Idag presenteras oppositionens budgetalternativ i regionen

Idag presenterar moderaterna och våra samarbetspartier i regionen våra budgetförslag. Sedan 2006 har Samverkan Gävleborg lagt gemensamma budgetförslag och vi har lyckats och fått igenom vårt alternativ i fullmäktige vid ett par tillfällen. Nu har det parlamentariska läget ändrats och sedan i sedan i höstas består majoriteten nu av tre vänsterpartier och ett Centerparti och dessa partier har en relativ betryggande majoritet i fullmäktige.

Av den anledningen väljer vi partier i Samverkan Gävleborg (M,FP,KD och SVG) att lägga fram våra egna budgetalternativ. Vi partier kommer fortsätta vårt nära samarbete men vi kommer nu intensifiera arbetet med att utveckla våra partiers politik. Planen vi har är att inför valet 2018 återigen lägga gemensam budget.

I vårt budgetförslag från moderaterna fortsätter vi att bedriva en ekonomisk ansvarsfull och patientfokuserad politik. Vi prioriterar sjukvården och stärker upp den med viktiga satsningar på exempelvis primärvården, barn och ungdomssjukvården och fler vårdplatser. Vi lägger även krav på den centrala administrationen att effektivisera för att där skära i kostnaderna.

Utöver detta presenterar vi vår långsiktiga investeringsplan där vi bl.a. satsar på fler parkeringsplatser och ny akutmottagning på Gävle sjukhus och renovering av vårdavdelningar där vi ska ha fler enkelrum.

Trots dessa satsningar ser vi till att det är ordning och reda i ekonomin och ser till att vi förvaltar Gävleborgarnas pengar på bästa och effektiva sätt.

Imorgon på Regionstyrelsen får vi se majoritetens alternativ och på fullmäktige om två veckor ska vi debattera detta.

Läs mer om vårt budgetalternativ: Ny Moderaternas budget 2016

Dyr kortsiktig lösning på rekryteringsproblemet i Regionen.

Igår fick vi på regionstyrelsen veta att man har för avsikt att ge våra sjuksköterskor som arbetar inom dygnet runt verksamhet en extra månadslön. Detta presenterades som en av flera åtgärder för att långsiktigt lösa rekryteringsproblematiken inom Region Gävleborg. Hela satsningen kostar 40miljoner i år och man tar av de extra intäkter vi fått genom att man återbetalar AFA pengar. Den första reaktionen var försiktigt positivt, men när man tänker efter så är frågan om detta verkligen löser några problem eller skapar det fler

Frågorna vi ställde direkt var:

• Vad händer efter första året, det är klart att det är positivt att man premierar vår personal som gör bra insatser men hur kan en engångsutbetalning var en långsiktig lösning?
• Vad säger andra personalgrupper som inte berörs, sjuksköterskor i icke dygnetrunt verksamhet, undersköterskor som arbetar tillsammans i dygnet runt verksamheten. Jag har redan blivit kontaktad medarbetare som tycker detta är orättvist och kommer söka sig från regionen.
• Hur ska detta finansieras? 40miljoner motsvarar 25 vårdplatser så det är inte några småsummor direkt.
• Vilka fler ”långsiktiga” åtgärder har man för avsikt att genomföra?

Detta är endast en kortsiktig lösning på ett problem som varit känt i flera år. Vi har i oppositionen har varnat för att vi kommer få brist på sjuksköterskor och p.g.a. av att vi inte är en tillräcklig bra arbetsgivare så kommer vi få svårt att konkurrera med andra. En extra månadslön gör inte att vi blir attraktivare som arbetsgivare utan det gör att man kanske stannar kvar ett tag till trots dessa brister.
Den rödgröna majoriteten borde redan då ha lyssnat på oss i oppositionen och istället för att prata bort problemet och tycka att vi i oppositionen svartmålar våra verksamheter så skulle man ha agerat.

Vi i oppositionen har sedan länge presenterat förslag på åtgärder för att bli en bra arbetsgivare.

• Nytt ledarskap som är närvarande och lyssnar till personalen.
• Organisera i fler självstyrande enheter för att korta beslutsvägar och ökat inflytande från personalen
• Skapa möjlighet för fler karriärvägar och en bra löneutveckling
• Fler fasta anställningar

Sista ordet är inte sagt i detta ännu, frågan avgörs i juni på regionfullmäktige

Hur är det att leva i SosseSverige?

Har idag lyssnat på Fredrik Segerfeldt som berättad om hur det var att leva i Sverige under 70 och 80-talet eller som han kallar det ”DDR”-Sverige. Han återgav på ett sätt som jag själv känner igen mig mycket i. När vi växte fanns exempelvis bara två statliga TV-kanaler och radiokanaler.  När monopolet utmanades av Stenbeck, som började sända TV via satellit från England, så blev sossarna rasande. Man diskuterade då på allvar att förbjuda parabolantenner för att rädda ungdomen från kommersiell TV. Detta kan låta som värsta kommunistlandet, men det var så sossarna i Sverige betedde sig.

När sedan sossarnas maktmonopol utmanades och det blev borgerlig regering 1976 så benämnde s-eliten detta som att en statskupp hade genomförts. Att detta hade skett i en demokrati med allmänna fria val ville man inte kännas vid. Man hade kommit så långt i sossefieringen att partiet och staten hade blivit samma sak.

Att partiet var så sammankopplat med staten och andra rörelser såg man inte som ett problem utan snarare att så ska det vara och alltid förbli. Att LO kollektivanslöt sina medlemmar till SAP var för dem helt naturligt. I gengäld gav man LO ensamrätt att företräda arbetstagarna och man fick egna privilegier och förmåner från staten som knappats kunde hända i någon annan västerländsk demokrati. Man gav andra delar av ”rörelsen” monopol och i gengäld fick man ekonomiskt och personellt stöd att vinna de kommande valen.

Dessa kopplingar finns även lokalt i länet och i Gävle. Det är ingen slump att rörelsens Unga Örnar i Gävle är de som bedriver en del av ungdomsgårdarna eller att Landstinget ger ut en propagandatidning om hur fantastiskt allt är mitt under valrörelsen förra året. Den så omdebatterade Nordkorea TV som landstinget genomförde är också ett sådant exempel.

Segerfeldt beskriver även på ett intressant sätt hur partiet har förvrängt Sveriges historiebeskrivning. 1981 tog sossarna fram sin nya utrikesdoktrin där man bestämde att Sverige inte skulle ha synpunkter på andra länders politiska system, vilket innebar att man bl.a. struntade i att kritisera länder som inte uppfyller de mänskliga rättigheterna. Han visar då en bild från 1989 där man kan se dåvarande statsministern Ingvar Carlsson hålla Mugabe i Zimbabwe i handen och han uttalade stöd för den förhatliga regimen där. Det tas även fram exempel hur man stödde Pol Pots regi i Kambodja som mördade en stor del av befolkningen. Vårt eget kommunalråd i Gälve,  Jörgen Edsvik, förnekar problemen med yttrande friheten och mänskliga rättigheter i Kina förra året.

Varför lär man inte ut detta i skolorna, hur kan partiet ha lyckats att försköna sin historiebeskrivning på ett sådant sätt. Jag vet när jag gick i skolan så påtalade jag detta för mina lärare, men det fanns då ingen förståelse och den verkar inte finnas idag heller. Jag lyfte även fram hur läromedlen beskrev hur bra socialism och kommunism var medan man förkastade kapitalismen och liberalismen, inte det heller ville lärarnas kännas vid. Det till och med stod i skollagen att skolan skulle forma den socialistiska människan.

Fortfarande idag har inte S gjort upp med sin historia, det finns till och med doktorsavhandling som beskriver hur fel bild man fortfarande ger av det som hände i Ådalen 31. Än idag står Löfven och säger att det är fortfarande samma kamp mellan arbete och kapital som Ådalen, tänk om han även kunde berätta vad som egentligen där.

Sverige har kommit en bra bit på väg att avsossifiera Sverige och befria oss från dess grepp om samhället och instutitionerna. Alliansen han göra en del under sina 8 år i regeringsmakten, men det återstår fortfarande mycket kvar att göra. När ska LO släppa greppet om SAP och tillåta att även borgerliga personer kan företräda arbetstagare? När ska LO sluta att pumpa in pengar i SAPs valrörelser? När ska sossarna förstå att man i demokratiska val så är det naturligt att man förlorar makten emellanåt. Mycket har hänt nationellt men i Gävle och Landstinget har sossarna styrt i snart hundra år och där har inte befrielsen börjat ännu.

Det var en riktig bra föreläsning som vi i Alliansen fick ta del av idag och det gav många funderingar om hur det egentligen står till i Sverige, tack Fredrik och tack Attila som arrangerade detta.

Återigen demonstrerar socialisterna mot sig själva.

Första maj är en dag som fascinerar. Det är socialisternas stora dag då de går ut och demostrerar mot sig själva. Att de inte tröttnar, i över hundra år har de hållit på med detta utan att någon har lyssnat. Frågan är vad de ska demonstrera mot idag? Är det mot s-regeringen antiarbetslinje, s-landstingets sjukvårdsfientliga politik eller det maktfullkomliga s-styret i Gävle kommun? Vad ska de skriva på deras plakat? Är det stoppa överbeläggningarna på Gävle sjukhus? Är det för höjda kommunal och landstingskatter? Är det för större barngrupper i förskolan?

Det kanske fanns en tid när demonstrationer var det enda rätta för att få gehör för sina frågor och vad man ansåg vara viktigt, det var för över hundra år sedan men idag kan man fråga sig till vilken nytta de demonstrerar. Är det verkligen någon som lyssnar på det som skanderas ut i tågen eller det som de s-märkta talarna propagerar för i sina tal eller är det verkligen någon som läser det som står på plakaten som är skrivna av s-partiombudsmännen?

Vi moderater arbetar på ett annat sätt. Istället för att tvinga ut våra aktiva i välregisserade demonstrationståg så lyssnar vi till människor och till deras beskrivning av samhället. Genom att vara ett lyssnande parti som lyssnar till alla människors berättelser så kan vi utveckla vår politik och ge de politiska svaren på de utmaningar människor ser.

Om nu det verkligen finns personer i demonstrationstågen som har något de själva vill berätta så är vi moderater beredda att lyssna och det gör vi alla dagar på året inte bara idag.