Movexum, viktigt för tillväxten i länet

I veckan var frågan om Movexum uppe igen på Regionstyrelsen. Nu var tanken att man skulle välja de personer som ska sitta i företagets styrelse. För oss moderater är inkubatorverksamheten och Movexum viktig men samtidigt är det viktigt att detta formas på ett sätt som skapar de största möjligheterna för tillväxt i länet. Vi tror att detta ska ske tillsammans med kommunerna där tyngdpunkten bör ligga på kommunalt inflytande eftersom det är kontakten med företagarna finns.

På styrelsen blev det nu en infekterad diskussion om hur styrelsen ska sättas samman och utav vem. Kommunallagen föreskriver att val till nämnder och bolagsstyrelsen ska väljas proportionellt om man inte är överens om att göra på något annat sätt. Proportionellt valsätt innebär att partierna tillsätter antal platser beroende på hur många mandat man har i fullmäktige. Så länge det finns fler än 11 ledamöter i fullmäktige som vill att styrelsen ska väljas som vanligt så kommer det bli så. Rent praktiskt innebär det att det räcker med att två av oppositionspartier vill det så blir det så. Har man för avsikt att inte följa kommunallagens principer så är det upp till majoriteten att få till denna samsyn och överenskommelse.

Redan när majoriteten beslutade att Movexum skulle drivas i bolagsform så påtalade vi vad detta innebär och vilka konsekvenser det skulle få. Detta har man valt att ignorera helt och hållet och kört på som om oppositionen inte finns. Hade majoriteten lyssnat på det vi påtalat tidigare och läst handlingarna så hade de vetat vårt ställningstagande, men nu verkade som de blev helt överraskande i onsdags.

Nu valde man att ta tillbaks frågan och föra nya samtal med kommunerna. Det tycker vi är bra, det har vi tidigare påtalat behovet av och nu blir det så till slut. Hade man lyssnat på oss från början så hade man kunnat haft denna dialog mycket tidigare och inte förhalat processen.

Läkarna protesterar

Jag har i dagarna fått en skrivelse från 336 läkare som arbetar i regionen. Man lyfter fram den problematik som finns inom regionen som har blivit allt mer alarmerande. De önskar nu en träff med ansvariga politiker och tjänstemän. Jag har redan varit i kontakt med Regiondirektören och ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden om behovet av att vi tillsammans träffar läkarföreningen och för konstruktiva samtal om vad vi kan göra för att komma till rätta med den allvarliga situationen.

Det man lyfter fram är i sig inget som är nytt för mig men det är bra att man för fram dessa frågor och är det 336 läkare, vilket motsvarar mer än halva läkarkåren i regionen, som står bakom en skrivelse så kan inte majoriteten blunda längre.

Deras brev beskriver en situation som blivit allt värre och problemet är att man har stängt vårdavdelningar och allt fler patienter placeras på andra avdelningar s.k. utlokaliserade. Kommunerna har även brist på korttidsplatser så de färdigbehandlade patienterna blir kvar på sjukhusen vilket förvärrar situationen ännu mer. Man tar även upp frågan om våra bristande stödsystem för vårdpersonalen. Även primärvården blir allt mer pressad av att man från sjukhuset försöker hindra att patienter remitteras till sjukhusen, detta sker samtidigt som vi har stor brist på läkare på våra egna hälsocentraler.

Allt har nu gått så långt så att patientsäkerheten är hotad. Jag och vi moderater kan inte acceptera att detta får fortsätta utan nu krävs det krafttag och riktiga åtgärder för att lösa krisen på såväl kort som lång sikt. Jag är beredd att över majoritet/oppositionsgränsen sätta oss ned med läkarna och lyssna och samtala om hur vi kan lösa detta, jag hoppas verkligen att den politiska majoriteten också är beredd att göra det.

Otydliga Allianser i länet

Nu har mer än halva mandatperioden passerat och frågan man kan ställa sig hur fungerar det i Gävleborg med det politiska ledarskapet, kan man lita på partierna att de har gjort det de gick till val på? Vilka borgerliga partier gör det de kan för att få så mycket Allianspolitik som möjligt. En sådan avstämning kan vara lite vansklig att göra på en övergripande nivå men det finns några observationer man kan göra. Jag försöker som länsordförande följa det politiska livet i kommunerna och ger det stöd och support som krävs till våra moderater och jag kan konstatera att vi moderater gör det som vi kan för att hålla ihop borgerligheten, endast i något undantag så har vi allierat oss med socialdemokraterna.

Andra borgerliga partier har valt att gå samman med s oavsett om det behövs eller inte. Motivet har i vissa fall varit att man tror sig kunna påverka politiken och få igenom sina politiska frågor i andra fall bara för att få politiska maktpositioner. Jag har inte sett någon kommun eller i regionen där man gjort någon större skillnad än om sossarna styrt själva.

• C samarbetar med S i Bollnäs, Nordanstig, Sandviken, Ockelbo, Hofors
• L samarbetar med S i Bollnäs, Hofors, Ovanåker, 
• M samarbetar med S i Ovanåker.
• KD samarbetar inte med S i någon kommun.
  
• Alliansen styr två av länets kommuner, Gävle(minoritet) och Ljusdal(tillsammans med V)
• Rödgröna styr i minoritet i två kommuner, Hudiksvall och Söderhamn

Även tidigare mandatperioder har det varit ett väldigt samarbete mellan vissa Allianspartier och Socialdemokraterna. Exempelvis mellan 2006-2010 styrde S och C tillsammans i Sandviken, Söderhamn, Bollnäs, Ljusdal.

Hur kan det komma sig att det är så många kommuner där S har lyckats spräcka borgerligheten? Man kan fråga sig också hur det kommer sig att de rödgröna oftare styr så i minoritet än Alliansen?

Alliansen i Sverige behöver samla sig både nationellt/regionalt och lokalt för att visa på ett tydligt samlat alternativ till det socialdemokratiska ledarskapet. I vissa fall kan det få konsekvenser att socialdemokraterna styr tillsammans med rödgröna i minoritet ibland är det Alliansen som styr i minoritet.

Det är viktigt att det finns tydliga alternativ så väljarna vet vilken politik man får även efter valet. Finns det inte några skillnader kan det uppfattas som att det inte spelar någon roll vad man röstar på, och då skapar denna otydlighet grogrund för att missnöjespartier ska växa fram, vilket är kanske det vi ser nu.

Sveket i Hofors

Idag kunde jag, och alla andra läsa, om att socialdemokraterna har valt att bilda en ny majoritet i Hofors, nu med C och L. Notera att tidningen inte skriver att de tre har valt att bilda majoritet. Det är alltså socialdemokraterna som väljer ut vilka de vill ha och när det stora maktpartiet kallar så ställer tydligen andra partier upp, alla förutom moderaterna. Det är inte första gången detta händer utan det har vi sett vid flera tillfällen exempelvis när c valde att alliera sig med sossarna i landstinget, Bollnäs, Ockelbo och Sandviken o.s.v. I Gävle kommun däremot ville sossarna bilda majoritet med oss moderater men vi var tydliga till våra Alliansvänner och socialdemokraterna att vi överger inte våra vänner bara för att någon lockar med majoritetspositioner.

Socialdemokraterna har under många år tappat allt mer av sin maktposition i länet. Det var inte länge sedan sossarna hade egen majoritet i Hofors, Sandviken och Gävle. Denna förändring har pågått länge och beror till stor del på att borgerligheten har visat på ett alternativ till sossarnas maktmonopol. Frågan man kan ställa sig är då varför andra borgerliga partier väljer att alliera sig med s när vi nu kommit så långt.

När det sedan kommer till hur man gör det så är jag riktigt besviken. I Hoforsfallet, såväl som landstingsfallet, så väljer man att meddela via media att man gör slut med sina gamla kompisar. Att man har samarbetat under många år där man gett och tagit både när det gäller det politiska innehållet och förtroendeposter verkar inte vara värt någonting. Varför ska väljarna och vi övriga lita på partier som sviker sina vänner på det sättet. Uttrycket ”med sådana vänner behöver man inga fiender” kan inte passa bättre än idag.

Man undrar nu hur borgerliga väljare som röstat på C och L i Hofors tänker. Varför ska man rösta på dessa partier om resultatet blir det samma som om man röstade på s. Varför ska man rösta på dessa partier när det ändå är arbetarkommunen som bestämmer vem som ska leda kommunen?

De som väljer att göra på detta sätt förklarar sig ofta med att det blir i alla fall lite borgerlig politik, och då kan jag bara konstatera att det har inte skett i några andra kommuner eller i regionen tidigare så varför kommer det att ske nu? Exempelvis så finns det inte mycket av borgerlig centerpolitik i regionen, man försvårar för entreprenörer och man underblåser ett ledarskap som jag egentligen inte tror att de vill stå bakom. Någon decentralisering har vi inte sett röken av utan sossarna fortsätter i sina gamla hjulspår med att lägga ned och centralisera.

Vill man verkligen ha borgerlig politik i regionen eller nu mer även i Hofors så finns det bara ett parti att rösta på(eller två) och jag hoppas verkligen att alla borgerliga väljarna tänker på det i kommande val.

Lönefrustration inom Region Gävleborg

En viktig fråga som ofta diskuteras är vad vi kan göra för att behålla våra medarbetare. En förklaring som jag ofta får höra är att betala mer i lön så stannar de kvar. Frågan om löner inom offentlig sektor är inte så enkel som vissa vill göra gällande. Det är klart att alla vill ha mer i lön men är det verkligen problemet som Region Gävleborg har?

Vi är ett av de landsting/regioner som har svårast att bemanna med läkare, vi har under en längre tid haft högst kostnader för inhyrd personal vilket är ett tecken på att vi har stora problem. Samtidigt som vi har stora behov att täcka våra vakanser med hyrläkare så ser vi att vi har bland de högsta lönerna inom läkarkåren i landet. Samtidigt ligger vi nära Uppsala som utbildar läkare som bör kunna pendla eller flytta till Gävleborg, men det gör de inte i den utsträckning som vi behöver.

Det finns även en frustration över att man i Region Gävleborg inte får förhandla om lön. Detta gäller när vi nyanställer personer som kommer från andra arbetsgivare eller när man byter jobb inom regionen. Läkare och sjuksköterskor jag har pratat med känner sig väldigt irriterade när de inte får prata lön eller i alla fall få känslan av att de förhandlar om lön när de ska ta ett jobb i regionen. Här har man attityden att det är denna lön vi betalar och där med punkt.

Motivet man har att inte förhandla om lön när man byter jobb är att det strider mot vår lönepolicy, detta har vårdförbundet skrivit en artikel om i tidningarna. När jag hör detta blir jag riktigt irriterad. Vår lönepolicy som antogs 2005 säger att lönerna ska vara individuella och differentierade. Hur ska detta kunna ske om du aldrig får förhandla om lönen? Visserligen ska vi inte konkurrera internt med löner men söker man nytt jobb med nya arbetsuppgifter så måste man ju få prata om vilken lön man ska ha. Att man dessutom skyller på oss politiker gör mig ännu mer irriterad.

Det går aldrig långsiktigt att betala hög lön för att kompensera för att man är en dålig arbetsgivare. Däremot kan du under en begränsad tid betala extra för att få dem att stanna men snart är man van vid den högre lönenivån och kräver ytterligare höjning eller så slutar man. Man hamnar i en lönespiral som det inte finns något stopp på.

Region Gävleborg ska ha konkurrenskraftiga löner, vi ska varken ha de högsta lönerna eller de lägsta. Vi ska ha en spridning på löner som dessutom är begripliga, jag tror inte man ha problem med vissa tjänar mer än andra om man bara förstår varför. Däremot ska vi satsa mycket energi och kraft på att vara en bra arbetsgivare som lyssnar till våra medarbetare och värdesätter deras arbete och kompetens. Vi vill ha medarbetare som trivs och är engagerade i arbetet och som känner att de kan vara med och påverka sin arbetssituation och arbetet. Detta kan vi i regionen påverka själva och det är egentligen ganska enkelt.

I framtiden kommer dessa frågor vara väldigt viktiga för att kunna behålla och rekrytera personal. Vi vet att det kommer snart bli brist inom i stort sett alla vårdyrken och det är endast de bra arbetsgivarna som kommer fixa detta.

Det är nog dags att vi lyfter dessa frågor igen och förtydligar vår lönepolicy. Vi moderater har idéer om vad vi bör göra och jag hoppas att den styrande majoriteten är intresserad att lyssna.