Tack 2016 och Välkommen 2017

Ännu ett år har passerat i det politiska livet. 2016 var det år Gävle bröt det nästan 100åriga socialistiska styret. Av någon anledning valde socialdemokraterna att lämna makten efter att Alliansen fått igenom sin budget november 2015. Vi moderater och Alliansen tog då över ansvaret för kommunen vilket ingen i kommunfullmäktige röstade emot. Eftersom vi förberedde ett styre av kommunen inför valet 2014 och därefter tog fram en laguppställning efter valet så hade vi en uppsättning med ordförande och vice ordförande som fullmäktige kunde välja och våra arbetsprocesser var väl förberedda.

För mig personligen har tillvaron förändrats en del, från att tidigare ha varit vice ordförande i kommunfullmäktige så axlar jag sedan januari motsvarande ordförandepost. Fullmäktigeordförandeposten handlar mycket om att få fullmäktigesammanträden att fungera och att de är väl förberedda. Jag ska säkerställa att det blir en bra debatt och att alla i fullmäktige kommer till tals och att vi har rättvisa spelregler. Jag är därför inte inne i det dagliga politiska arbetet i kommunen utan kan fokusera den politiska energin på regionen, där vi tyvärr fortfarande sitter i opposition.

Har då Gävleborna märkt någon skillnad? Att förändra en kommun som så länge haft en helt annan politisk inriktning är inte enkelt och det tar tid. Jag tror den viktigaste förändringen är inställningen från oss politiker och vårt engagemang. Det som var slående var tjänstemännens förvåning över att vi Alliansare var så mycket på plats på kommunen när vi tog över ansvaret. I vissa kommunala bolag såg man inte till sin tidigare s-ordförande men nu var ordförande tillgång och på plats stor del av tiden. Man har även märkt skillnad i stadshuset med den nya ledningen, nu händer det saker helt plötsligt.

Men på vilket sätt påverkar det Gävleborna? Ledarskapet i en politisk styrd organisation påverkas av vilka politiker som styr. Har du en oengagerad och frånvarande politisk ledning så speglar det av sig nedåt i organisationen.

I Regionen kan vi se att den politiska ledningen fortsätter på den inslagna vägen, man bryr sig allt mindre om sjukvården och lägger allt mer energi och resurser på våra andra verksamheter. Som en konsekvens av detta så blir det kris inom allt fler områden inom vården. Årets exempel på hur det bristande ledarskapet får konsekvenser för våra patienter och medarbetare är när 40 medarbetare på ambulansen slutar i protest mot hanteringen av jourförslaget, ambulanser blir stående och länsinvånarna får inte tillgång till akutvård. I stort sett alla medarbetare på Hofors HC slutar i protest mot att ingen i ledningen bryr sig om deras svåra situation, konsekvensen är att Hoforsborna inte får tillgång till en primärvård de har rätt till. Vi tvingas stänga operationssalar på Gävle sjukhus p.g.a. personalbrist, dessa nya salar som skulle göra operationsverksamheten så mycket bättre. Vi saknar 62 allmänläkare inom vår egen primärvård (vilket motsvarar 46% av behovet) o.s.v.

Allt detta händer och den politiska ledningen anser inte att det finns några problem utan att vi har den bästa vården i landet. Droppen var nog ändå när ansvarigt regionråd påstod att vi har landets bäst städade sjukhus, men i vilket värld lever de i?

Ett ytterligare exempel på att ledningen fokuserar på fel saker är såklart arbetet med att bilda storregion, som nu inte blev någonting utav. Man har lagt stora resurser, både ekonomiskt och tidsmässigt, utan att någon har kunnat förklara på vilket sätt en storregion blir bättre för patienterna och ökar tillväxten. När det nu inte blev något av detta så vänder sig regionivrarna till oss moderater och frågar hur vi nu ska lösa våra framtida utmaningar. Man slutar inte att förvåna sig över politiken och den politiska debatten. När vi inte får svar på frågor och de misslyckas med sitt projekt så är det helt plötsligt moderaternas fel och vi ska nu ge svar på de frågor de inte tidigare har brytt sig om……

Nu återstår några dagar ledighet innan arbetet 2017 tar vid. Det kommer bli ett intressant år och säkert många överraskningar. Nu börjar även arbetet inför 2018 års val, vilken politik ska vi gå till val på? Vilka företrädare ska stå på våra listor?

Gott Nytt År

Värderingar som styr politiken

Politiken och vi politiker styrs av värderingar och väljarnas val på valdagen styrs också mycket av hur väl politikernas värderingar stämmer överens med ens egna. Ibland tror vi politiker att det är sakfrågor som är avgörande för väljarnas val men jag är övertygad om att det är just värderingarna som faktiskt avgör de stora väljarströmmarna. Däremot kan sakpolitiska förslag stärka bilden av ett partis värderingar eller försvaga den. Lägger man däremot förslag som strider mot dina värderingar så kommer det att märkas och du som politiker blir inte trovärdig och du kommer inte åtnjuta väljarnas förtroende på valdagen. Men visst ska jag erkänna att sakpolitik också har betydelse men då framförallt debatten runt omkring, de finns många exempel på sakfrågor som har avgjort val.

Kan då ett parti ha värderingar eller är det vi som tillhör samma parti som formar partiets värderingar. Det är så att vi som delar våra värderingar samlas i partier, det innebär inte att vi har exakt samma värderingar utan vi har mycket som är gemensamt mellan oss.

Exempel på en grundvärdering som driver mig är tron på att varje människas är unik och har sin unika förmåga. Det innebär att jag ser att vare människa har sina egna drivkrafter och stimuleras de på rätt sätt så kommer vi alla till vår rätt och kan vara med och bidra i samhället. Denna värdering innebär att jag ser vikten av att det offentliga aldrig går in i människors privatliv och tar över det men att vi hjälper människor med det som de själva efterfrågar och har behov utav. Här kommer alla frihetsreformer som har genomförts under de senaste 30 åren, skolval fritt val sjukvård o.s.v.

En annan viktigt värdering som driver mig är rättvisa och vikten av att alla människor bemöts och behandlas på ett rättvist sätt. Rent konkret innebär exempelvis det vikten av att vi har ett rättssystem som inte är godtyckligt utan behandlar alla människor rättvist. Inom sjukvården innebär det att jag drivs av att göra vården likvärdig, vilket den inte är idag. Allt för många berättar för mig hur man får vara pådrivande och ställa krav för att få den vård man har rätt till, detta är för mig helt oacceptabelt. Så sent som häromdagen kunde vi läsa att synskadade i Gävleborg inte har rätt till Daisyspelare, vilket man har i alla andra landsting.

Ytterligare en värdering som är viktig för mig är trygghet, d.v.s. människor ska känna sig trygga i sin
vardag. Det innebär att vi ska ha ett polisväsende och försvar som fungerar men även att man ska känna sig trygg att det finns ett socialt skyddsnät den dagen jag behöver hjälp.

Vissa värderingar kan ibland stå i konflikt med varandra. Till exempel kan frihet och trygghet stå emot varandra. Alla människor ska få göra det som man själv vill, så länge det inte påverkar andra människors frihet, men samtidigt ska det finnas en trygghet som gör att jag vet att den dagen jag själv kanske inte är i stånd att göra egna val så ska samhället hjälpa mig på bästa möjliga sätt. Sådana värderingskonflikter måste vi politiker kunna balansera emellan vilket ibland kan vara svårt.

Jag hoppas att vi politiker mer ska prata om våra värderingar och på det sätt påvisa skillnaden mellan oss i de olika partierna. Men det är inte helt enkelt att men korta inlägg förklara sina värderingar och vilka konsekvenser de får. Det är alltid mycket lättare att med korta och snabba slagord försöka få billiga politiska poänger. Samhällsdebatten går allt snabbare och i twitter-tider så är det svårt att uttrycka sina värderingar på 140 tecken.

Tyst strukturförändring pågår av sjukvården i länet

Det pågår ständiga strukturförändringar inom Region Gävleborg. Att vi gör förändringar och utvecklar vården är naturligt och nödvändigt men allt som ofta handlar dessa förändringar om försämringar. Vi kan regelbundet läsa om hur man flyttar och lägger ned verksamhet, allt mer av dessa sker i tystnad. När detta sker handlar det alltid om centralisering av vården. Den politiska ledningen duckar i stort sett alltid och oftast så fattas beslut utan dialog med våra medarbetare eller patienter.

De senaste exemplen är Barnmottagningen som stängs i Bollnäs och mottagningsverksamhet i Sandviken flyttas till Gävle. Tidigare flyttades den väl fungerande Dagkirurgin i Sandviken till centraloperation i Gävle, man har lagt ned vårdcentraler och mottagningar, dragit in ambulanser. Listan kan göras lång under de år jag arbetat med politik inom landstinget och regionen. Om man nu har för avsikt att stänga ned Sandvikens sjukhus helt så kan väl majoriteten säga det men det gör man inte.

Ett skäl till centraliseringen är att man vill effektivisera verksamheterna, man tror att ju större enheter desto effektivare är de.  Till skillnad från majoriteten är jag helt övertygad om att stora vårdenheter inte per automatik är effektivare än mindre enheter utan snarare tvärtom. Har man en stor enhet är det svårt att få engagemang och delaktighet från medarbetarna. Det enda som underlättar är när det ska läggas schema med personalbrist.

Om man har som idé att centralisering och lägga ned så tycker jag man kan säga det till väljarna innan man genomför det, men istället väljer man att gömma sig bakom tjänstemännen och inte ta debatten. Sjukvården är för viktig för våra länsinvånare för att politiker ska ducka i frågan. Är man inte beredd att stå för sin politik och sina beslut så tycker jag att man bör söka sig någon annan stans.

Vi moderater tror på något annat. Vi vill att våra medarbetare ska få större ansvar att sköta verksamheterna. Vi tror inte på dessa stora enheter och centraliserering utan det är engagemang och duktiga medarbetare som skapar kvalité och då även kostnadeffektivt, dessutom anser vi att vården ska bedrivas så nära våra patienter som möjligt. Detta bekräftas när vi gör våra besök i verksamheterna, både på de stora vårdenheterna och de mindre enheterna.

Desperata regionråd

Efter att vi har kritiserat majoritetens oansvariga hantering av våra skattemedel, denna gång när man hyr dyra externa evakueringslokaler trots att vi har egna lokaler som står tomma, så går majoriteten in i försvarsställning.

Regionstyrelsen har tillsatt div utskott för att hantera beredning av vissa frågor, de är fyra till antalet. Detta är lite märkligt eftersom regionstyrelsen under förra mandatperioden hade ansvar för i princip all verksamhet(91% av landstinget totala omsättning). Denna mandatperiod har vi inrättat två ytterligare nämnder som tar hand om sjukvård och kollektivtrafiken. Detta har inneburit att Regionstyrelsen har blivit av med 72% av sitt tidigare ansvar, att då inrätta fyra nya utskott under styrelsen dit man hänvisar alla frågor blir ytterst märkligt.

Så i detta fall med investeringsprocessen hänvisar man till fastighetsutskottet där vi i oppositionen har två ordinarie och en ersättare. Detta utskott leds även av ansvarigt regionråd.
Så på senaste utskottet, som jag inte hade möjlighet att delta på, så hade man snabbt plockat fram en presentation där man försvarade att inte använda befintliga lokaler på Sandvikens sjukhus istället för att hyra externt. Denna information fanns såklart inte med på kallelsen till mötet utan den kallelsen innehöll endast information om att miljöpolicyn och ett förslag om landsting fritt från nötter skulle avhandlas.  Så på mötet kastade man upp denna presentation för att understödja regionrådets desperata uttalande på regionfullmäktige att det skulle kosta 50mnkr att bygga om lokalerna på Sandvikens sjukhus.

På ansvarigt regionråds blogg kunde jag igår läsa att han återigen kritiserar min frånvaro på ett möte där det utan att föranmälas informerade om administrationens lokalflytt.  Om man nu vill att vi ska närvara på möten varför kan man då inte kungöra de ärenden som man har för avsikt att ta upp. Det är såklart positivt att vara efterfrågad av majoriteten på våra möten, tyvärr får man inte den känslan när man sitter där. Då tycker de att vi i oppositionen ställer för mycket och fel frågor och stämningen är inte särskild trevlig.

Till slut när det gäller min närvaro på regionens möten kan jag bara konstatera att jag under mina 8 år i regionen/landstinget har missat ett styrelsemöte och vad jag kommer ihåg så har jag varit på alla fullmäktigesammanträden. Detta till skillnad från majoriteten och nämnt regionråd som har varit frånvarande på 9 regionstyrelsemöten under de senaste två åren.

Då händer det igen, tjänstemännen ger sig in i den politiska debatten

Jag anser att debattsidan i länets tidningar är avsatt för politisk debatt. Nu har det hänt igen att vår regiondirektör skriver politiska debattartiklar, denna gång handlar det om ett försöka att försvara alla dessa resor till Kaiser Permanente.

Att tjänstemän använder det forum som är tänkt för politisk diskussion är mycket anmärkningsvärt, vems politiska ställningstagande gör de? Är de ett personligt tyckande eller är det majoritetens? Självklart kan vi andra politiker inte gå in i politisk polemik med tjänstemännen och  hur ska vi då kunna ge en annan politisk bild en den som de beskriver.

Om nu den politiska ledningen har sanktionerat dessa resor till KP varför vågar man då inte stå till svar för detta. Jag anser att det är bra att omvärldspana och inspireras av andra vårdgivare. Det vi har ifrågasatt är varför man skickar så många dit? Det som kanske har varit ännu mer anmärkningsvärt är när man ska försöka återkoppla vad man lärt sig och vad man tagit med sig hem så hittar man på saker som sedan visar sig redan varit infört eller kommer från Jönköping.

Det som jag tog med mig från den resa med några politiker som jag deltog i var att de har ett helt annat sätt att leda sin verksamhet. Om vår majoritet får med sig något om hur ett bra ledarskap ska vara så är det värt deras resa, men det har vi ännu inte hört eller sett något av.

Vi i oppositionen har nu sagt att det räcker med dessa resor och att vi bör fokusera på att implementera det man eventuellt har lärt sig, men tydligen så planeras det ytterligare resor. Jag förväntar mig att man lyfter upp detta för politiskt ställningstagande innan någon ytterligare resa genomförs, men det kanske är för mycket att önska.

Som sagt , det är mycket olyckligt när tjänstemän tar politisk ställning. Jag anser att det är vi politiker som tar den politiska debatten medan tjänstemännen ska verkställa det som vi politiker beslutar.

Pengarullningen fortsätter i regionen, och ansvarig politiker tar inte ansvar

I veckan hade vi vårt sista regionfullmäktige för året. I vanliga fall brukar vi ha en utbildningsdag i december men denna gång så blev det ett vanligt fullmäktige med diverse olika ärenden och interpellationer. Det märktes att majoriteten var lite mer oengagerad än vanligt där hälften av regionråden inte ens var på plats. Det mest anmärkningsvärda var att regionstyrelsens ordförande, som har huvudansvaret för regionens ekonomi och hur det sköts, inte var på plats när vi hanterade tilläggsbudget för 2017.

Vi har en ny budgetprocess där vi beslutar om budget i juni för nästkommande år, vi har påpekat att det kanske är för tidigt med tanke på att vi inte har något direkt resultat och ganska osäkra prognoser för att kunna ta beslut. På veckans fullmäktige fick vi detta bekräftat. Hälso- och sjukvården klarar inte ekonomin i år och nu har man kommit på att det gör man inte nästa år heller. Därför väljer man att bränna av i stort sett hela budgetreserven innan det nya året ens har börjat. Detta görs samtidigt som nu skatteintäkterna minskar för första gången på 10år.

I tilläggsbudgeten har man även smugit in extra anslag för evakueringslokaler. När vi nu ska bygga på Gävle och Hudiksvalls sjukhus så krävs att befintlig verksamhet ges möjlighet att fortsätta samtidigt som vi bygger om. Det innebär bl.a. att vi måste hyra in tillfälliga operationslokaler i Hudiksvall när de gamla byggs om. Även när man ska riva gamla 100-årshuset på Gävle sjukhus krävs det tillfälliga lokaler där verksamheterna kan vara under tiden man river och bygger nytt.  Dessa behov kan inte vara något nytt för den som arbetar med om och nybyggnation, men tydligen är det för ansvariga politiker i regionen. I andra verksamheter har man med sig detta när man planerar vilket har pågått i flera års tid.

Bild från de tomma kontorslokalerna
på Sandvikens sjukhus

Det som är mest anmärkningsvärt är att man vill hyra kontorslokaler i Teknikparken i Gävle under tiden man tar befintliga kontorslokaler på sjukhusområdet och flyttar in verksamhet från 100-års huset. Vi påpekade såklart att man ska använda våra tomma lokaler i första hand. Bl.a. har vi 8000m2 på Sandvikens sjukhus som inte används där det bl.a. finns färdigmöblerade kontor som vi kan flytta in i morgon om vi vill. Vi har även tomma lokaler på Södertullsområdet som utan någon ombyggnation kan användas som tillfälliga kontor.

När vi frågade om detta så blev ansvarigt regionråd överrumplad, det verkade som han inte visste om detta. Man ska alltså spendera 10mnkr per år för hyra av externa lokaler när vi har tomma lokaler som inte används. I ren desperation så påstod han att det skulle kosta 50mnkr för att bygga om lokalerna i Sandviken för att de skulle kunna användas. Vilket nonsens, kostar det så mycket för att bygga om redan befintliga kontorslokaler så har vi mycket allvarligare problem än vad vi nonsin kunnat tro. Skulle man utöver våra egna behöva hyr en mindre del så finns det garanterat billigare lokaler att hyra.

Enligt mediauppgifter är det Ericssons gamla lokaler i Teknikparken man vill hyra, jag har själv arbetat i de lokalerna och har ganska bra koll på hur de är disponerade. De är 5500m2 stora och räcker tydligen till verksamheterna i ”LOV-huset” och ”Hilton-huset” som ska flyttas ut. I Sandviken finns idag 8000m2 tomma lokaler varav 1700m2 är tomma kontorslokaler och 2500m2 är tomma vårdavdelningar.  Utöver detta finns det tomma vårdavdelningar på Södertull på minst 2000m2. Allt detta är mer än vad Ericsson-huset kan tillgodose. Om det skulle behövas kompletteras med en del externa lokaler så finns det garanterat billigare lokaler att Hyran än i Ericssonhuset, som är relativt dyra.

En vecka med Gävles vänner

Våra vänorters delegationer

En vecka med olika vänortsbesök är nu avklarad. I början av veckan hade Gävle kommun besök av våra nordiska vänorter, Naestved, Gjövik och Raumo. Detta görs regelbundet vartannat år, då går vi igenom våra kommuners utmaningar och lär oss av varandra och ser om det finns gemensamma frågor vi kan arbeta med för att utveckla våra kommuner. Detta samarbete har pågått sedan andra världskriget.

Det var även intressant att höra deras reflektioner om kommunsammanslagningar och deras regionreformer. Vi har i samband med våra egna storregiondiskussioner hört om hur bra det funkat i våra nordiska länder och att de redan har gjort denna resa. Jag kan bara konstatera att våra vänners erfarenheter och reflektioner över deras processer inte stämmer överens med det som våra regionivrare påstår lokalt. I Norge har man exempelvis en statlig sjukvård indelad i regionala bolag vilket innebär att deras landsting/Regioner inte har med sjukvården att göra. I Danmark har man gjort en reform men där gjordes även en kommunsammanslagning. Finland håller på och inrättar nya landsting men det ser ut som den reformen håller på och havererar.

Det är även intressant att se hur man har fördelat de olika välfärdsområden i våra nordiska grannländer, exempelvis så har man i Finland sjukvård och äldreomsorgen i kommunerna medan staten har hand om universitetssjukvården. Nu försöker man i Finland flytta över allt detta ansvar till de nya landsting/regioner man vill skapa, men som sagt den reformen är mycket osäker.

Workshop om integration

Vi genomförde även en workshop tillsammans om integration ur lite olika perspektiv och även där var det intressant att höra hur våra vänorter jobbar med integration, det finns en del goda exempel som vi kan lyfta med oss i vårt arbete.

Vi från Gävle berättade såklart om de utmaningar vi ar med en stad som växer med 1000-1500 invånare per år och hur vi nu försöker hålla uppe byggnadstakten för att klara detta, även inom stadsutveckling finns det en del gemensamma utmaningar.

Studiebesök på Vallbacksskolan med
delegationen från vår Vänort Jurmala

Andra delen av veckan hade vi vår vänort Jurmala, Lettland, på besök. Det är ett nyare vänortssamarbete som startades i samband med Baltstaternas frigörelse från Ryssland. Vi var där i våras för att uppta vårt samarbete igen som har legat lite lågt de senaste åren. Där handlar det mest om att utbyta erfarenheter och att se om det finns gemensamma projekt vi kan driva gemensamt inom de EU-fonder som finns. Även här blev det en del intressanta samtal om migration och integration.

Vi avslutade dagarna med Jurmala med ett besök på Movexum och FPX. Jurmala håller på och startar upp sin egen inkubator och här finns det en del utbyte vi kan göra.

Brandvakten från Jurmala lämnar
över en halmbock som tröst

Idag så avslutades denna vänortsvecka med att ta emot besök ifrån vår vänort Raumo igen, idag var det deras brandvaktarförening som kom hit för att hjälpa oss att vakta Gävlebocken mot nedbränning. Tyvärr så har redan den stora bocken brunnit men vi träffades vid vikariebocken som de vaktade en stund innan de överlämnade en gåva som tröst till Gävleborna.

Seger för Hälsingar/Gästrikar och demokratin

Igår kom det lite överraskande beskedet att även centern lämnar förhandlingen om nya storregioner. Detta måste ses som en seger för våra länsinvånare som nu slipper tvångsgifta sig med bl.a. Södermanlänningar och Dalafolket och vi får behålla makten över vår egen framtid. Men det är också en seger för demokratin. Vi vet att det finns ett stort motstånd mot detta bland befolkningen och sossarna var beredd på att forcera igenom detta mot folkets vilja, men nu ser det ut som folkviljan har vunnit till slut.

Detta måste ha varit som en chock för länets centerpartister. Vi hade på veckans fullmäktigesammanträde en debatt om huruvida vi skulle fråga Gävleborgarna vad de anser om den tilltänkta Svealandsregionen. Där hade både centerpartister och sossarna en tydlig övertygelse om att detta skulle drivas igenom till vilket pris som helst utan att fråga vad väljarna anser och att det i princip var klart, men nu blev utfallet ett annat vilket måste vara en besvikelse för dem. Tror de verkligen denna idé är så bra så tycker jag att de ska ta över initiativet till en folkomröstning och ställa frågan till folket om de vill bilda denna nya regionen. Är det så att Gävleborgarna tycker det så kommer regeringen få stöd av oss moderater att genomföra det.

Jag tror personligen att sista ordet inte är sagt ännu men jag hoppas att man nu entledigar indelningskommittén omgående och begraver deras delbetänkande så långt ned i någon byråkrats byrålåda som möjligt.

Varför pratar inte vänstern om förluster i välfärden?

Idag har Radio Gävleborg rapporterat om våra vårdentreprenörer i Gävleborg som bedriver primärvård och förutsättningar för dem att fortsätta med sin verksamhet. Regeringen har tillsatt en utredare som har sett över problematiken med vinster i välfärden. Jag fick möjlighet att diskutera detta med Vänsterpartisten Alf Norberg i eftermiddagens radioprogram.

Att regeringen tillsätter ett gammalt s-kommunalråd som utredare i denna så infekterade fråga är mycket märkligt. Ville man verkligen belysa för och nackdelar så hade man kunna haft en mer neutral person. Så denna utredning kan inte tolkas på något annat sätt än att det är en beställning av vänsterpartiet som hade som sin stora valfråga att stoppa ”vinster i välfärden”. I och med det så måste även resultatet ses som en ren beställning av vänsterpartiet. Utredningen får nu mycket kritik vilket är helt som det ska.

Problemet är att ingen på vänstersidan pratar om det stora ekonomiska problemen i offentlig sektor, förlusterna i välfärden. Ser vi på Region Gävleborg och vår egen primärvård är det den primärvård som gått sämst i landet sedan vårdvalet infördes. Under dessa år har våra egna verksamheter gått med 200miljoner i underskott samtidigt som de privata har klarat ett överskott. Samtidigt som man klarar ekonomin så har de privata lyckats bättre med tillgängligheten och kvalitén. Dessutom är deras patienter mer nöjda över den vård som bedrivs där. Hade våra egna hälsocentraler, som vänsterpartierna styr över, skötts lika bra som de privata så hade vi haft 200miljoner vi kunde spenderat på vård som länsinvånarna behöver och en mer tillgänglig vård av högre kvalité och nöjdare patienter.

Detta har s-utredaren såklart inte belyst utan man har bara fokuserat på hur man kan inskränka vårdföretagarnas möjlighet att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet. Samtidigt som de som finns närmast patienterna inte får göra ett överskott får andra leverantörer till sjukvården göra hur stora vinster som helst. T.ex. så vill man begränsa Gävle HCs resultat till 0,9% samtidigt som läkemedelsföretag kan leverara vinster på 20% och Apple som levererar IT-utrustning gör vinst på 30%.

Det är väl inte konstigt att Vänsterpartisterna driver denna socialistiska idé men hur kan exempelvis miljöpartiet och många av sossarna ställa sig bakom en sådan utredning. Nu antar jag att denna utredning ska ut på remiss till landsting och regioner och det ska bli extra intressant att se hur vår regions majoritet kommer svara på den.

Olustigt uppvaknande efter Trumpseger

Nu på morgonen väcktes vi alla av nyheten att Donald Trump har valts till USAs president. Hela valrörelsen har kännetecknats av smutskastning och grova påhopp som vi aldrig tidigare har hört. Analytiker, journalister och statsvetare har pendlat från att Trump har varit uträknad till att Clinton inte har en chans men nu på slutet var alla överens om att Hillary Clinton skulle lyckas vinna presidentposten.

Jag har själv inte varit så engagerad i valet eftersom jag blir ganska trött på den smutskastningskampanj som pågått. För demokratins skulle och det politiska samtalet så hoppades jag på att Clinton skulle vinna. För Sverige och Gävleborg så hoppades jag också på att Clinton skulle vinna. Hennes politik är bättre för oss alla, även om vi inte riktigt vet vilken politik som Trump kommer bedriva. Det lilla som framkommit i valrörelsen som handlat om Trumps politik har visat på att han vill att USA ska sluta sig mer inåt, han vill bygga murar och säga upp frihandelsavtal.

För oss i Gävleborg är frihandel oerhört viktigt, det är genom öppna gränser och handel som vi skapat vårt välstånd och nu när världens mäktigaste land byter riktning så är risken stor att det kommer påverka oss negativt. Detta är tyvärr en trend vi ser allt mer i Europa och övriga världen. Allt fler partier som vill stänga gränser och stå för mindre öppenhet och frihandel växer sig starka, detta är det som oroar mig. Vart är världen på väg och på vilket sätt kan vi som tror på öppenhet och frihandel värna dessa intressen i en allt mer orolig omvärld.

Valresultatet och dess konsekvenser kommer nu analyseras överallt och vi behöver även göra det nationellt och regionalt, hur ska vi motverka dessa krafter hos oss? Kan vi få en egen Trump i Sverige och vad händer då? Hur ska vi hantera människors oro och hur skapar vi en trygg värld.

Det finns mycket för oss att fundera på, varför är det den enkla retoriken som vinner väljarnas förtroende på komplexa problem. Det är så enkelt att skylla på någon annan och sätta grupper mot varandra utan att ge några seriösa svar, det har nu visat sig att man genom det kan bli världens mäktigaste person.

Opposition vs Majoriteten

Förra veckan hade vi regionfullmäktige där vi som vanligt diskuterade aktuella frågor i regionen. Bl.a. så hade vi delårsrapport och extra anslag till Hälso- och sjukvårdsnämnden. Den hetaste frågan var ändå denna gång om vad som händer med Hofors HC och huruvida den ska vara kvar i vårdvalet eller inte.

Under en fullmäktigedebatt så handlar det mycket om vad som skiljer de olika partierna åt. I de frågor vi är överens så blir det oftast ingen diskussion utan de ärenden klubbas utan att vi står och klappar varandra på axlarna och talar om hur duktiga vi är. Debatterna kan ibland bli med väldigt högt tonläge och det blir viss irritation mellan politikerna. De personer som inte är van det politiska samtalet blir nog lite avskräckta och undrande om vad vi egentligen håller på med.

Det som däremot är en onödig frustration är att man inte lyssnar på varandra och svarar på den andras sida frågor. Vi har idag en politisk majoritet som har en betryggande majoritet i antal mandat i fullmäktige, de behöver alltså inte stöd från något oppositionsparti för att få igenom sina förslag. Detta skiljer sig åt mot många andra politiska församlingar där det inte finns en tydlig majoritet och då behövs stöd från andra partier.

I regionen innebär detta rent praktiskt att majoriteten helt har slutat att lyssna på oppositionen och försöker ge svar på de frågor vi ställer. Ett exempel är när man frågar hur det kommer sig att man på fullmäktige beslutar om investeringar som nu överstiger det som man anslagit i budget. Oavsett om man ställer frågan till ansvarigt fastighetsregionråd eller finansregionråd så struntar man helt enkelt i att svara på hur man ska få ihop det. När det gäller frågan om Hofors HC så vill man inte svara på vilket konsekvenser det får för Hoforsborna när man exkluderar deras HC i vårdvalet. Varför ska inte Hoforsborna få en likvärdig vård utan nöja sig med mindre, bl.a. så kommer närvaro av allmänläkare minskas där. Man är ni inte heller på Hofors HC förpliktigad till att svara på inkommande samtal eller tillhandahålla sjukgymnaster eller psykosociala team. När vi lyfter dessa frågeställningar så pratar man om ett projekt om öppen specialistvård i primärvården, alltså man duckar helt i frågorna och pratar om annat eller så är det att man faktiskt inte lyssnar.

Jag har noterat att ett av de ansvariga regionråden på sociala medier ondgör sig över oppositionens sätt att arbeta. De efterfrågar en debatt där man testar argument och olika värderingar mot varandra men när detta görs blir man tyst och tar inte debatten, utan man drar sig undan och blir tyst och vissa regionråd behagar inte ens stanna kvar på hela fullmäktige för att diskutera. Allt detta kan man göra om man har majoritet och inte är beroende av några röster från oppositionen.

Så det som sjukvårdspartisten påstod under förra fullmäktige om att majoriteten var maktfullkomliga stämmer nog till stor del. Vi kan dessutom tillägga att majoriteten blivit allt mer arroganta i sin maktutövning, arroganta mot oppositionen men även mot våra medarbetare och länsinvånare. Jag hoppas att vi moderater aldrig ska sjunka så lågt när vi tar över makten i regionen, vi står helt enkelt för ett helt annat ledarskap.

Dags att granska ledningens påståenden.

När man läser artiklar om regionen och lyssnar till ledning och medarbetare får man olika berättelser som inte stämmer överens med varandra. Jag förstår att man kanske inte uppfattar allt på samma sätt men det känns som det finns någonting annat som gör att verklighetsbeskrivningen skiljer sig så mycket. Oftast är det ingen som verkligen kontrollerar att det som påstås verkligen stämmer men ibland händer det att media gör ett nedslag och verkligen granskar.

Ett tydligt exempel på när ledningen blir påkommen är när man påstår att väntetider till cancervården har blivit kortare tack vare alla besöken till Kaiser Permanente. När media granskar detta så framkommer det att alla andra är överens om att detta beror på standardiserade vårdförloppen som införts i hela landet och inget annat. Inte ens när man blir påkommen så slutar man att framhäva detta utan fortsätter att försöka sätta bilden av att USA-resorna har gjort detta.

För ett par veckor sedan fick vi veta att i stort sett all personal sagt upp sig på Hofors HC. När vi konfronterar ledningen med detta på regionstyrelsen förnekar man det och hävdar att det inte stämmer utan det är endast några få som slutat. Man har även påstått att man kontaktat privata vårdgivare men när vi pressar på och frågar vilka då och när så kommer det fram att det var många år sedan och inte alla som är aktiva idag.

Det har framförts kritik, både från personal, patienter och politiker, att städningen på våra sjukhus är bristfällig. I detta bör vi kunna vara överens, men inte. Ansvarigt regionråd går då ut på debattsidan i tidningarna och hävdar att så inte är fallet och patienterna inte utsätts för några risker och dessutom är våra sjukhus troligen de bäst städade i landet.

Detta är tre exempel på hur man inte vill se problemen som andra uppfattar dem och man fortsätter att framhålla sin världsbild och skönmålning trots att man blivit avslöjad. Jag trodde att det skulle bli slut på detta när försöket med NordKorea TV avslutades, men så verkar det inte ha blivit.

Vill man, och jag hoppas att man verkligen vill det, återfå förtroende för Regionen och den ledningen så är dagens sätt att agera inte rätt strategi. Det riskerar att vara kontraproduktivt och försämra förtroendet istället. För det första så ska man se och beskriva verkligheten som människor uppfattar den, sedan kan man komplettera med andra perspektiv men inte påstå att människors upplevelser är felaktiga. När man hittar brister ska man inte förneka dem utan lyfta fram dem till ljuset och visa på hur man tänker åtgärda dem, detta bör göras innan media granskar och avslöjar något som hänt.

Eller så kan de faktiskt fundera på vad deras egna värdegrund, som tjänstemännen tagit fram, innebär och om man verkligen lever upp till dem.

respekt och ödmjukhet - öppenhet och ärlighet - professionalism och ansvar

Skarpa förslag om hur krisen på Hofors HC kan lösas.

Så idag hanterade regionstyrelsen förslaget om att exkludera Hofors HC ur vårdvalet. Orsaken till att det nu hastigt har uppstått en bemanningskris där är att våra medarbetare nu har gett upp. De har kämpat med att upprätthålla en tillgänglig vård ha hög kvalité till Hoforsborna utan att fått stöd ifrån ledningen och nu orkar man inte längre. För några år sedan tillsatte man en av de bästa enhetscheferna regionen har för att få ordning på situationen i på vårdcentralen i Hofors. Vi kan konstatera att hon har lyckats bra utifrån de förutsättningar som fanns. I våras blev dock läget mer akut och man lyfte problematiken till ledningen utan att få något gehör. Ansvariga politiker informerades inte utan man höll detta för sig själva.

Jag har själv träffat våra medarbetare där för att lyssna in hur läget och är och jag är mycket bekymrad hur man har hanterat detta från ledningen. Man har helt ignorerat signalerna om att personalen snart inte orkar mer och de idéer som man presenterat för att få en drägligare arbetsmiljö har helt ignorerats. Först nu idag på morgonen mötte ledningen personalen, men då kanske det är för sent. Så i besparingsivern har man nu även infört stopp på att hyra in sjuksköterskor och läkare vilket man idag på regionstyrelsen förnekade, man hävdade att det inte fanns något stopp att ta in tillfällig personal.

Man hävdar även nu att det inte är några problem med personal och att de som för ett par dagar sedan hade sagt upp sig inte hade gjort det. Jag börjar bli riktigt trött på hur ledningen hanterar vår personal och vården. Inte ens när man säger upp sig inser ledningen vad som händer och tar till sig det, man fortsätter förneka och mörka.

Men på styrelsen idag presenterade vi i oppositionen (M,SVG,KD) hur vi vill hantera situationen. För det första måste vi få stopp på personalflykten och detta kan endast göras om vi helt enkelt ser till att det blir fler medarbetare där NU som kan hjälpa till och möta patienterna.  Därför krävde vi att hyrstoppet skulle hävas omedelbart, men det röstade man ned. Vi föreslog även att man nu skulle ta till extraordinära åtgärder för att få medarbetare att vilja stanna kvar och arbeta på Hofors HC och att få andra medarbetare att kunna tänka sig att arbeta där under en tid. Vi är beredd att pröva att ge extra betalt eller att man kan gå ned i arbetstid med bibehållen lön, men inte det heller var man intresserad av.

På lite längre sikt måste vi se över styrning och ledning av vår egen Primärvård. Om de privata aktörerna kan upprätthålla en bra arbetsmiljö och en patientsäker vård hur kan det komma sig att vi själva inte kan det. Vi vill att man genomför en s.k. bolagisering av primärvården. Detta gjordes för flera år sedan inom Folktandvården som då hade stora bekymmer. Nu är folktandvården en föregångare i avseendet att vara en bra arbetsgivare. Gör nu samma sak med primärvården.

Man bör även ta kontakt med andra aktörer och se ifall de har idéer om hur man kan lösa situationen på Hofors HC eller om de är beredd att ta över verksamheten. Inte heller det vill man göra, utan man påstår att man redan gjort det. När vi synar det så visar det sig att det är flera år sedan man hade någon som helst kontakt med någon annan aktör om detta.

Inget av detta som vi föreslår är den politiska ledningen med på utan man plockar helt enkelt bort Hofors HC ur vårdvalet och hoppas att allt ska lösa sig, men det vi vet och våra medarbetare vet är att det kommer inte att gå över med den lösningen.

Vi moderater står på Hoforsbornas sida och är garanten för en högkvalitativ och likvärdig vård. Jag kan aldrig acceptera att Hoforsborna får en sämre vård än andra i länet, vilket nu man riskerar att få. För att klara det uppdraget krävs att vi har medarbetare som trivs och vill jobba hos oss, så vi står inte bara på Hoforsborna sida utan även på våra medarbetares.

Ändrat tonläge i den politiska debatten

Vi kan alla följa det amerikanska presidentvalet i media och det är slående hur absurt det politiska samtalsklimatet fullständigt har kollapsat i USA. Allt handlar om skandaler och vi får gång på gång höra hur man mer attackerar sin politiska motståndare på ett personligt plan än deras politik. Man pratar inget om sakpolitik och hur de två olika kandidaterna ser på USAs framtid och vad man vill göra politiskt.

Vi kan även se hur det politiska klimatet förvärrats i Region Gävleborg allt mer, vissa kallar det för Trumpifiering men detta började långt innan Donald Trump blev presidentkandidat. Jag kommer fortfarande ihåg mitt första landstingsfullmäktigesammanträde 2006 direkt efter valet och man skulle besluta om budget för 2007. Det var i min mening ett rejält lyft jämfört de kommunfullmäktige jag tidigare hade deltagit på. Det var ett tufft debattklimat med bra retoriska anföranden där man kritiserade motståndarnas politik. Allt gjordes med självdistans, respekt för motståndaren och glimten i ökat. Jag tror ingen då kände sig kränkt eller nedtryckt utan stämningen var god och nära till skratt.

Nu 10 år senare har vi ett klimat där man konstant använder härskartekniker och trycker ned varandra, man hånskrattar åt motståndarna och man pratar inte med varandra. Denna utveckling är mycket tråkig och för att bryta denna utveckling krävs att vi alla politiker rannsakar oss själva och reflekterar hur vi är mot och tilltalar varandra. Som ett led i detta har jag tidigare börjat tilltala funktionen istället för personerna med namn, exempelvis tilltalar jag regionstyrelsens ordförande istället för att tilltala med namn. Detta i syfte att tydligt skilja på sak och person, men ack så fel det kan bli. När jag började med detta uppfattade majoriteten detta som härskarteknik fast syftet var raka motsatsen. Detta visar på att vi måste prata mer om detta för att få en samsyn hur vi tilltalar varandra. Exempelvis på senaste fullmäktige användes nedlåtande jämförelser med djur och andra påstod att oppositionspolitiker var inkompetenta och lata, vilket inte kan anses vara okej.

I Gävle kommuns fullmäktige har jag förmånen att leda våra sammanträden sedan årsskiftet. Klimatet är mycket bättre i kommunen men jag försöker nu aktivt att stävja att klimatet försämras. Bl.a. så anser inte jag att man ska ha epitet på andra partier eller personer eller påstå att någon motståndare inte förstår eller är inkompetent. Jag anser inte heller man ska använda svordomar eller hålla sig för långt ifrån ämnet där man exempelvis på förra sammanträdet gjorde utvecklingar om vissa partiers mörka historia.

Problemet när man lyfter detta så är oppositionen och majoriteten inte överens. Oftast anser man att motståndarna gör alla fel medan ens egna sida inte har gjort något fel. Så det är verkligen dags att vi funderar på hur vi vill ha vårt samtalsklimat och hur vill vi att människor ska uppfatta politiken och oss politiker.

Vad händer med primärvården i Hofors/Ockelbo?

Förra veckan fick vi ett ärende på vårt bord om att det var kris på hälsocentralen i Hofors och man vill att de ska undantas ur hälsovalet. Detta hanterades med mycket kort varsel på Hälso- och sjukvårdsnämnden och i utskottet som hanterar vårdvalssystemet i regionen.

Man har haft stora problem att rekrytera läkare till Hofors hälsocentral under många år. Detta problem delas med många andra offentligt drivna centraler i vårt län. Det råder stor brist på allmänläkare i Gävleborg och de som finns är inte så intresserade av att jobba i Hofors, Ockelbo, Sätra o.s.v. För att lösa detta har man provat att använda signon bonusar, d.v.s. att en läkare som tar ett jobb hos oss får en engångssumma på en halv miljon. Detta påpekade vi var kontraproduktivt och kommer försämra situationen, vilket nu facit har visat.

Att vi har svårt att behålla personal och rekrytera nytt beror på hur vi organiserar och leder vår verksamhet. Varför kan Capio, Praktikertjänst och Aleris få tag på läkare medan vi inte kan. De göra alltså något som funkar medan våra signon-bonusar och ledarskap inte fungerar.

Nu vill alltså ledningen att undanta Hofors HC från vårdvalet och med detta skjuta till extra pengar. Det är framförallt grundkravet att inte tillhandahålla allmänläkare som man vill slippa. Istället ska utbildningsläkare sköta verksamheten och de ska stöttas av specialistläkare från Gävle sjukhus. Att vi ställer krav på allmänläkare är något som är kopplat till vilken kvalité vi vill garantera alla länsinvånare. För att vården ska vara likvärdig måste dessa krav råda i hela länet. Men nu vill alltså den politiska ledningen att Hoforsborna inte ska erbjudas samma kvalité som övriga länsinvånare, vilket är mycket bekymmersamt.

Om det är så att vi klarar av att tillhandahålla en likvärdig vård av högsta kvalité utan att ha allmänläkarspecialister så är det väl något krav som ska ändras i systemet och på det sättet bli likvärdigt över länet, men inte i Gävleborg.

Som svepskäl använder man idén om att flytta ut den öppna specialistvården till primärvården vilket är något som vi pratat länge om och är intressant att titta på. Vi tror att vården på det sättet kan vården ges närmare patienterna och det blir en bättre integrering med primärvården och en bättre helhet för patienterna. Men det är inte därför man gör detta utan skälet är att man inte klarar av att ge en bra och likvärdig vård och dessutom kan man på detta sätt trixa med sina underskott.

Vi tror istället att man bör se över en lösning där man använder den möjlighet som vår hälsovalshandbok tillåter d.v.s. gör om Hofors HC till en filial som kopplas till någon av de andra hälsocentralerna för att på så sätt garantera en likvärdig primärvård med allmänläkarspecialister. Detta vågar man inte, för vad ska Hofors kommun säga då? Eller så försöker man få någon annan aktör att ta över centralen eller varför inte erbjuder personalen att starta ett kooperativ.

Dessutom är det mycket tveksamt om den föreslagna förändringen är laglig. Alla Landsting och regioner ska ha ett vårdvalsystem som är konkurrensneutralt och behandlar alla patienter och aktörer likvärdigt, vilket detta förslag inte gör.

S-Ledarskribent tar inte debatten om storegioner, varför?

I en ledare som publicerades 24 september skriver den socialdemokratiske ledarskribenten i Arbetarbladet om regionbildning. Detta görs i sann socialdemokratisk partilinje med svepande beskrivningar om dess förträfflighet. Såklart kritiserar man även oss moderater som har haft en sund skeptisk inställning där vi efterfrågar fakta som stödjer deras påstående och att vi moderater faktiskt tycker att Gävleborgarna ska ha något att säga till om när vi gör förändring av de 400 åriga länen. Det som är beklämmande är att hon även visar sig vara ovanligt dålig påläst för att vara en ledarskribent när det gäller hur sjukvården fungerar idag.

För att svara på dessa påhopp och förklara hur vården fungerar idag skrev jag såklart ett svar på detta, som skickades in ett par dagar efter. Förväntningarna var såklart att Arbetarbladet skulle publicera detta svar i sann journalistisk anda, men det dröjde och uteblev helt vilket är mycket märkligt. (Eftersom Arbetarbladet inte publicerat den så finns den med längst ned i detta inlägg). Istället så kom det igår ett svar på arbetarbladet.se på min artikel som aldrig publicerades. Är det så man arbetar på den socialdemokratiska ledarsidan på Arbetarbladet? Värnar man inte en öppen och saklig debatt?

Istället för att svara på de frågor som vi ställer om vilka fakta som stödjer påstående att större regioner är bättre än mindre så blandar Jenny Wennberg in Norrland som en region som kommer bli för stor för regionindelningen. Detta visar på att hon verkar dela min uppfattning att den geografiska storleken har betydelse. Då kan jag bara påminna om att den föreslagna Svealandsregioner kommer bli mer än tre gånger så stor som  Västra Götaland och 7 gånger större än Skåne. Ingen annan fakta lyfter hon fram som stödjer sin tes om att StorSvealand skulle vara bra för länets invånare utan hon fortsätter blanda ihop specialiserad vård med högspecialiserad- och bassjukvård.

Att till slut påstå att väljarna tycker en storregion är bra eftersom ingen kräver folkomröstning blir mycket märkligt påstående. Då innebär Jennys tes att eftersom väljarna varken i Sverige eller Gävleborg har krävt folkomröstningar så många gånger i historien så måste alla tycka att allt är perfekt idag, d.v.s. man gillar att man har en personalpolitik i regionen som gör att läkarna flytt sjukhusen, man gillar att över 100 personer åkt till San Fransisco, man gillar alla jobbskatteavdrag som Alliansregeringen införde och de tidigare förändringarna i sjukförsäkringen. Ja det går att fortsätta hur länge som helst, men såklart är hennes påstående helt nonsens.

Och till sist så försöker vi få till en saklig diskussion om storregion som bygger på fakta och de resultat som dagens stora regioner kan påvisa. Men än så länge har ingen storregionivrare fört fram några sådana argument. Så jag får anta att de inte har några sådana utan man driver på utav anledningen att säkra Socialdemokraternas maktinnehav för de kommande valen.

Sannigen om Bollnäs sjukhus

I senaste numret av Dagens Samhällse (Sveriges kommuner och landstings egen tidning) är mittuppslaget om Aleris och Bollnäs sjukhus. Där beskriver man den största upphandling av sjukhus utanför Stockholm som genomförts.  Det som slår mig är hur regionsossarna försöker beskriva denna upphandling på ett felaktigt sätt, varför de vill göra det förstår jag inte.

Det som egentligen hände var

Jag tillträdde som oppositionsledare augusti 2008. Vi i oppositionen hade tidigare gjort gemensam budget under ett par års tid och var mycket nära att ta makten 2006. Men december 2008 inför budget 2009 ville centerpartiet inte längre göra gemensam budget utan vi valde att alla oppositionspartier valde att göra egna budgetalternativ. Vi moderater gjorde ett genomgående arbete och vi hade bl.a. med att Bollnäs sjukhus skulle upphandlas, detta för att skapa en bra referens på en annan driftsform och vi var säkra på att en sådan upphandling skulle förtydliga uppdraget och spara pengar åt landstinget. Centerpartiet hade inte med någon upphandling i sin egen budget, man ville istället flytta verksamhet från Bollnäs sjukhus! Som tur var fick de inte gehör i detta när vi gjorde vår gemensamma budget.

Den dåvarande majoriteten (s-v-mp) hade ett mandats övervikt mot oss i oppositionen (m-fp-kd-svg) och när en miljöpartist valde att hoppa av partiet så hade inte längre majoriteten egen majoritet. I den styrande majoritetens budget fanns en skattehöjning med vilket vi moderater inte hade. När vi hade beslutat om skattesatsen i fullmäktige i november 2008 så valde vi i oppositionen att återremittera resten av budgeten för att på så sätt arbeta fram en gemensam budget med den nya skattesatsen. Nu efteråt har vi förstått varför centern helt plötsligt ville göra en gemensam budget, de ville fälla majoriteten och sedan byta sida och gå ihop med sossarna. Vid nästa fullmäktige vann oppositionens gemensamma budget med majoritetens skattehöjning och i den budgeten fanns vårt moderata förslag om upphandling av Bollnäs sjukhus.

Efter det följde en tid som var orolig, vi kunde snabbt konstatera att centern inte var intresserad av en borgerlig ledning utan valde att gå ihop med s och mp.

På första landstingsstyrelsen när vår budget hade vunnit så började vi diskutera upphandlingen av Bollnäs sjukhus, man var väldigt bitter från sossarna och ifrågasatte vad vi höll på med. De påstod att det minsann inte gick att upphandla ett sjukhus på det sättet.

Efter förhandlingarna var klara mellan s,c,mp så gjorde man en reviderad budget, d.v.s. man rev upp de förslag som fullmäktige redan hade beslutat. Man valde att INTE riva upp upphandlingen av Bollnäs sjukhus, det fanns faktiskt en majoritet för att genomföra den upphandlingen. Ett icke beslut kan aldrig ses som ett beslut vilket dagens ledning vill göra sken av.

Vi började då processen med upphandlingen och mycket tid gick åt att ta reda på vad som gjordes på sjukhuset. Vi kunde konstatera att sossarna hade noll koll på vad som gjordes där, bara av den anledningen var en upphandling bra.

När underlagen arbetades fram så var det landstingsstyrelsens presidium som arbetade med underlagen för att hitta en överenskommelse med bred majoritet och en långsiktighet som skulle klara av olika politiska majoriteter. Det var alltså vi moderater som förhandlande med sossarna om upphandlingen, t.o.m. centern ville att vi skulle genomföra den för de insåg att de själva inte skulle klara av det.

Ett par viktiga saker som vi kunde stoppa var:

• Man ville ställa krav på att entreprenören skulle ha miljardomsättning på sjukhus och driva ett sjukhus i samma storlek.
• Vi fick ett så långt avtal som möjligt d.v.s. 5+2+2 år.
• De ville även ha en klausul att upphäva avtalet om det fattades politiskt beslut om driftsformer
• Vi fick även in möjligheten för en entreprenör att ta in andra patienter på sjukhuset
• Man ville även kunna flytta volymer på sjukhuset men det lyckades vi begränsa

Så i mars 2010 var underlagen klara och allt gick ut på upphandling. Vid upphandling är det viktigt att alla intressenter som eventuellt lägger anbud behandlas lika och att processen är transperent. Tyvärr blev det strul vid en del frågor och man svarade fel om huruvida landstinget kunde upphäva avtalet vilket innebar att upphandlingen senare överklagades och vi fick göra om upphandlingen. Risken var överhängande att man då skulle välja att avbryta upphandlingen bara ett par månader före valet var inte politiskt möjligt.

Därför valde man att genomföra upphandlingen på nytt och i mars 2011 var den nya tilldelningen klar och Aleris fick uppdraget. Även denna gång överklagades upphandlingen men efter en förlikning och uppköp av vårdverksamhet så drogs överklagan tillbaks och Aleris kunde april 2012 ta över verksamheten till en kostnad som var 13% lägre än vad landstinget hade för samma verksamhet.

Bollnäs sjukhus var ett fantastiskt sjukhus och ett av landets mest populära sjukhus även innan upphandlingen. Nu tog Aleris över och lyckades förvalta och utveckla detta fantastiska sjukhus på ett föredömligt sätt. De slipper Regionens tunga ledarskapsok och kan jobba på ett helt annat sätt med ett närvarande ledarskap och engagerade medarbetare, vilket nu ger framgångar.

Det är synd att inte Dagens Samhälle hörde av sig och fick ”den rätta bilden” men de gör nog som så många andra gör d.v.s. tror på vad sossarna säger, men det har jag lärt mig att de drar sig inte för att vrida på sanningen och till och med medvetet villseleda för att vinna politiska poänger.

Vi får se hur framtiden blir för sjukhuset. Det som oroar mig nu är att avtalet löper ut 2020 och då kan den eventuella nya Regionledningen i storregionen Svealand välja att inte förnya avtalet och vips så har man lagt ned sjukhuset utan att fatta något beslut. Vi vet att sossarna (i alla fall deras minister) vill minska ned antalet sjukhus och varför inte lägga ned ett sjukhus som försvinner av sig själv 2020. Tyvärr är hela upplägget med storregioner att säkra sossarnas maktinnehav för överskådlig framtid, men vi moderater kommer göra allt vi kan för att rädda Bollnäs sjukhus och rädda Gävleborgarna från socialisterna.

Det alternativa Alliansledarskapet

Några av mina politiska motståndare har valt att använda bloggverktyget för att ge sin bild av vad som händer inom politiken. Självklart läser jag dessa för att få en bra bild hur de tänker och resonerar. Det är inte alltid så lätt att hänga med i deras resonemang i den offentliga debatten och i nämnder och styrelsen, om de ens säger någonting.

En av dessa har nu börjat spekulera vad som skiljer mellan ett Allians- och socialdemokratiskt ledarskap. Detta har han gjort genom att jämföra vad som händer i Gävle kommun och i Regionen. Jämförelsen mellan dessa två blir lite märklig med tanke på att i Gävle har Alliansen styrt i 8 månader och innan dessa styrde sossarna, själva eller med de två andra rödgröna partierna, i 1164 månader. Så i all ödmjukhet kan jag bara säga att det tar lite längre tid än 8 månader att styra om en kommun som haft nästan hundraårigt s-styre.

Det som däremot vi kan se tydliga skillnader på hur en Alliansen leder en kommun i vardagen jämfört med de rödgröna i regionen.

• I Gävle kommun lyssnar ledningen till personalen. I Regionen avfärdar man att allt som sägs bara är skvaller. Till skillnad från Gävle kommun har man i Regionen en inställning till personalen ”passar det inte så stick”
  
• I Gävle kommun förnekar ledningen inte de problem som finns. I Regionen däremot så förnekar man alla former av problem, se bara hur man agerat i Ambulansfrågan.
  
• När oppositionen, eller andra, kritiserar verksamheterna i tidningen så är det just den moderata ordföranden som svarar. I Regionen duckar de ansvariga politikerna och vi ser knappast någon från regionledningen som svarar på kritik i media eller på våra sammanträden, är det någon som svarar så är det tjänstemännen.
  
• I Gävle kommun bestraffar man inte sin personal om de skickar signaler om att det är något som inte funkar. I Regionen hotar man med uppsägning om man inte är lojal mot ledningen.
  
• Till skillnad från regioneldningen gör nämndsordföranden i Gävle kommun mycket och frekventa verksamhetsbesök och träffar personalen, det är bara att följa honom på sociala medier så får man en bra bild på det. I Gävle gör politiken frekventa besök och är ute i verksamheterna i en omfattning som ingen tidigare ledning har varit.
  
• Till sist kan jag bara konstatera att Gävle kommun är en mer uppskattad arbetsgivare än regionen. Många av de sköterskor som flyr från regionen söker sig just till kommunen.

Så det moderat politiska ledarskapet kan inte bli mer tydligt. Vi står för ett lyssnande, närvarande och inkluderande ledarskap. Vi döljer inte fakta och står upp för våra verksamheter även när det blåser. Har någonting gått fel och vi ser att det går att göra på något annat sätt är vi inte sämre än att vi kan ändra oss och prova en annan väg. Detta Jan Lahenkorva kännetecknar det alternativa ledarskapet som regionen skulle må mycket bra att få, tyvärr dröjer det ett par år innan det kan bli verklighet även i Region Gävleborg.

Du har fel Oksanen!

Patrik Oksanen fortsätter på den inslagna vägen att hävda att allt blir bra med en ny storregion och att inga sjukhus i länet hotas vid denna regionbildning med Södermanland, Örebro, Västmanland, Uppsala och Dalarna.

Att det finns ett tryck från regeringen att minska antalet akutsjukhus kan inte komma som en överraskning för den som är sjukvårdsintresserad. Så sent som i juni i Dagens Medicin så säger s-sjukvårdsministern att antalet akutsjukhus ska minskas och där är regionreformen en nyckelfråga. Även institutionsstyrelsens ordförande i Västmanland säger att vi i angränsande län har för många sjukhus och att antalet måste minskas. Så att påstå något annat är att vilseleda väljarna. Storregioner kommer, oavsett om man vill det eller inte, få stora konsekvenser för Gävleborgarna och tillgång till en nära sjukvård.

Oksanen påstår även att man idag inte kan välja specialiserad vård som kräver inläggning. Även på denna punkt vilseleder han, som så många andra, våra länsinvånare. Alla har rätt att välja vilken vårdgivare som helst, så länge de har avtal med något landsting i Sverige. Jag kan bara rekommendera Patrik och övriga att läsa på 1177.se. För att underlätta för Patrik och andra intresserade står det:

Patientens fria vårdval gäller inom den offentligt finansierade vården. Med detta avses vårdenheter som drivs av landsting eller privata vårdgivare som har vårdavtal med något landsting. Dina möjligheter att få komma dit du vill beror på den valda vårdgivarens möjligheter att ta emot. Du betalar den patientavgift som gäller där vården ges.

För slutenvård, det vill säga när man är inlagd på vårdavdelning på sjukhus, gäller att vårdbehovet först ska vara fastställt i hemlandstinget.

När du får remiss till specialistvård kan du själv välja landstingsanställd specialistläkare på vilket sjukhus du vill i hela landet. Du kan också välja privatpraktiserande specialistläkare bara denne har vårdavtal med något landsting.

En förutsättning är att den valda enheten eller läkaren har möjligheter att ta emot dig. Du har som patient själv ansvaret för att ta reda på detta.

Så om Örebroare eller någon annan i Sverige vill välja Bollnäs sjukhus för en knäoperation så är det redan idag fullt möjligt men tyvärr så är kunskapen om detta mycket begränsat, vilket Oksanens svar visar på. 

Till sist påstår Oksanen, även det felaktigt, att Västra Götaland har fått större infrastrukturinvesteringar än oss andra. Jag har tidigare bloggat om detta men för att återigen påvisa att stora regioner har inget att göra med huruvida man får investeringspengar från trafikverket eller inte.

För perioden 2014-2025 så får Västra Götaland nettoinvesteringar på 13,9mnkr/1000 invånare medans de mindre länen inom Östra Götaland får 35mnkr/1000 invånare. När det gäller de investeringar som vi regionalt styr över får varje län ungefär lika mycket per invånare, Västra Götaland 3,8mnkr/1000 invånare medans Svealandslänen får 3,7mnkr/1000 invånare. 

Så bara för att tillräckligt många upprepar samma sak blir det inte en sanning. Jag hoppas att regiondiskussionen kan bli en saklig diskussion där man underbygger sina argument med fakta och inte falska påståenden.

Tysthetskulturen inom Region Gävleborg

På styrelsen igår fick vi en dragning om hur sommaren varit inom vården i Region Gävleborg. Inte helt förvånande blev det mycket prat om ambulansen och huruvida man lyckats upprätthålla en tillgänglig och patientsäker vård.

Vi har kunnat läsa om flera fall i tidningarna om en inte tillfredsställande ambulansvård under sommaren och personalen har larmat om att det kommer bli ännu värre. Samtidigt som detta berättas för oss så säger ledningen att vi har en tillfredsställande situation som inte hotar patientsäkerheten. Trots att vi, enligt ledningen, har en hållbar situation så kommer man bemanna upp de 6 ambulanser som har stått still under sommaren så fort man kan. Hmmmmm.... Antingen har vi en bra situation som täcker de behov vi har med 6 ambulanser färre än tidigare eller så har vi behov av dessa, man måste bestämma sig vad man anser. I vilket fall som helst kunde man inte säga när dessa ambulanser kommer att kunna användas fullt ut.

Vi tog även upp frågan om huruvida man skriver avvikelser eller inte inom vården när det dyker upp incidenter som direkt påverkat patientsäkerheten eller som har riskerat att göra det. Man hävdar att medarbetarna skriver avvikelser i den omfattning som man kan förvänta sig. Medarbetare har för tidningen sagt att man inte får skriva avvikelser för cheferna och att en tysthetskultur börja sprida sig. Detta stämmer även överens med berättelser jag fått berättat för mig när jag haft samtal med medarbetare. Ledningen däremot säger att man uppmanar medarbetare att skriva avvikelser, det är något som inte stämmer.....

Vi kunde idag höra på radio om att regeringen vill införa meddelarfrihet för alla som arbetar inom offentligfinansierad välfärdsföretag som exempelvis privata skolor och vårdföretag. Förslaget är intressant och det tror jag är bra men att prata om ett sådant förslag när man inte vågar eller blir hindrad att använda den i det s-styrda Region Gävleborg gör mig mycket upprörd. Jag tycker att regeringen istället borde börja med att förklara för sina s-politiker här hos oss vad som gäller, innan man pekar finger åt andra.

Väljarförakt hos regionledningen

Regionbildningsprocessen fortsätter och nu börjar även media visa lite större intresse. Frågan har hittills mest hanterats som ett internt sosseprojekt medan vi övriga har hållits utanför processen. Jag har ingått i den grupp av tre personer som haft viss dialog med indelningskommittén, men det verkar som de flesta samtal har skett i andra forum.  Inte nog med att vi politiker hålls utanför projektet men även väljarna hålls utanför och nu kommer det fram att det är en medveten strategi.

Att genomföra en sådan här stor förändring utan dialog med gävleborgarna är för mig väldigt märkligt. Ingen skulle få för sig att slå samman kommuner utan en förankrings- och dialogprocess med kommuninvånarna.

Men häromdagen så kom förklaringen till regionledningens ointresse, man tror helt enkelt inte medborgarna förstår vad det handlar om eller som regionstyrelsens ordförande citeras i tidningen

Jag tror att det är väldigt svårt för den enskilde medborgaren, för det går snabbt nu, att faktiskt förstå vad det här egentligen handlar om

Vi moderater har tidigare sagt att man inte får forcera fram en sådan här process utan låta väljarna få säga sitt. Min känsla är att länsinvånarna idag inte skulle ställa sig bakom en sådan här process om de blev tillfrågade och det är kanske så att regionledningen delar den uppfattningen. Om det är så kan man förstå att man inte vill ställa en fråga där man inte får det svar man önskar sig.

Nu hoppas jag att media kan hjälpa till att beskriva vilka konsekvenser detta kommer få. Vad händer med våra sjukhus i länet när den eventuella kommande regionledningen och fullmäktige kommer sitta i Västerås. Hur kommer utvecklingen i länet se ut när länsstyrelsen flyttar till Örebro, vad händer med de hundratals arbetstillfällena på Länsstyrelsen i Gävle. Vad händer med trafikverkets regionkontor i Gävle när man vill tvinga alla myndigheter att organisera sig enligt den nya Svealandsregionen.

Det är såklart många frågor som behöver belysas innan man genomför en sådan här reform, men om detta vill inte regionledningen prata om utan nu forcerar man processen för att passa på innan valet 2018 när man riskerar att förlora makten både nationellt och regionalt.

Städning och sponsring på första regionstyrelsemötet

Idag hade vi det första regionstyrelsemötet i ett blåsigt och regnigt Gävle, det märks att hösten är på ingång. Det var ett ytterst kort styrelsemöte där vi bl.a. fick redovisat läget inom städning på sjukhusen. Förra året bytte regionen städleverantör till ISS som fick uppdraget att städa våra sjukhus. Samtidigt valde vi att höja kraven på städkvalité och har nu bland de tuffaste städkraven i landet. På dagens styrelsemöte fick vi en lägesrapport och läget är fortfarande bekymmersamt. Man har inte, som man lovat, lyckats få ordning på organisationen och har svårt att rekrytera medarbetare. Kvalitén har visserligen blivit bättre och vi har idag bättre städkvalité än tidigare men vi är inte nöjda.

Vi hade även ett ärende uppe om Regionens deltagande i SM-veckan i Söderhamn som kommer gå av stapeln 30/1 till 5/2 nästa år. Vi fick information om detta före sommaren och ställde då en rad frågor, men har ännu inte fått relevanta svar på dessa.

Man vill marknadsföra Region Gävleborg för att göra länet mer attraktivt. Intressant med detta är att man ska marknadsföra en region som man vill avskaffa till 2019. Något annat syfte har man inte redovisat.

Man tror att det ger en bra exponering av Gävleborg om man satsar på detta evenemang, man hänvisar till att det nämns i över 2000 artiklar från detta men det man missar då är att man rapporterar från SM-veckan i Söderhamn, inte SM-veckan i Gävleborg. Det är alltså Söderhamns kommun som exponeras och varför ska regionen betala för det. Det finns inte heller några medel avsatta för marknadsföring/sponsring i regionens budget.

Jag förstår att kommunen är med i ett sådant arrangemang men vad vinner regionen på detta utöver att ett av länets kommuner stärks. Vilka fler evenemang ska man sponsra framöver och vilka belopp är s-ledningen beredd att avsätta till all denna sponsring?

Om nu regionledningen har kommit på att sponsring är ett bra sätt att göra länet attraktivt så har man absolut ingen strategi. Man lägger miljontals kronor på enskilda evenemang utan att ha tänkt till ordentligt. Vad är det som gör just SM-veckan till den bästa satsningen på 3,3 miljoner kronor? Tidigare har man satsat stora belopp på Almedalen och egna GÖRT-dagar med samma motivering, marknadsför och stärka länet. Ingen utvärdering eller uppföljning sker och frågan är om man kommer göra det efter denna nya miljonsatsning.

Oansvarigt beslut om vård till papperslösa

Återigen kommer det exempel på regionledningens ogenomtänkta beslut. Igår rapporterade Sveriges Radio om problemen med att genomföra beslutet om att papperslösa ska ha rätt till all hälso- och sjukvård i Gävleborg. Detta var ett beslut som det diskuterades mycket i Regionstyrelsen och sedan fullmäktige i februari.

Först är frågan om det är rätt att de som befinner sig olagligt i Sverige ska ha rätt till all form av sjukvård. Att de har rätt till akutvård eller rättare sagt vård som inte kan anstå är självklart men är det verkligen rätt att man ska har rätt till all vård exempelvis kosmetisk operation, åtgärdande av ärrbildningar, åderbrock, sjukgymnastik eller insemination. För mig är detta mycket tveksamt att en person som ska avvisa från landet men vägrar och håller sig gömd ska kunna söka all vård eller att andra EU-medborgare kan söka sig till Sverige och få fri sjukvård, för denna vård blir i praktiken helt gratis för dem.

Detta beslut är mer ideologiskt betingat från miljöpartisterna i länet. Miljöpartiet är för helt fri invandring d.v.s. att alla har rätt att söka sig till Sverige och bosätta sig här och ta del av det svenska välfärdssystemet. I en ren utopi kan jag hålla med om att alla människor på jorden ska ha rätt att bosätta sig vart man vill, men detta är inte realiserbart. Jag är övertygad om att vi måste ha en reglerad invandring som bygger på mänskliga rättigheter och att alla har rätt att söka asyl i EU/Sverige men att man också ska respektera ett avslagsbeslut och då lämna landet. Så detta beslut var en ideologisk eftergift till miljöpartiet för att man skulle få ihop en politisk majoritet i regionen.

Nu fattade fullmäktige ändå detta beslut och det får vi respektera, men då anser jag att de styrande måste ta ansvar för det och ha en plan för hur det ska implementeras. Så igår fick vi rapporterat att detta inte fungerar i praktiken, vilket även vi i oppositionen fått signaler om innan. Det fanns ingen som helst kostnadskalkyl innan beslutet och man hade inte gjort någon konsekvensanalys av beslutet, detta trots att frågan hade beretts i 1,5år. Vi efterfrågade detta under fullmäktigedebatten och hur man tänkt sig implementera beslutet, vi fick inga svar då och inga svar i radion igår.

Regionmajoriteten fattar alltså beslut utan att fundera på hur det ska implementeras och vad det eventuell kommer kosta och det finns en rad praktiska problem som måste belysas.

De praktiska problemen som vi lyfte upp består i bl.a:

• Hur ska man veta om en person som befinner sig olagligt i Gävleborg bor här eller inte? Är man här olagligt tror jag inte man skriver sig på en adress, blir ganska lätt för polisen att verkställa utvisningsbeslutet i så fall.

• Hur ska vården betalas. Idag har vi ett vårdvalsystem som bygger på att alla vårdgivare får ersättning för de patienter som är listade på den vårdcentralen. Finns man inte i systemet kan man inte heller lista sig och vårdcentralen kan inte få ersättning för den vård de ger.

• Har man ingen adress så kan inte patientavgiften faktureras. Eftersom vi inte längre kan betala med kontanter utan alla avgifter faktureras så kommer dessa patienter helt slippa att betala patientavgiften. Vad händer då med likställighetsprincipen d.v.s. att alla måste behandlas lika, ska vi då avskaffa alla våra avgifter eller är det så att man vill att de som befinner sig olagligt i landet har helt gratis sjukvård medan vi andra betalar?

• Om nu Gävleborg ger vård till dessa grupper men andra landsting inte gör det hur blir det då med den likvärdiga vården? Det enda rätt är att man på nationell beslutar detta och även där tar det ekonomiska och praktiska ansvaret.

Så detta är, som så många andra beslut från s-ledninge, helt ogenomtänkt och de tar inte några som helst ansvar för de beslut de fattar vilket blev väldigt tydligt under debatten i radion igår.

Tuff mediavecka för den rödgröna regionledningen

Den röda regionledningen har haft en tuff mediavecka. Både SVT, P4 och tidningarna har granskat problematiken med att vår personal flyr och vi blir tvungna att ta in hyrpersonal. Nu lyfter man även fram hur detta påverkar patientsäkerheten och tryggheten för våra patienter. Även de nationella TV-nyheterna har uppmärksammat detta i ett par dagar och allt som ofta så är det just Region Gävleborg lyfts fram som där problemen är som störst. Ingen från den politiska ledningen ställs till svars eller rättare sagt de ställer inte upp på intervjuer eftersom de har semester. När sjukvården krisar och allmänheten vill ha svar så har man som politiker inte någon semester, där är det bara att kavla upp ärmarna och ta sitt ansvar.

Redan i början på veckan blev jag kontaktad av Sveriges radio P4 Gävleborg och de önskade att jag tillsammans med någon från majoriteten skulle vara med och diskutera problematiken med att barnmorskor säger upp sig i Gävleborg och man tvingas ta in hyrbarnmorskor. Det slutade med att jag ensam idag deltog i radion eftersom ingen av majoritens 7 regionråd hade tid att på något sätt vara med i radio, vart finns det regionala ledarskapet och ansvaret?

Vi har under flera år påpekat problemen med personalflykten, det började med läkarna som drog sedan var det akutens personal som försvann därefter slutade 40 av ambulansen 200 medarbetare och nu har personalflykten nått kvinnokliniken. Redan när läkarna sa upp sig i protest ville vi i oppositionen att ledningen skulle ta tag i problemet. Istället för att jobba med frågan förnekade man då som nu att det inte finns några problem och skyller på att det är ett nationellt problem.

Varje medarbetare som slutar i protest är ett misslyckande för Regionen. Vi måste ta hand om våra medarbetare och få dem att trivas. Detta gör man genom att lyssna på deras synpunkter och oro och skapar en bra arbetsplats där man trivs med sina kollegor, arbetsmiljön och ledningen, andra har lyckats med detta varför kan inte Region Gävleborg göra det. Tyvärr så ser ledningen sina medarbetare som en resurs man lätt kan byta ut och då känner medarbetarna sig bara som en schemarad i bemanningsschemat. Dessutom har ledningen inställningen att passar det inte så är det bara att sluta. Och sedan när de väl gör det får de som är kvar jobba ännu hårdare och ledningen ser inte sambandet.

Det som socialdemokraterna nu säkert kommer föreslå är att förbjuda hyrläkare, då har man inte förstått någonting över huvud taget. På vilket sätt blir Region Gävleborg en bättre arbetsgivare när man stoppar användandet av bemanningsföretag. Personalen slutar för att man inte trivs och man väljer andra arbetsgivare istället. Man väljer inte främst bemanningsföretagen utan helt andra arbetsgivare eller andra yrken för den delen.

Jag är mycket oroad över framtiden för Regionen, ser de inte problemen så kommer de inte heller göra någonting åt det. Vi i oppositionen har tröttnat på majoritetens passivitet och kommer ta tag i detta utifrån vår roll som opposition. Vi kan alltså inte besluta om en ny inriktning men vi kan påvisa problemen och lägga fram konkreta förslag på vad man kan göra åt det. Tyvärr så brukar majoriteten inte bry sig, men skam den som ger sig.

Gört Goes Almedalen

Nu är det dags för Region Gävleborg att flytta sin politiska verksamhet till Gotland och Almedalen i några dagar. Regionen har under flera år varit engagerade i aktiviteter under Almedalsveckan. Från början var det några politiker och tjänstemän som åkte dit för att utbyta erfarenheter och knyta kontakter. Sedan har engagemanget växt och man är nu en av alla arrangörer och en av de regioner som satsar mest på denna vecka. Detta är något som den politiska majoriteten har planerat tillsammans med tjänstemännen. Oppositionen är, som så ofta annars, helt exkluderad i detta arbete. Vi fick ta del av programmet kl 00:05 i natt (natten mellan fredag och lördag).

I år är temat Gört, d.v.s. en Almedalsvariant av den 5miljonersdag som regionen arrangerade på Högskolan för någon månad sedan. Intresset för Gört-dagen på högskolan var mycket begränsat, man hade räknat med 1400 deltagare och det slutade med att ca 700 var anmälda och tillslut var det betydligt färre som närvarade. Allt detta spenderade man 5 miljoner av våra skattepengar på. Almedalssatsningen är mycket mer rimlig och begränsad, enligt tidningarna så kostar denna satsning 600ksek.

Jag har inte haft möjlighet att granska dessa siffror mer men lyckas man åstadkomma en tredagars arrangemang i Almedalen med en utställningsplats i gatuplan och seminarier samtidigt som 22 tjänstemän och mer än 30 politiker är där för den summan så är det riktigt prisvärt. Bara kostnaden för 22 tjänstemän lär vara över 350ksek*1, lägg sedan till 30 politiker som är där så finns det inte mycket kvar för konsultkostnader, lokalhyra och profilmaterial.

Mycket av seminarierna och diskussionerna i år kommer säkert handla om den nya regionkartan som statens utredare nu har lämnat till regeringen. Även Region Gävleborg har såklart seminarier om detta men det som slår mig när jag i natt läste vilka som deltar är att det är bara storregionsförespråkare som deltar. Varför ser man inte till att få till konstruktiva diskussioner där man blandar kritiska som positiva röster? Är det så att man inte klarar att hantera kritiska åsikter i detta sosse-projekt.

Det som ändå är glädjande för mig som moderat sjukvårdspolitiker är att det är flest seminarier som handlar om just vård och omsorg, även om Region Gävleborg inte har något sådant över huvud taget. Det finns mycket intressant att lyssna på och jag har även en del möten inbokad med aktörer/intresenter inom sjukvården vilket ska bli mycket intressant. Sedan kommer det såklart bli en del spontana aktiviteter som man innan inte har en aning om att de finns, ofta är de det mest spännande och lärorikt.

Nu är det till att packa resväskan och imorgon bär det av mot några dagars Almedalsarbete och sedan blir det lite semester.


*1
Lönekostnad 10000:-/4dagar/person
Logi och resekostnad 5000:-/person
Traktamente 1650:-/4dagar/person
Totalt 22 tjänstemän 366ksek