frågan om ägardirektiv till Almi och börjar hålla föredrag om ett annat partis historia och kallar dem för fascister och nazister. För mig blir det helt naturligt att reagera och för det första försöker göra ordföranden uppmärksam på att ledamoten helt kommit bort från ämnet. Ordföranden reagera inte och verkar inte ens lyssna på vad som sägs. Jag går då fram till ordföranden för att få honom att lyssna.

Ni kan se inlägget här:

Ordföranden väljer att inte påtala för ledamoten att hålla sig till ämnet utan gör en annan bedömning än vad jag gjorde, vilket han har rätt att göra. Jag har fått kritik för att jag reagerade vilket jag inte förstår. Om någon inte kan bete sig så tycker nog jag att man bör reagera, men tydligen inte majoriteten i regionen.

Det som gör det hela märkligare är att majoritetens regionråd och ordföranden i fullmäktige tar sig själv friheten att avbryta andra och tjoa från bänkraderna när de så själva vill. Jag tog fram en del klipp från fullmäktige i april när de gjorde det.

Se hur min regionrådskollega blir avbruten av det centerpartiska regionrådet och fullmäktige ordförande:

Se också hur majoritetens regionråd avbryter mig under ett inlägg:

För mig är det helt oacceptabelt att ledamöter i talarstolen inte kan bete sig utan tillåts kränka andra personer. Jag har tidigare reagerat över sådant agerande bl.a. i Gävle kommunfullmäktige där jag var ordförande under några år. Där påtalade jag för alla som använde epitet på andra partier som de själva inte vill ha att det inte är okej att uttrycka sig. Allt för att skapa en god och saklig debatt. Vi lyckades i Gävle få till detta och alla verkade vara nöjda över den ordningen.

Jag tycker, och kommer påpeka för andra, att jag tycker vi ska behandla varandra med respekt. Vi ska debattera sakfrågor och den ska vara tuff. Vi ska däremot inte kalla andra personer för olika saker som de själva inte vill bli kallade. Att då kalla någon, eller dess parti, för fascister, nazister eller kommunister(förutom för dem som vill bli kallade något av destta) är inte okej. Jag försöker hela tiden leva efter devisen att behandla andra som man jag själv vill bli behandlad. Sedan kan väl jag också gå över gränsen någon gång och då har jag betett personen i fråga om ursäkt.

Jag kan konstatera att majoriteten lyckades med sin strategi under fullmäktige i veckan. Istället för att ha fokus på sakfrågor och den debatten så väljer de att köra fram en person som för fram massor av förolämpningar helt utanför ämnet som debatterades som tar allt fokus. Istället för att media rapporterar om deras misslyckanden så handlar rapporteringen mer av vem som kastade skit på vem och varför jag reagerade.

Jag hoppas att majoritetens företrädare tänker till över vilket debattklimat man vill ha. Eller är man så desperata och inte vill ta debatten om sakfrågor å man gör vad som helst för att flytta fokus. Ja hoppas att man gör det första.

Region Gävleborg tar över Bollnäs sjukhus från Aleris igen, då uppstår många frågetecken

Idag tar Regionen över Bollnäs sjukhus, detta efter att Aleris och regionen kommit överens om att avbryta avtalet. Orsakerna till Aleris vill lämna vet vi inte, det har spekulerats olika orsaker från flera håll. Jag har själv försökt få till en träff med ledningen för sjukhuset under det senaste året men de har avböjt besök eller samtal vilket är märkligt. Vi vill såklart förstå vad den egentliga orsaken är att de vill lämna, den officiella version behöver inte var den enda sanna. Att regionen vill ta över verksamheten kan man också fråga sig, vi har ett planer där Bollnäs sjukhus inte längre omnämns som sjukhus utan som närvårdcentra. Dessutom har hela denna övergångsprocess varit döljt i dunkel.

Nu är det däremot faktum att från och med idag tar vi i Regionen över. Man har jobbat med detta under en tid för att vara väl förberedd vilket är bra.

Aleris tog över sjukhuset när det var i nedläggningshotat. Man tog över driften och lyckades driva sjukhuset framgångsrikt. Det är en väldigt viktig och uppskattad enhet som vi nu tar över.

Den stora skillnaden som man lyfter fram från ledningen är att man bytt skyltar och köpt nya kläder till personalen. Det är såklart inte det som varit utmaningen utan det är hur man ska kunna behålla personalen i regionens regi. Man påstår att alla utom en har valt att gå över, och det är enligt uppgift HR-chefen från Aleris. När man hör detta blir man misstänksam. Hur har det gått med läkarna som jobbar där, de har under Aleris varit inhyrda i egna bolag och jag tror inte alla de har valt att ta en anställning hos regionen. Utan man har, som vi erfar, tecknat avtal med dessa i en direktupphandling för de kommande 6 månaderna. Efter det så måste man hålla sig till våra avtal med hyrbolagen och då får vi se om det finns några läkare kvar som jobbar där. Frågan man ställer sig vad som händer då.
Jag vill sist hälsa alla medarbetare välkommen (tillbaks) till Region Gävleborg. Jag hoppas att ni märker att det har blivit bättre att arbeta i regionen och att ni väljer att jobba kvar hos oss. Ni har gjort ett fantastiskt arbete som visat att det går driva ett sjukhus bättre i en annan regi.

Framtiden för sjukhuset är lika hotat idag som när ni gick över till Aleris. Jag och vi moderater kommer kämpa för att sjukhuset ska leva vidare och fortsätta utvecklas. Jag tror detta görs bäst i annan driftsform med ett långt avtal med regionen, detta för att skapa långsiktiga och förutsägbara villkor. Jag hoppas man inte hinner avveckla delar av verksamheten innan detta sker.

Och nu när ni ingår i regionen igen så kommer jag återigen komma på besök hos er och lyssna till hur ni jobbar och hur ser på verksamhetens utveckling.

Regionen hotar vårdföretag och bryter medvetet mot lagen!

Diskussionen om avtalen med vårdgivare om Neuropsykiatriska utredningar pågår för fullt, har ännu inte stått så mycket i media men jag antar att de nu kommer ta upp detta. Frågan handlar om att Regionen har avtal med 21st vårdgivare som gör dessa utredningar på uppdrag av regionen, avtalet tecknades våren 2018. Köerna till BUP och utredningarna är långa, upp till ett år, och just för denna grupp är det extra viktigt att man får hjälp snabbt. Oftast kräver skolan en utredning och diagnos för att man ska få den stöd och hjälp som krävs.

Men nu har man lyft frågan om att man inte vill att patienter ska kunna söka sig till dessa privata utan alla ska gå via BUP och där filtreras remisserna innan en privat vårdgivare eventuellt kan hjälpa dessa patienter. Ett problem som tyvärr har dykt upp är att någon av dessa 21 vårdgivare använder vårt avtal för att locka patienter i andra regioner. Det är såklart inte tänkt att det ska fungera så med vårt avtal men det är inte otillåtet, detta används också av nätdoktorer i Sörmland som gör samma sak.

På regionstyrelsen sist lyfte majoriteten ett ärende där man vill kräva remiss för att söka vård hos dessa privata vårdgivare. Det kan man såklart göra men man kan inte styra vart remissen ska komma ifrån eller vart de får skickas. I Gävleborg har man möjlighet att skriva s.k. egenremiss eller egen vårdbegäran som det formellt heter. Denna kan man sedan skicka till vilken vårdgivare som helst i landet och den ska bedömas som om den kommer från en vårdcentral eller läkare. Frågan kommer sedan avgöras på regionfullmäktige nästa vecka och vi får se vad som händer där.

Men nu har regionen tagit detta till en helt ny nivå. Igår fick vi veta att man från regionen har skickat ut ett brev tiotal de 21 företag vi har avtal med där man hotar att inte betala deras fakturor. Att hota företag på detta sätt som dessutom är ytterst tveksamt om det är lagligt med tanke på LOU. Formellt sätt påstår man sig förtydliga en paragraf i avtalet:

Viktigt besök på BUP gävle

I veckan besökte vi Barn och Ungdomspsykiatrin i Gävle, den s.k. Gula villan. Vi pratar ofta om den ökande psykiska ohälsan hos våra barn och ungdomar men ytterst få pratar om vad vi kan göra åt det. Vi hade bra samtal med de ansvariga där vi fick höra hur de arbetar med sina patienter. Vi kunde även prata om hur de ser på utmaningarna och vad som kan göras mer för att få våra ungdomar att må bättre. Vi pratade även om hur slutenvården fungerar och behoven av vårdplatser för deras patienter. Det har även skrivits i tidningen om kommunernas köp av HVB-hem vilket ökar.

Det har även varit diskussioner den senaste tiden om att ta bort möjligheten att söka BUP utan remiss och möjligheten att söka sig till privat vårdgivare, vilket vi såklart ville få deras syn på. Frågan är ännu inte avgjord utan kommer upp på regionstyrelsen på onsdag nästa vecka och sedan på regionfullmäktige.

Vi fick med oss tre råd från de ansvariga på BUP

1. Inga fler vårdplatser
Barnen/ungdomar ska inte vårdas på vårdavdelningar, de blir lätt institutionaliserade där. Då är det bättre man tar hand om dem på typ HVB hem eller annat anpassat boende eller i öppenvården.

2. Fixa lokaler
De har undermåliga lokaler, deras gruppsamtal sker i källaren och i anslutning till personalens lokaler. Det är trångt och för exempelvis att kunna göra drogtester så måste man använda väntrummets toalett, vilket är den ända där man kan vara två samtidigt. Lokalerna är helt enkelt inte byggd för denna verksamhet men ändå har man varit i Gula villan under många år. Det krävs helt nya lokaler för denna verksamhet där man kan samla deras andra verksamheter. I och med Framtidsbygget var tanken att de skulle flytta in i gamla LOV:ens lokaler på området, men det verkar inte ha blivit så. Det ryktas även om att man ska bygga nytt på Södertull åt dem, vilket varken vi eller de gillar.

3. Mer pengar till verksamheten
Det krävs mer resurser om de ska lyckas med sitt uppdrag att bryta utvecklingen. Det går inte möta den ökande ohälsan med mindre resurser.

Till detta har vi moderater en rad förslag på åtgärder bl.a. vill vi att man satsar mer på de tidiga insatserna. Regionen bör ta ett större ansvar för elevhälsan. Mycket av de problem som finns beror på att just elevhälsan och skolan inte fungerar.

Görs inget NU så kommer vi få tillbaks större problem i form av stora grupper som befinner sig i utanförskap. Vi får aldrig ge upp kampen utan varje unge ska få samma möjligheter att utvecklas, detta oavsett vart man bor eller vart man kommer ifrån.

Amatörmässig hantering av sjukhusets fastighetsinvesteringar

Idag läste vi om man ska utöka lungavdelningen på Gävle sjukhus på bekostnad av Strokeenheten. Det är klart att Lungan tycker det känns bra med större lokaler medan Strokeenheten blir frustrerad när de blir av med lokaler, och de är ju redan trångbodda som det är.

att man ska ta delar av Strokeenhetens lokaler och göra om dem till Lungan motiveras med att man inte får plats på sjukhuset vilket känns märkligt. Senaste fem åren har man på Gävle sjukhus minskat antalet vårdplatser från 380 till 311 d.v.s. 69 platser. Det motsvarar ungefär 3-4 vårdavdelningar. Att det då är fullt på sjukhuset känns märkligt, vad har man gjort med dessa vårdavdelningar de senaste åren.

Jag tror att det istället är ett tecken på att investeringsprocessen inte fungerar. Man har startat Framtidsbygget för några år sedan där vi ska investera 3 miljarder på Gävle sjukhus(och ytterligare 2miljarder i Hudiksvall) Detta görs utan någon direkt plan och utifrån några förväntade behov.

Regionen fastighetsfrågor sköts väldigt amatörmässigt från ledningen. Man har ingen koll på vilka behov som finns och det finns inte heller någon plan. Däremot så har man köpt konsulter för 90miljoner vars arbete fick kastas i papperskorgen. Man kör fram sporadiska investeringsbeslut utan att de kan kopplas till några framtida behov. Man sprider ut sjukhusets verksamheter över hela Gävle och det utan någon som helst tanke och effektivitet.

Man har istället valt att bygga upp en extra fastighetsavdelning som ska jobba med Framtidsbygget, denna avdelning kostar 40miljoner per år vilket motsvarar hela den avdelning som sköter resten av vårt fastighetsbestånd. Jag har dessutom fått signaler från personer som är intresserad av sådana jobb inom fastighetsbranschen att man inte söker sig till regionens Framtidsbygge p.g.a. vår amatörmässiga hantering av dessa frågor. Detta bekräftas också genom att man har svårt att få sökande till de administrativa tjänster man annonserar om.

Jag har lyft viktiga frågeställningar om våra investeringar och lagt konkreta förslag under alla år jag varit aktiv som politiker i Regionen. En del saker har vi fått gehör för men det känns som man nu tappat greppet helt.

Arbete pågår med vår strategi för länets utveckling

Just nu pågår arbetet med att mejsla fram strategi för länets utvecklingen. Det görs av olika samhällsaktörer så som regionen, kommunerna, våra företag och civilsamhället.

För mig och oss moderater handlar detta mycket om att skapa tillväxt. Det kan låta typiskt oss moderater att prata om det men det är den krassa verkligheten. Vi måste skapa förutsättningar för en ekonomisk tillväxt som gör att vi får mer pengar till länets invånare men också till våra kommuner och regioner. Dessa pengar kan i sin tur användas för att utveckla välfärden och skapa mervärde för dom som bor här. Och rent konkret handlar det om att vi måste bli fler gävleborgare och det måste arbetas fler timmar.

Därför blir jag orolig när jag hör andra politiker ha fokus på helt andra saker i denna strategi. Exempelvis var det ett resonemang för ett tag sedan som jag tog del av om att för länets utveckling vore det bra om Ovako i Hofors stängde sin produktion. Motivet var att det skulle vara bra för miljön och därmed bra för den hållbara utvecklingen i länet. Det är sådana resonemang hos beslutsfattare som gör mig mycket orolig. Jag blir dessutom riktigt upprörd när jag hör dessa och de flesta verkar hänga på. Vad vore Gävleborg utan våra fantastiska industrier så som Holmen, Sandviken, Korsnäs och Ovako bara för att nämnda några. Gävleborg var tidigare Sveriges främsta industrilän och vi har tyvärr tappat den positionen och det verkar så som vissa på vänsterkanten bejakar en sådan utveckling med motivet att de tär bra för den hållbara utvecklingen.

Sedan är vår uppgift att göra länet attraktivt att leva och bo i. Det hjälper inte att ha många företag om varken företagarna eller de som jobbar där vill bo i vårt län. Här vill vi göra det mer intressant för människor att stanna här men även att få flera att flytta hit. Därför har vi moderater föreslagit att vi ska erbjuda en medflyttarservice. Vilket är en funktion, såklart ett privat företag som sköter detta, som hjälper människor att flytta hit och etablera sig här. Det kan handla om att hjälpa dem att hitta bostad, skola till sina barn eller bara att komma in i samhället. Det måste även finnas många olika typer av jobb, så när en ingenjör flyttar hit så finns det även finnas intressanta jobb åt den medlfyttande juristen eller sjuksköterskan o.s.v.

Det kommer även krävas att vi skapar attraktiva livsmiljöer och upplevelser som skapar trygga och harmoniska länsinvånare. Det ska vara mer intressant livsmiljö att bo i vårt län än i Stockholm eller annat av de angränsande länen. Man måste även känna en stolthet över att bo här så man pratar gott om vårt län och våra kommuner till andra runt om i världen. Allt detta måste såklart också finnas med i vår strategi men det får inte göras på bekostnad av tillväxten.

Vi moderater jobbar nu med vårt remissvar och jag räknar med att allt detta är saker som vi kommer lyfta in, sedan blir det min uppgift som regionråd att kämpa för att fler ska förstå dessa sammanhang så vi får en strategi som hjälper oss utveckla länet och inte stjälpa det samma.

Hospicedebatten fortsätter

I veckan släppte vi vårt andra avsnitt av Podden Region Gävlebor med Stenvard & Strömberg. Vi kommer leverera ett avsnitt i månaden där ambitionen är att släppa det sista torsdagen varje månad. Denna gång blev det dock några dagar tidigare. Anledningen var att detta avsnitt handlade om den Palliativ vården och den frågan var aktuell på regionfullmäktige i onsdags.

Avsnittet hade rubriken – Tills döden skiljer oss åt. Ett ganska tufft ämne men väldigt viktigt. Jag träffade för ett par veckor sedan Lasse som berättade om sina upplevelser från den Palliativia vården i Gävle vilket man kan höra i avsnittet. Syftet var att få fram denna berättelse innan regionfullmäktige med förhoppningen att den politiska majoritet skulle lyssna på den och höra hur vården kan fungera och att det finns efterfrågan på Hospice vilket är en vårdform som våra länsinvånare inte har tillgång till.

Debatten höll på i ett par timmar och blev stundtals ganska hätsk. Problemen som vi upplevde var att man inte lyssnade på vad vi hade att säga. Majoritetens slutsats var att alla vill dö hemma och ingen i länet var intresserad av att vara på ett Hospice i Gävle. Man försökte även påskina att den palliativa vård vi har idag fungerar utmärkt och att vi ville sluta med den och bara erbjuda Hospice, vilket såklart inte stämmer.

Vi försökte förklara att detta var ett komplement och ytterligare alternativ är efterfrågat. Sedan kunde vi även påtala att det som man lovade 2014 inte var uppfyllt avseende specialiserade palliativa vårdplatser och Palliativa teamet.

Åter till podden……

I avsnittet vi hade gjort inför denna debatt handlade som sagt om Lasse och hans upplevelser. Det är en stark berättelse hur vården kan fungera eller rättare sagt inte fungera. Lasse är inte ensam om dessa upplevelser utan det finns flera sådana berättelse. Vi fick höra hur man placerar Palliativa patienter på korttidsboenden i kommunen utan adekvat hjälp under dygnets alla timmar. Det som var kanske mest provocerande var att man marknadsförde detta korttidsboende som Hospice vilket det absolut inte är.

Lyssna på avsnittet via Spotify eller Soundcloud

Många förfrågningar om att etablera sig i Gävle

Just nu pågår spekulationerna kring etableringar som pågår i Gävle. Vi kunde förra året presentera att Microsoft ska etablera sig i Gävle och Sandviken. Och nu i dagarna blev det officiellt att de även köpt mark i Stackbo/Rörberg för att bygga ytterligare en site.

Vi fick även veta att en annan etablering på själva flygplatsen gick förlorad. Det var en affär som jag var delaktig i att arbeta fram men nu valde de att dra sig ur. Orsakerna till det kan man såklart spekulera i men jag kan konstatera att jag inte är helt överraskad. Känslan man hade redan då var att det var en del frågetecken hur man skulle få till det och jag antar att man inte kände till att en annan stor aktör skulle etablera sig som granne. Många är även intresserade av vilken internationell aktörer det var som skulle bygga på flygplatsen men det kommer i alla fall inte jag avslöja.

Gävle kommun får förfrågningar hela tiden. Under min tid som kommunstyrelsens ordförande var det åtskilliga aktörer jag träffade och många som inte ens kom så långt som att träffa oss politiker. Det kan handla om lycksökare som tror att en kommun gör vad som helst för att få en etablering, de vill få mark, låna pengar och rena bidrag. Det finns däremot seriösa aktörer som ser potentialen i området och verkligen vill etablera sig på samma villkor som alla andra.

För mig som kommunalråd var det oerhört viktigt att man alltid ska behandla aktörer lika. Detta har inte varit fallet i Gävle under alla år men för mig bottnar detta i en grundvärdering om allas lika värde och rättvisa. Det gäller små entreprenörer i kommunen eller stora multinationella IT-företag. 

Flera har efterfrågat om kommunen gav några fördelar till Microsoft men det skedde inte under min ledning. Vi t.o.m säkerställd att vi hade färdigplanerad mark kvar för att på så sätt skapa möjligheter för andra aktörer att etablera sig eller expandera i Gävle. Och när det gäller markpris så fick varken Microsoft eller någon annan en subvention, vilket säkert många andra kommuner skulle ha gett dem. Detta går såklart att påvisa genom att se vad övriga aktörer har betalat i Gävle de senaste åren.

Jag har träffat journalister som har försökt få fram att vi gav just Microsoft fördelar men som sagt, det skulle aldrig jag gått med på.

Nu är frågan vad som händer när den andra aktören har dragit sig ur. Jag hoppas att det inte beror på den nya kommunledningen utan att de jobbade vidare med de ingångar vi hade under min ledning. Vad som ska hända med den gamla flygfältet hoppas jag att man nu tar sig en rejäl funderare över. Jag kan tycka att det gick lite väl snabbt när vi beslutade om att göra om själva flygfältet till industrimark. Man bör se över om det finns andra möjligheter att få fram industrimark för elintensiv industri utan att riva upp asfalten i Rörberg.

Det är ibland bra att erkänna att allt inte gick helt optimalt till och backa tillbaks och fundera igenom om man skulle ha gjort på något annat sätt. Just i detta fall så tycker jag personligen att det är läge att göra det nu.

Remissfrihet till BUP ska tas bort, varför?

På senaste hälso- och sjukvårdsnämnden informerades om att man planerar att ta bort remissfriheten för neuropsykiatrisk utredningar för barn och ungdomar. Region Gävleborg har bland de längsta köerna i landet när det gäller besök till BUP och att då ta bort möjligheten att söka alternativa vårdgivare kan inte vara ett rimligt sätt att komma till rätta med detta problem.

Detta kan vi nu även läsa om i tidningen. När man läser den artikeln så blir jag upprörd i sak såklart men även vilken okunskap som finns.

För det första har vi de längsta köerna i landet, endast drygt 50% får komma på första besök eller utredning inom vårdgarantins 30dagar. På vilket sätt hjälper man dessa barn och ungdomar genom att de ska sitta och vänta i dessa köer istället för att komma till andra aktörer som kan ge dem den hjälp de har rätt till.

Dessutom är det så att skolorna i länet oftast kräver en utredning för att man ska få särskilt stöd i skolan, vilket innebär om man ska vänta i regionens köer så kan det ta upp till ett år. D.v.s. ett år utan att eleven för stöd och hjälp och kommer därmed efter i skolan med katastrofala följder för den enskilde individen. Detta i sin tur kan påverka elevens framtid. Här gör visserligen skolan fel, man har enligt skollagen rätt till att få den hjälp man behöver utan att det krävs utredning eller diagnos.

Ursäkten för att begränsa människors valfrihet är tydligen att man anser att kvalitén hos de privata är för dålig. Detta kanske kan stämma, men då måste man väl jobba med kvalitén och inte stoppa in människor i oändliga vårdköer. För på vilket sätt blir kvalitén bättre om man inte får en utredning och behandling.

Sedan finns det rena formella fel som det skrivs om i artikeln vilket i sin tur gör mig bekymrad.

Regionen slopade remisstvånget 2010 genom att man skapade möjligheten för patienterna att skriva egna remisser. Så om man nu inför remisstvång till BUP så måste de även ta bort möjligheten att skriva egen remiss till BUP. Detta är ett beslut som fullmäktige har fattat och kräver således att det är fullmäktige som ändrar det, inte nämnden.

Sedan kan primärvården skriva remisser och då har man laglig rätt att få den skickad vart man vill, även till de privata som nu regionen inte vill att vi ska använda. Denna lagstiftning kan inte regionen runda oavsett vad majoritetens politiker tycker.

Vi moderater har kämpat för en remissfri vård under alla år. Detta gör vi för att vården ska bli snabbare och det ska vara enklare att få kontakt med vården. Krävs remiss från primärvården så skapar det onödiga besök där. Därför var egenremissen en bra reform som vi gav vårt stöd till 2010.

Om man nu ska ta bort den så kommer vi kämpa för att det inte ska bli så. Patienten måste alltid gå före byråkratiska system och regler. Här har ledningen verkligen landat fel.

Alliansen 15år

Idag är det 15år sedan Alliansen bildades, det var då de fyra partiledarna träffades hos Maud Olofsson i Högfors. Det var en historisk händelse och det som hände efter det har format Svensk politik får lång tid och fortsätter att forma den.

Idag är Alliansen på nationell nivå ett minne blott. Jag hoppas att man hittar tillbaks till varandra men det kommer säkert ta tid och det kommer krävas en del omvärderade sanningar för vissa. Alliansen lyckades få majoritet i valet 2006 och blev det största regeringsunderlaget 2010. Men i samband med att SD tog plats i riksdagen men en inställning om att ställa till oreda oavsett regering så ställde det till sig.

Alliansen var nära att bli större än de rödgröna 2014 men det hade nog inte hjälpt för att hålla ihop Alliansen. Vissa partier skulle ha krävt att man skulle få majoritet för att inte ett parti skulle få vara vågmästare.

På regional och kommunal nivå har det under tiden sett olika ut. Utgångsläget har för vissa varit Alliansen men det har mer berott på vilka personer som lett de olika Allianspartierna lokalt/regionalt. Det finns kommuner där Alliansen är största block och t.o.m. har egen majoritet men man väljer ändå att bilda andra koalitioner. Sedan finns det kommuner där man är den mindre minoriteten och väljer ändå att styra med Alliansen och SD aktiva stöd, vilket skedde i Gävle under tre år.

I regionen hos oss valde C att byta sida 2009, detta trots att det fanns en icke socialistisk majoritet utan stöd från SD(de fanns inte i fullmäktige då) Så då var det något annat argument som gjorde att man hellre håller ihop med sossarna och andra socialister (och även f.d. kommunister).

Man var så sugna på eget maktbegär och politiska poster så man offrade borgerligheten. Alliansen dog nationellt på 27minuter. I regionen var det kortare än så. I Gävle offrade man Alliansen och bildade ny koalition lika snabbt. Vissa spekulerade att vi moderater skulle gå ihop med sossarna i kommunen vilket sossarna inte hymlade med att de var väldigt intresserade av. Men för mig så är det viktigt att man lever som man lär. D.v.s. tror jag på borgerligheten och säger det till mina väljare, så ska man göra allt man kan för att få ihop det. Att då göra slut och hitta nya partner är för mig svårt att acceptera. Makten är inte allt utan det handlar om vad du gör med den och hur du långsiktigt kan bygga förtroende för ditt politiska alternativ och dina idéer.

Så vad har borgerligheten för möjligheter lokalt och regionalt? Det är glädjande att det finns kommuner och regioner kvar som jobbar samlat inom borgerligheten. I mitt län är det mest splittring som gäller. Jag har svårt att se att Alliansen ska kunna uppstå i regionen eller i Gävle kommun. När man väl är i sossarnas fångenskap så har man svårt att bryta sig loss. Det kommer kräva stora valförluster och att vi övriga i oppositionen tvingar dem till splittring.

Det vi vet är att sossarna kommer inte göra något för att rädda kvar sin nyvunna vänner. Man offrar gärna sina trogna kamrater, vilket har visat sig hur man behandlade vänstern både i region och i kommunen. Att då som nyvunnen kamrat så ska man vara medveten om att det är lika enkelt att svikas av sossarna som de har svikit sina tidigare kamrater. För mig står vi moderater för något annat. Vi tar hand om våra vänner, vårdar vänskapen för en lång och trogen relation.

Podd om sjukvård och annat

Idag har vi moderater i Region Gävleborg startat vår egen podd. Tanken är att vi regelbundet ska göra ett 15-20min program där jag tillsammans med min regionrådskollega Camilla ska samtala kring frågor som berör Gävleborgarna på olika sätt. Det kommer självklart bli mycket sjukvård men även en del annat. Vi ska försöka hitta svaren på de komplexa frågorna som finns och försöka förklara hur regionen fungerar och vad som händer där.

Idag så går mediaflödet allt snabbare både i radio/tv och tidningar. Till detta har vi även sociala medier som vi själva skapar innehållet till. Det som därmed blir svårt är att förklara och resonera kring de mer komplexa frågorna i dessa flöden. Twitter i all ära men det är svårt att ge bra svar på en svår fråga på 250 tecken.

Denna podd är tanken ska vara ett svar på detta. Här vill vi ge tid till djupare resonemang och ge oss möjlighet att förklara vad som händer och hur allt fungerar. Vi kommer såklart samtala själva kring detta men även bjuda in andra intressanta personer som får ge sin berättelse eller hjälper oss att förklara hur saker och ting fungerar.

Det första avsnittet handlar om huruvida vi har en sjukvårdskris eller inte inom regionen och frågan vi också ställer oss är om denna nya Podd kan matcha regionens NordkoreaTV som de gjorde för några år sedan.

Huruvida vi har en sjukvårdskris och om detta är en Nordkorea Podd får man lyssna helt enkelt. Podden finns på spotify, sök på Region Gävleborg eller följ nedanstående länk


Spotify Länk
SoundCloud Länk

"Vad faan får jag för pengarna?"

På årets kanske sista sommardag har jag lyssnat på sommarpratare från i sommar. Jag lyssnade bl.a. på Leif Östling vilket var ett bra program som är väl värt att lägga en timme på. Jag hoppas att mina politiska motståndare har lyssnat på det i sommar, annars så kan jag starkt rekommendera det.

Han uttalade sig för ett par år sedan i en intervju med en journalist att i och med att han betalar över 100miljoner i skatt de senaste åren, ”Vad faan får jag för pengarna”. Det blev ett ramaskri i media och han tvingades bort från Svensk näringsliv. Frågan var kontroversiell men väldigt relevant. Vi politiker tar in väldigt mycket pengar från skattebetalarna varje år och då ska man som skattebetalare ställa sig frågan vad man får för pengarna. Det gjorde Leif och fler borde göra det.

Ser vi till regionen hos oss så får vi in 7 000 miljoner kronor av Gävleborgarnas pengar och vi bör ställa oss vad vi får pengarna. Och det vi får är det kostnadseffektivt och av hög kvalité.
Ser vi vad som hänt genom åren kan man såklart starkt ifrågasätta vad man får för pengarna. Vi har införskaffat vindkraftverk för över 80miljoner som inte fungerar, upphandlat konsulter för 90 miljoner som gjort jobb i onödan. Betalat bluffakturor för miljonbelopp.

Leif påpekar att det alltid är lätt att göra sig av med andras pengar, vilket skattepengar är. För mig är det därför viktigt att alltid väga investeringar mot varandra, hjälper de oss att bli effektivare och bättre, går det göra på ett smartare sätt o.s.v. Även när det gäller våra driftmedel så måste vi vara varsamma. Jag kan säkert uppfattas som jobbig när jag ställer kritiska frågor om vad pengarna ska användas till men det är min skyldighet för att sedan kunna svara Leif om vad Gävleborgarna får för de miljarder som de låter mig förvalta.

Leif pratade även om vikten av att bygga en bra organisation med ett bra ledarskap. Han berättade hur han på Scania lyckades fyrdubbla outputen med högre kvalité och nöjdare medarbetare. I offentlig sektor tror man alltid att ökad effektivitet innebär att man ska springa fortare, men så behöver det inte vara.

Man måste först se problemen för att kunna göra något åt dem. Det är först därefter man kan göra någonting bättre och göra något åt dem. När vi lyfter fram problem så vill gärna majoriteten framhålla att det är vi moderater som skapar problemen, då har man inte förstått någonting från hur Scania arbetar. Scania har varit förebild för andra privata företag men också för oss inom offentlig sektor. Jag tror vi måste se hur företag fungerar och lära oss av dem, det finns goda exempel inom vården som jag tidigare lyft fram (folktandvården) Vi måste även öppna upp för mer konkurrens, det är genom konkurrens mellan olika aktörer som man förbättrar kvalitén och sporras att göra saker bättre.

Leif ser även att man borde förstatliga mer av regional och kommunal verksamhet vilket jag kan hålla med om även om förstatligande inte per automatik gör saker bättre. Jag kan inte se att arbetsförmedlingen eller försäkringskassan är några större förebilder.

De nya och alternativa medierna

Det politiska arbetet har förändrats genom årens lopp. Tidigare läste alla papperstidningen och kollade på SVTs nyheter varje dag kl 1930. Man lyssnade på radions nyheter på de få kanaler som fanns.

Idag ser medielandskapet helt annorlunda ut. Allt färre läser papperstidningen, antar att även tittandet på rapport kl 1930 minskar och vi har fler radiokanaler att lyssna på. Till detta har webbsidor och sociala medier kommit. Där kan alla skriva vad man tycker och tänker och alla kan läsa det utan att någon säkerställer fakta eller en bra ton. De traditionella medierna har flyttat allt mer av sitt arbete till webben och till de sociala medierna. Och allt blandas i en härlig röra.

Ett problem blir då att människor har svårt att skilja på vad som är sant och inte. Fakta har tenderat att bli allt mer tyckanden vilket är skadligt för samhället. Om man lägger fram fakta så kan man bemötas med att, ”tycker du ja”. Samtidigt som man lyfter fram andra länkar och tar dessa för fakta.
Här har bl.a. de s.k. rasistsiterna eller alternativa media kommit stort. Där tar man riktiga nyheter och gör om dem med en politisk vinkling för att skapa motsättningar i samhället. Främmande makt har också insett detta och använder det flitigt för att undergräva vår demokrati, och man måste säga att de gjort det med stor framgång. Detta sker överallt i världen och inte bara här hos oss.

Därför måste vi som är aktiva i samhällsdebatten vara noga med vad man länkar och vilka referenser man har. Att sprida och länka till de s.k. rasistsiterna är något som vi seriösa politiker och debattörer måste hålla oss borta ifrån.

Sedan så har vi det politiska samtalet och där har det skett stora förändringar genom åren. För att sticka ut och få spridning så har man skruvat upp tonläget till en sådan grad att jag känner att nu får det räcka. Att argumentera och debattera är bra och det ska vi göra men vi ska inte kalla varandra för det ena och det andra. Nu har det gått så långt så att människor känner sig hotade av olika grupperingar beroende vad man skriver på sociala medier.

Detta är inte något som bara ena sidan i det politiska landskapet använder utan det kommer från alla håll. Så mina partikamrater är inte bättre än någon annan. Jag vill däremot att vi moderater ska hålla en bra ton och vara just de vuxna i rummet, vara föredömen helt enkelt. Vi ska såklart inte göra avkall på vårt kritisk granskande och vi får inte ducka i debatten. Men det man inte kan säga till en person mellan fyra ögon ska man inte heller skriva på Twitter, Facebook eller någon annan stans.

Till detta krävs också att vi håller koll på våra sociala medier så ingen annan använder våra kanaler för att sprida lögner eller kränka andra människor. Att då moderera sin Facebook exempelvis är oerhört viktigt, man kan inte skylla på att andra får stå till svars för sitt.

Är det ett problem att människor flyttar till storstäderna?

I Sverige pågår urbaniseringen d.v.s. att människor väljer att flytta från landsbygden till storstäderna. Den pågår för övrigt i hela världen men det är väldigt tydligt i Sverige och i Gävleborg. Många flyttar till Stockholm och det rör sig om ett normalstort landsting vart femte år(300000 personer). I Gävleborg är det framförallt till Gävle man flyttar till från resten av länet.

En fråga man kan ställa sig varför händer detta, är det önskvärt och hur ska vi hantera det? För kommuner som har en minskande befolkning blir det såklart problem, behovet av skolor minskar så de läggs ned, det blir tomma lägenheter o.s.v. Eftersom det är i större utsträckning de unga människorna som flyttar så blir det de äldre som blir kvar vilket i sin tur medför att kostnaderna för äldreomsorgen ökar.

För storstäderna, läs Stockholm, så är det inte helt enkelt heller. Det kräver stora investeringar i nya skolor, bostäder, arbetsplatser. Och för Region Stockholm så innebär ökade behov av sjukvård som kräver nya sjukhus fler vårdplatser och vårdcentraler. Att hänga med i den utvecklingen är inte helt enkelt och kostar mycket pengar.

Igår kunde vi höra om sossarnas förslag på att lösa detta problem. Man ska ta mer pengar från Stockholm, Göteborg och Malmö och ge till glesbygdskommunerna. Det man inte förklarar är att vi redan idag har ett system för att utjämna skillnader mellan ”rika” och ”fattiga” kommuner/Regioner. Vi utjämnar så att alla får samma intäkter per invånare oavsett om man är rik eller fattig. Dessutom kompenseras man för strukturella skillnader i kostnader, har man många äldre så får man kompensation för det har man många som går i skolan får man kompensation för det. Bor man långt till vården får man kompensation för det. Men nu vill sossarna öka på denna överföring av skattemedel.

Kommer deras förslag lösa problemet med urbanisering? Svaret är såklart Nej. Det ger oss en respit, men så länge landsbygden minskar i befolkning så kommer inte något utjämningssystem i världen lösa det. Genomförs detta så kommer man om några år ta upp frågan igen och igen tills det inte finns några kvar på landsbygden. Frågan man måste ställa sig istället varför flyttar människorna? Vad kan vi göra för att man ska vilja vara kvar på landsbygden? Det har man inte svarat på ifrån regeringen.

För Gävleborg så tror jag det krävs insatser för att man ska kunna bo kvar och studera på sin hemort, att få företag att vilja etablera sig där och skapa intressanta jobb. Men det kommer nog inte göra att ungdomar inte vill röra på sig, för den drivkraften finns nog kvar. Och dessutom vill vi att vi ska ha en rörlighet i landet, det är genom att människor flyttar och möter andra människor och kulturer som vi kan hålla ihop landet. Så lösningen måste nog snarare bli att få människor att vilja flytta från storstaden till landet.

Som ni märker så finns det inga enkla lösningar, som ett reformerat utjämningssystem skulle kunna vara, utan frågan är oerhört komplex och det krävs många åtgärder. Men framförallt så måste man ta reda på varför människor inte vill flytta till landsbygden och hitta lösningar där.

Var går gränsen mellan politik och tjänstemannarollen

Att jobba med politik innebär att man jobbar med det som är relevant för väljarna och samhällets utveckling. Men det handlar också om att lösa vardagsproblem. När en upprörd väljare/medarbetare eller företagare hör av sig så kan det krävas att vi politiker tar tag i en fråga även om det borde lösas av våra tjänstemän.

Detta händer i princip flera gånger i veckan att jag blir kontaktat, det kan röra sig om någon som inte får veta vilka valmöjligheter man har inom vården eller inte får en second opinion. Eller så är det en företagare som inte fått bygglov och känner sig illa behandlad av en tjänsteman. Då är det min skyldighet som politiker att lyssna och lyfta frågan även om jag inte har lösningen. Men man får såklart passa sig så man inte går in och tar över tjänstemännens uppgifter.

Det är dock alltid vi politiker som bestämmer vad som är politik och inte och våra tjänstemän får förhålla sig till det. Gränsen är dessutom flytande så det som igår var tjänstemannafråga kan idag vara en politisk fråga. Sedan kanske vi politiker inte är överens om vart gränsen går men fortfarande så ska tjänstemännen hålla sig från de frågor vi diskuterar politiskt. Jag har tyvärr upplevt ibland att just denna gränsdragning inte har fungerat och då är det till slut högsta ansvariga tjänsteman som måste ta det med sina medarbetare. Exempelvis så kan man ibland läsa debattartiklar/insändare som både politiker och tjänsteman skrivit under, detta är för mig ett big no no. Då riskerar tjänstemannen att hamna i politisk konfliktlinjen och användas som slagträ i debatten.

Sedan händer det att tjänstemän blandar sig i politiken helt och hållet. Vissa tjänstemän är dessutom ibland politisk aktivt och då är det såklart problematiskt. Vi kunde läsa om en högt uppsatt tjänsteman som fått nytt jobb i en kommun i södra Sverige som hade recenserat vissa partiers väljare vilket såklart är helt oacceptabelt. Jag har också upplevt att tjänstemän har recenserat mig inför andra vilket inte är acceptabelt, detta har såklart inneburit en tillsägelse från dess ansvariga chef. Att få sparken från jobbet ligger såklart långt borta men har man en hög position som bygger på förtroende från politiken så är det inte hållbart att jobba för en den organisationen.

Är det förbjudet att tigga vid våra sjukhus?

Idag kunde vi läsa om att det är förbjudet att tigga vid sjukhusentréerna i länet. Detta skulle såklart vara önskvärt men det ser inte ut så och det är ett missförstånd från regionledningen. Sjukhusens entréer och områden där allmänheten har tillträde ses nämligen som allmän plats och regleras av den lokala ordningsstadgan.

Det innebär att det är lika tillåtet idag att tigga passivt utan för sjukhusen som det är utanför den lokala ICA-butiken, däremot är aktivt tiggeri inte tillåtet någon stans. Jag personligen är inte för tiggeriförbud eftersom jag tror det är ganska verkningslöst, då kommer bara det ta en annan form. Men just kring sjukhusen så tycker jag att man i respekt för patienterna och dess anhöriga kan tänka sig ett förbud.

För att det ska bli som ledningen tror och som jag skulle vilja så krävs beslut av respektive kommun. Så då krävs att regionens sossar säger åt sina kommunkamrater för att det ska bli så, om inte så är det fortsättningsvis okej att sitta utanför(eller innanför) sjukhusens entréer.

Smarta lösningar av entreprenörer i glesbygden

Idag kan vi läsa i Hälsingetidningarna om hur SNX Logistics i Ljusdal har löst transporter av god till byarna Loos och Ramsjö. När bussgods lades ned och de övriga aktörerna inte ville leverera exempelvis matvaror till mindre butiker i glesbygdens affärer så hotades affärer och verksamhet med nedläggning. Nu har ett privat företag tagit på sig att samla transporterna till dessa och de har dessutom gjort det med stor framgång. Detta gjordes visserligen på initiativ av kommunen men det offentliga är inte en del av lösningen och är inte med och finansierar.

Jag kan tänka mig hur det kunde ha låtit om frågan landat hos Region Gävleborg. Då hade man startat ett projekt med finansiering av skattemedel som sedan skulle bli ett offentligt åtagande, detta med vänster, center och sossar i spetsen. Sedan hade det blivit ett offentligt åtagande där regionen hade skött och finansierat denna kommersiella verksamhet.

Tänk hur det hade låtit om vi hade sagt att detta kan marknaden lösa. De hade sagt att vi var landsbygdsfientliga och ville lägga ned all verksamhet där och att vi minsann som bor i större samhällen inte förstod och brydde oss om dessa människor i glesbygd.

Detta visar nu hur bra det kan fungera med drivande entreprenörer som på kommersiella grunder löser utmaningar som finns på landsbygden. Mobilsamåkningen som regionen startade för några år sedan är ett exempel på motsatsen där det offentliga försökt lösa problem med att få till transporter av människor på landsbygden och det misslyckades såklart.

Felaktiga redovisningar av partiernas intäkter

De politiska partierna har sedan ett par år tillbaks varit tvungna att redovisa sina intäkter och vad man spenderar de partistödsmedel man får på. Detta har gjorts på ett sådant sätt att partierna nationellt redovisar till kammarkollegiet vilka intäkter de har och vi kommunala och regionala partiorganisationerna redovisar till respektive fullmäktige hur vi spenderat våra partistöd.

De lokala/regionala partierna har varit dåliga på att redovisa på ett entydigt sätt och innehållet har varierat stort, vissa skriver endast att man använder partiernas partistöd för att stärka den lokala demokratin och andra skickar in sina årsredovisningar.

Vi moderater i länet har försökt få till en enhetlig redovisning för oss och socialdemokraterna för att på så sätt sätta någon form av praxis. Vid dessa samtal har sossarna varit ointressanta att redovisa mer än vad de gör idag vilket i princip inte är något överhuvud taget. Vi moderater däremot är beredda att redovisa helt öppet våra intäkter och stöd från andra, om andra partier gör motsvarande. Det gäller framförallt socialdemokraterna som tros ha stort stöd från facken och andra organisationer inom arbetarrörelsen.

Nu har man även bestämt att alla lokala och regionala partier också ska redovisa sina intäkter till kammarkollegiet, vilket vissa av oss har gjort och andra inte. Detta ska man göra om man har intäkter, utöver partistöd, medlemsavgifter och interna bidrag som överstiger ett halvt basbelopp d.v.s. 23700kr. Vilket jag antar att samtliga partier i länet har, de flesta av oss gör exempelvis beställningar till länsförbunden av material som sedan faktureras vidare till lokalföreningarna vilket då ska ses som intäkter från försäljning till länsförbunden.

Nu har media rapporterat om detta och där ser det ut som att vi moderater har mest intäkter av alla partier, vilket såklart inte speglar verkligheten på rätt sätt.

Tidningsrapporter om parkeringskaos på sjukhusen

Idag skriver Hälsingetidningarna om parkeringskaoset på sjukhusen, denna gång handlar det om hur parkeringsavgifter och böter fungerar. Men det stora problemet vi har idag är att det är alldeles för få parkeringar som finns i anslutning till sjukhusentréerna. Vi moderater har länge krävt att man ska bygga parkeringshus på Gävle sjukhus, vilket effektivt stoppas av miljöpartiet. De tror att om det finns ont om platser så kommer människor inte åka bil utan cykla istället.

Men konsekvensen blir att man ständigt ser bilar som cirkulerar runt för att hitta platser och man måste extra god tid innan man ska vara där för att vara säker på att få plats. Fungerar sedan inte parkeringsautomaterna så blir det ännu värre. Sedan har vi personalen som har svårt att hitta platser vid skiftbyten, så även de måste åka till jobbet i god tid för att inte komma för sent. Detta har visserligen blivit lite bättre i och med att man gjorde i ordning parkeringsplatserna vid helikopterplattan på Gävle sjukhus, vilket var ett förslag från oss moderater som en snabb lösning innan man fick till parkeringshuset/n.

Men nu kan vi läsa om hur vi upphandlat tjänsten att ta ut parkeringsavgifter och böter som uppfattas som man jagar sjuka patienter. Det bästa vore om det fanns plats för alla patienter och personal utan parkeringsavgift, men det kan vara svårt att få till i och med att våra sjukhus i Hudik och Gävle ligger så centralt. Men ambitionen måste vara att det ska vara lätt att ta sig till sjukhusen med bil, buss, tåg, cykel och att gå. Och här finns det mycket att göra. Dessutom måste man ha överseende med att det inte alltid är friska personer som parkerar. Vid akuten exempelvis så skulle det vara bra om man hade någon annan smidig lösning, men inte ens där var man intresserad från majoriteten att hitta en lösning. (Se det medborgarförslag som man avslog RS 2017/1788)

När vi nu genomför Framtidsbygget så finns inte dessa aspekter med. Vi har även här krävt en logistisk utredning där man bl.a. ser över patient och trafikflödena. Men det har vi ännu inte fått något gehör för.

Men vi moderater kommer inte ge oss i denna fråga utan vi kommer fortsätta att kräva att man åtgärdar dessa och med tiden så brukar det bli som vi sagt men med den majoritet vi har så tar det tyvärr onödigt lång tid.

Extra lönesatsning till särskilt yrkesskickliga inom vården

I våras var det upplagd för en storkonflikt inom hälso- och sjukvården. Vårdförbundet gick ut hårt och krävde 10000kr mer i månaden för vissa yrkesskickliga. Helt klart ett krav som var omöjligt för oss i regionerna att tillmötesgå, det skulle kosta oss i Region Gävleborg 100mnkr. Så det centrala avtalet blev sifferlöst och man flyttade ut kravet till regionernas lokala förhandlingar istället.

I Gävleborg har vi under flera år, sedan 2013, lagt 1% extra på sjuksköterskelöner varje år. Detta på initiativ från oss moderater och de budgetar vi har lagt genom åren. Även majoriteten prioriterade till slut en sådan satsning, man vågade helt enkelt inte annat med tanke på att det var val 2014. Sedan har denna satsning fortsatt både hos oss i oppositionen och hos majoriteten.

Denna satsning har alltså get 1% extra (utöver den vanliga löneökningen på ca 2,5%/år) att fördela varje år sedan dess vilket motsvarar 7% ökning totalt eller 2500kr mer i månaden för alla sjuksköterskor räknat på deras snittlön. Vi har som arbetsgivare drivit frågan om att öka lönespridningen inom vården men tyvärr så har inte denna satsning använts på detta sätt. Vi moderater ville att man dessutom skulle göra en extra lönerevision med dessa medel varje år för att förtydliga denna satsning och inte blanda ihop den med den vanliga revisionen, men tyvärr så blev det inte så utan bakades ihop.

Det hade varit alldeles perfekt att göra denna satsning på särskilt yrkesskickliga med dessa medel. Frågan blir om man nu gör det detta i år? Tar man dessa 11miljoner, som finns avsatta i år, och fördelar det på denna grupp så motsvarar det 1500kr extra varje månad. Utöver detta så får alla ta del av den vanliga löneförhöjningen som kopplas till märket d.v.s. industriavtalets löneökning på ca 2,5%, vilket blir ca 1000kr lönepåslag.

Generellt sett ska vi politiker hålla oss borta från att lägga oss i lönerörelsen. Det blir inte bra när detta görs, se bara vad som händer inom lärarkåren. Det måste vara ”marknaden” som löser detta och då är det viktigt att det finns fler arbetsgivare och en större konkurrens för vårdpersonalen, det är det enda sättet att få upp löner för dessa yrkesgrupper. Alla monopol, även arbetsgivarmonopol, är inte bra. Varken för oss som arbetsgivare eller för den anställde.

Nu har det blivit fler och fler huvudmän/arbetsgivare inom vården de senaste åren vilket är positivt för vårdpersonalen. Detta har också gjort att lönerna har justerats upp allt eftersom.
Men nu har jag gjort det som jag precis förespråkat att man inte ska göra, lagt mig i lönerörelsen. Men som det heter, När man har satt fan i båten är det bara att ro.

Låt regionen ta över hemsjukvården (igen)

2013 övertog kommunerna ansvaret för hemsjukvården, d.v.s. för den sjukvård som bedrivs i hemmet hos patienten. Tanken var i alla falla att de skulle göra det. För att komma överens med kommunerna så blev beslutet att regionen fortfarande gör besöken under de två första veckorna och därefter övergår ansvaret till kommunerna. Kommunerna tog även över den verksamhet och personal som det dåvarande landstinget hade för detta.

Problemet blev då såklart att landstinget då inte hade några medarbetare kvar som kunde göra dessa besök eftersom alla gick över till kommunerna. Ansvaret låg dock kvar på hälsocentralerna vilket en del tog ansvar för medan andra inte.

Regionen har även andra verksamheter som gör hembesök.

Palliativa teamet gör till viss del hembesök för de palliativa patienterna. Dessutom har vi inrättat ett par mobila team som också gör hembesök på uppdrag av primärvården, d.v.s. hälsocentralerna. Allt som allt så ser det ut som vi har fyra olika verksamheter som gör hembesök

• Hälsocentralerna under de två första veckorna 
• Mobila teamet gör det på uppdrag av HC
• Palliativa teamet, gör en del besök hos de palliativa patienterna
• Kommunens hemsjukvård, som gör de besök som krävs efter de två första veckorna.

Tanken med kommunaliseringen var att minska antalet personer som gör hembesök och samordna med hemtjänsten, så har inte skett. Idag kunde vi läsa i tidningen att kommunerna nu istället försöker flytta över hemsjukvården på de personliga assistenterna alternativt att patienten ska uppsöka sin hälsocentral varje dag för vård. Att kommunerna vill få någon annan att bedriva sjukvård kan såklart kopplas till att man vill minska kostnaderna för kommunen och att ekonomin är ansträngd.

Det är helt uppenbart att kommunaliseringen av hemsjukvården som gjordes 2013 inte blev som vi tänkt oss. Istället för att färre skulle göra hembesök så är det nu fler som bedriver hemsjukvård, en del även motvilligt. Dessutom är det olika huvudmän och samordningen blir därefter svår att få till, dessutom blir det väldigt konstigt för patienterna.

Problemet blir också att hemsjukvården fungerar olika för de olika kommunerna. Vården blir därmed ojämlik i länet när vissa kommuner gör en sak och en annan inte.

Vi moderater har kommit fram till i att denna kommunalisering inte blev bra och är beredda att återta
hemsjukvården till regionen. Inte för att regionen är bäst på att göra allt utan att vi vill minska antalet huvudmän och lägga hembesöken på primärvården som ansvarar till största del för dessa patienter, varför inte att varje hälsocentral får ta det ansvaret fullt ut(De gör ju vissa hembesök redan idag)

Vi har därför under en tid krävt en utvärdering av kommunaliseringen med ambitionen att ta tillbaks den till regionen. Alternativt så måste kommunerna ta all hemsjukvård och inte kunna ducka för det och hänvisa patienterna till sin hälsocentral, som de nu gör i detta exempel.