Sökes, borttappade medborgarförslag

Som medborgare har man möjlighet att skicka in förslag till vissa kommuner och Landsting/Regionener s.k. medborgarförslag. Detta är något som i Region Gävleborg infördes efter en motion från min partikollega Birgittha Bjerkén 2009.

Varje gång ett medborgarförslag kommer in till Regionen så beslutar fullmäktige vem som ska hantera förslaget och om frågan ska återkomma till fullmäktige för beslut. Ett medborgarförslag ska hanteras inom ett år och om så inte är fallet så ska man återkomma till fullmäktige där man motivera varför medborgarförslaget inte har hanterats och om det ska fortsätta att beredas.

Detta kan låta som en enkel struktur och de flesta kommunerna klarar av att hantera detta på ett bra sätt, men så är inte fallet i Regionen. Det har nu framkommit att många av de medborgarförslag som har inkommit sedan start inte har hanterats utan har skickats till Landstingsstyrelsen/Regionstyrelsen och där har man inte tagit tag i dem. Ansvaret för att inte frågorna har hanterats ligger såklart på styrelsens ordförande som bär ansvaret för att lyfta upp frågor till styrelsen för att de sedan skickas vidare till fullmäktige för beslut.

Nu har vi fått en lista på 22 olika medborgarförslag som inte har hanterats, en del så gamla som februari 2011. Det är många bra förslag som jag gärna ser att man får bifall till.

Det är pinsamt att en så pass stor organisation som Region Gävleborg inte kan hantera förslag från våra medborgare utan att de helt enkelt bara glöms bort. Jag hoppas att man nu har hittat på alla förslag och att det inte dyker upp några fler när man letar vidare.

Anonyma brev

Vi regionpolitiker blir ofta kontaktad av allmänhet och av vår personal som vill berätta om hur saker och ting ligger till inom sjukvården och regionen. Ibland ringer människor och ibland får jag mail men det kommer även en del anonyma brev.

Det är lite tråkigt när avsändaren är anonym, då blir det svårt att följa upp och fråga vidare om det som de vill berätta för mig. Det är även svårt att återkoppla när vi har agerat i frågan. Får jag mail så är jag noga med att alltid svara. Jag följer även inkommande posten till regionen för att se om någon skickat in synpunkter eller frågor den vägen. Det är viktigt för mig att det är lätt att få kontakt med oss politiker.

Däremot är jag mycket noggrann med att aldrig avslöja vilka som kontaktat mig, jag vet att det finns en oro bland personalen om att berätta för oss politiker. De är helt enkelt rädda för att det ska komma till chefernas kännedom att de har kontaktat politiken. Detta får jag höra när jag är ute och gör besök i våra verksamheter och de anonyma breven som skickas till mig är ett tydligt tecken på denna rädsla.

Det senaste brevet som kom till mig var från en f.d. anställd som skrev om mycket konstigheter som har hänt i landstinget. Det handlade om höga konsultkostnader, massflykt från sjukhuset, chefer som avsätts och byts ut. Personen beskriver även hur medarbetare på LOV (ledning och verksamhetsstöd) saknar arbetsuppgifter och att arbetsmiljön är allmänt dålig.

Brevet avslutas med att personen anser att det är märkligt att inga journalister eller politiker gräver och ifrågasätter det.

Allt arbete som vi i oppositionen gör kommer inte fram till våra medarbetare och väljare. Frågan är hur vi ska kunna förmedla vad vi gör på ett enkelt och tillgängligt sätt. Frågar man majoritetens företrädare så kan de nog berätta att de anser att vi gräver för mycket i detaljer. Men det är klart att vi alltid kan göra mer.

Kan vi oppositionspolitiker påverka då? Absolut, inte på samma sätt som om vi satt i majoritet men vi har en tydlig uppgift i opposition och vi gör skillnad. De skillnader som vi gör kommer inte heller fram till personalen och väljarna vilket jag tycker är frustrerande.

Då var det dags igen

Nu har den nya S-regeringen blåst liv i storregiondiskussionen igen, suck. Denna fråga har diskuterats under flera omgångar och vi har suttit i oändligt antal möten de senaste åren och diskuterat detta utan att komma någon stans. Till slut under förra mandatperioden kom man i Gävleborg fram till att vi skulle bilda region med oss själva och då trodde och hoppades jag att det skulle bli lugnt i denna fråga under denna mandatperiod, men inte.

Alla regionivrare hoppas nu på att regeringen ska sätta ned foten och tvångsgifta de gamla landstingen med varandra och alla hoppas att just deras drömregion ska bli av. Vi vet att just i mellansverige så har vi haft svårt att komma fram till en gemensam syn på hur en storregion ska kunna se ut och att nu regeringen ska göra alla dessa regionpolitiker nöjda en ren utopi.

Nu kommer vi lägga ytterligare massor av tid på att diskutera vem som ska bilda region med vem, vilka sjukhus ska läggas ned, vart ska residensstaden vara o.s.v. Detta kommer ta tid och kraft från det viktiga arbetet att förbättra hälso- och sjukvården för våra länsinvånare.
Dessutom sitter nu säkert S-strategerna på Sveavägen och räknar på hur man ska dela in landet för att säkerställa fortsatta S-styren i de kommande regionerna. Hur kan man rita kartan för att ta makten i Stockholm läns landsting, hur säkerställer man makten i Uppsala o.s.v.

Historien upprepar sig.