Tack 2016 och Välkommen 2017

Ännu ett år har passerat i det politiska livet. 2016 var det år Gävle bröt det nästan 100åriga socialistiska styret. Av någon anledning valde socialdemokraterna att lämna makten efter att Alliansen fått igenom sin budget november 2015. Vi moderater och Alliansen tog då över ansvaret för kommunen vilket ingen i kommunfullmäktige röstade emot. Eftersom vi förberedde ett styre av kommunen inför valet 2014 och därefter tog fram en laguppställning efter valet så hade vi en uppsättning med ordförande och vice ordförande som fullmäktige kunde välja och våra arbetsprocesser var väl förberedda.

För mig personligen har tillvaron förändrats en del, från att tidigare ha varit vice ordförande i kommunfullmäktige så axlar jag sedan januari motsvarande ordförandepost. Fullmäktigeordförandeposten handlar mycket om att få fullmäktigesammanträden att fungera och att de är väl förberedda. Jag ska säkerställa att det blir en bra debatt och att alla i fullmäktige kommer till tals och att vi har rättvisa spelregler. Jag är därför inte inne i det dagliga politiska arbetet i kommunen utan kan fokusera den politiska energin på regionen, där vi tyvärr fortfarande sitter i opposition.

Har då Gävleborna märkt någon skillnad? Att förändra en kommun som så länge haft en helt annan politisk inriktning är inte enkelt och det tar tid. Jag tror den viktigaste förändringen är inställningen från oss politiker och vårt engagemang. Det som var slående var tjänstemännens förvåning över att vi Alliansare var så mycket på plats på kommunen när vi tog över ansvaret. I vissa kommunala bolag såg man inte till sin tidigare s-ordförande men nu var ordförande tillgång och på plats stor del av tiden. Man har även märkt skillnad i stadshuset med den nya ledningen, nu händer det saker helt plötsligt.

Men på vilket sätt påverkar det Gävleborna? Ledarskapet i en politisk styrd organisation påverkas av vilka politiker som styr. Har du en oengagerad och frånvarande politisk ledning så speglar det av sig nedåt i organisationen.

I Regionen kan vi se att den politiska ledningen fortsätter på den inslagna vägen, man bryr sig allt mindre om sjukvården och lägger allt mer energi och resurser på våra andra verksamheter. Som en konsekvens av detta så blir det kris inom allt fler områden inom vården. Årets exempel på hur det bristande ledarskapet får konsekvenser för våra patienter och medarbetare är när 40 medarbetare på ambulansen slutar i protest mot hanteringen av jourförslaget, ambulanser blir stående och länsinvånarna får inte tillgång till akutvård. I stort sett alla medarbetare på Hofors HC slutar i protest mot att ingen i ledningen bryr sig om deras svåra situation, konsekvensen är att Hoforsborna inte får tillgång till en primärvård de har rätt till. Vi tvingas stänga operationssalar på Gävle sjukhus p.g.a. personalbrist, dessa nya salar som skulle göra operationsverksamheten så mycket bättre. Vi saknar 62 allmänläkare inom vår egen primärvård (vilket motsvarar 46% av behovet) o.s.v.

Allt detta händer och den politiska ledningen anser inte att det finns några problem utan att vi har den bästa vården i landet. Droppen var nog ändå när ansvarigt regionråd påstod att vi har landets bäst städade sjukhus, men i vilket värld lever de i?

Ett ytterligare exempel på att ledningen fokuserar på fel saker är såklart arbetet med att bilda storregion, som nu inte blev någonting utav. Man har lagt stora resurser, både ekonomiskt och tidsmässigt, utan att någon har kunnat förklara på vilket sätt en storregion blir bättre för patienterna och ökar tillväxten. När det nu inte blev något av detta så vänder sig regionivrarna till oss moderater och frågar hur vi nu ska lösa våra framtida utmaningar. Man slutar inte att förvåna sig över politiken och den politiska debatten. När vi inte får svar på frågor och de misslyckas med sitt projekt så är det helt plötsligt moderaternas fel och vi ska nu ge svar på de frågor de inte tidigare har brytt sig om……

Nu återstår några dagar ledighet innan arbetet 2017 tar vid. Det kommer bli ett intressant år och säkert många överraskningar. Nu börjar även arbetet inför 2018 års val, vilken politik ska vi gå till val på? Vilka företrädare ska stå på våra listor?

Gott Nytt År

Värderingar som styr politiken

Politiken och vi politiker styrs av värderingar och väljarnas val på valdagen styrs också mycket av hur väl politikernas värderingar stämmer överens med ens egna. Ibland tror vi politiker att det är sakfrågor som är avgörande för väljarnas val men jag är övertygad om att det är just värderingarna som faktiskt avgör de stora väljarströmmarna. Däremot kan sakpolitiska förslag stärka bilden av ett partis värderingar eller försvaga den. Lägger man däremot förslag som strider mot dina värderingar så kommer det att märkas och du som politiker blir inte trovärdig och du kommer inte åtnjuta väljarnas förtroende på valdagen. Men visst ska jag erkänna att sakpolitik också har betydelse men då framförallt debatten runt omkring, de finns många exempel på sakfrågor som har avgjort val.

Kan då ett parti ha värderingar eller är det vi som tillhör samma parti som formar partiets värderingar. Det är så att vi som delar våra värderingar samlas i partier, det innebär inte att vi har exakt samma värderingar utan vi har mycket som är gemensamt mellan oss.

Exempel på en grundvärdering som driver mig är tron på att varje människas är unik och har sin unika förmåga. Det innebär att jag ser att vare människa har sina egna drivkrafter och stimuleras de på rätt sätt så kommer vi alla till vår rätt och kan vara med och bidra i samhället. Denna värdering innebär att jag ser vikten av att det offentliga aldrig går in i människors privatliv och tar över det men att vi hjälper människor med det som de själva efterfrågar och har behov utav. Här kommer alla frihetsreformer som har genomförts under de senaste 30 åren, skolval fritt val sjukvård o.s.v.

En annan viktigt värdering som driver mig är rättvisa och vikten av att alla människor bemöts och behandlas på ett rättvist sätt. Rent konkret innebär exempelvis det vikten av att vi har ett rättssystem som inte är godtyckligt utan behandlar alla människor rättvist. Inom sjukvården innebär det att jag drivs av att göra vården likvärdig, vilket den inte är idag. Allt för många berättar för mig hur man får vara pådrivande och ställa krav för att få den vård man har rätt till, detta är för mig helt oacceptabelt. Så sent som häromdagen kunde vi läsa att synskadade i Gävleborg inte har rätt till Daisyspelare, vilket man har i alla andra landsting.

Ytterligare en värdering som är viktig för mig är trygghet, d.v.s. människor ska känna sig trygga i sin
vardag. Det innebär att vi ska ha ett polisväsende och försvar som fungerar men även att man ska känna sig trygg att det finns ett socialt skyddsnät den dagen jag behöver hjälp.

Vissa värderingar kan ibland stå i konflikt med varandra. Till exempel kan frihet och trygghet stå emot varandra. Alla människor ska få göra det som man själv vill, så länge det inte påverkar andra människors frihet, men samtidigt ska det finnas en trygghet som gör att jag vet att den dagen jag själv kanske inte är i stånd att göra egna val så ska samhället hjälpa mig på bästa möjliga sätt. Sådana värderingskonflikter måste vi politiker kunna balansera emellan vilket ibland kan vara svårt.

Jag hoppas att vi politiker mer ska prata om våra värderingar och på det sätt påvisa skillnaden mellan oss i de olika partierna. Men det är inte helt enkelt att men korta inlägg förklara sina värderingar och vilka konsekvenser de får. Det är alltid mycket lättare att med korta och snabba slagord försöka få billiga politiska poänger. Samhällsdebatten går allt snabbare och i twitter-tider så är det svårt att uttrycka sina värderingar på 140 tecken.

Tyst strukturförändring pågår av sjukvården i länet

Det pågår ständiga strukturförändringar inom Region Gävleborg. Att vi gör förändringar och utvecklar vården är naturligt och nödvändigt men allt som ofta handlar dessa förändringar om försämringar. Vi kan regelbundet läsa om hur man flyttar och lägger ned verksamhet, allt mer av dessa sker i tystnad. När detta sker handlar det alltid om centralisering av vården. Den politiska ledningen duckar i stort sett alltid och oftast så fattas beslut utan dialog med våra medarbetare eller patienter.

De senaste exemplen är Barnmottagningen som stängs i Bollnäs och mottagningsverksamhet i Sandviken flyttas till Gävle. Tidigare flyttades den väl fungerande Dagkirurgin i Sandviken till centraloperation i Gävle, man har lagt ned vårdcentraler och mottagningar, dragit in ambulanser. Listan kan göras lång under de år jag arbetat med politik inom landstinget och regionen. Om man nu har för avsikt att stänga ned Sandvikens sjukhus helt så kan väl majoriteten säga det men det gör man inte.

Ett skäl till centraliseringen är att man vill effektivisera verksamheterna, man tror att ju större enheter desto effektivare är de.  Till skillnad från majoriteten är jag helt övertygad om att stora vårdenheter inte per automatik är effektivare än mindre enheter utan snarare tvärtom. Har man en stor enhet är det svårt att få engagemang och delaktighet från medarbetarna. Det enda som underlättar är när det ska läggas schema med personalbrist.

Om man har som idé att centralisering och lägga ned så tycker jag man kan säga det till väljarna innan man genomför det, men istället väljer man att gömma sig bakom tjänstemännen och inte ta debatten. Sjukvården är för viktig för våra länsinvånare för att politiker ska ducka i frågan. Är man inte beredd att stå för sin politik och sina beslut så tycker jag att man bör söka sig någon annan stans.

Vi moderater tror på något annat. Vi vill att våra medarbetare ska få större ansvar att sköta verksamheterna. Vi tror inte på dessa stora enheter och centraliserering utan det är engagemang och duktiga medarbetare som skapar kvalité och då även kostnadeffektivt, dessutom anser vi att vården ska bedrivas så nära våra patienter som möjligt. Detta bekräftas när vi gör våra besök i verksamheterna, både på de stora vårdenheterna och de mindre enheterna.

Desperata regionråd

Efter att vi har kritiserat majoritetens oansvariga hantering av våra skattemedel, denna gång när man hyr dyra externa evakueringslokaler trots att vi har egna lokaler som står tomma, så går majoriteten in i försvarsställning.

Regionstyrelsen har tillsatt div utskott för att hantera beredning av vissa frågor, de är fyra till antalet. Detta är lite märkligt eftersom regionstyrelsen under förra mandatperioden hade ansvar för i princip all verksamhet(91% av landstinget totala omsättning). Denna mandatperiod har vi inrättat två ytterligare nämnder som tar hand om sjukvård och kollektivtrafiken. Detta har inneburit att Regionstyrelsen har blivit av med 72% av sitt tidigare ansvar, att då inrätta fyra nya utskott under styrelsen dit man hänvisar alla frågor blir ytterst märkligt.

Så i detta fall med investeringsprocessen hänvisar man till fastighetsutskottet där vi i oppositionen har två ordinarie och en ersättare. Detta utskott leds även av ansvarigt regionråd.
Så på senaste utskottet, som jag inte hade möjlighet att delta på, så hade man snabbt plockat fram en presentation där man försvarade att inte använda befintliga lokaler på Sandvikens sjukhus istället för att hyra externt. Denna information fanns såklart inte med på kallelsen till mötet utan den kallelsen innehöll endast information om att miljöpolicyn och ett förslag om landsting fritt från nötter skulle avhandlas.  Så på mötet kastade man upp denna presentation för att understödja regionrådets desperata uttalande på regionfullmäktige att det skulle kosta 50mnkr att bygga om lokalerna på Sandvikens sjukhus.

På ansvarigt regionråds blogg kunde jag igår läsa att han återigen kritiserar min frånvaro på ett möte där det utan att föranmälas informerade om administrationens lokalflytt.  Om man nu vill att vi ska närvara på möten varför kan man då inte kungöra de ärenden som man har för avsikt att ta upp. Det är såklart positivt att vara efterfrågad av majoriteten på våra möten, tyvärr får man inte den känslan när man sitter där. Då tycker de att vi i oppositionen ställer för mycket och fel frågor och stämningen är inte särskild trevlig.

Till slut när det gäller min närvaro på regionens möten kan jag bara konstatera att jag under mina 8 år i regionen/landstinget har missat ett styrelsemöte och vad jag kommer ihåg så har jag varit på alla fullmäktigesammanträden. Detta till skillnad från majoriteten och nämnt regionråd som har varit frånvarande på 9 regionstyrelsemöten under de senaste två åren.

Då händer det igen, tjänstemännen ger sig in i den politiska debatten

Jag anser att debattsidan i länets tidningar är avsatt för politisk debatt. Nu har det hänt igen att vår regiondirektör skriver politiska debattartiklar, denna gång handlar det om ett försöka att försvara alla dessa resor till Kaiser Permanente.

Att tjänstemän använder det forum som är tänkt för politisk diskussion är mycket anmärkningsvärt, vems politiska ställningstagande gör de? Är de ett personligt tyckande eller är det majoritetens? Självklart kan vi andra politiker inte gå in i politisk polemik med tjänstemännen och  hur ska vi då kunna ge en annan politisk bild en den som de beskriver.

Om nu den politiska ledningen har sanktionerat dessa resor till KP varför vågar man då inte stå till svar för detta. Jag anser att det är bra att omvärldspana och inspireras av andra vårdgivare. Det vi har ifrågasatt är varför man skickar så många dit? Det som kanske har varit ännu mer anmärkningsvärt är när man ska försöka återkoppla vad man lärt sig och vad man tagit med sig hem så hittar man på saker som sedan visar sig redan varit infört eller kommer från Jönköping.

Det som jag tog med mig från den resa med några politiker som jag deltog i var att de har ett helt annat sätt att leda sin verksamhet. Om vår majoritet får med sig något om hur ett bra ledarskap ska vara så är det värt deras resa, men det har vi ännu inte hört eller sett något av.

Vi i oppositionen har nu sagt att det räcker med dessa resor och att vi bör fokusera på att implementera det man eventuellt har lärt sig, men tydligen så planeras det ytterligare resor. Jag förväntar mig att man lyfter upp detta för politiskt ställningstagande innan någon ytterligare resa genomförs, men det kanske är för mycket att önska.

Som sagt , det är mycket olyckligt när tjänstemän tar politisk ställning. Jag anser att det är vi politiker som tar den politiska debatten medan tjänstemännen ska verkställa det som vi politiker beslutar.

Pengarullningen fortsätter i regionen, och ansvarig politiker tar inte ansvar

I veckan hade vi vårt sista regionfullmäktige för året. I vanliga fall brukar vi ha en utbildningsdag i december men denna gång så blev det ett vanligt fullmäktige med diverse olika ärenden och interpellationer. Det märktes att majoriteten var lite mer oengagerad än vanligt där hälften av regionråden inte ens var på plats. Det mest anmärkningsvärda var att regionstyrelsens ordförande, som har huvudansvaret för regionens ekonomi och hur det sköts, inte var på plats när vi hanterade tilläggsbudget för 2017.

Vi har en ny budgetprocess där vi beslutar om budget i juni för nästkommande år, vi har påpekat att det kanske är för tidigt med tanke på att vi inte har något direkt resultat och ganska osäkra prognoser för att kunna ta beslut. På veckans fullmäktige fick vi detta bekräftat. Hälso- och sjukvården klarar inte ekonomin i år och nu har man kommit på att det gör man inte nästa år heller. Därför väljer man att bränna av i stort sett hela budgetreserven innan det nya året ens har börjat. Detta görs samtidigt som nu skatteintäkterna minskar för första gången på 10år.

I tilläggsbudgeten har man även smugit in extra anslag för evakueringslokaler. När vi nu ska bygga på Gävle och Hudiksvalls sjukhus så krävs att befintlig verksamhet ges möjlighet att fortsätta samtidigt som vi bygger om. Det innebär bl.a. att vi måste hyra in tillfälliga operationslokaler i Hudiksvall när de gamla byggs om. Även när man ska riva gamla 100-årshuset på Gävle sjukhus krävs det tillfälliga lokaler där verksamheterna kan vara under tiden man river och bygger nytt.  Dessa behov kan inte vara något nytt för den som arbetar med om och nybyggnation, men tydligen är det för ansvariga politiker i regionen. I andra verksamheter har man med sig detta när man planerar vilket har pågått i flera års tid.

Bild från de tomma kontorslokalerna
på Sandvikens sjukhus

Det som är mest anmärkningsvärt är att man vill hyra kontorslokaler i Teknikparken i Gävle under tiden man tar befintliga kontorslokaler på sjukhusområdet och flyttar in verksamhet från 100-års huset. Vi påpekade såklart att man ska använda våra tomma lokaler i första hand. Bl.a. har vi 8000m2 på Sandvikens sjukhus som inte används där det bl.a. finns färdigmöblerade kontor som vi kan flytta in i morgon om vi vill. Vi har även tomma lokaler på Södertullsområdet som utan någon ombyggnation kan användas som tillfälliga kontor.

När vi frågade om detta så blev ansvarigt regionråd överrumplad, det verkade som han inte visste om detta. Man ska alltså spendera 10mnkr per år för hyra av externa lokaler när vi har tomma lokaler som inte används. I ren desperation så påstod han att det skulle kosta 50mnkr för att bygga om lokalerna i Sandviken för att de skulle kunna användas. Vilket nonsens, kostar det så mycket för att bygga om redan befintliga kontorslokaler så har vi mycket allvarligare problem än vad vi nonsin kunnat tro. Skulle man utöver våra egna behöva hyr en mindre del så finns det garanterat billigare lokaler att hyra.

Enligt mediauppgifter är det Ericssons gamla lokaler i Teknikparken man vill hyra, jag har själv arbetat i de lokalerna och har ganska bra koll på hur de är disponerade. De är 5500m2 stora och räcker tydligen till verksamheterna i ”LOV-huset” och ”Hilton-huset” som ska flyttas ut. I Sandviken finns idag 8000m2 tomma lokaler varav 1700m2 är tomma kontorslokaler och 2500m2 är tomma vårdavdelningar.  Utöver detta finns det tomma vårdavdelningar på Södertull på minst 2000m2. Allt detta är mer än vad Ericsson-huset kan tillgodose. Om det skulle behövas kompletteras med en del externa lokaler så finns det garanterat billigare lokaler att Hyran än i Ericssonhuset, som är relativt dyra.

En vecka med Gävles vänner

Våra vänorters delegationer

En vecka med olika vänortsbesök är nu avklarad. I början av veckan hade Gävle kommun besök av våra nordiska vänorter, Naestved, Gjövik och Raumo. Detta görs regelbundet vartannat år, då går vi igenom våra kommuners utmaningar och lär oss av varandra och ser om det finns gemensamma frågor vi kan arbeta med för att utveckla våra kommuner. Detta samarbete har pågått sedan andra världskriget.

Det var även intressant att höra deras reflektioner om kommunsammanslagningar och deras regionreformer. Vi har i samband med våra egna storregiondiskussioner hört om hur bra det funkat i våra nordiska länder och att de redan har gjort denna resa. Jag kan bara konstatera att våra vänners erfarenheter och reflektioner över deras processer inte stämmer överens med det som våra regionivrare påstår lokalt. I Norge har man exempelvis en statlig sjukvård indelad i regionala bolag vilket innebär att deras landsting/Regioner inte har med sjukvården att göra. I Danmark har man gjort en reform men där gjordes även en kommunsammanslagning. Finland håller på och inrättar nya landsting men det ser ut som den reformen håller på och havererar.

Det är även intressant att se hur man har fördelat de olika välfärdsområden i våra nordiska grannländer, exempelvis så har man i Finland sjukvård och äldreomsorgen i kommunerna medan staten har hand om universitetssjukvården. Nu försöker man i Finland flytta över allt detta ansvar till de nya landsting/regioner man vill skapa, men som sagt den reformen är mycket osäker.

Workshop om integration

Vi genomförde även en workshop tillsammans om integration ur lite olika perspektiv och även där var det intressant att höra hur våra vänorter jobbar med integration, det finns en del goda exempel som vi kan lyfta med oss i vårt arbete.

Vi från Gävle berättade såklart om de utmaningar vi ar med en stad som växer med 1000-1500 invånare per år och hur vi nu försöker hålla uppe byggnadstakten för att klara detta, även inom stadsutveckling finns det en del gemensamma utmaningar.

Studiebesök på Vallbacksskolan med
delegationen från vår Vänort Jurmala

Andra delen av veckan hade vi vår vänort Jurmala, Lettland, på besök. Det är ett nyare vänortssamarbete som startades i samband med Baltstaternas frigörelse från Ryssland. Vi var där i våras för att uppta vårt samarbete igen som har legat lite lågt de senaste åren. Där handlar det mest om att utbyta erfarenheter och att se om det finns gemensamma projekt vi kan driva gemensamt inom de EU-fonder som finns. Även här blev det en del intressanta samtal om migration och integration.

Vi avslutade dagarna med Jurmala med ett besök på Movexum och FPX. Jurmala håller på och startar upp sin egen inkubator och här finns det en del utbyte vi kan göra.

Brandvakten från Jurmala lämnar
över en halmbock som tröst

Idag så avslutades denna vänortsvecka med att ta emot besök ifrån vår vänort Raumo igen, idag var det deras brandvaktarförening som kom hit för att hjälpa oss att vakta Gävlebocken mot nedbränning. Tyvärr så har redan den stora bocken brunnit men vi träffades vid vikariebocken som de vaktade en stund innan de överlämnade en gåva som tröst till Gävleborna.