Döm om min förvåning när vi dyker upp där på Folkhögskolan så informeras vi om att vi inte är välkomna! Man i princip kastar ut oss från mötet. Hur tänker man då? Först bjuder man in många att delta i arbetet med planen och sedan när man ska ta in synpunkter en andra gång så är man inte längre intresserad av vad de politiska partierna tycker i länet. Frågan man ställer sig är när ska vi övriga få ge våra synpunkter på utvecklingen av länets framtida kulturverksamhet. Remisstiden avslutades igår.
Vill man ha en plan som är förankrad eller vill man endast att kultureliten ska få komma till tals, märkligt? Efter lite diskussion så får vi nu tid att sammanställa våra synpunkter skriftligt och skicka in, frågan är hur dessa synpunkter kommer behandlas när man inte verkar vara så intresserad.
Den bild jag får när jag samtalar med gävleborgare och berörda får jag höra hur man nekar patienter en bra rehabilitering. Man tillåter inte längre dessa personer att söka sig till andra rehabiliterare än våra egna inom primärvården eller länsrehab i Sandviken. Att Sandviken inte klarar av att ta emot alla som har behov att komma dit blev ännu mer uppenbart igår när de berättade att över en 1/3 av alla remisser de får nekas att komma till Sandvkiken.
Det finns mycket mer för oss politiker att göra i detta och först av allt måste låta våra patienter bli mycket mer involverade i reahabiliteringsplanen och låt dem själv få avgöra vart man vill få sin rehab. Det fungerar så på andra ställen så varför ska inte Gävleborgarna få välja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar