Opposition vs Majoriteten

Förra veckan hade vi regionfullmäktige där vi som vanligt diskuterade aktuella frågor i regionen. Bl.a. så hade vi delårsrapport och extra anslag till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Den hetaste frågan var ändå denna gång om vad som händer med Hofors HC och huruvida den ska vara kvar i vårdvalet eller inte.

Under en fullmäktigedebatt så handlar det mycket om vad som skiljer de olika partierna åt. I de frågor vi är överens så blir det oftast ingen diskussion utan de ärenden klubbas utan att vi står och klappar varandra på axlarna och talar om hur duktiga vi är. Debatterna kan ibland bli med väldigt högt tonläge och det blir viss irritation mellan politikerna. De personer som inte är van det politiska samtalet blir nog lite avskräckta och undrande om vad vi egentligen håller på med.

Det som däremot är en onödig frustration är att man inte lyssnar på varandra och svarar på den andras sida frågor. Vi har idag en politisk majoritet som har en betryggande majoritet i antal mandat i fullmäktige, de behöver alltså inte stöd från något oppositionsparti för att få igenom sina förslag. Detta skiljer sig åt mot många andra politiska församlingar där det inte finns en tydlig majoritet och då behövs stöd från andra partier.

I regionen innebär detta rent praktiskt att majoriteten helt har slutat att lyssna på oppositionen och försöker ge svar på de frågor vi ställer. Ett exempel är när man frågar hur det kommer sig att man på fullmäktige beslutar om investeringar som nu överstiger det som man anslagit i budget. Oavsett om man ställer frågan till ansvarigt fastighetsregionråd eller finansregionråd så struntar man helt enkelt i att svara på hur man ska få ihop det. När det gäller frågan om Hofors HC så vill man inte svara på vilket konsekvenser det får för Hoforsborna när man exkluderar deras HC i vårdvalet. Varför ska inte Hoforsborna få en likvärdig vård utan nöja sig med mindre, bl.a. så kommer närvaro av allmänläkare minskas där. Man är ni inte heller på Hofors HC förpliktigad till att svara på inkommande samtal eller tillhandahålla sjukgymnaster eller psykosociala team. När vi lyfter dessa frågeställningar så pratar man om ett projekt om öppen specialistvård i primärvården, alltså man duckar helt i frågorna och pratar om annat eller så är det att man faktiskt inte lyssnar.

Jag har noterat att ett av de ansvariga regionråden på sociala medier ondgör sig över oppositionens sätt att arbeta. De efterfrågar en debatt där man testar argument och olika värderingar mot varandra men när detta görs blir man tyst och tar inte debatten, utan man drar sig undan och blir tyst och vissa regionråd behagar inte ens stanna kvar på hela fullmäktige för att diskutera. Allt detta kan man göra om man har majoritet och inte är beroende av några röster från oppositionen.

Så det som sjukvårdspartisten påstod under förra fullmäktige om att majoriteten var maktfullkomliga stämmer nog till stor del. Vi kan dessutom tillägga att majoriteten blivit allt mer arroganta i sin maktutövning, arroganta mot oppositionen men även mot våra medarbetare och länsinvånare. Jag hoppas att vi moderater aldrig ska sjunka så lågt när vi tar över makten i regionen, vi står helt enkelt för ett helt annat ledarskap.

Dags att granska ledningens påståenden.

När man läser artiklar om regionen och lyssnar till ledning och medarbetare får man olika berättelser som inte stämmer överens med varandra. Jag förstår att man kanske inte uppfattar allt på samma sätt men det känns som det finns någonting annat som gör att verklighetsbeskrivningen skiljer sig så mycket. Oftast är det ingen som verkligen kontrollerar att det som påstås verkligen stämmer men ibland händer det att media gör ett nedslag och verkligen granskar.

Ett tydligt exempel på när ledningen blir påkommen är när man påstår att väntetider till cancervården har blivit kortare tack vare alla besöken till Kaiser Permanente. När media granskar detta så framkommer det att alla andra är överens om att detta beror på standardiserade vårdförloppen som införts i hela landet och inget annat. Inte ens när man blir påkommen så slutar man att framhäva detta utan fortsätter att försöka sätta bilden av att USA-resorna har gjort detta.

För ett par veckor sedan fick vi veta att i stort sett all personal sagt upp sig på Hofors HC. När vi konfronterar ledningen med detta på regionstyrelsen förnekar man det och hävdar att det inte stämmer utan det är endast några få som slutat. Man har även påstått att man kontaktat privata vårdgivare men när vi pressar på och frågar vilka då och när så kommer det fram att det var många år sedan och inte alla som är aktiva idag.

Det har framförts kritik, både från personal, patienter och politiker, att städningen på våra sjukhus är bristfällig. I detta bör vi kunna vara överens, men inte. Ansvarigt regionråd går då ut på debattsidan i tidningarna och hävdar att så inte är fallet och patienterna inte utsätts för några risker och dessutom är våra sjukhus troligen de bäst städade i landet.

Detta är tre exempel på hur man inte vill se problemen som andra uppfattar dem och man fortsätter att framhålla sin världsbild och skönmålning trots att man blivit avslöjad. Jag trodde att det skulle bli slut på detta när försöket med NordKorea TV avslutades, men så verkar det inte ha blivit.

Vill man, och jag hoppas att man verkligen vill det, återfå förtroende för Regionen och den ledningen så är dagens sätt att agera inte rätt strategi. Det riskerar att vara kontraproduktivt och försämra förtroendet istället. För det första så ska man se och beskriva verkligheten som människor uppfattar den, sedan kan man komplettera med andra perspektiv men inte påstå att människors upplevelser är felaktiga. När man hittar brister ska man inte förneka dem utan lyfta fram dem till ljuset och visa på hur man tänker åtgärda dem, detta bör göras innan media granskar och avslöjar något som hänt.

Eller så kan de faktiskt fundera på vad deras egna värdegrund, som tjänstemännen tagit fram, innebär och om man verkligen lever upp till dem.

respekt och ödmjukhet - öppenhet och ärlighet - professionalism och ansvar

Skarpa förslag om hur krisen på Hofors HC kan lösas.

Så idag hanterade regionstyrelsen förslaget om att exkludera Hofors HC ur vårdvalet. Orsaken till att det nu hastigt har uppstått en bemanningskris där är att våra medarbetare nu har gett upp. De har kämpat med att upprätthålla en tillgänglig vård ha hög kvalité till Hoforsborna utan att fått stöd ifrån ledningen och nu orkar man inte längre. För några år sedan tillsatte man en av de bästa enhetscheferna regionen har för att få ordning på situationen i på vårdcentralen i Hofors. Vi kan konstatera att hon har lyckats bra utifrån de förutsättningar som fanns. I våras blev dock läget mer akut och man lyfte problematiken till ledningen utan att få något gehör. Ansvariga politiker informerades inte utan man höll detta för sig själva.

Jag har själv träffat våra medarbetare där för att lyssna in hur läget och är och jag är mycket bekymrad hur man har hanterat detta från ledningen. Man har helt ignorerat signalerna om att personalen snart inte orkar mer och de idéer som man presenterat för att få en drägligare arbetsmiljö har helt ignorerats. Först nu idag på morgonen mötte ledningen personalen, men då kanske det är för sent. Så i besparingsivern har man nu även infört stopp på att hyra in sjuksköterskor och läkare vilket man idag på regionstyrelsen förnekade, man hävdade att det inte fanns något stopp att ta in tillfällig personal.

Man hävdar även nu att det inte är några problem med personal och att de som för ett par dagar sedan hade sagt upp sig inte hade gjort det. Jag börjar bli riktigt trött på hur ledningen hanterar vår personal och vården. Inte ens när man säger upp sig inser ledningen vad som händer och tar till sig det, man fortsätter förneka och mörka.

Men på styrelsen idag presenterade vi i oppositionen (M,SVG,KD) hur vi vill hantera situationen. För det första måste vi få stopp på personalflykten och detta kan endast göras om vi helt enkelt ser till att det blir fler medarbetare där NU som kan hjälpa till och möta patienterna.  Därför krävde vi att hyrstoppet skulle hävas omedelbart, men det röstade man ned. Vi föreslog även att man nu skulle ta till extraordinära åtgärder för att få medarbetare att vilja stanna kvar och arbeta på Hofors HC och att få andra medarbetare att kunna tänka sig att arbeta där under en tid. Vi är beredd att pröva att ge extra betalt eller att man kan gå ned i arbetstid med bibehållen lön, men inte det heller var man intresserad av.

På lite längre sikt måste vi se över styrning och ledning av vår egen Primärvård. Om de privata aktörerna kan upprätthålla en bra arbetsmiljö och en patientsäker vård hur kan det komma sig att vi själva inte kan det. Vi vill att man genomför en s.k. bolagisering av primärvården. Detta gjordes för flera år sedan inom Folktandvården som då hade stora bekymmer. Nu är folktandvården en föregångare i avseendet att vara en bra arbetsgivare. Gör nu samma sak med primärvården.

Man bör även ta kontakt med andra aktörer och se ifall de har idéer om hur man kan lösa situationen på Hofors HC eller om de är beredd att ta över verksamheten. Inte heller det vill man göra, utan man påstår att man redan gjort det. När vi synar det så visar det sig att det är flera år sedan man hade någon som helst kontakt med någon annan aktör om detta.

Inget av detta som vi föreslår är den politiska ledningen med på utan man plockar helt enkelt bort Hofors HC ur vårdvalet och hoppas att allt ska lösa sig, men det vi vet och våra medarbetare vet är att det kommer inte att gå över med den lösningen.

Vi moderater står på Hoforsbornas sida och är garanten för en högkvalitativ och likvärdig vård. Jag kan aldrig acceptera att Hoforsborna får en sämre vård än andra i länet, vilket nu man riskerar att få. För att klara det uppdraget krävs att vi har medarbetare som trivs och vill jobba hos oss, så vi står inte bara på Hoforsborna sida utan även på våra medarbetares.

Ändrat tonläge i den politiska debatten

Vi kan alla följa det amerikanska presidentvalet i media och det är slående hur absurt det politiska samtalsklimatet fullständigt har kollapsat i USA. Allt handlar om skandaler och vi får gång på gång höra hur man mer attackerar sin politiska motståndare på ett personligt plan än deras politik. Man pratar inget om sakpolitik och hur de två olika kandidaterna ser på USAs framtid och vad man vill göra politiskt.

Vi kan även se hur det politiska klimatet förvärrats i Region Gävleborg allt mer, vissa kallar det för Trumpifiering men detta började långt innan Donald Trump blev presidentkandidat. Jag kommer fortfarande ihåg mitt första landstingsfullmäktigesammanträde 2006 direkt efter valet och man skulle besluta om budget för 2007. Det var i min mening ett rejält lyft jämfört de kommunfullmäktige jag tidigare hade deltagit på. Det var ett tufft debattklimat med bra retoriska anföranden där man kritiserade motståndarnas politik. Allt gjordes med självdistans, respekt för motståndaren och glimten i ökat. Jag tror ingen då kände sig kränkt eller nedtryckt utan stämningen var god och nära till skratt.

Nu 10 år senare har vi ett klimat där man konstant använder härskartekniker och trycker ned varandra, man hånskrattar åt motståndarna och man pratar inte med varandra. Denna utveckling är mycket tråkig och för att bryta denna utveckling krävs att vi alla politiker rannsakar oss själva och reflekterar hur vi är mot och tilltalar varandra. Som ett led i detta har jag tidigare börjat tilltala funktionen istället för personerna med namn, exempelvis tilltalar jag regionstyrelsens ordförande istället för att tilltala med namn. Detta i syfte att tydligt skilja på sak och person, men ack så fel det kan bli. När jag började med detta uppfattade majoriteten detta som härskarteknik fast syftet var raka motsatsen. Detta visar på att vi måste prata mer om detta för att få en samsyn hur vi tilltalar varandra. Exempelvis på senaste fullmäktige användes nedlåtande jämförelser med djur och andra påstod att oppositionspolitiker var inkompetenta och lata, vilket inte kan anses vara okej.

I Gävle kommuns fullmäktige har jag förmånen att leda våra sammanträden sedan årsskiftet. Klimatet är mycket bättre i kommunen men jag försöker nu aktivt att stävja att klimatet försämras. Bl.a. så anser inte jag att man ska ha epitet på andra partier eller personer eller påstå att någon motståndare inte förstår eller är inkompetent. Jag anser inte heller man ska använda svordomar eller hålla sig för långt ifrån ämnet där man exempelvis på förra sammanträdet gjorde utvecklingar om vissa partiers mörka historia.

Problemet när man lyfter detta så är oppositionen och majoriteten inte överens. Oftast anser man att motståndarna gör alla fel medan ens egna sida inte har gjort något fel. Så det är verkligen dags att vi funderar på hur vi vill ha vårt samtalsklimat och hur vill vi att människor ska uppfatta politiken och oss politiker.

Vad händer med primärvården i Hofors/Ockelbo?

Förra veckan fick vi ett ärende på vårt bord om att det var kris på hälsocentralen i Hofors och man vill att de ska undantas ur hälsovalet. Detta hanterades med mycket kort varsel på Hälso- och sjukvårdsnämnden och i utskottet som hanterar vårdvalssystemet i regionen.

Man har haft stora problem att rekrytera läkare till Hofors hälsocentral under många år. Detta problem delas med många andra offentligt drivna centraler i vårt län. Det råder stor brist på allmänläkare i Gävleborg och de som finns är inte så intresserade av att jobba i Hofors, Ockelbo, Sätra o.s.v. För att lösa detta har man provat att använda signon bonusar, d.v.s. att en läkare som tar ett jobb hos oss får en engångssumma på en halv miljon. Detta påpekade vi var kontraproduktivt och kommer försämra situationen, vilket nu facit har visat.

Att vi har svårt att behålla personal och rekrytera nytt beror på hur vi organiserar och leder vår verksamhet. Varför kan Capio, Praktikertjänst och Aleris få tag på läkare medan vi inte kan. De göra alltså något som funkar medan våra signon-bonusar och ledarskap inte fungerar.

Nu vill alltså ledningen att undanta Hofors HC från vårdvalet och med detta skjuta till extra pengar. Det är framförallt grundkravet att inte tillhandahålla allmänläkare som man vill slippa. Istället ska utbildningsläkare sköta verksamheten och de ska stöttas av specialistläkare från Gävle sjukhus. Att vi ställer krav på allmänläkare är något som är kopplat till vilken kvalité vi vill garantera alla länsinvånare. För att vården ska vara likvärdig måste dessa krav råda i hela länet. Men nu vill alltså den politiska ledningen att Hoforsborna inte ska erbjudas samma kvalité som övriga länsinvånare, vilket är mycket bekymmersamt.

Om det är så att vi klarar av att tillhandahålla en likvärdig vård av högsta kvalité utan att ha allmänläkarspecialister så är det väl något krav som ska ändras i systemet och på det sättet bli likvärdigt över länet, men inte i Gävleborg.

Som svepskäl använder man idén om att flytta ut den öppna specialistvården till primärvården vilket är något som vi pratat länge om och är intressant att titta på. Vi tror att vården på det sättet kan vården ges närmare patienterna och det blir en bättre integrering med primärvården och en bättre helhet för patienterna. Men det är inte därför man gör detta utan skälet är att man inte klarar av att ge en bra och likvärdig vård och dessutom kan man på detta sätt trixa med sina underskott.

Vi tror istället att man bör se över en lösning där man använder den möjlighet som vår hälsovalshandbok tillåter d.v.s. gör om Hofors HC till en filial som kopplas till någon av de andra hälsocentralerna för att på så sätt garantera en likvärdig primärvård med allmänläkarspecialister. Detta vågar man inte, för vad ska Hofors kommun säga då? Eller så försöker man få någon annan aktör att ta över centralen eller varför inte erbjuder personalen att starta ett kooperativ.

Dessutom är det mycket tveksamt om den föreslagna förändringen är laglig. Alla Landsting och regioner ska ha ett vårdvalsystem som är konkurrensneutralt och behandlar alla patienter och aktörer likvärdigt, vilket detta förslag inte gör.

S-Ledarskribent tar inte debatten om storegioner, varför?

I en ledare som publicerades 24 september skriver den socialdemokratiske ledarskribenten i Arbetarbladet om regionbildning. Detta görs i sann socialdemokratisk partilinje med svepande beskrivningar om dess förträfflighet. Såklart kritiserar man även oss moderater som har haft en sund skeptisk inställning där vi efterfrågar fakta som stödjer deras påstående och att vi moderater faktiskt tycker att Gävleborgarna ska ha något att säga till om när vi gör förändring av de 400 åriga länen. Det som är beklämmande är att hon även visar sig vara ovanligt dålig påläst för att vara en ledarskribent när det gäller hur sjukvården fungerar idag.

För att svara på dessa påhopp och förklara hur vården fungerar idag skrev jag såklart ett svar på detta, som skickades in ett par dagar efter. Förväntningarna var såklart att Arbetarbladet skulle publicera detta svar i sann journalistisk anda, men det dröjde och uteblev helt vilket är mycket märkligt. (Eftersom Arbetarbladet inte publicerat den så finns den med längst ned i detta inlägg). Istället så kom det igår ett svar på arbetarbladet.se på min artikel som aldrig publicerades. Är det så man arbetar på den socialdemokratiska ledarsidan på Arbetarbladet? Värnar man inte en öppen och saklig debatt?

Istället för att svara på de frågor som vi ställer om vilka fakta som stödjer påstående att större regioner är bättre än mindre så blandar Jenny Wennberg in Norrland som en region som kommer bli för stor för regionindelningen. Detta visar på att hon verkar dela min uppfattning att den geografiska storleken har betydelse. Då kan jag bara påminna om att den föreslagna Svealandsregioner kommer bli mer än tre gånger så stor som  Västra Götaland och 7 gånger större än Skåne. Ingen annan fakta lyfter hon fram som stödjer sin tes om att StorSvealand skulle vara bra för länets invånare utan hon fortsätter blanda ihop specialiserad vård med högspecialiserad- och bassjukvård.

Att till slut påstå att väljarna tycker en storregion är bra eftersom ingen kräver folkomröstning blir mycket märkligt påstående. Då innebär Jennys tes att eftersom väljarna varken i Sverige eller Gävleborg har krävt folkomröstningar så många gånger i historien så måste alla tycka att allt är perfekt idag, d.v.s. man gillar att man har en personalpolitik i regionen som gör att läkarna flytt sjukhusen, man gillar att över 100 personer åkt till San Fransisco, man gillar alla jobbskatteavdrag som Alliansregeringen införde och de tidigare förändringarna i sjukförsäkringen. Ja det går att fortsätta hur länge som helst, men såklart är hennes påstående helt nonsens.

Och till sist så försöker vi få till en saklig diskussion om storregion som bygger på fakta och de resultat som dagens stora regioner kan påvisa. Men än så länge har ingen storregionivrare fört fram några sådana argument. Så jag får anta att de inte har några sådana utan man driver på utav anledningen att säkra Socialdemokraternas maktinnehav för de kommande valen.