Osmakliga personpåhopp från Arbetarbladets ledarskribent

Arbetarbladets ledarskribent Jenny Wennberg har tidigare skrivit en kommentar till det inslag som var på lokalnyheterna där jag gav moderaternas syn på regionens planer att, mot kommunernas vilja, införa sprututbytesprogram i länet.

Jag välkomnar en saklig debatt om den svenska narkotikapolitiken och då allt från hur vi undviker att människor hamnar i missbruk och hur vi får de som hamnat där att sluta. I dessa frågor finns det mycket mer för oss politiker att göra.

Tyvärr när det görs försök att ha en saklig debatt i detta så väljer Jenny att med mer eller mindre genom personagrepp ge någon bild av jag som moderat inte bryr mig om människor. Hon skriver att jag hellre ser till principer än människor och att jag är verklighetsfrånvänd och direkt människofientlig.

Det som skiljer mig som moderat mot många socialister är att jag verkligen ser alla människor som enskilda individer och inte som ett kollektiv. Att då påstå att jag är människofientlig är på gränsen vad man kan tillåta i den offentliga debatten.

Sen till sakfrågan 

Ansvaret för missbruksvården är delat mellan kommunerna och regionen, att då ensidigt kunna införa ett sprututbytesprogram som är starkt ifrågasatt gynnar inte dessa missbrukare. Ska det göras så ska det ske tillsammans mellan kommunerna och regionen.

Att missbrukarna skulle bry sig om huruvida sprutan är oanvänd eller inte stämmer inte överens med en verklighet som missbrukare beskriver, prata med KRIS eller andra som har varit i missbruk.

Dessutom finns det mycket mer i dessa situationer som kan sprida smitta, så en följd av detta program blir att man sedan kommer föreslå att regionen ska tillhandahålla lokaler där man kan injicera droger under ”kontrollerade” smittfria miljöer.

Det finns ingen entydig evidens på att sprututbytesprogram ger de effekter på smittspridning som man efterfrågar.

Sedan skickar det fel signaler till de människor som är i gränslandet att hamna i missbruk, det är okej att använda droger så länge du gör det med rena verktyg. Som sagt så påverkar det inte de som idag är mitt i ett missbruk men det finns många människor som är på gränsen till missbruk.

Utöver detta så krävs det mycket andra åtgärder för att stoppa missbruket, allt från att ändra attityder till att försvåra att få tag på droger. Det krävs även tydliga straff för de som begår dessa brott. Och inte minst så krävs det fler poliser, men tyvärr så missköter Jennys regering detta på ett sätt som är samhällsfarligt. Varför har man exempelvis tagit bort den speciella grupp som arbetar mot droger i Gävle?

Så avslutningsvis vill jag återigen påpeka att jag välkomnar en saklig debatt utan personagrepp, detta kan föra en konstruktiv dialog vidare vilket jag tror är bra för dessa människor som finns i missbruk och för de människor som riskerar att hamna där.

Historiskt Regionstyrelsemöte

Igår inträffade något historiskt i Region/Landstinget Gävleborg. För första gången sedan allmänna rösträtten infördes så var det en ickesocialist som ordförande för regionstyrelsemötet. Jag är i egenskap av 2:e vice ordförande den som leder sammanträdet om inte ordföranden eller 1:e vice inte är där. De två socialdemokratiska regionråden hade tydligen planerat semesterresor utan att synka dem med varandra så s-ordföranden hade inte kommit hem från sin solsemester förrän vice s-ordföranden åkte iväg på sin semester. Jag har inget emot att det inträffar utan jag tar gärna över ordförandeklubban igen och efter 2018 så är ambitionen att ta över den permanent.

Det var en ytterst kort dagordning på mötet och vi var alla överens om de få beslut som fattades. Det blev därför inga reservationer eller voteringar, lite tråkigt kan jag tycka men så är det ibland.

Den stora frågan var såklart bokslutet som redovisades.

Regionen klarar även 2016 med ett positivt resultat. Majoriteten slår sig som vanligt för bröstet att man klarar ekonomin, men anledningen till det är endast av engångsintäkter man fått. Man vill gärna säga att alla nämnder klarar ett positivt resultat för året, hmmmm. Det är ju inte så svårt när man får extra anslag några veckor innan året är slut vilket totalt uppgick till 120miljoner i extra anslag för 2016. Då lyckades hälso och sjukvårdsnämden klarar ett överskott på 1miljon i överskott(Av 5500miljoner). Hälso- och sjukvården har stora problem att få sin verksamhet att fungera och hålla sin ekonomi i balans och risken är nu att engångseffekter som räddare vi sett de senaste åren nu är slut och tyvärr så ser vi att skatteintäkterna sjunker i de nya prognoserna.

I övrigt får vi vänta någon månad till innan vi får en helhetsredovisning av regionens verksamhet för 2016. Men det kommer bli mycket intressant att se hur mycket man sparat på de åtgärder man beslutade om förra året, kommer exempelvis ambulansen har sparat sina 4,5miljoner med sitt jourförslag som man har sagt.

Styrelsemötet avslutades nästan lika ovanligt som det började, jag fick äran att avtacka vår regiondirektör som närvarade på sitt sista styrelsemöte. Vår direktör har arbetat i landstinget/regionen sedan 1978 och varit regiondirektör sedan 2006. Nu har han uppnått pensionsålder och kommer därför sluta.

Den nya regiondirektören tillträder nu om någon vecka och det ska bli mycket spännande vad detta nya ledarskap innebär för regionen. Tyvärr så är det samma politiska majoritet som sitter där så risken är stor att det inte blir någon större skillnad, men det får framtiden utvisa.

Att fälla en regering eller inte fälla?

Igår gick vår moderata partiordförande ut och förklarade vår syn på vad som krävs för att vända utvecklingen i Sverige till det bättre. Som ledande oppositionsparti är det vårt ansvar och skyldighet att påvisa alternativet i svensk politik, detta gäller på alla politiska nivåer.

Denna oppositionspolitik måste ändå alltid grunda sig på ansvar och trovärdighet. Vår politik ska alltid var genomförbar för att från en dag till en annan kan vi sitta vid makten och då ska vi genomföra det som vi tidigare har påvisat behöver göras.

Men att gå från detta till att ha som varje strategi att fälla regeringens budget vid varje enskilt tillfälle är ändå ganska långt. Jag har varit med och fällt politiska ledningars budget vid två tillfällen. Vid första tillfället var när jag suttit som landstingsråd i ett par månader. Genom en avhoppad miljöpartist som kunde tänka sig rösta på oppositionens budget så förlorade sossarna en budgetomröstning 2008 i Landstinget Gävleborg. Vad som hände där efter var att centerpartiet spräckte Alliansen och satt sig i knät på sossarna och har så förblivit. Någon borgerlig politik har vi inte sett skymten av.

Den andra gången var i Gävle kommun 2015 där SD hade bestämt sig för att klämma åt sossarna i Gävle kommun. Vi blev riktigt förvånade att de gjorde det, de hade så sent som ett halvår innan röstat för att sossarna skulle styra och leda kommunen. Dessutom visste sossarna om detta och valde då att annonsera sin avgång under en ajournering av sammanträdet. Frågan vi ställde oss, vad gör vi nu. Tack vare att vi var väl förberedda så kunde vi med kort varsel ta över ledarskapet i kommunen, men det var långt ifrån säkert.

Båda dessa två visar på hur viktigt det är att alltid vara förbered. Vilka konsekvenser och vilka alternativ finns om man lyckas få igenom sin budget. Kommer regeringen/ledningen avgå? Finns det ett alternativt regeringsunderlag? Går det att få till en majoritet? Blir det nyval och vad kan hända då? Vad kommer dina samarbetspartier göra? Vad kommer dina motståndare att göra? Allt detta måste man ha en tanke om hur man ska hantera. Har man inte det så ska man vara väldigt försiktig med att fälla en ledning för fällandets skull. Se bara hur det blev i Regionen, vår budgetomröstning har sedan dess omöjliggjort ett borgerligt styre i regionen. I Gävle kommun däremot innebar detta en möjlighet att ta över ledningen.

Kan man då bilda ett regeringsunderlag med SD som stöd?

Riksdag och kommuner fungerar rent politiskt olika. I en kommun har man någon form av samlingsstyre vilket innebär att alla invalda partier i kommunstyrelse är med och styr en kommun. I Regeringen sitter endast de som statsministern har utsett och det är den statsminister som har störst stöd som regerar landet. Sedan bedrivs lagstiftning i riksdagens kammare medan regeringen styr myndigheterna. I kommunen fattar kommunfullmäktige endast ett fåtal principiella beslut medan kommunstyrelsen och övriga nämnder fattar de absolut flesta besluten.

Sverigedemokraterna är ett parti som har mycket tvivelaktiga historia, det finns även ett annat parti som har det. Men ett parti kan inte endast dömas utifrån sin historia utan även utifrån sina aktiva gärningar och aktuell politik. Här har Sverigedemokraterna sin tydligaste politiska fråga, man ogillar invandrare och invandring. Detta oavsett om det är en person som kommer hit eller om det är 160000. Sedan ställer man inte upp på arbetslinjen utan man är för högre skatter och högre bidrag till de som inte arbetar. Man vill inte ha arbetskraftsinvandring, vilket är en förutsättning för en fungerande arbetslinje. Man säger sig gilla försvaret men är emot Nato. Man är emot allt internationellt samarbete och frihandel, man är därför emot EU. Man tror inte på klimatförändringarna utan anser att SMHI är en propagandaorganisation. Men allt detta, förutom den första punkten, kan man förhandla bort om man får igenom sin invandringspolitik. Så deras grundfilosofi kan sammanfattas med de bevingade orden ”Givet them Hell” som deras partiledare uttryckte sig hösten 2014.

Däremot ska vi behandla SD som ett parti som väljarna har valt in. Jag har alltid sagt att vi ska respektera dem och att de sitter på väljarnas mandat och ska respekteras för det. Därför är det inte okej att kalla dem det ena och det andra eller vända dem ryggen som vissa gjort.

Så sammanfattningsvis så kan man säga att Sverige behöver en ny regering och då en Alliansregering, inte en rödgrön regering med stöd av ett eller två borgerliga partier. Det säkraste sättet att få till en sådan är att väljarna röstar på något av Allianspartierna vid nästa val och då är det såklart tryggast att rösta på oss moderater. SD är inte ett parti man kan samarbeta med men jag har inget emot att de rösta på de av våra förslag som de ställer upp på. Börjar man inleda ett samarbete med dem så vet vi vad en sådan förhandling förr eller senare kommer hamna i, stopp för all invandring.

Jag har fullt förtroende för att vår partiledning har full koll på det som jag skrivit och kommer fortsätta göra kloka avvägningar framöver.

Sprututbytesprogram förbereds mot regionfullmäktiges vilja

Idag rapporterar lokalradion om att Regionen arbetar med att ta fram ett förslag på hur regionen kan införa ett sprututbytesprogram i länet. Detta görs eftersom riksdagen nu har beslutat om att landsting och regioner ensidigt kan besluta om detta mot kommunernas vilja. Det är tråkigt att man från riksdagen fattar beslut som motverkar ett bra samarbetsklimat mellan kommunerna och landstingen, nu blir det fritt fram för de landsting som vill införa detta.

Detta är en mycket kontroversiell fråga som det finns mycket olika åsikter om. I somras hade vi en motion i ärende uppe på Regionfullmäktige  där vi moderater tog tydligt avstånd till dessa idéer. Majoriteten valde dock att anse motionen vara besvarad med motivering att samtal pågår med kommunerna och man har för avsikt att fortsätta dessa samtal och inte köra över någon kommun.

Nu ser det ut som majoriteten väljer att köra över kommunerna fullständigt i denna fråga. Utan att ha fört mer ingående samtal tar man fram ett ärende om detta. Missbruksvården är ett gemensamt ansvar mellan kommunerna och regionen där man ansvarar för olika delar, exakt vart gränsdragningen går är man (som så många andra frågor) lite oense om. Eftersom ansvaret är uppdelat är det viktigt att man har ett bra samarbete och att då ensidigt införa detta som kommer påverka kommunernas missbruksarbete är helt enkelt respektlöst.

Så till sakfrågan….

Detta är en mycket svår fråga. Vi moderater har nolltollerans mot missbruk av narkotika och har inte för avsikt att legalisera detta på något sätt. Att då bygga upp en verksamhet där man tillhandahåller verktyg för uppenbart fortsatt missbruk är orimligt. Förespråkarna vill göra detta för att minska smittspridningen men huruvida detta fungerar är forskningen oense. Frågan man ställer sig, vad blir nästa steg om man inför detta. Ska vi, som i vissa andra länder, tillhandahålla lokaler för sprutmissbrukare för att göra det mer säkert och minska spridning av smitta eller ska man tillslut ge dessa människor drogerna för att på så sätt minska annan brottslighet som uppstår.

Avslutningsvis…..

Jag hoppas nu att man sätter stopp för detta och lyfter frågan tillbaks till fullmäktige för ett nytt beslut och där kan man i så fall föreslå att införa ett sådant program. För har fullmäktige beslutat att man ska fortsätta samtal och inte köra över kommunerna så kan varken tjänstemännen eller hälso- och sjukvårdsnämnden överpröva ett sådant beslut.

Överbeläggningskrisen förvärras

Idag kan vi läsa om det akuta läget med brist på vårdplatser på våra sjukhus. Gävleborgs län har under många år haft lågt antal vårdplatser om man jämför nationellt. Om det hade varit så att vi hade haft landets friskaste befolkning så kanske det inte hade varit några problem men nu är det tvärtom d.v.s. vi har en av landets sjukaste befolkning och skulle därmed ha behov av flest vårdplatser i landet.

Inte nog med att vi har få antal vårdplatser så har vi dessutom svårt att bemanna våra avdelningar personal som kan ta hand om dessa patienter. Detta innebär att när nu personalen flyr Region Gävleborg så tvingas ledningen stänga ned vårdplatser.

Följden av detta blir såklart att våra patienter hamnar i korridorer och på överbeläggningsplatser vilket vi har påpekat under många år inte är bra för patienterna, medarbetarna eller ekonomin. Med en underbemannad personal där patienterna ligger i korridorerna innebär att vården bedrivs mindre effektivt och sämre kvalité vilket skapar längre vårdtider på sjukhuset. I värsta fall skickar man hem patienter som inte kan tas om hand av kommunerna eller i hemmet. Kommunernas reaktioner blir då att man inte tar hem patienterna och vi är inne i en ond spiral som bara har förlorare.

Antal överbeläggningar varje dag under 2016

Läget är som mest akut på Gävle sjukhus där vi under november-december haft 21patienter på överbeläggningplatser, Hudiksvall har under samma perioder haft 13patienter på motsvarande sätt. Samtidigt har man nu 30 färre vårdplatser(vilket motsvarar ca 10%) öppna på Gävle sjukhus än normalt och 25färre vårdplatser(vilket motsvarar16%) på Hudiksvalls sjukhus.

Vi i oppositionen följer beläggningsläget kontinuerligt på våra sjukhus genom att läsa av de siffror som finns i våra system och med kontinuerlig kontakt med vår personal. Detta gör vi för att få en så bra heltäckande bild som möjligt över situationen och där vi kan se vilka konskenvenser majoritetens politik får. Däremot utebli informationen från den politiska ledningen, ser man verkligen problemen och vad har man för politik för att komma tillrätta med det.
Vi hade regionstyrelsemöte i förra veckan och inte ett ljud från majoriteten om vårdkaoset på sjukhusen vilket jag tycke är mycket allvarligt. Hade vi suttit i ledningen så hade vi självklart följt detta mycket noggrant både på styrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden och arbetat fram lösningar.

Vad ser då vi moderater för lösningar?

• Vi ska ha rätt vårdplatser vid rätt tidpunkt, d.v.s. vi måste ha en mer flexibel möjlighet att ta in patienter på sjukhuset.
• Vi vill ha mellanvårdsplatser/lättvårdplatser på sjukhuset där färdigbehandlade patienter som inte kräver sjukhuset resurser kan få plats i väntan på att kommunerna och patienterna känner sig trygga i att åka hem.
• Vi måste ha en personalpolitik så att våra medarbetare väljer att stanna i regionen.
• Vi måste även se över om det är arbetsuppgifter som vi kan rationalisera bort eller om det går att göra saker på ett smartare sätt.

Det finns mycket att göra om man vill, men frågan är om den politiska ledningen vill.