Primärvården och våra hälsocentraler är basen i sjukvården. Det är där man snabbt ska få träffa läkare och hjälp. Man pratar om att 20% av vårdbesöken ska göras just där eftersom det är det bästa för patienten, man ser helheten och finns nära patienten med bra tillgänglighet. Vi har en del hälsocentraler som fungerar mycket bra i länet och vi har en del som har stora problem. Ser vi tillbaks så finns det både privata och offentligt drivna hälsocentraler som fungerar bra respektive fungerar dåligt.
Hälsocentralen i Iggesund är en av de hälsocentraler som historiskt har fungerat mycket bra. Man har haft bra med läkare och patienterna har trivts där. Däremot har Hudiksvalls HC haft stora problem och man har under en längre tid i princip varit helt utan läkare. För att lösa detta så bestämde ledningen att man ska tvinga läkarna från Iggesund att arbeta i Hudiksvall. Detta har i sin tur inneburit att läkarna som tidigare arbetade i Iggesund har sagt upp sig, vilket inte är förvånande.
Nu är läget så allvarligt att patientsäkerheten är hotad. Man har dessutom valt att medvetet bryta mot de krav som finns i den s.k. Hälsovalshandboken (Det är där som det beskrivs vad man måste göra på våra hälsocentraler). Bl.a. så hade man i Iggesund stängt under sommaren i 10veckor trots att det endast är tillåtet med 8v sommarsamverkan. För detta brott fick man under sommaren böter från regionen, vilket är den första hälsocentralen som får sådana böter. Man har en tillgänglighet som är helt urusel, 25% får träffa läkare inom 7dagar, för icke akuta besök, och endast 36% kommer fram på telefon när man ringer. Har man problem och behöver träffa en läkare akut så är kravet att detta ska ske amma dag, det kan vara att du exempelvis har fått en spik i foten. Dessa patienter tar man nu inte ens emot i Iggesund utan hänvisar till Hudiksvall.
Nu verkar det även som att man i Storvik har allvarliga problem, det kunde vi läsa om på insändarsidan häromdagen. Man har dessutom annonserat om att alla akuta besök ska tas om hand i Sandviken vilket strider mot de regler som finns för Hälsovalet.
Så på styrelsen förra veckan lyfte vi denna allvarliga fråga och så även igår på regionfullmäktige, men ingen från majoriteten verkar bry sig. Hur kan det komma sig att vi har en politisk ledning som inte bryr sig om dessa allvarliga brister?
Jag är mycket bekymrad över de brister som nu uppdagar sig på våra Hälsocentraler. Tidigare var det Hoforsborna som inte får den vård de har rätt till och nu gäller det även Iggesundborna och tydligen även Storviksborna.
Både Iggesund och Storvik har varit väl fungerande enheter tidigare som har haft bra med bemanning och som på många sätt varit föredömen inom den offentliga drivna primärvården. Varför kan man då inte låta dessa fungerande enheter få fortsätta att fungera eller som det heter ” if it ain´t broke don´t fix it”
Vi Moderater står alltid på patientens sida och kräver nu att den politiska ledningen agerar. Vi kommer inte vara låta detta passera utan kräver handling nu!
torsdag 28 september 2017
fredag 15 september 2017
Den fikande försvarsministern
Cirkusen fortsätter i riksdagen när det gäller haveriet på Transportstyrelsen. Igår kunde vi höra hur C och L nu väljer att inte fullfölja den misstroendeförklaring som är riktad mot försvarsministern, ett mycket märkligt beteende. Är det så att man har gett vika på medias och sossarnas påtryckningar, är det så att regeringen och ledarskribenter ska få bestämma hur C och L agerar i riksdagen?
När det i somras kom fram att Transportstyrelsen hade lagt ut känsliga uppgifter på en konsultfirma i Östeuropa mot Säpos vilja och mot den lagstiftning som finns. Att oppositionen då reagerar är sunt och ligger i oppositionens uppgift. Snabbinkallade utskott och KU som börjar sin granskning innan terminen ens har startat. Alliansen visade på en enighet att nu räcker det med käbbel från regeringen.
Man valde då att meddela att man tänkte lägga misstroendeförklaring mot tre statsråd som alla visste om vad som hade hänt långt tidigare utan att meddela statsministern eller tagit upp frågan i säkerhetspolitiska rådet. Någon minister sade att det inte fanns rum att diskutera frågan i eller att man inte tar upp en så allvarlig fråga på en fikarast. Som vi alla vet så offrade Löfven två av dessa ministrar medan den tredje skulle han ta strid för, vilket är ganska logiskt. På samma sätt som Alliansen inte kan styras av Löfven så kan inte Löfven tillåtas styras av Alliansen.
Nu står striden om försvarsministern och då får vi veta att C och L har ändrat sig, det finns inte längre skäl att rösta igenom en misstroendeförklaring mot honom. Va? Vad är det som har hänt sedan i somras som gör att han inte längre har något ansvar? Har de andra två statsråden fått lämnat i onödan, för då kan inte de heller ha något ansvar i denna fråga?
Försvarsministern hade information långt innan det blev offentligt och statsministern konfronterades om detta. Han har inte lyft frågan i det nyinrättade Säkerhetspolitiska rådet som Löfven själv har inrättat för att samordna frågor som har med rikets säkerhet att göra. Vad gör man på dessa möten om en sådan här allvarlig fråga inte lyfts, fikar man bara på regeringskansliet?
Men det mest allvarliga i detta är att Försvarsministern hävdar att han inte har gjort något fel och nu håller tydligen C och L med honom. Är det verkligen okej att som försvarsminister inte informera eller prata med statsministern om att känsliga uppgifter kan ha läckt till främmande makt! Kan man verkligen ha en försvarsminister som inte inser detta? NEJ!
Det som nu krävs är att en samlad Allians börjar ta ansvar för Sverige. Acceptera inte statsråd som inte förstår vilket uppdrag de har. Det är endast genom en samlad Allians som Sverige kan bli av med den fikande regeringen och få en regering som sätter jobb och välfärden främst.
När det i somras kom fram att Transportstyrelsen hade lagt ut känsliga uppgifter på en konsultfirma i Östeuropa mot Säpos vilja och mot den lagstiftning som finns. Att oppositionen då reagerar är sunt och ligger i oppositionens uppgift. Snabbinkallade utskott och KU som börjar sin granskning innan terminen ens har startat. Alliansen visade på en enighet att nu räcker det med käbbel från regeringen.
Man valde då att meddela att man tänkte lägga misstroendeförklaring mot tre statsråd som alla visste om vad som hade hänt långt tidigare utan att meddela statsministern eller tagit upp frågan i säkerhetspolitiska rådet. Någon minister sade att det inte fanns rum att diskutera frågan i eller att man inte tar upp en så allvarlig fråga på en fikarast. Som vi alla vet så offrade Löfven två av dessa ministrar medan den tredje skulle han ta strid för, vilket är ganska logiskt. På samma sätt som Alliansen inte kan styras av Löfven så kan inte Löfven tillåtas styras av Alliansen.
Nu står striden om försvarsministern och då får vi veta att C och L har ändrat sig, det finns inte längre skäl att rösta igenom en misstroendeförklaring mot honom. Va? Vad är det som har hänt sedan i somras som gör att han inte längre har något ansvar? Har de andra två statsråden fått lämnat i onödan, för då kan inte de heller ha något ansvar i denna fråga?
Försvarsministern hade information långt innan det blev offentligt och statsministern konfronterades om detta. Han har inte lyft frågan i det nyinrättade Säkerhetspolitiska rådet som Löfven själv har inrättat för att samordna frågor som har med rikets säkerhet att göra. Vad gör man på dessa möten om en sådan här allvarlig fråga inte lyfts, fikar man bara på regeringskansliet?
Men det mest allvarliga i detta är att Försvarsministern hävdar att han inte har gjort något fel och nu håller tydligen C och L med honom. Är det verkligen okej att som försvarsminister inte informera eller prata med statsministern om att känsliga uppgifter kan ha läckt till främmande makt! Kan man verkligen ha en försvarsminister som inte inser detta? NEJ!
Det som nu krävs är att en samlad Allians börjar ta ansvar för Sverige. Acceptera inte statsråd som inte förstår vilket uppdrag de har. Det är endast genom en samlad Allians som Sverige kan bli av med den fikande regeringen och få en regering som sätter jobb och välfärden främst.
tisdag 12 september 2017
Den (s)juka vården
Vi har i internationella jämförelser en mycket bra sjukvård i Sverige. Vi har fantastiska medarbetare och politiskt är vi överens om mycket, t.ex att den ska vara offentligt finansierad via skatten. Som moderat sjukvårdspolitiker känner jag däremot en stor oro inför sjukvårdens framtid. Vart är vår sjukvård i landet/länet på väg?
Vården måste utformas utifrån de behov våra länsinvånare har. Antalet vårdplatser på sjukhusen ska kopplas till behov och inget annat, men tyvärr ser vi att antalet vårdplatser minskar i fortsatt hög takt. Nu senast är det Strokeavdelningen som ska halvera sina vårdplatser, igen. Vi vet att strokevården ska drivas på särskilda avdelningar avsedda för strokepatienter för att upprätthålla en hög kvalité och patientsäker vård – men ändå väljer man att stänga vårdplatser.
Antalet strokepatienter kommer såklart inte minska bara för att antalet vårdplatser gör det. Inför sommaren minskade Region Gävleborg antalet vårdplatser på Strokenheten på Gävle sjukhus från 24 till 16, och nu pratar man om att ytterligare 8 vårdplatser ska bort under hösten. Redan idag är det i snitt 3 överbeläggningar på denna avdelning. Vart ska dessa patienter ta vägen när ytterligare platser försvinner? Vi måste få stopp på denna sjukvårdsslakt.
Anledningen till dessa åtgärder är att man har svårt att bemanna avdelningarna och den främsta orsaken till det är att medarbetare flyr Regionen som arbetsgivare och att man inte lyckas med nyrekryteringar. Personalbristen gör att de som väljer att stanna kvar får slita ännu hårdare och att man till slut stänger vårdplatser. För att vara en bra arbetsgivare så måste vi lyssna på våra medarbetare och förbättra deras arbetsmiljö så att de trivs på jobbet. Vi måste även lyssna på de medarbetare som tyvärr väljer att sluta. Vad är anledningen till att de lämnar och vad kan vi göra för att de ska komma tillbaka. Varje medarbetare som slutar inom vården är en förlust för patienten.
Den politiska ledningen verkar tyvärr inte bry sig, utan skyller helt ifrån sig. Vi moderater tar däremot det som nu händer på mycket stort allvar och gör det vi kan för att förbättra situationen. Redan för ett par år sedan var vi i kontakt med läkare som då valde att sluta. I år har vi, förutom läkare, även kontaktat sjuksköterskor som slutat. Anledningen till varför de slutar är tydlig, man har inte förtroende för Regionen som arbetsgivare.
Det krävs aktiva insatser nu! Om vi låter utvecklingen fortsätta som den gör nu, så har vi snart ingen sjukvård kvar.
Vården måste utformas utifrån de behov våra länsinvånare har. Antalet vårdplatser på sjukhusen ska kopplas till behov och inget annat, men tyvärr ser vi att antalet vårdplatser minskar i fortsatt hög takt. Nu senast är det Strokeavdelningen som ska halvera sina vårdplatser, igen. Vi vet att strokevården ska drivas på särskilda avdelningar avsedda för strokepatienter för att upprätthålla en hög kvalité och patientsäker vård – men ändå väljer man att stänga vårdplatser.
Antalet strokepatienter kommer såklart inte minska bara för att antalet vårdplatser gör det. Inför sommaren minskade Region Gävleborg antalet vårdplatser på Strokenheten på Gävle sjukhus från 24 till 16, och nu pratar man om att ytterligare 8 vårdplatser ska bort under hösten. Redan idag är det i snitt 3 överbeläggningar på denna avdelning. Vart ska dessa patienter ta vägen när ytterligare platser försvinner? Vi måste få stopp på denna sjukvårdsslakt.
Anledningen till dessa åtgärder är att man har svårt att bemanna avdelningarna och den främsta orsaken till det är att medarbetare flyr Regionen som arbetsgivare och att man inte lyckas med nyrekryteringar. Personalbristen gör att de som väljer att stanna kvar får slita ännu hårdare och att man till slut stänger vårdplatser. För att vara en bra arbetsgivare så måste vi lyssna på våra medarbetare och förbättra deras arbetsmiljö så att de trivs på jobbet. Vi måste även lyssna på de medarbetare som tyvärr väljer att sluta. Vad är anledningen till att de lämnar och vad kan vi göra för att de ska komma tillbaka. Varje medarbetare som slutar inom vården är en förlust för patienten.
Den politiska ledningen verkar tyvärr inte bry sig, utan skyller helt ifrån sig. Vi moderater tar däremot det som nu händer på mycket stort allvar och gör det vi kan för att förbättra situationen. Redan för ett par år sedan var vi i kontakt med läkare som då valde att sluta. I år har vi, förutom läkare, även kontaktat sjuksköterskor som slutat. Anledningen till varför de slutar är tydlig, man har inte förtroende för Regionen som arbetsgivare.
Det krävs aktiva insatser nu! Om vi låter utvecklingen fortsätta som den gör nu, så har vi snart ingen sjukvård kvar.
torsdag 7 september 2017
Regeringen besökte deras krisande partikamrater i Gävleborg
Idag besökte regeringen och Stefan Löfven Gävle för att hålla sitt regeringssammanträde. Det är glädjande att regeringen kommer ut i landet och jag hoppas att de fick bra information om möjligheten att leva och verka utanför tullarna i Stockholm.
Ministrarna valde även att göra besök i länet och bl.a. var statsministern och sjukvårdsministern på Gävle sjukhus. Det är inte första gången som Löfven är på Gävle sjukhus, inför valet 2014 kunde jag konstatera att han gjort besök där och det fanns bilder uppsatt på väggen från besöket. Tyvärr så är jag tveksam till att han får en korrekt bild av sjukvården i Gävleborg. Om man undviker att ge oss regionpolitiker korrekt information så antar jag att man inte är särskilt intresserad av att ge en korrekt bild till statsministern och sjukvårdsministern heller.
Ministrarna valde även att göra besök i länet och bl.a. var statsministern och sjukvårdsministern på Gävle sjukhus. Det är inte första gången som Löfven är på Gävle sjukhus, inför valet 2014 kunde jag konstatera att han gjort besök där och det fanns bilder uppsatt på väggen från besöket. Tyvärr så är jag tveksam till att han får en korrekt bild av sjukvården i Gävleborg. Om man undviker att ge oss regionpolitiker korrekt information så antar jag att man inte är särskilt intresserad av att ge en korrekt bild till statsministern och sjukvårdsministern heller.
Jag har försökt få en bild av besöket genom den rapportering som media har gjort med flera tidningsartiklar och livesändningar från besöket. Jag noterade att de inte gjorde något besök på Strokenheten som nu hotas av nedläggning p.g.a. personalflykt. Varför valde de inte att sätta sig ned med personalen där och lyssna på hur deras sosse-kollegor driver sjukvården i vårt län. Eller varför besökte man inte ambulansen och fick veta hur deras partikollegor behandlar personalen där.
Problemen som sjukvården har i Gävleborg beror enligt sjukvårdsministern på att det är brist på personal i hela landet och deras lösning är att man satsar mer ekonomiska resurser.
Men hallå! Att personalen flyr den offentliga vården i Gävleborg kan inte vara en konsekvens av en eventuell personalbrist i hela landet. Orsaken är den dåliga arbetsmiljön och arbetsvillkoren i s-styrda Region Gävleborg och lösningen är då inte heller mer resurser utan en bättre personalpolitik. Tyvärr så är journalisterna så snälla mot ministrarna och ställer inga motfrågor mot deras påstående.
Till sist noterar jag statsministerns råd till oss kommunpolitiker i Gävle, han anser att vi ska ha blocköverskridande majoritet för att undvika kaos. Jag tror han ska undvika att kasta sten i glashus. Löfven leder en historiskt svag regering som skapar kaos och oreda med återkommande hot om nyval att då komma och skriva Gävlepolitiker på näsan om att ska svika väljarna och bli stödparti till sossarna är lite väl magstarkt. Jag hoppas också att hans lokala kollegor förklarade att de tackade nej till att bilda blocköverskridande majoritet med Alliansen.
Men jag hoppas i alla fall att regeringen fick med sig lite matnyttigt härifrån där de fick se vilka konsekvenser deras partikamraters politik får i landet och jag hoppas också att de fick uppleva de avstånd som finns utanför Stockholm och vilka konsekvenser deras skattehöjningar kommer få för vanligt folk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)