Så jag var inte förvånad när Allianspartierna, S och MP kallade till pressträff och meddelande att man kommit överens om hur en minoritetsregering ska kunna regera.
Vill man läsa en mer genomgående analys av de olika alternativen som fanns så kan man läsa Fredriks Schultes blogg. Jag delar helt Fredriks analys och slutsats att detta är det bästa för Sverige och för Alliansen.
När man nu läser hur förhandlingarna gått till och lyssnar till Stefan löfven så påminner detta mycket om hur S arbetar lokalt och regionalt. Det är riktigt provocerande se hur självgod statsministern är där han helt saknar insikt hur verkligheten ser ut och att han faktiskt inte har något starkt stöd i riksdagen. Jag tror att historien kommer upprepa sig när han kommer inse att Alliansen inte kommer passivt stödja regeringens jobbfientliga politik. Vi får inte glömma att Stefan försöker regera tillsammans med två extrempartier, vänstern och miljöpartiet, som båda är jobb och tillväxtfientliga partier. Har inte han stöd av dem för sina förslag så är Alliansen större och kommer vinna omröstningarna i riksdagen.
Detta innebär att valrörelsen är inställd för denna gång, men vi är väl förberedda att genomföra en sådan om ny regeringskris uppstår. Jag skulle inte bli förvånad om regeringen kommer avgå under de kommande fyra åren, och då är jag och moderaterna i Gävleborg beredda att arbeta för Alliansseger.
Nu ska vi använda de kommande åren att bedriva en konstruktiv och ansvarstagande oppositionspolitik samtidigt som vi ska utveckla vår egen politik inom viktiga områden. Vi ska även utveckla våra kampanjmetoder och hur vi kommunicerar med väljarna. Att vi inte kunde vinna valen i september beror inte på att vi inte har de bästa svaren för Sveriges utmaningar utan mycket berodde på att vi inte lyckades sätta de rätta bilderna och ha en tillräcklig bra dialog med väljarna.