De omutbara

Titt som tätt så dyker mutskandaler upp inom såväl det offentliga men också inom det privata. Att enskilda tjänstemän, eller politiker för den delen, inte vet vad som kan kännetecknas som muta kanske inte är så konstigt. Gränsdragningar är alltid svåra att göra och är man aktiv i en bransch så är det lätt att man anpassar sig till den kultur som råder och bara hänger med motivet att alla andra gör ju så.

Som politiker är detta extra viktigt att man håller sig borta ifrån. Det är så pass viktigt att man inte ens ska vara i närheten av att folk ska kunna uppfatta som att jag som politiker är mutbar eller påverkansbar på oegentligt sätt. Samtidigt ska vi politiker vara påverkansbara, varför ska vi annars vara politiker? Genom att lyssna till kloka människor i samhället ska vi utforma vår politik som ger svar på de utmaningar som finns i samhället. Att göra detta utan att vara möjlig att påverka blir ju en paradox.

Personligen är jag noga med att inte ta emot gåvor eller förmåner i min roll som förtroendevald. Men vart går gränsen? För den som vill så finns det bra utbildningar i detta som man kan gå. Och som ansvarig för vår politiska verksamhet så ska jag även säkerställa att de förtroendevalda känner till vad som är lagligt och inte, samtidigt finns det en gråzon där det kanske inte är olagligt men tveksamt och i vissa fall omoraliskt. Där ska vi politiker inte vara.

Så när dessa skandaler dyker upp, nu senast Lantmäteriet, så påminns jag själv om att tänka till. Har jag omedvetet blivit påverkad på ett tveksamt eller otillbörligt sätt. Så även om det är jobbigt för de som drabbas av drevet idag så är det bra för oss andra att bli påminda.