Sannigen om Bollnäs sjukhus

I senaste numret av Dagens Samhällse (Sveriges kommuner och landstings egen tidning) är mittuppslaget om Aleris och Bollnäs sjukhus. Där beskriver man den största upphandling av sjukhus utanför Stockholm som genomförts.  Det som slår mig är hur regionsossarna försöker beskriva denna upphandling på ett felaktigt sätt, varför de vill göra det förstår jag inte.

Det som egentligen hände var

Jag tillträdde som oppositionsledare augusti 2008. Vi i oppositionen hade tidigare gjort gemensam budget under ett par års tid och var mycket nära att ta makten 2006. Men december 2008 inför budget 2009 ville centerpartiet inte längre göra gemensam budget utan vi valde att alla oppositionspartier valde att göra egna budgetalternativ. Vi moderater gjorde ett genomgående arbete och vi hade bl.a. med att Bollnäs sjukhus skulle upphandlas, detta för att skapa en bra referens på en annan driftsform och vi var säkra på att en sådan upphandling skulle förtydliga uppdraget och spara pengar åt landstinget. Centerpartiet hade inte med någon upphandling i sin egen budget, man ville istället flytta verksamhet från Bollnäs sjukhus! Som tur var fick de inte gehör i detta när vi gjorde vår gemensamma budget.

Den dåvarande majoriteten (s-v-mp) hade ett mandats övervikt mot oss i oppositionen (m-fp-kd-svg) och när en miljöpartist valde att hoppa av partiet så hade inte längre majoriteten egen majoritet. I den styrande majoritetens budget fanns en skattehöjning med vilket vi moderater inte hade. När vi hade beslutat om skattesatsen i fullmäktige i november 2008 så valde vi i oppositionen att återremittera resten av budgeten för att på så sätt arbeta fram en gemensam budget med den nya skattesatsen. Nu efteråt har vi förstått varför centern helt plötsligt ville göra en gemensam budget, de ville fälla majoriteten och sedan byta sida och gå ihop med sossarna. Vid nästa fullmäktige vann oppositionens gemensamma budget med majoritetens skattehöjning och i den budgeten fanns vårt moderata förslag om upphandling av Bollnäs sjukhus.

Efter det följde en tid som var orolig, vi kunde snabbt konstatera att centern inte var intresserad av en borgerlig ledning utan valde att gå ihop med s och mp.

På första landstingsstyrelsen när vår budget hade vunnit så började vi diskutera upphandlingen av Bollnäs sjukhus, man var väldigt bitter från sossarna och ifrågasatte vad vi höll på med. De påstod att det minsann inte gick att upphandla ett sjukhus på det sättet.

Efter förhandlingarna var klara mellan s,c,mp så gjorde man en reviderad budget, d.v.s. man rev upp de förslag som fullmäktige redan hade beslutat. Man valde att INTE riva upp upphandlingen av Bollnäs sjukhus, det fanns faktiskt en majoritet för att genomföra den upphandlingen. Ett icke beslut kan aldrig ses som ett beslut vilket dagens ledning vill göra sken av.

Vi började då processen med upphandlingen och mycket tid gick åt att ta reda på vad som gjordes på sjukhuset. Vi kunde konstatera att sossarna hade noll koll på vad som gjordes där, bara av den anledningen var en upphandling bra.

När underlagen arbetades fram så var det landstingsstyrelsens presidium som arbetade med underlagen för att hitta en överenskommelse med bred majoritet och en långsiktighet som skulle klara av olika politiska majoriteter. Det var alltså vi moderater som förhandlande med sossarna om upphandlingen, t.o.m. centern ville att vi skulle genomföra den för de insåg att de själva inte skulle klara av det.

Ett par viktiga saker som vi kunde stoppa var:

• Man ville ställa krav på att entreprenören skulle ha miljardomsättning på sjukhus och driva ett sjukhus i samma storlek.
• Vi fick ett så långt avtal som möjligt d.v.s. 5+2+2 år.
• De ville även ha en klausul att upphäva avtalet om det fattades politiskt beslut om driftsformer
• Vi fick även in möjligheten för en entreprenör att ta in andra patienter på sjukhuset
• Man ville även kunna flytta volymer på sjukhuset men det lyckades vi begränsa

Så i mars 2010 var underlagen klara och allt gick ut på upphandling. Vid upphandling är det viktigt att alla intressenter som eventuellt lägger anbud behandlas lika och att processen är transperent. Tyvärr blev det strul vid en del frågor och man svarade fel om huruvida landstinget kunde upphäva avtalet vilket innebar att upphandlingen senare överklagades och vi fick göra om upphandlingen. Risken var överhängande att man då skulle välja att avbryta upphandlingen bara ett par månader före valet var inte politiskt möjligt.

Därför valde man att genomföra upphandlingen på nytt och i mars 2011 var den nya tilldelningen klar och Aleris fick uppdraget. Även denna gång överklagades upphandlingen men efter en förlikning och uppköp av vårdverksamhet så drogs överklagan tillbaks och Aleris kunde april 2012 ta över verksamheten till en kostnad som var 13% lägre än vad landstinget hade för samma verksamhet.

Bollnäs sjukhus var ett fantastiskt sjukhus och ett av landets mest populära sjukhus även innan upphandlingen. Nu tog Aleris över och lyckades förvalta och utveckla detta fantastiska sjukhus på ett föredömligt sätt. De slipper Regionens tunga ledarskapsok och kan jobba på ett helt annat sätt med ett närvarande ledarskap och engagerade medarbetare, vilket nu ger framgångar.

Det är synd att inte Dagens Samhälle hörde av sig och fick ”den rätta bilden” men de gör nog som så många andra gör d.v.s. tror på vad sossarna säger, men det har jag lärt mig att de drar sig inte för att vrida på sanningen och till och med medvetet villseleda för att vinna politiska poänger.

Vi får se hur framtiden blir för sjukhuset. Det som oroar mig nu är att avtalet löper ut 2020 och då kan den eventuella nya Regionledningen i storregionen Svealand välja att inte förnya avtalet och vips så har man lagt ned sjukhuset utan att fatta något beslut. Vi vet att sossarna (i alla fall deras minister) vill minska ned antalet sjukhus och varför inte lägga ned ett sjukhus som försvinner av sig själv 2020. Tyvärr är hela upplägget med storregioner att säkra sossarnas maktinnehav för överskådlig framtid, men vi moderater kommer göra allt vi kan för att rädda Bollnäs sjukhus och rädda Gävleborgarna från socialisterna.

Det alternativa Alliansledarskapet

Några av mina politiska motståndare har valt att använda bloggverktyget för att ge sin bild av vad som händer inom politiken. Självklart läser jag dessa för att få en bra bild hur de tänker och resonerar. Det är inte alltid så lätt att hänga med i deras resonemang i den offentliga debatten och i nämnder och styrelsen, om de ens säger någonting.

En av dessa har nu börjat spekulera vad som skiljer mellan ett Allians- och socialdemokratiskt ledarskap. Detta har han gjort genom att jämföra vad som händer i Gävle kommun och i Regionen. Jämförelsen mellan dessa två blir lite märklig med tanke på att i Gävle har Alliansen styrt i 8 månader och innan dessa styrde sossarna, själva eller med de två andra rödgröna partierna, i 1164 månader. Så i all ödmjukhet kan jag bara säga att det tar lite längre tid än 8 månader att styra om en kommun som haft nästan hundraårigt s-styre.

Det som däremot vi kan se tydliga skillnader på hur en Alliansen leder en kommun i vardagen jämfört med de rödgröna i regionen.

• I Gävle kommun lyssnar ledningen till personalen. I Regionen avfärdar man att allt som sägs bara är skvaller. Till skillnad från Gävle kommun har man i Regionen en inställning till personalen ”passar det inte så stick”
  
• I Gävle kommun förnekar ledningen inte de problem som finns. I Regionen däremot så förnekar man alla former av problem, se bara hur man agerat i Ambulansfrågan.
  
• När oppositionen, eller andra, kritiserar verksamheterna i tidningen så är det just den moderata ordföranden som svarar. I Regionen duckar de ansvariga politikerna och vi ser knappast någon från regionledningen som svarar på kritik i media eller på våra sammanträden, är det någon som svarar så är det tjänstemännen.
  
• I Gävle kommun bestraffar man inte sin personal om de skickar signaler om att det är något som inte funkar. I Regionen hotar man med uppsägning om man inte är lojal mot ledningen.
  
• Till skillnad från regioneldningen gör nämndsordföranden i Gävle kommun mycket och frekventa verksamhetsbesök och träffar personalen, det är bara att följa honom på sociala medier så får man en bra bild på det. I Gävle gör politiken frekventa besök och är ute i verksamheterna i en omfattning som ingen tidigare ledning har varit.
  
• Till sist kan jag bara konstatera att Gävle kommun är en mer uppskattad arbetsgivare än regionen. Många av de sköterskor som flyr från regionen söker sig just till kommunen.

Så det moderat politiska ledarskapet kan inte bli mer tydligt. Vi står för ett lyssnande, närvarande och inkluderande ledarskap. Vi döljer inte fakta och står upp för våra verksamheter även när det blåser. Har någonting gått fel och vi ser att det går att göra på något annat sätt är vi inte sämre än att vi kan ändra oss och prova en annan väg. Detta Jan Lahenkorva kännetecknar det alternativa ledarskapet som regionen skulle må mycket bra att få, tyvärr dröjer det ett par år innan det kan bli verklighet även i Region Gävleborg.

Du har fel Oksanen!

Patrik Oksanen fortsätter på den inslagna vägen att hävda att allt blir bra med en ny storregion och att inga sjukhus i länet hotas vid denna regionbildning med Södermanland, Örebro, Västmanland, Uppsala och Dalarna.

Att det finns ett tryck från regeringen att minska antalet akutsjukhus kan inte komma som en överraskning för den som är sjukvårdsintresserad. Så sent som i juni i Dagens Medicin så säger s-sjukvårdsministern att antalet akutsjukhus ska minskas och där är regionreformen en nyckelfråga. Även institutionsstyrelsens ordförande i Västmanland säger att vi i angränsande län har för många sjukhus och att antalet måste minskas. Så att påstå något annat är att vilseleda väljarna. Storregioner kommer, oavsett om man vill det eller inte, få stora konsekvenser för Gävleborgarna och tillgång till en nära sjukvård.

Oksanen påstår även att man idag inte kan välja specialiserad vård som kräver inläggning. Även på denna punkt vilseleder han, som så många andra, våra länsinvånare. Alla har rätt att välja vilken vårdgivare som helst, så länge de har avtal med något landsting i Sverige. Jag kan bara rekommendera Patrik och övriga att läsa på 1177.se. För att underlätta för Patrik och andra intresserade står det:

Patientens fria vårdval gäller inom den offentligt finansierade vården. Med detta avses vårdenheter som drivs av landsting eller privata vårdgivare som har vårdavtal med något landsting. Dina möjligheter att få komma dit du vill beror på den valda vårdgivarens möjligheter att ta emot. Du betalar den patientavgift som gäller där vården ges.

För slutenvård, det vill säga när man är inlagd på vårdavdelning på sjukhus, gäller att vårdbehovet först ska vara fastställt i hemlandstinget.

När du får remiss till specialistvård kan du själv välja landstingsanställd specialistläkare på vilket sjukhus du vill i hela landet. Du kan också välja privatpraktiserande specialistläkare bara denne har vårdavtal med något landsting.

En förutsättning är att den valda enheten eller läkaren har möjligheter att ta emot dig. Du har som patient själv ansvaret för att ta reda på detta.

Så om Örebroare eller någon annan i Sverige vill välja Bollnäs sjukhus för en knäoperation så är det redan idag fullt möjligt men tyvärr så är kunskapen om detta mycket begränsat, vilket Oksanens svar visar på. 

Till sist påstår Oksanen, även det felaktigt, att Västra Götaland har fått större infrastrukturinvesteringar än oss andra. Jag har tidigare bloggat om detta men för att återigen påvisa att stora regioner har inget att göra med huruvida man får investeringspengar från trafikverket eller inte.

För perioden 2014-2025 så får Västra Götaland nettoinvesteringar på 13,9mnkr/1000 invånare medans de mindre länen inom Östra Götaland får 35mnkr/1000 invånare. När det gäller de investeringar som vi regionalt styr över får varje län ungefär lika mycket per invånare, Västra Götaland 3,8mnkr/1000 invånare medans Svealandslänen får 3,7mnkr/1000 invånare. 

Så bara för att tillräckligt många upprepar samma sak blir det inte en sanning. Jag hoppas att regiondiskussionen kan bli en saklig diskussion där man underbygger sina argument med fakta och inte falska påståenden.

Tysthetskulturen inom Region Gävleborg

På styrelsen igår fick vi en dragning om hur sommaren varit inom vården i Region Gävleborg. Inte helt förvånande blev det mycket prat om ambulansen och huruvida man lyckats upprätthålla en tillgänglig och patientsäker vård.

Vi har kunnat läsa om flera fall i tidningarna om en inte tillfredsställande ambulansvård under sommaren och personalen har larmat om att det kommer bli ännu värre. Samtidigt som detta berättas för oss så säger ledningen att vi har en tillfredsställande situation som inte hotar patientsäkerheten. Trots att vi, enligt ledningen, har en hållbar situation så kommer man bemanna upp de 6 ambulanser som har stått still under sommaren så fort man kan. Hmmmmm.... Antingen har vi en bra situation som täcker de behov vi har med 6 ambulanser färre än tidigare eller så har vi behov av dessa, man måste bestämma sig vad man anser. I vilket fall som helst kunde man inte säga när dessa ambulanser kommer att kunna användas fullt ut.

Vi tog även upp frågan om huruvida man skriver avvikelser eller inte inom vården när det dyker upp incidenter som direkt påverkat patientsäkerheten eller som har riskerat att göra det. Man hävdar att medarbetarna skriver avvikelser i den omfattning som man kan förvänta sig. Medarbetare har för tidningen sagt att man inte får skriva avvikelser för cheferna och att en tysthetskultur börja sprida sig. Detta stämmer även överens med berättelser jag fått berättat för mig när jag haft samtal med medarbetare. Ledningen däremot säger att man uppmanar medarbetare att skriva avvikelser, det är något som inte stämmer.....

Vi kunde idag höra på radio om att regeringen vill införa meddelarfrihet för alla som arbetar inom offentligfinansierad välfärdsföretag som exempelvis privata skolor och vårdföretag. Förslaget är intressant och det tror jag är bra men att prata om ett sådant förslag när man inte vågar eller blir hindrad att använda den i det s-styrda Region Gävleborg gör mig mycket upprörd. Jag tycker att regeringen istället borde börja med att förklara för sina s-politiker här hos oss vad som gäller, innan man pekar finger åt andra.