Den tysta kulturen förvärras

Jag har tidigare pratat om den tysta kulturen inom Region Gävleborg. D.v.s. att våra medarbetare och chefer inte vågar säga vad man känner och tycker för att man är rädd för repressalier. Regionen har till och med blivit fälld av JO för att man försökt tysta personalen. Vi har från oppositionen påpekat detta vid åtskilliga tillfällen och alltid blivit bemött från ledningen med svaret att det endast är skvaller och lösa rykten.

Tyvärr påminns jag alldeles för ofta om att denna kultur frodas och växer inom Regionen. Så sent som med diskussionerna kring ambulansen så blir vi påminda igen. I veckan träffade vi politiker vårdförbundet på en frukost för att prata om aktuella frågor och självklart kom situationen på Ambulansen upp. Jag frågade de fackliga representanterna om hur de upplever möjligheten att yttra sig inom Regionen. Jag har nämligen fått berättat för mig att medarbetare på andra avdelningar som har haft synpunkter på facebook angående regionens hantering blivit inkallad till chefen och blir tillsagd att man inte får vara illojal mot arbetsgivaren! Vi har alltså chefer som tillrättavisar sina medarbetare som utnyttjar sin grundlagsskyddade yttrandefrihet! Jag frågade vårdförbundet om detta är vanligt förekommande och får då till svar att våra medarbeta inte vågar yttra sig eftersom man är rädd för repressalier.

Jag ber då Regionrådet Tommy Berger(S) att lyssna noga, eftersom han är en av dem som påstår att vi bara sprider rykten när vi påpekar detta. Han säger då att det är fel på första linjens chefer som gör på detta sätt och om det händer så ska medarbetare anmäla detta. Men Hallå!!! Om man är rädd för repressalier från ledningen så går man väl inte vidare med att någon chef har försökt tysta en. Man väljer istället att knyta näven i fickan och jobba vidare. Ibland undrar jag hur långt ifrån den politiska ledningen kan befinna sig från verkligheten. Jag blir både rädd och mycket bekymrad.

När jag påpekar att detta inte är en fråga för fösta linjens chefer utan för den högsta ledningen, det är den som sätter kulturen inom organisationen, så blir jag bara mött med förakt.
Jag har även fått signaler om att man inte längre vågar göra avvikelser för att man anser att det inte gör någon skillnad och att man är rädd vara att var en ”tjallare”. Detta om något gör mig bekymrad och ledsen, vart är vårt landsting på väg? Jag säger samma sak som min rådskollega Carina Östansjö (L) tidigare har sagt, "det ligger som en våt filt över landstinget". Nu verkar det som filten blir fler och våtare.

Jag och mina oppositionsrådskollegor kommer fortsätta att arbeta för att få stopp på denna förödande kultur. Vi kommer gör allt i vår makt att komma tillrätta med det.