Maktfullkomliga sossar även i regeringen

Det har varit en turbulent vecka i den nationella politiken, jag tänker såklart på IT-skandalen på Transportstyrelsen. Från att statsministern gjorde ett första uttalande till att två ministrar fick lämna sina uppdrag efter att Alliansen väckt misstroende mot dem. Många, även jag, trodde nog att statsministern skulle lämna sin avskedsansökan. Han har under en längre tid haft ett väldigt högt tonläge och jag blev överraskad när han vek ned sig för Alliansen på detta sätt. Ordningen är där med återställd inom socialdemokraterna, makten framför allt. Huruvida det var rätt eller inte får de själva bedöma.

Hela krisen uppstod efter att transportstyrelsen outsourcat driften av sin IT-infrastruktur, vilket alla partier(förutom SD och V) i riksdagen har varit överens om ska göras. Men att göra det innebär inte samma sak som att det då måste hamna i Östeuropa och att de har tillgång till känslig information.

När detta uppdagades, tack vare en granskade media, så agerade Alliansen direkt. Utskotten avbröt sina semestrar och kallade berörda ministrar till sig. Även alla partiledare träffades för att få så mycket information som möjligt. Slutsatsen efter dessa samtal och möten var att tre ministrar inte hade fullgjort det som förväntas av dem som statsråd. Det som för mig var slående var att regeringen inte pratar med varandra. Två ministrar fick veta i början på förra året om detta och pratade tydligen då inte med varandra eller informerade ansvarigt statsråd och/eller statsministern. Dessutom så gjordes denna outsourcing på ett sådant sätt så att man medvetet bröt mot lagen, detta var godkänt av ansvarig statssekreterare och därmed indirekt av politiken.

Detta är inte mer än en riktig praktskandal. Att först sådan information hamnar i orätta händer och myndigheten medvetet bryter mot lagen men även att vi har en regering som inte pratar med varandra om frågor som berör rikets säkerhet. Vi fick höra många suspekta bortförklaringar som att det inte fanns rum på Rosenbad när sådant här kan tas upp till att man inte pratar om sådana saker över en fikarast. Statsministern har dessutom tillsatt ett särskilt råd med andra statsråd där frågor som berör rikets säkerhet hanteras, inte ens där togs frågan upp.

Nu fick alltså två av tre ministrar lämna sina uppdrag men den tredje som inte lyft frågan med statsministern fick sitta kvar. Jag ser ingen skillnad i hur Ygeman brast i detta och Hultqvist. Nu ligger därmed misstroendeförklaringen kvar mot honom och jag räknar med att även han får lämna. Men tydligen är han, Hultqvist, för viktig för Löfven och får därmed sitta kvar. (vilka hållhakar har han på statsministern som gör att han kan hålla sig kvar vid sin post?å

Statsministerns agerande när detta avslöjades var också mycket märkligt. Först håller han sig undan och när han väl träder fram gör han det på ett mycket aggressivt sätt. Försöker han skrämma oppositionen till tystnad? På det sätt han skäller ut journalisterna visar att han inte är lämplig som statsminister, jämför hur Fredrik skulle hanterat en sådan situation.

Sista ordet eller avslöjandet är inte sagt i denna härva. Är det verkligen så att statsministern inte visste något? Är det så att man nu försöker rädda honom i denna skandal. Var det bara slarv från statsråden eller var det medvetet en mörkläggning som skulle genomföras och som gick åt skogen. Hur har detta påverkat enskilda människor, personer med skyddad identitet, vår försvarsförmåga vid en kris o.s.v. Frågorna är många som återstår att svaras på. Det kan mycket väl sluta med att Stefan Löfven också avsätts.

På något sätt så känns hela detta agerande igen från socialdemokraterna i Region Gävleborg. Man är maktfullkomliga och oppositionen ska inte blandas in och händer det något så är det ALLTID någon annans fel, se bara hur man agerar med frågan om personalflykten eller hur man duckar när det gäller politiskt ansvar och inte är anträffbara. Ibland får jag känslan av att detta sätt att agera sitter i deras ryggmärg.

Jag hoppas verkligen att detta beteende lyser igenom för väljarna och de nu tar möjligheten att avgöra om det är sådana politiska ledare man vill ha eller om man vill ha någonting annat. Jag kommer göra allt jag kan för att vi moderater aldrig ska hamna i sådant läge utan att vi ska stå för ett ödmjukt, öppet, inkluderande, ärligt och transparent ledarskap.