Maktfullkomliga sossar även i regeringen

Det har varit en turbulent vecka i den nationella politiken, jag tänker såklart på IT-skandalen på Transportstyrelsen. Från att statsministern gjorde ett första uttalande till att två ministrar fick lämna sina uppdrag efter att Alliansen väckt misstroende mot dem. Många, även jag, trodde nog att statsministern skulle lämna sin avskedsansökan. Han har under en längre tid haft ett väldigt högt tonläge och jag blev överraskad när han vek ned sig för Alliansen på detta sätt. Ordningen är där med återställd inom socialdemokraterna, makten framför allt. Huruvida det var rätt eller inte får de själva bedöma.

Hela krisen uppstod efter att transportstyrelsen outsourcat driften av sin IT-infrastruktur, vilket alla partier(förutom SD och V) i riksdagen har varit överens om ska göras. Men att göra det innebär inte samma sak som att det då måste hamna i Östeuropa och att de har tillgång till känslig information.

När detta uppdagades, tack vare en granskade media, så agerade Alliansen direkt. Utskotten avbröt sina semestrar och kallade berörda ministrar till sig. Även alla partiledare träffades för att få så mycket information som möjligt. Slutsatsen efter dessa samtal och möten var att tre ministrar inte hade fullgjort det som förväntas av dem som statsråd. Det som för mig var slående var att regeringen inte pratar med varandra. Två ministrar fick veta i början på förra året om detta och pratade tydligen då inte med varandra eller informerade ansvarigt statsråd och/eller statsministern. Dessutom så gjordes denna outsourcing på ett sådant sätt så att man medvetet bröt mot lagen, detta var godkänt av ansvarig statssekreterare och därmed indirekt av politiken.

Detta är inte mer än en riktig praktskandal. Att först sådan information hamnar i orätta händer och myndigheten medvetet bryter mot lagen men även att vi har en regering som inte pratar med varandra om frågor som berör rikets säkerhet. Vi fick höra många suspekta bortförklaringar som att det inte fanns rum på Rosenbad när sådant här kan tas upp till att man inte pratar om sådana saker över en fikarast. Statsministern har dessutom tillsatt ett särskilt råd med andra statsråd där frågor som berör rikets säkerhet hanteras, inte ens där togs frågan upp.

Nu fick alltså två av tre ministrar lämna sina uppdrag men den tredje som inte lyft frågan med statsministern fick sitta kvar. Jag ser ingen skillnad i hur Ygeman brast i detta och Hultqvist. Nu ligger därmed misstroendeförklaringen kvar mot honom och jag räknar med att även han får lämna. Men tydligen är han, Hultqvist, för viktig för Löfven och får därmed sitta kvar. (vilka hållhakar har han på statsministern som gör att han kan hålla sig kvar vid sin post?å

Statsministerns agerande när detta avslöjades var också mycket märkligt. Först håller han sig undan och när han väl träder fram gör han det på ett mycket aggressivt sätt. Försöker han skrämma oppositionen till tystnad? På det sätt han skäller ut journalisterna visar att han inte är lämplig som statsminister, jämför hur Fredrik skulle hanterat en sådan situation.

Sista ordet eller avslöjandet är inte sagt i denna härva. Är det verkligen så att statsministern inte visste något? Är det så att man nu försöker rädda honom i denna skandal. Var det bara slarv från statsråden eller var det medvetet en mörkläggning som skulle genomföras och som gick åt skogen. Hur har detta påverkat enskilda människor, personer med skyddad identitet, vår försvarsförmåga vid en kris o.s.v. Frågorna är många som återstår att svaras på. Det kan mycket väl sluta med att Stefan Löfven också avsätts.

På något sätt så känns hela detta agerande igen från socialdemokraterna i Region Gävleborg. Man är maktfullkomliga och oppositionen ska inte blandas in och händer det något så är det ALLTID någon annans fel, se bara hur man agerar med frågan om personalflykten eller hur man duckar när det gäller politiskt ansvar och inte är anträffbara. Ibland får jag känslan av att detta sätt att agera sitter i deras ryggmärg.

Jag hoppas verkligen att detta beteende lyser igenom för väljarna och de nu tar möjligheten att avgöra om det är sådana politiska ledare man vill ha eller om man vill ha någonting annat. Jag kommer göra allt jag kan för att vi moderater aldrig ska hamna i sådant läge utan att vi ska stå för ett ödmjukt, öppet, inkluderande, ärligt och transparent ledarskap.

Sossarna fegar ur i sjukvårdsdebatten

Idag skulle jag i radion ha debatterat krisen inom förlossningsvården där man under veckan har rapporterat om patienter som skickas till Finland för att föda eftersom det är brist på platser inom neonatalvården i Uppsala. Majoriteten avböjde tyvärr att debattera detta med mig idag eftersom de anser att detta inte är en fråga för oss politiker utan handlar om enskilt fall.

Den politiska ledningen gör alltså som vanligt d.v.s. man försöker undvika att ta det politiska ansvaret och stå till svars för vilka konsekvenser deras politik får.  Vi ska såklart inte diskutera enskilda patientfall men det måste vara möjligt även för sossar att prata om sjukvården ur ett politiskt perspektiv där det finns enskilda patienter som har drabbats. Om man inte är beredd att göra det så har man nog svårt att prata om något över huvud taget inom politiken, det finns alltid exempel på människor som har drabbats eller kommer drabbas av politiska beslut.

I sak så har jag uppfattningen att ansvaret ligger på oss politiker att säkerställa att vi har en sjukvård som är tillgänglig året runt även på sommaren och att vi har bemanning för att klara av det. För att klara av det måste vi ha tillräckligt med personal och för att lyckas med det måste vi vara en tillräcklig attraktiv arbetsgivare.

Samtidigt är det bra att vi har ett väl utvecklat samarbete mellan landsting/regioner och andra länder. Vi har inte möjlighet i Region Gävleborg och ska inte ha det för att klara av alla patienter utan där har vi vårt Universitetssjukhus, Akademiska sjukhuset, och när inte resurserna där räcker till så ska vi hjälpas åt i hela landet eller t.o.m. i andra länder.

Det som är märkligt här är att patienten ifråga skulle tas om hand på Akademiska men de har inte tillräckligt med vårdplatser för att klara det eftersom mer än hälften av dem är stängda nu under sommaren. I detta fall är det även vårt ansvar som sjukvårdspolitiker i Gävleborg att säkerställa att vi har vårdavtal med andra regioner och att de har kapacitet att ta hand om våra patienter, vilket inte har skett i detta fall.

Vi har tidigare lagt konkreta förslag på hur vi ska säkerställa bra bemanning i Gävleborg men vi bör även lyfta frågan om hur vi säkerställer vård för Gävleborgarna i andra landsting.

Okritiska frågor angående ökande problem med hyrläkare

Ett återkommande ämne i vårdsverige är problematiken med hyrläkare, eller stafettläkare som det ibland kallas. Idag lyfter helahälsingland detta problem och det är intressant hur man svarar från regionen och vilka motfrågor som journalisten ställer(eller rättare sagt inte ställer).

Det påstås att ”Om en läkare sjukskrivs, har tjänstledigt eller semester är det ibland svårt att hitta ersättare – så det hyrs in personal från bemanningsföretag.” Detta stämmer visserligen men det stora problemet är inte att läkare är sjukskrivna eller har semester utan att vi har för få läkare anställda. Exempelvis saknas 70 allmänläkare inom regionens egen primärvård vilket motsvarar hälften av behovet. Att så många skulle vara sjukskrivna, tjänstlediga eller har semester är ju högst osannolikt. Varför ställer inte journalisten motfrågor på det påståendet?

Sedan påstås att man är på väg att minska beroendet av hyrläkare. ”….men att vi ska minska beroendet. Det målet är vi redan på väg till, det har ju minskat per år” Stämmer verkligen detta? Inom primärvården där det saknas 70 allmänläkare finns det inget som tyder på att beroendet  minskar, utan snarare tvärtom. Se bara vad som händer på Iggesund HC, Hudiksvall HC o.s.v. Kostnaderna ökar dessutom i år.

Journalisten skriver även att ”Flest hyrläkare i Region Gävleborg finns att hitta inom primärvårdens offentliga och privata sektioner.” Den information jag har så är det inte alls så stora problem hos de privata vårdcentralerna utan det är inom den offentliga som det saknas hälften av alla läkare. Detta kan såklart bara vara ett missförstånd hos journalisten men ändå så blir påståendet felaktigt.

Det skrivs även att antalet läkare står stabilt sedan 2010 medan antalet vårdcentraler har ökat. Det stämmer säkert att antalet läkare är relativt konstant men vi har ersatt erfarna överläkare med utbildningsläkare vilka inte kan likställas. Det har blivit fler vårdcentraler med det intressanta är att vårdcentralerna har under samma tid blivit mindre istället. Det mått man använder är antal patient per läkare och det har inte ändrats så mycket, så det innebär att påståendet inte riktigt är relevant. (Vi vet också att majoriteten vill lägga ned de mindre HC för att bara satsa på större enheter, därav så framställer majoriteten detta irrelevanta påstående)

Till sist klämmer ansvarig chef till med att det är de andra större regionerna som ska fixa Gävleborgs problem med hyrläkare, mycket märkligt och oansvarigt uttalande.

Jag kan förstå om det är svårt för allmänjournalister att vara insatta i sjukvården och det som händer och då finns det en risk att man inte ställer de motfrågor som bör ställas och låter ansvariga personer stå oemotsagda. Tidigare hade vi tre landstingsjournalister på länets tidningar och nu har man minskat ned detta och frågan är om det finns någon sådan uttalad överhuvudtaget kvar.

När det gäller Regionens agerande så blir jag upprörd när det är felaktiga uppgifter som sprids, man kan såklart bli missförstådd av media och återges på ett felaktigt sätt. Men tyvärr så är detta ett agerande som har pågått under många år och jag kan inte säga att det har blivit så mycket bättre sedan kulmen med NordKoreaTV.

Till sist så slås jag av att de ansvariga vill att andra ska lösa våra problem. Varför har man det yttersta ansvaret om man inte är beredd att ta just det ansvaret. Tyvärr så är även den styrande majoriteten inne på samma linje, att det inte är värre här än någon annan stans och att det alltid är någon annans problem.

Det krävs helt enkelt ett maktskifte i Region Gävleborg vid valet nästa år, först då kan vi som är beredda att göra något åt situationen ges möjlighet att agera. Annars kommer den sittande majoriteten fortsätta med sin strutstaktik.

Onödig klasskampsretorik i vårddebatten

Vänsterpartiet fortsätter att göra märkliga sommarinlägg i sjukvårdsdebatten. Nu är det deras vårdpolitiske talesperson tillsammans med deras länsordförande i Gävleborg som ger sig in i debatten om den ojämlika vården. Jag välkomnar vänsterpartiets nyfunna intresse av att bekämpa den ojämlika vården, men vart finns deras starke man i Region Gävleborg i denna så viktiga fråga?

I min politiska gärning har jag under alla år fört resonemang om att vi måste komma till rätta med den ojämlika sjukvården, men där har vänstern inte visat något intresse eller engagemang. Nu finns det ändå hopp om att de ska våga ge sig in i debatten, även om det än så länge inte är deras regionpolitiker.

Man försöker nu sig på konststycket att koppla den ojämlika hälsan till vinster i välfärden och traditionell klasskampsretorik. Det är tråkigt att man inte kan ta bort sina ideologiska skygglappar och föra en konstruktiv dialog om detta stora problem.

För det första blandar man ihop hälsa och vård. En bra hälsa beror på många olika saker och där har sjukvården ett begränsat inflytande, det är först när ohälsa uppstår som man söker sig till vården för att få hjälp och då är det den ojämlika vården det handlar om.

En bra och jämlik hälsa beror på många olika faktorer där faktorer som utbildningsnivå, social bakgrund och nätverk, fritidsintresse, val av yrke, påverkar. Samtidigt kan man inte säga att du automatiskt drabbas av ohälsa om du valt ett särskilt yrke, fritidsintresse eller utbildning. Andra faktorer som har stor påverkan på hälsan är huruvida man röker, dricker, hur man äter och i vilken omfattning man motionerar.  En intressant fråga som man bör ställa sig är vilket ansvar individen själv har, är det okej att röka trots att man vet att det kommer försämra hälsan?

Om man sedan för resonemang om den ojämlika vården så är det intressant att läsa vänsterpartisternas inlägg om att det endast är en resursfråga och att stoppa vinster i välfärden. Om bra vård var kopplat till ekonomiska resurser så förstår jag inte hur det kan komma sig att de landsting som har lägst skatt också har den bästa sjukvården. Så därför är det intressant när man nu för fram alla miljoner man lägger från regeringen  till landsting/Regioner och kommunerna, på vilket sätt kommer dessa förbättra för Gävleborgarna. Jag har inte hört från länets vänsterpartister att man vill satsa resurser på vården, det är bara att läsa deras egen regionbudget.

Jämför vi dessutom och ser hur länets vänsterpartister har lyckats där de under lång tid har suttit med och styrt Landsting/Region Gävleborg och vi har bland de högsta landstingsskatten. Två mätningar som ger en övergripande bild är ”hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet” och ”sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet” och de visar ett väldigt nedslående betyg för länets vänsterpartister, vi ligger i absoluta botten i dessa. Varför är det inga journalister som påpekar det när V ger sig in i den regionala sjukvårdsdebatten.

 

Men ändå så finns det några saker vi är överens om och som är värda att påpeka, det händer ganska ofta att de missar det i sin retorik. För det första är det att sjukvården i Sverige ska finansieras via skatten. Inget av partierna är vad jag vet är för en annan modell med privat finansiering. För det andra är vi överens om att vård ska ges efter behov, ingen vad jag har hört vill ge vård efter andra kriterier.

Verklighetsfrämmande vänsterpartister

Ibland undrar jag hur långt vissa politiker finns från verkligheten. Igår kunde vi höra ifrån Almedalen Vänsterpartiets partiledare kräva nattöppna vårdcentraler, men hallå!

I Gävleborg har vi dygnetruntöppna jourmottagningar i Bollnäs och Ljusdal. Till detta finns det även jourmottagningar kvällar och helger på Gävle- och Hudiksvalls sjukhus samt i Söderhamn och Sandviken. Att alla inte har öppet dygnet runt beror såklart på att det inte finns tillräckligt med patientunderlag, är det Sandviken och Söderhamn som ska vara öppet dygnet runt? Vilka primärvårdspatienter är det som ska söka sig dit på natten? Detta skulle enligt vänsterpartiet råda bot på de överfulla akutmottagningarna i landet.

Är det verkligen just på natten som det är fullt på akuten? Vad jag fått info om så är det framförallt på kvällarna som det är mycket att göra och framförallt på måndag förmiddagar. På vilket sätt blir det mindre att göra på måndagsförmiddag på akuten om primärvårdsjouren har öppet på torsdag natt?

Det verkar som vänsterpartiet har noll koll på hur läget är inom vården, och vad säger vänsterpartisterna i Gävleborg om att deras partiledare vill att man ska ha öppet på jouren i Söderhamn och Sandviken dygnet runt? Jag ser fram emot att Alf och gänget nu föreslår detta i Regionen, ska bli riktigt intressant att se hur de tänkt sig detta och varför.

Ett alternativ till att ha öppet dygnet runt för dessa vårdcentraler är såklart att vi kompletterar dagens akutmottagningar med primärvårdsresurser om nu behovet finns, men som sagt hur många patienter är primärvårdspatienter en onsdagsnatt?

Att sedan vänsterpartiet slipper helt dessa kritiska frågor visar väl på att media inte riktigt gör den kritiska granskningen som man borde.