Hur är det att leva i SosseSverige?

Har idag lyssnat på Fredrik Segerfeldt som berättad om hur det var att leva i Sverige under 70 och 80-talet eller som han kallar det ”DDR”-Sverige. Han återgav på ett sätt som jag själv känner igen mig mycket i. När vi växte fanns exempelvis bara två statliga TV-kanaler och radiokanaler.  När monopolet utmanades av Stenbeck, som började sända TV via satellit från England, så blev sossarna rasande. Man diskuterade då på allvar att förbjuda parabolantenner för att rädda ungdomen från kommersiell TV. Detta kan låta som värsta kommunistlandet, men det var så sossarna i Sverige betedde sig.

När sedan sossarnas maktmonopol utmanades och det blev borgerlig regering 1976 så benämnde s-eliten detta som att en statskupp hade genomförts. Att detta hade skett i en demokrati med allmänna fria val ville man inte kännas vid. Man hade kommit så långt i sossefieringen att partiet och staten hade blivit samma sak.

Att partiet var så sammankopplat med staten och andra rörelser såg man inte som ett problem utan snarare att så ska det vara och alltid förbli. Att LO kollektivanslöt sina medlemmar till SAP var för dem helt naturligt. I gengäld gav man LO ensamrätt att företräda arbetstagarna och man fick egna privilegier och förmåner från staten som knappats kunde hända i någon annan västerländsk demokrati. Man gav andra delar av ”rörelsen” monopol och i gengäld fick man ekonomiskt och personellt stöd att vinna de kommande valen.

Dessa kopplingar finns även lokalt i länet och i Gävle. Det är ingen slump att rörelsens Unga Örnar i Gävle är de som bedriver en del av ungdomsgårdarna eller att Landstinget ger ut en propagandatidning om hur fantastiskt allt är mitt under valrörelsen förra året. Den så omdebatterade Nordkorea TV som landstinget genomförde är också ett sådant exempel.

Segerfeldt beskriver även på ett intressant sätt hur partiet har förvrängt Sveriges historiebeskrivning. 1981 tog sossarna fram sin nya utrikesdoktrin där man bestämde att Sverige inte skulle ha synpunkter på andra länders politiska system, vilket innebar att man bl.a. struntade i att kritisera länder som inte uppfyller de mänskliga rättigheterna. Han visar då en bild från 1989 där man kan se dåvarande statsministern Ingvar Carlsson hålla Mugabe i Zimbabwe i handen och han uttalade stöd för den förhatliga regimen där. Det tas även fram exempel hur man stödde Pol Pots regi i Kambodja som mördade en stor del av befolkningen. Vårt eget kommunalråd i Gälve,  Jörgen Edsvik, förnekar problemen med yttrande friheten och mänskliga rättigheter i Kina förra året.

Varför lär man inte ut detta i skolorna, hur kan partiet ha lyckats att försköna sin historiebeskrivning på ett sådant sätt. Jag vet när jag gick i skolan så påtalade jag detta för mina lärare, men det fanns då ingen förståelse och den verkar inte finnas idag heller. Jag lyfte även fram hur läromedlen beskrev hur bra socialism och kommunism var medan man förkastade kapitalismen och liberalismen, inte det heller ville lärarnas kännas vid. Det till och med stod i skollagen att skolan skulle forma den socialistiska människan.

Fortfarande idag har inte S gjort upp med sin historia, det finns till och med doktorsavhandling som beskriver hur fel bild man fortfarande ger av det som hände i Ådalen 31. Än idag står Löfven och säger att det är fortfarande samma kamp mellan arbete och kapital som Ådalen, tänk om han även kunde berätta vad som egentligen där.

Sverige har kommit en bra bit på väg att avsossifiera Sverige och befria oss från dess grepp om samhället och instutitionerna. Alliansen han göra en del under sina 8 år i regeringsmakten, men det återstår fortfarande mycket kvar att göra. När ska LO släppa greppet om SAP och tillåta att även borgerliga personer kan företräda arbetstagare? När ska LO sluta att pumpa in pengar i SAPs valrörelser? När ska sossarna förstå att man i demokratiska val så är det naturligt att man förlorar makten emellanåt. Mycket har hänt nationellt men i Gävle och Landstinget har sossarna styrt i snart hundra år och där har inte befrielsen börjat ännu.

Det var en riktig bra föreläsning som vi i Alliansen fick ta del av idag och det gav många funderingar om hur det egentligen står till i Sverige, tack Fredrik och tack Attila som arrangerade detta.