Slutreplik (för denna gång) om Inköp Gävleborg

Debatten om Inköp Gävleborg fortsätter och kommer säkert fortsätta ett bra tag till. Igår hade socialdemokraternas kommunalråd skrivit ett inlägg där hon ifrågasätter Alliansens agerande i frågan. Självklart var hon kritisk till hur vi har agerat i fullmäktige när vi någon timme efter budgeten var antagen, rev upp den del som handlar om just inköp Gävleborg. Detta är såklart tråkigt att man nu vilseleder Gävleborna och övriga kommuner, men det agerande är kanske något man kan förvänta sig av den socialdemokratiska oppositionen. Jag skrev såklart ett kort svar på detta och förklarade återigen det parlamentariska läget, och vips så var hon på och fortsatte sitt angrepp. Jag tycker nog att jag har sagt mitt i detta och vi får se om socialdemokraterna lugnar ned sig.

I diskussionen har det även diskuterats huruvida man får kommentera enskildas tjänstemän förehavanden eller inte. Ett problem uppstår när en enskild medarbetare går in i en politisk fråga, får vi då politiker inte diskutera sakfrågan längre? För mig är det självklart att sakfrågan måste få diskuteras men vi ska inte diskutera enskilda tjänstemän, varken i sociala medier eller i traditionella medier. Jag lever efter den principen och håller mig till det, hur andra gör får de stå till svars för.

Därför blir jag lite fundersam när de ledande socialdemokraterna nu själva blandar in tjänstemän i artiklar i tidningen, tyvärr har jag inte möjlighet och se vad de skriver på sociala medier eftersom de har valt att ha stängda sidor* som inte är öppna för oss alla. Men jag får anta att de gör samma sak där.

Exempelvis är det socialdemokraternas starke man Jörgen som hänger ut enskild medarbetare om dennes anställningsförhållanden och spekulerar i vad som hänt i enskilda möten. Även socialdemokraternas andra oppositionsråd Åsa drar nu in ytterligare tjänstemän i diskussionen i den senaste debattartikel som hon skrivit om Inköp Gävleborg. Jag tycker det är olyckligt att vi hamnar där.

Är det så att socialdemokrater kan hänvisa till tjänstemän och prata om dem i media medan vi moderater inte kan det? (Se tidigare inlägg om mitt resonemang om denna logik)
Jag tror det krävs en djupare diskussion mellan oss politiker i de olika partierna om hur vi ser på detta. Jag tror även vi behöver föra en diskussion om vart gränsen går mellan politiken och tjänstemännen, det har jag också diskuterat tidigare men frågan känns kanske ännu mer aktuell nu.

I och med detta hoppas jag nu denna fråga är utagerad och att vi kan fokusera på att arbeta för ett ännu bättre Gävle och Gävleborg.

*Ett av de två s-kommunalråden har nu accepterat min förfrågan

Är vi med kostar det, är vi inte med kostar det

Idag läser vi om regionens kostnader för att inte vara med i Almedalen. Tidigare år har vi betalat stora pengar och haft många medarbetare på plats för att vara med och arrangera seminarier. Jag har varit kritisk till vilken nytta dessa har gett och därför är det glädjande att den nya regionledningen har valt att inte vara med i år. Tyvärr så hade den gamla regionledningen(som består av samma politiker som den nya) bestämt att slå på extra stort i år eftersom de var helt säkra på att vi 2019 skulle bilda storregion.

Tänk så fel det kan bli, det kostar att vara med och det kostar att inte vara med. Hur sjutton ska man göra för att slippa betala för Almedalen.

Personligen väljer jag att inte åka till Almedalen i år. Tidigare år har jag valt att vara där för att på ett kostnadseffektivt sätt fylla på med ny kunskap och nätverka med viktiga aktörer inom branschen. Men framförallt har jag åkt dit för att vara så delaktig som majoriteten tillåter i våra egna arrangemang. Det är olyckligt om ingen från oppositionen är på plats och får se vad det egentligen ger regionen att lägga så mycket pengar och tid på det.

I år kommer jag följa detta från hemmaplan, blir en del jobb och förberedelser inför hösten. Hur det blir nästa år får jag se.

Vem äger sanningen?

Ofta när det blir politiska diskussioner så ställer man sig frågan, vem är det som har rätt och vem har fel? Vi i oppositionen beskriver verkligheten på ett sätt och majoriteten på ett helt annat sätt. Jag har tidigare fått en känsla av att media och andra tycker att majoriteten har tolkningsföreträde framför oppositionen. Det kanske är rätt och ska vara så, men då blir jag lite förundrad när majoriteten skiftar d.v.s. socialdemokraterna hamnar i opposition och Alliansen i ledningen.

Jag har noterat att det kanske inte är just majoriteten/ledningen som har tolkningsföreträde utan att det är just socialdemokraterna som har det. Det märks ganska tydligt i debatten när en socialdemokrat påstår något så måste vi moderater kolla upp det för att sedan bemöta det, vilket ofta visar sig att deras påstående inte stämma men då är debatten redan förbi och deras påstående få stå utan att någon korrigerar. Påstår vi moderater något så blir vi direkt ifrågasatt av S och där vi avkrävs bevis för vårt påstående är korrekt.

Det finns även en skillnad när man läser media, vem får mest utrymme att förklara vad man vill? Även där kan man se att det inte handlar om majoritet vs opposition utan socialdemokraterna vs Alliansen. Detta har jag tidigare påpekat när maktskifte skedde i Hudiksvall eller när regeringsmakten skiftar.

Jag kan även konstatera att det nu även sker i Gävle. När de rödgröna presenterade sin budget fick de flera artiklar där man beskrev vad man ville göra och enskilda tjänstemän bekräftade deras förslag. När Alliansen, d.v.s. ledningen, presenterade sin budget blev det inte alls behandlad på samma sätt. Där fick dessutom verksamheterna beskriva hur deras verksamhet skulle påverkas om fiktiva sparbeting genomfördes.

När SD röstar med Alliansen så beskrivs det som att de tillsammans beslutat något medan när SD röstar med de rödgröna så är det helt naturligt. Se bara vad som hänt i riksdagen eller nu även i Gävle kommun.

Är det så att socialdemokratin alltid har rätt och deras beskrivning av verkligheten är den korrekta? Självklart inte, det kan vara så att det finns två olika bilder av samma verklighet. Vilken bild är då korrekt och varför ska media och andra aktörer förstärka den ena beskrivningen och ifrågasätta den andra.

En reaktion på detta är att de som känner att den traditionella median inte återspeglar verkligheten och politiken på ett korrekt och rättvist sätt skapar egna kanaler för att förmedla sitt budskap, exempel på det är de högerextrema siter som växt fram. Då får dessa versioner helt stå oemotsagda och ingen granskningskoll kan genomföras.

Ett stort ansvar åligger alltså den traditionella media att fortsätta granska och beskriva de olika alternativen men då måste man komma bort från oskäliga vinklingar och faktiskt låta alternativen få samma utrymme och värderas på samma sätt. Gör man inte det så ser framtiden för demokratin mörk ut.

Förlorad budgetomröstning i Gävle

Nu har det gått ett par dagar sedan Alliansen förlorade budgetomröstningen i Gävle kommun. Vi har under de senaste veckorna arbetat mycket med att granska de olika budgetalternativen och funderat på hur vi ska hantera dessa i fullmäktige.

Jag har som ordförande presenterat en rad olika alternativ hur man kan få igenom en budget trots att vi inte har majoritet. Då visserligen med tveksamma demokratiska metoder, se bara ett exempel på hur sossarna i Region Uppsala gjorde för någon vecka sedan eller sossarna i Region Skåne för något år sedan, men ändå det fanns lite olika möjligheter. Vi valde dock att köra med helt öppna kort och fortsätta med den idé som Alliansen har om öppet och transparent ledarskap. Vi har inte heller valt att förhandla med SD, vilket vi också varit överens om inom Alliansen.

Det vi har vetat hela tiden är att SD kan fälla Alliansen om de så önskar, vilket de nu valde att göra. Det som är viktigt att komma ihåg är att SD inte i dessa sammanhang är ett parti att lita på. De röstar inte efter egen övertygelse utan mer för att skapa kaos enligt Jimmies modell ”give them hell”. Det var med denna strategi de valde att fälla Alliansen och släppa fram en rödgrön budget. En rödgrön budget som jag faktiskt tror att de inte ville skulle vinna med tanke på det innehåll som fanns där.

Ett exempel är att SD nu har valt att släppa fram förslaget:
”… ensamkommande barn som under asylprocessen hunnit fylla 18 år och studerar får bo kvar i kommunen och fullfölja sina studier” Detta beslut måste strida mot deras viktigaste princip att med alla lagliga och olagliga metoder hindra människor från att komma och stanna i Gävle/Sverige.

När det gäller SD egna förslag så stred det mot minst två lagar. För det första så vill man stoppa alla flyktingar som kommer via den nya anvisningslagen vilket alltså strider mot just anvisningslagen. Vi moderater var emot denna lag men när lagen väl gäller så måste vi följa den. (Gör man inte det blir det anarki) För det andra så ville man inte att socialtjänsten ska hantera försörjningsstöd från nyanlända till Gävle, vilket strider mot såväl kommunallagen och mot socialtjänstlagen.

Enligt kommunallagen så ska inte fullmäktige fatta olagliga beslut och ordföranden har möjlighet att säga nej till att någon framställer olagliga förslag, vilket jag såklart gjorde. Detta innebar att fullmäktige biföll mitt yrkande på att inte låta SD framställa sin olagliga budget. Så det fanns helt enkelt bara två förslag till budget för Gävle kommun, Alliansens och de rödgrönas. Som sagt så valde SD via sitt passiva stöd att stödja de rödgrönas budget för 2018.

Vad händer nu?

Den faktiska skillnaden mellan det rödgröna förslaget och Alliansens förslag är ganska små. Skillnaden bestod inte i att Alliansen har valt att anpassa sig till de rödgröna utan att de rödgröna har valt att göra ganska små konkreta justeringar i sitt förslag och hänvisa till Alliansens. 

För det första så valde de rödgröna att bifalla delar av Alliansens förslag, målen med verksamheterna och alla investeringar. Man valde att lägga till 15mnkr mer på ett par investeringar där den totala investeringsbudgeten är på 1600mnkr. Sedan har man gjort små justeringar av ramarna till nämnderna (0,1% mer på UN, 0,3% mer på ON, 0,5% mindre på K&F, 0,6% mer på SBN) Däremot valde man att stoppa två kommande valfrihetsreformer, som i praktiken redan var stoppade, LOV(Lagen om valfrihetssystem) inom EDV(Enhet för daglig verksamhet) samt kulturcheckar inom Kultur och fritid. Utöver det fanns det inte mycket konkret som vi inte kan hantera eller är överens om.

Alliansens budget för 2017 gäller hela året ut och vi tar ansvar för att genomföra det budgeten.

Vi i Alliansen är också överens om att vi tar ansvar för Gävle, vi överger inte kommunen bara för att vi har förlorat en budget. Däremot krävs det nu samtal med övriga partier om hur vi tillsammans kan ta ansvar för Gävle. Vad dessa samtal leder till får vi se under hösten.

Till sist finns det möjlighet att vi reviderar budgeten under hösten alternativt lyfter upp de förslag som vi inte ser är bra för Gävle för ett nytt beslut i fullmäktige. Till exempel så stod det i de rödgrönas budget att vi ska vara kvar i inköp Gävleborg men direkt efter budgeten var klubban så fattade vi beslut om att lämna just Inköp Gävleborg. På liknade sätt kan vi såklart göra med andra frågor som finns i de rödgrönas budget som vi tror att det inte finns majoritet för. För att göra det så krävs såklart att vi har kontroll på dagordningen vilket man endast har genom att man har ordföranden i nämnder/styrelse och fullmäktige.

Även om läget kan se mycket oklart ut så kommer vi reda ut situationen, det är jag helt övertygad om. 

Vad avgör valen?

I dagarna spekuleras det vitt och brett om orsaken till utfallet i vårens opinionsundersökningar. Vi moderater genomgår en tuff tid i opinionen och det är nu vårt politiska ledarskap prövas. Vi har tidigare genomgått sådana prövningar.

Efter 8 framgångsrika år i regeringsställning varav de första fyra med en majoritetsregering och de fyra sista i minoritetsregering så tappade Alliansen regeringsmakten 2014. Var det de rödgröna som vann eller Alliansen som förlorade valet? Det vi då kunde konstatera var att en Alliansregering i minoritet byttes ut mot en mycket svagare S-MP regering.

De 8 regeringsåren var de mest framgångsrika åren inom den moderata och borgerlighetens historia. Aldrig tidigare hade en moderat statsminister blivit omvald och var så pass nära att bli omvald ytterligare fyra år. (Hade valrörelsen fortsatt någon vecka till så hade troligen Alliansen vunnit) Att Nya Moderaterna var tiondelars procent från att vara större än socialdemokraterna i ett val får vi aldrig glömma. Att personer efter valet skyllde valförlusten på Fredrik är för mig en gåta, hur kan en partiledare som varit så framgångsrik ses som orsaken. Nu visar även mätningar att Fredrik är den mest populära partiledaren genom historien vilket säger sitt.

När Fredrik valde att lämna partiledarposten så blev det såklart ett vakuum. Partiet valde enhälligt Anna som hans efterträdare och vi gick fram i opinionen och Annas förtroendesiffror var t.o.m. högre än Fredriks.

Att sedan det politiska landskapet har förändrats är inget konstigt. Vi hade rätt politik under Alliansregeringsåren men det är klart att politiken måste anpassas till en ny tid. Det är det som är själva grejen med Nya Moderaterna. Vi ska vara ett parti som alltid är under förnyelse och omprövar vår politik. De partier som inte gör det kommer snabbt bli irrelevanta och försvinna.

Vad ska då vi göra nu?

För det första så måste det interna krypskyttet sluta omedelbart. Jag blir så trött på partikamrater som går ut i media och kräver partiledares avgång eller hela tiden pratar om att vår politik har varit och är fel. Vi har processer i partiet där vi väljer partiledare och vi har processer hur vi utvecklar vår politik, varför deltar man inte i den processen i stället för att lägga tid och energi och talar om att allt är fel.

För det andra så måste vi komma tillbaks till våra grundvärderingar. Varför är vi moderater? Ibland känns det som vi sprutar ut oss olika detaljförslag, vilka i sig är bra men de måste alltid grundas i våra värderingar. Jag tror inte väljarna avgör sitt partival utifrån detaljförslag utan mer utifrån vilka värderingar vi har och vilket förtroende man har för oss.

Till sist måste vi återigen ha en berättelse om hur vi vill att Sverige ska utvecklas. Det var det som gjorde att vi vann 2006 och 2010 och vi måste hitta tillbaks till vår berättelse. Den ska sedan genomsyra i allt det vi gör, från partiledning ända ned till enskilda aktiva i våra föreningar. Hänger inte berättelsen ihop så kommer vi inte vara trovärdiga och vi kommer aldrig vinna några val.

Unik möjlighet tjäna 200.000/mån eller mer

Vilka metoder får man använda när man rekryterar personal, vad är etiskt försvarbart för en offentlig aktör? Som vi alla vet har Region Gävleborg extremt stort behov av allmänläkare till våra hälsocentraler. I stort sett saknas mer än hälften av läkarna och man hyr därför in väldigt mycket personal, faktiskt en av de som hyr mest av alla landsting.

Vilka metoder är då tillåtna. Region Gävleborg har för några år sedan anammat idrottsvärldens signon-bonusar vilket innebar att om en läkare började hos oss fick man en halv miljon i bonus. Detta var vi mycket kritiska mot då och man slutade med det när man insåg att dessa läkare som fick bonusen inte stannade kvar när kontraktstiden gått ut.

Nu försöker man med nya metoder. Jag har fått till mig en annons som ett bemanningsföretag använder för att rekrytera hyrläkare på längre kontrakt till hälsocentralerna i Hudiksvall, Bergsjö och Baldersnäs. Man rubricerar annonsen med ”Hög lön/ersättning” eller direkt ”Unik möjlighet Tjäna 200.000 SEK per månad eller mer” Den riktar sig bl.a. till våra privata läkare i länet.
Är det på detta sätt som vi försöker bli av med hyrläkarberoendet? Vilken bild sätter det av att jobba hos Region Gävleborg? Hur attraktiv blir vi när vi i ren desperation skriker ut att det är unikt att hos oss kan tjäna grova pengar?

Om man nu är beredd att betala 200.000SEK per månad, plus eventuell jour, så är det inte konstigt att våra hälsocentraler går med underskott. Är detta att ”konkurrera” om patienterna på just och konkurrensneutralt sätt.

Samtidigt som man gör detta har man, eller ska man inom kort, anta SKLs plan om att bli oberoende av hyrpersonal. Vet man inte inom regionen vad den de andra gör, man göder branschen med ena handen och försöker få stopp på den med andra.

Denna strategi kommer ALDRIG att lyckas. Det ända sätt man kan komma tillrätta med är att bli en mer attraktiv arbetsgivare. Jag vet inte hur många gånger jag påpekat detta, men snart måste väl även sossarna och centerpartisterna i regionen förstå.