Återigen demonstrerar socialisterna mot sig själva.

Första maj är en dag som fascinerar. Det är socialisternas stora dag då de går ut och demostrerar mot sig själva. Att de inte tröttnar, i över hundra år har de hållit på med detta utan att någon har lyssnat. Frågan är vad de ska demonstrera mot idag? Är det mot s-regeringen antiarbetslinje, s-landstingets sjukvårdsfientliga politik eller det maktfullkomliga s-styret i Gävle kommun? Vad ska de skriva på deras plakat? Är det stoppa överbeläggningarna på Gävle sjukhus? Är det för höjda kommunal och landstingskatter? Är det för större barngrupper i förskolan?

Det kanske fanns en tid när demonstrationer var det enda rätta för att få gehör för sina frågor och vad man ansåg vara viktigt, det var för över hundra år sedan men idag kan man fråga sig till vilken nytta de demonstrerar. Är det verkligen någon som lyssnar på det som skanderas ut i tågen eller det som de s-märkta talarna propagerar för i sina tal eller är det verkligen någon som läser det som står på plakaten som är skrivna av s-partiombudsmännen?

Vi moderater arbetar på ett annat sätt. Istället för att tvinga ut våra aktiva i välregisserade demonstrationståg så lyssnar vi till människor och till deras beskrivning av samhället. Genom att vara ett lyssnande parti som lyssnar till alla människors berättelser så kan vi utveckla vår politik och ge de politiska svaren på de utmaningar människor ser.

Om nu det verkligen finns personer i demonstrationstågen som har något de själva vill berätta så är vi moderater beredda att lyssna och det gör vi alla dagar på året inte bara idag.