När Alliansregeringen tillträdde 2006 så hade man identifierat de långa vårdköerna som ett av de stora problemen inom sjukvården. Man kunde konstatera att det var en statisk kö som varken växte eller krympte vilket innebar att man klarade av att operera lika många patienter som sattes upp på väntelistan. För att komma tillrätta med detta så införde man ”kömiljarden” vilket innebar att man vände på logiken. Tidigare gav man extra medel till de som hade längst köer eftersom de hade störst behov, detta innebar att man premierade de som hade långa köer. Alliansen vände på logiken istället och lät de som hade korta köer dela på 1miljard kronor årligen.
Gävleborg var ett av de landsting som hade längst köer 2006 och med införandet av kömiljard och ett fokus från oss politiker i regionen så lyckades vi korta ned köerna till ett av de bästa landstingen, detta utan att lägga några egna extra medel. Vi lät istället de som lyckades hålla vårdgarantierna dela på den del av kömiljarden som regionen fick ta del av, man kan säga att vi hade en lokal kömiljard med samma logik som den nationella d.v.s. de som hade korta köer fick extra medel.
När den rödgröna regeringen tillträdde efter valet 2014 så meddelade man att kömiljarden skulle avskaffas och man införde en professionsmiljard istället(vad nu det är). Konsekvensen blev att köerna nu växer igen. Trots att denna logik är väldigt tydlig och enkel att förstå så bryr sig inte den politiska ledningen i regionen och man förnekar att Alliansregeringen gjorde något som faktiskt gav effekt.
Därför föreslår vi moderater att nationellt återinföra kömiljarden och jag anser att vi även ska göra detta lokalt. Att bara strunta i de behövande patienter som står i långa köer är inte humant och inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Dessutom är det samhällsekonomiskt vansinne eftersom dessa köer gör att människor inte kan arbeta.
Politik gör skillnad och väljarnas val gör skillnad, där är kömiljarden ett bra exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar