Vilka är våra politiker?

Idag rapporterar media om bristen på kandidater till kommun och landsting med invandrarbakgrund. Man har tidigare rapporterat huruvida partiernas listor har en bra fördelning mellan män och kvinnor.

Jag kommenterade detta idag på radion och fick frågan om det är viktigt att man har ”rätt” andel med t.ex. utländsk bakgrund. Jag påpekade då att det är viktigt att våra kandidater på valsedlarna återspeglar samhället i stort, vi ska ha förtroendevalda från samhällets olika grupper för att kunna skapa större möjligheter till att möta väljarna i sin vardag.

Det är alltid svårt att se på enstaka listor och dra slutsatser på hur partierna arbetar med detta. Vi moderater i länet försöker få våra listor att spegla samhället i stort. Detta innebär att vi vill ha förtroendevalda med stor mångfald ur många aspekter, exempelvis kön, ålder, utrikes födda, yrken, social bakgrund, inkomster o.s.v. Detta är så klart svårt när antalet platser är mycket begränsande.

Jag har utvärderat våra valbara kandidater på våra listor i länet för att se hur vi har lyckats med våra mål.

• Vi kan generellt säga att vi har listor med jämn könsfördelning d.v.s. ungefär 50% män och kvinnor (detta helt utan kvotering)
• Vi är underrepresenterade av människor med utländsk härkomst, vi har ca 4% medan i Gävleborg är det ca 10%. 
• Åldersgrupperna mellan 25 och 65 har vi en bra sammansättning. Och antalet pensionärer speglar samhället bra. Vi saknar däremot en del yngre människor under 25 men vi saknar också människor över 80år.
• Vi har en relativ bra spridning på offentlig anställda, men saknar en del privatanställda. Vi har relativt många företagare och på landstingslistorna har vi överrepresentation av landstingsanställda. 

Vi kan konstatera att det finns fortfarande en del att göra, men att få listor som exakt återspeglar samhället är omöjligt. Våra förtroendevalda är människor som själva har sökt sig till politiken och om vi har rätt antal ur en viss grupp, t.ex. 35 åriga offentliganställda kvinnor, så kan vi inte säga nej om det är någon ytterligare som vill engagera sig. Alla människor behövs i politiken.

Det som däremot är viktig är att vi är medvetna om detta och försöker hitta former som gör att fler grupper kan och vill engagera sig och detta arbetar vi med hela tiden i moderaterna.

Slutopererat på Sandviken sjukhus

Igår gjordes den sista operationen på det så välrenommerade Dagkirurgin i Sandviken. Det är tråkigt att den röd-gröna(s-c-mp) landstingsmajoriteten har valt att lägga ned en så bra verksamhet som har vart välkänd i hela landet och mycket uppskattad av våra patienter och personal.

Ny hänvisas alla dessa operationer till centraloperation på Gävle sjukhus där man håller på och bygger nya lokaler i det nya operationshuset.
Vi moderater, tillsammans med våra samarbetspartier, kämpade hårt för att få ha dagkirurgin kvar och vi lyckades hålla nedläggningsbeslutet borta under en längre tid men nu har man alltså gjort sista operationen och stänger verksamheten.

Det finns en del reflektioner att göra hur detta har hanterats.

När vi bestämde att vi skulle bygga nytt operationshus på Gävle sjukhus så var ny dagkirurgisk enhet med i de första skisserna, sedan blev det val och vips så var detta våningsplan tomt. Vi förstod då att man redan hade planerat för nedläggning i Sandviken men man kunde inte stå för det i valet. Vi i oppositionen föreslog då att det lediga våningsplanet skulle användas till en ny akutmottagning.

När sedan valet var över så bestämde sig s-c-mp att lägga ned dagkirurgin i Sandviken och flytta dessa operationer till Gävle sjukhus. Såklart blev det ramaskri hos både patienter och personal, men inget av deras eller våra protester hade någon betydelse.

Så nu igår gjordes den sista operationen. Lokalerna finns kvar och ingen vill säga innan valet vad man har för planer för sjukhuset. Jag hoppas att det finns intresse från någon annan att bedriva operationsverksamhet i dessa lokaler, vilket är något som vi kommer se över efter valet när vi är med och bildar en ny majoritet. Vi vill att man tar fram en helhetsplan för sjukhuset i Sandviken där det framgår vilka befintliga verksamheter och nya som ska finnas där.

Intensiv midsommarvecka

Det har varit en intensiv vecka med mycket landstingspolitik. Veckan har både innehållit budgetfullmäktige i två dagar och idag landstingsstyrelse.

Fullmäktige i veckan var sista innan valet och det märktes, sossarna blir allt mer pressade och irriterade medan vänsterpartisterna blir alltmer ideologiska. De två dagarna bestod även av en hel uppsjö av interpellationer där vi i oppositionen lyfte viktiga aktuella frågor.
Budgetdebatten blev ändå ganska lugn, vi i Samverkan påvisade en alternativ budget som prioriterar sjukvården. Vid omröstningen blev det spännande. Dagens majoritet har endast ett mandats övervikt och vi trodde nog att någon ur majoriteten skulle rösta med oss när det gällde extra resurser till primärvården och att landstinget ska tillhandahålla Daisyspelare för våra synskadade, tyvärr så vågade inte någon ur majoriteten rösta med oss. Jag antar att det är lite valfrossa för en del.

Under interpellationsdebatterna så handlade det mycket om situationen på akuten i Gävle där läget är riktigt akut med personal som säger upp sig i protest och allmänt kaos. När vi i oppositionen lyfter upp problem som patienter och personal upplever blir majoriteten allt mer irriterad. Deras strategi är att gömma alla problem och hoppas att inte väljarna ska ställa dem till svars. Vi i Samverkan Gävleborg däremot lyfter fram våra förslag om hur vi vill se ett framtida ledarskap i landsting. Det blev även en del diskussioner om BB i Hudik där den förhatliga strategiska planen kom på tal igen.

Vänsterpartiet fokuserade mycket på att kritisera våra privata vårdgivare och tjatar om sitt mantra att stoppa alla vinster och privata aktörer i vården. När vi frågar dem om vilka vårdcentraler de vill stänga så blir de tyst. Det verkar tro att man kan ha valfrihet utan att det finns något att välja på. När de hävdar att det är riskkapitalister som driver de privata alternativen blir jag riktigt upprörd. Att påstå att t.ex. personalen på Praktikertjänst, som har belånat hus och hem för att förverkliga sin dröm, är riskkapitalister som placerar miljoner i skatteparadis har det gått för långt.

Vi behöver fler som vill bedriva en bra hälso- och sjukvård inte färre.

Nu blir det ett par dagar ledigt med midsommarfirande, glad midsommar.

Allvarligt läge inför sommaren

I veckan släppte vårdförbundet sin lägesrapport inför sommarperioden. De redovisar där hur de ser på möjligheten att landstingen ska kunna bedriva en säker hälso- och sjukvård i sommar. Läget är mycket bekymmersamt i landet och just Landstinget Gävleborg är ett av de landsting som har mest allvarliga problem.

Som en följd av detta så möttes ett av landstingsråden, jag och vårdförbundets ordförande i länet i radion för att där diskutera läget och vad som kan göras för att få till bra bemanning. Vi i oppositionen har under flera år påpekat problemen vi har med att rekrytera personal och efterfrågat åtgärder för att komma till rätta med det. Vårdförbundets ordförande beskrev på ett mycket bra sätt hur läget ser ut och jag kan bara konstatera att jag delar hennes uppfattningar.

Det som kanske är mest oroande är majoritetens helt frånvarande verklighetbeskrivning. Landstingsrådet anser inte att vi har problem med att få vår personal att trivas i landstinget. Han anser, till skillnad från både oss i oppositionen och vårdförbundet, att vår personal trivs bra på jobbet med Landstinget Gävleborg som arbetsgivare.

Efter varje sommar har jag efterfrågat en uppföljning på bemanningsläget under sommaren. Det som vi då fått redovisat har inte stämt överens med de berättelser som jag får höra från vårdpersonalen eller den utvärdering som vårdförbundet gör varje sommar.

Att landsting har svårt att få ihop bemanning under sommarmånaderna är inte så konstigt. Bemanningen har blivit alltmer slimmad inom vården och det finns ingen större flexibilitet. Är någon sjuk eller ska ha semester så är det arbetskollegorna som måste gå in och arbeta extrapass.

Vi har under flera år påpekat behovet av en ny personalpolitik där vi ser och lyssnar till vår personal och ger dem möjlighet att påverka. Vi har därför lyft fram ett alternativt ledarskap, ett ledarskap som är lyssnande och närvarande.

Läs rapporten här: Vårdförbundets smmarrapport 2014.pdf