Det pågår nu en medial diskussion om vice statsministerns bil och huruvida hennes familj kan ha en av de värsta miljövidriga bilarna. Hon blev påkommen i TV och hennes förklaring var att hennes man behöver det i sitt arbete för han transporterar ”väldigt väldigt tunga stenar”. En del är sakfrågan, vad tycker man om bilar och hur ska vi komma tillrätta med klimatutmaningarna. Men det intressanta blir varför hon ska jaga andra bilister medans hennes sambo ska klara sig undan med att han transporterar stenar, som han förmodligen inte ens får transportera med den bilen. Tror inte hon att andra har behov av att transportera saker och människor.
Men ska en förtroendevald ställas till svars för vad en sambo eller familj gör?
För mig som förtroendevald är det viktigt att alltid leva som jag lär och för mig är det viktigt att även min familj gör det. Jag kommer aldrig komma undan med att någon i familjen gör saker som är olagliga eller inte heller oetiska. Det handlar ytterst om värderingar och vad man tror på. Jag tror att man i familjen delar mycket av sina värderingar, det är det som håller oss samman.
Eftersom en del av mina grundvärderingar handlar om att leva efter lag/ordning och rättvisa så skulle det inte vara okej för mig om min fru eller någon annan i familjen gör något som är olagligt, exempelvis fuskar med skatten eller begår andra brott. Skulle jag upptäcka något sådant så är det min skyldighet att agera. Detta gäller såklart även saker som inte är olagliga men oetiska, exempelvis skatteplanering.
Samtidigt som jag försöker efterleva dessa ställningstagande så kommer jag inte ställa krav på att andra gör det, men de måste kunna tåla en granskning. För jag är helt övertygad att om det var en moderat toppolitiker som hade en sambo som inte höll sig inom de moraliska och lagliga gränserna så skulle den granskas mycket hårt. Nu ifrågasätter man denna granskning och det känns som det beror på att det i detta fall är en miljöpartist, men jag hoppas verkligen jag har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar