Besök på Primärvårdsjouren

Att vara ute i våra verksamheter och göra besök och träffa våra medarbetare är en viktig del i det politiska arbetet. Det är ett av de sätt som finns för att få en bra insyn hur våra medarbetares vardag ser ut och hur våra verksamheter fungerar.

Idag var jag på Gävle sjukhus och besökte bl.a. den nya primärvårdsjouren som är flyttad från Södertull till sjukhusområdet. Det var med en stor nyfikenhet och lite orokänsla som jag besökte jouren. Vi moderater har hårdast drivit frågan om flytt av jouren till sjukhuset och på så sätt skapa en fysisk närhet till akuten. Motivet till flytten för oss har varit att underlätta för våra patienter att hitta rätt. Att förlägga primärvårdsjouren till andra sidan stan är ologiskt och det försvårar för patienterna som istället åker till sjukhuset och akutmottagning när man har behov av hjälp. När förslaget har diskuterats så har man varit orolig från en del håll, man har bl.a. sagt att nu ska jouren ta hand om akutens problem. Man har även varit orolig för att det kommer krävas mycket mer bemanning på jouren som då kommer dränera våra vårdcentraler på läkarresurser.

Nu har vi fått svaret på hur det gick och jag kan konstatera att det har gått över förväntan vilket är mycket glädjande. Man har inte sett någon drastisk ökning av patienttillströmningen till jouren. Det som känns lite märkligt att nu bokar inte 1177 in några tider på jouren direkt längre utan man hänvisar patienterna till akuten och där gör man en snabb första bedömning om man ska till jouren eller till akuten. Sedan slussas man rätt.

Att det har gått så bra är mycket tack vare personalens engagemang i förändringen. Detta visar att genom att få med sig medarbetarna och få dem delaktiga i förändringsarbetet så blir det mycket bättre och går lättare att genomföra än om man tvingar på en förändring, som tyvärr görs alldeles för ofta.
När vi nu planerar för att bygga en ny akut på sjukhuset vill vi att man även inkluderar jouren i den planen. Den ska inte vara i samma lokaler utan ska finnas i direkt anslutning i egna lokaler. Vi moderater vill även att man byter namn på jouren till Närakut istället för att på ett bättre sätt beskriva för länsinvånarna vad det är.

Så jag kan konstatera att det var en mycket bra och givande dag på sjukhuset och jag gick därifrån med en mycket positiv känsla och en stark övertygelse om att vi i oppositionen gör skillnad men det tar bara lite längre tid.

Vad är viktigast för staten, gods eller människor?

I går deltog jag på möte mellan Trafikverket och regionen/kommunerna där vi diskuterade det så omtalade servicefönstret på norra stambanan. Det handlar om att Trafikverket vill stänga av norra stambanan mitt på dagen för att kunna underhålla spåren. Det är bra att man har börjat prioritera underhåll av vår järnväg men frågan är när det ska göras. Tidigare har man, i den mån man underhållit järnvägen, stoppat trafiken på nätterna eller på helgerna när det går som minst passagerartåg. Allt detta för att minska störningarna och försämringar för våra tågresenärer.

Men nu har de kommit på att man ska stänga av banan mitt på dagen med följd att våra x-tåg inte kan gå utan vi får ersätta dessa med buss dagtid. Detta har såklart gett många upprörda känslor i kommunerna eftersom det påverkar kommuninvånarnas möjlighet att resa kollektivt på ett enkelt och effektivt sätt. Det har skickats skrivelser från kommunerna och de har haft flertalet möten med Trafikverket och efter att man fördröjt införandet av de nya servicefönstren så har verket nu kommit fram till att nu ska det genomföras, med viss modifiering och det slutgiltiga förslaget är mindre dåligt än det första förslaget man hade. Vår alternativa lösning är att man, som på andra järnvägssträckor, gör service på nätterna och helgerna. Då drabbas visserligen godstrafiken men deras transporter kan inte vara lika känsliga för när på dygnet de går.

Regionen har inte agerat tillräckligt tidigt och tydligt i frågan och jag kan konstatera att under gårdagens möte så var de två majoritetsregionråden ytterst passiva i diskussionerna. Man pratade mer som ordförande i Ostkustbanan eller ledamot i Atlantpartnerskapet än i egenskap av Regionråd vilket är oroande.

Verket gjorde klart för oss att järnvägen i Sverige är framtagen för godstransporter och inte persontransporter. Är det en konflikt mellan gods och människor så går godset före. Detta är något som vi som regionpolitiker inte kan acceptera. Man förklarar att godset måste vara ”just in time” för att industrin ska fungera eftersom de inte längre har några lager och blir därför känsliga för leveranserna av gods. Frågan man ställer sig, är inte människotransporter också ”just in time”? Människor ska till sina jobb och elever till skolan, de startar vid en viss tidpunkt och då måste man vara där.

De hade räknat på vilka samhällsekonomiska konsekvenser borttagande av ett regionaltåg på en delsträcka fick jämfört med att ta bort en hel transportkedja för industrin och kunde därmed påvisa att för samhällsekonomin så är det mindre kostsamt att skicka människor på buss än att försöka flytta om godstransporter tidsmässigt. När vi sedan började fråga om vilka samhällsnyttor man tagit i beaktan så ingår inte några som helst nyttor för regionen och dess invånare/företag.

Tyvärr så verkar frågan nu vara omöjlig att påverka inför 2017 men det krävs en mycket bättre dialog med staten om vilka samhällsnyttor regionaltågen har och vad som krävs för att människor och företag ska kunna verka i vår region, annars kommer vi snart inte ha några x-tåg kvar utan alla blir hänvisade till buss. Jag hoppas att regionråden lyssnade på diskussionen och är beredd att tillsammans med oss i oppositionen starta dessa diskussioner.

Den tysta kulturen förvärras

Jag har tidigare pratat om den tysta kulturen inom Region Gävleborg. D.v.s. att våra medarbetare och chefer inte vågar säga vad man känner och tycker för att man är rädd för repressalier. Regionen har till och med blivit fälld av JO för att man försökt tysta personalen. Vi har från oppositionen påpekat detta vid åtskilliga tillfällen och alltid blivit bemött från ledningen med svaret att det endast är skvaller och lösa rykten.

Tyvärr påminns jag alldeles för ofta om att denna kultur frodas och växer inom Regionen. Så sent som med diskussionerna kring ambulansen så blir vi påminda igen. I veckan träffade vi politiker vårdförbundet på en frukost för att prata om aktuella frågor och självklart kom situationen på Ambulansen upp. Jag frågade de fackliga representanterna om hur de upplever möjligheten att yttra sig inom Regionen. Jag har nämligen fått berättat för mig att medarbetare på andra avdelningar som har haft synpunkter på facebook angående regionens hantering blivit inkallad till chefen och blir tillsagd att man inte får vara illojal mot arbetsgivaren! Vi har alltså chefer som tillrättavisar sina medarbetare som utnyttjar sin grundlagsskyddade yttrandefrihet! Jag frågade vårdförbundet om detta är vanligt förekommande och får då till svar att våra medarbeta inte vågar yttra sig eftersom man är rädd för repressalier.

Jag ber då Regionrådet Tommy Berger(S) att lyssna noga, eftersom han är en av dem som påstår att vi bara sprider rykten när vi påpekar detta. Han säger då att det är fel på första linjens chefer som gör på detta sätt och om det händer så ska medarbetare anmäla detta. Men Hallå!!! Om man är rädd för repressalier från ledningen så går man väl inte vidare med att någon chef har försökt tysta en. Man väljer istället att knyta näven i fickan och jobba vidare. Ibland undrar jag hur långt ifrån den politiska ledningen kan befinna sig från verkligheten. Jag blir både rädd och mycket bekymrad.

När jag påpekar att detta inte är en fråga för fösta linjens chefer utan för den högsta ledningen, det är den som sätter kulturen inom organisationen, så blir jag bara mött med förakt.
Jag har även fått signaler om att man inte längre vågar göra avvikelser för att man anser att det inte gör någon skillnad och att man är rädd vara att var en ”tjallare”. Detta om något gör mig bekymrad och ledsen, vart är vårt landsting på väg? Jag säger samma sak som min rådskollega Carina Östansjö (L) tidigare har sagt, "det ligger som en våt filt över landstinget". Nu verkar det som filten blir fler och våtare.

Jag och mina oppositionsrådskollegor kommer fortsätta att arbeta för att få stopp på denna förödande kultur. Vi kommer gör allt i vår makt att komma tillrätta med det.

Så kom då kartan

Denna vecka kom då den, av så många, efterlängtande kartan över förslaget på nya storregioner. Vi kan konstatera att regionivrarna jublade, äntligen, medan de som är mer kritiska till detta projekt var mer sansade i sina kommentarer. Vi kan konstatera att man väljer att splittra de befintliga sjukvårdsregionerna, d.v.s. de som idag samarbetar med regionsjukvården. Skåne blev av med Kronoberg och sina delar av Halland. Örebro-Uppsala blev av med Värmland, vilket såklart kommer påverka USÖ i Örebro.

Jag har ännu inte fått något som helst förklaring på vilket sätt sjukvården blir bättre i Gävleborg genom att vi bildar nytt landsting med Vagnhärad och Vansbro. Eller på vilket sätt tillväxten kan öka i den geografiska ytan Gävleborg med regionbildning med Hassela, Älvdalen och Oxelösund. Man hävdar att en storregion kan kraftsamla sina satsningar, vilket i sig är sant men vill vi verkligen det? Detta kommer såklart innebära att prioriteringen av dubbelspår på Ostkustbanan försvinner till förmån för Mälarbanan. Motorväg på E4 mellan Söderhamn och Gävle kommer inte prioriteras till förmån för E18 eller andra vägar i Mälardalen. Dessutom kommer vi tvingas vara med och betala för höghastighetståg från Stockholm söderut genom Sörmland.

Regionivrarna säger då självklart att det kanske är just Ostkustbanan och E4 Gävle-Söderhamn som kommer prioriteras och vi får mer resurser dit istället, på bekostnad av de andra länen. Detta är såklart mycket naivt med tanke på dessa saker beslutas och prioriteras av politiker.

I det nya regionparlamentet, vart det nu kommer hamna, kommer det vara minst 101 ledamöter eller kanske 149. Av dessa 101 ledamöter kommer det vara 16 från Gävleborg (24 om det blir 149). Istället för att vi har 14 politiker som idag lägger mer eller mindre heltid på att göra Gävleborg bättre så kommer det bli kanske 2 som kan lobba för våra infrastrukturprojekt.

Det är oftast de mindre partierna som är mest drivande i regionfrågan och för dem innebär det att KD, och L inte får någon representation från Gävleborg i det nya regionfullmäktige(utifrån dagens valresultat) C, V och MP får 1 ledamot var, SD och SVG får två var och M 3 och S 6 ledamöter. Vilka som kommer tillsätta regionråd kan man såklart fundera på men gissningsvis kanske det blir två från Gävleborg.

Om man som parti värnar om den representativa demokratin så är storregioner inte att önska. Vill vi prioritera infrastrukturprojekt i länet så är storregion inte något att sträva efter. Vill vi satsa på våra sjukhus så är storregioner inget att satsa på. Har man däremot som politisk idé att lägga ned sjukhus så fungerar såklart en storregion, med endast 16 av 101 fullmäktigeledamöter från länet så blir det mycket enklare att lägga ned Bollnäs sjukhus och Hudiksvalls sjukhus, men det är nog ingen som kommer erkänna det innan den nya storregionen bildas.

Jag är dessutom tveksam till om regeringen kommer klara av att driva genom detta storregionprojekt. Nu kommer många lokalpolitikerna inse vilka konsekvenser det får och börja motarbeta projektet. Dessutom finns det en svag majoritet i dagens landsting och i riksdagen och en mycket dålig acceptans från befolkningen för detta. Dessutom har vi en regeringskris runt hörnet som gör det i princip omöjligt att driva igenom detta till 2019.

Det kommer även få andra tuffa konsekvenser för oss Gävleborgare, men de återkommer jag till.

Jour för ambulanspersonal eller inte?

Så kom då beslutet om att införa jour på ambulansen. Det har skrivits mycket om detta i tidningarna de senaste veckorna och förslaget har skapat stora motreaktioner. Det som slog mig tidigt var hur dåligt man har skött detta från ledningen. Man lägger fram ett förslag helt utan att föra dialog med medarbetarna. Vill man arbeta med förändringar inom verksamheterna så är detta ett skolexempel på hur man inte ska göra. Detta om någon borde man lärt sig på sona resor till USA.

När det gäller själva förslaget kan det vara svårt att som politiker ha en tydlig uppfattning om ambulansens ska ha jour eller inte. Men nu har en oenig hälso- och sjukvårdsnämnd ställt sig bakom förändringen, S,C,V,MP drev igenom beslutet mot M,L,KD,SVG vilja. Man hävdar att man ska spara 4,5miljoner på förslaget men när man synar detta så kommer det nog bli ökade kostnader istället. Anledningen till behovet av besparingar är att man tar ut för mycket övertid på ambulansen, men den riktiga anledningen är att man inte har lyckas bemanna ambulansens med tillräcklig med personal utan tvingar den befintliga personalen att arbeta övertid för att kunna upprätthålla verksamheten. Med denna förändring kommer många av medarbetarna säga upp sig, vilket de redan har gjort, så den personal som blir kvar kommer förutom att tvingas arbeta utan lön få arbeta ännu mer övertid.

Så man har både retat upp en hel personalkår, sprider dåligt rykte till andra möjliga blivande medarbetare, fördyrar organisationen och framförallt så riskerar man nu patientsäkerheten för länets invånare. Allt detta lyckas man med under dessa veckor.

Jag trodde ändå att ledningen skulle besinna sig och komma till insikt att förslaget inte var genomförbart och kontraproduktivt, men tyvärr så hade jag fel. I veckan slutförhandlade man detta med facken och man kom inte överens och då väljer man att genomföra det i alla fall.

Vi i oppositionen kommer såklart att följa fortsättningen och göra allt vi kan för att mildra konsekvenserna av detta katastrofala beslut.