Opposition vs Majoriteten

Förra veckan hade vi regionfullmäktige där vi som vanligt diskuterade aktuella frågor i regionen. Bl.a. så hade vi delårsrapport och extra anslag till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Den hetaste frågan var ändå denna gång om vad som händer med Hofors HC och huruvida den ska vara kvar i vårdvalet eller inte.

Under en fullmäktigedebatt så handlar det mycket om vad som skiljer de olika partierna åt. I de frågor vi är överens så blir det oftast ingen diskussion utan de ärenden klubbas utan att vi står och klappar varandra på axlarna och talar om hur duktiga vi är. Debatterna kan ibland bli med väldigt högt tonläge och det blir viss irritation mellan politikerna. De personer som inte är van det politiska samtalet blir nog lite avskräckta och undrande om vad vi egentligen håller på med.

Det som däremot är en onödig frustration är att man inte lyssnar på varandra och svarar på den andras sida frågor. Vi har idag en politisk majoritet som har en betryggande majoritet i antal mandat i fullmäktige, de behöver alltså inte stöd från något oppositionsparti för att få igenom sina förslag. Detta skiljer sig åt mot många andra politiska församlingar där det inte finns en tydlig majoritet och då behövs stöd från andra partier.

I regionen innebär detta rent praktiskt att majoriteten helt har slutat att lyssna på oppositionen och försöker ge svar på de frågor vi ställer. Ett exempel är när man frågar hur det kommer sig att man på fullmäktige beslutar om investeringar som nu överstiger det som man anslagit i budget. Oavsett om man ställer frågan till ansvarigt fastighetsregionråd eller finansregionråd så struntar man helt enkelt i att svara på hur man ska få ihop det. När det gäller frågan om Hofors HC så vill man inte svara på vilket konsekvenser det får för Hoforsborna när man exkluderar deras HC i vårdvalet. Varför ska inte Hoforsborna få en likvärdig vård utan nöja sig med mindre, bl.a. så kommer närvaro av allmänläkare minskas där. Man är ni inte heller på Hofors HC förpliktigad till att svara på inkommande samtal eller tillhandahålla sjukgymnaster eller psykosociala team. När vi lyfter dessa frågeställningar så pratar man om ett projekt om öppen specialistvård i primärvården, alltså man duckar helt i frågorna och pratar om annat eller så är det att man faktiskt inte lyssnar.

Jag har noterat att ett av de ansvariga regionråden på sociala medier ondgör sig över oppositionens sätt att arbeta. De efterfrågar en debatt där man testar argument och olika värderingar mot varandra men när detta görs blir man tyst och tar inte debatten, utan man drar sig undan och blir tyst och vissa regionråd behagar inte ens stanna kvar på hela fullmäktige för att diskutera. Allt detta kan man göra om man har majoritet och inte är beroende av några röster från oppositionen.

Så det som sjukvårdspartisten påstod under förra fullmäktige om att majoriteten var maktfullkomliga stämmer nog till stor del. Vi kan dessutom tillägga att majoriteten blivit allt mer arroganta i sin maktutövning, arroganta mot oppositionen men även mot våra medarbetare och länsinvånare. Jag hoppas att vi moderater aldrig ska sjunka så lågt när vi tar över makten i regionen, vi står helt enkelt för ett helt annat ledarskap.