Kulturplan och Neurodagen

Igår spenderades dagen i Bollnäs. Tanken var att jag tillsammans med övriga oppositionsråd på förmiddagens skulle deltagit i en remisskonferens om länets kulturplan. I våras fick alla partier och andra remissinstanser ha åsikter om ett första utkast på länets kulturplan, vilket i princip inte innehöll någonting. Igår var det dags för en andra remissrunda med en konferens där version två av planen skulle ha diskuterats, som nu innehåller mycket intressant kulturverksamhet.

Döm om min förvåning när vi dyker upp där på Folkhögskolan så informeras vi om att vi inte är välkomna! Man i princip kastar ut oss från mötet. Hur tänker man då? Först bjuder man in många att delta i arbetet med planen och sedan när man ska ta in synpunkter en andra gång så är man inte längre intresserad av vad de politiska partierna tycker i länet. Frågan man ställer sig är när ska vi övriga få ge våra synpunkter på utvecklingen av länets framtida kulturverksamhet. Remisstiden avslutades igår.

Vill man ha en plan som är förankrad eller vill man endast att kultureliten ska få komma till tals, märkligt? Efter lite diskussion så får vi nu tid att sammanställa våra synpunkter skriftligt och skicka in, frågan är hur dessa synpunkter kommer behandlas när man inte verkar vara så intresserad.

På eftermiddagen däremot så var mottagandet mycket bra när NHR (Neurologiska Handikappades Riksförbund) hade sin årliga sammankomst på NHR dagen. Vi fick höra hur rehabiliteringen verkligen fungerar för dessa patientgrupper, och det är mycket skrämmande. Enligt den enkät de har gjort så har utbudet av rehabilitering försämrats i länet.

Den bild jag får när jag samtalar med gävleborgare och berörda får jag höra hur man nekar patienter en bra rehabilitering. Man tillåter inte längre dessa personer att söka sig till andra rehabiliterare än våra egna inom primärvården eller länsrehab i Sandviken. Att Sandviken inte klarar av att ta emot alla som har behov att komma dit blev ännu mer uppenbart igår när de berättade att över en 1/3 av alla remisser de får nekas att komma till Sandvkiken.

Det finns mycket mer för oss politiker att göra i detta och först av allt måste låta våra patienter bli mycket mer involverade i reahabiliteringsplanen och låt dem själv få avgöra vart man vill få sin rehab. Det fungerar så på andra ställen så varför ska inte Gävleborgarna få välja?

Först nedskärningar i vården sedan miljoner till kultur och bussar

Idag diskuterade landstingstyrelsen den analys som fullmäktige beställde i juni. Läget för landstiget är mycket allvarligt, kostnaderna ökar i högre takt än vad intäkterna gör. I den analys som vi fick se idag så vill gärna landstingsmajoriteten skylla på någon annan. Orsaken till landstingets kris är att vi super och röker för mycket, rör för lite på oss, har för låg utbildning, är arbetslösa och dessutom blir vi äldre. Dessa parametrar är något som landstinget inte kan påverka, stämmer det? Den slutsatsen är nog lite för enkel för att vara korrekt.

Självklart kan landstinget/länet påverka arbetslöshet utbildningsnivå o.s.v. men då på längre sikt. Förklarar detta att divisionerna går med underskott? Jag har väldigt svårt att tro att vi röker och dricker mer i år som gör att divisionerna går med underskott. Dessutom tro jag inte Gävleborgarna blir så mycket äldre i år än vad vi trodde när vi gjorde budgeten för ett år sedan. Har vi lägre utbildning nu än för ett år sedan, knappast.

Den andra delen i uppdraget som fanns var att det skulle presenteras en åtgärdsplan. Den antydan till åtgärdsplan som vi idag fick ta del av var mycket märklig och vi kände igen det mesta. Lägg ned sjukhus, centralisera, höj skatten. Löser dessa åtgärder problemen? Absolut inte! Så länge kostnadsökningstakten är högre än intäktsökningstakten så kommer ingen skattehöjning lösa några problem på sikt, det skapar oss endast tillfällig respit. De senaste skattehöjningarna som de röd-gröna har genomfört har inte löst några problem utan underskotten fortsätter att finnas.

Slutet på dagens möte blev ännu märkligare. Majoriteten visade sina satsningar som de tänker sig att genomföra. Mer miljoner till kulturen i länet, mer pengar till kollektivtrafiken. Hur detta ska finansieras ville man inte prata om och att det tar resurser från sjukvården förnekade man.

Imorgon fortsätter debatten i frågan, då är det dags för en heldag med landstingsfullmäktige i Bollnäs.

Vad är orsaken till sjukvårdens återkommande underskott?

Vi har under flera år påpekat brister hur landstingets ekonomi sköts från den högsta ledningen. Vi har en styrelseordförande som är väldigt ointresserad av de ekonomiska frågorna trots att vi varje år räddar ett positivt resultat med hjälp av extra skatteintäkter och engångsintäkter. I juni fick vi i oppositionen igenom ett beslut i fullmäktige att landstingstyrelsen ska göra en grundläggande analys av orsakerna till att hälso- och sjukvården alltid går med underskott och återkomma med en handlingsplan.

Idag hade vi ett extra snabbinkallat styrelsemöte där man skulle presentera denna grundläggande analys. Vad var det man då redovisade? Kort och gott var det inget nytt. Orsaken till de ständiga underskotten ska enligt denna redovisning bero på att vi har en allt äldre befolkning, låg utbildningsnivå och vi lever osunt. Dessa delar år såklart en del av de utmaningar vi står inför inom landstinget men de framställs alltid som vi inte kan göra någonting åt dem. Det är alltid någon annans fel varför vi inte klarar av en ansvarsfull ekonomi. Dessa orsaker kan inte förklara varför de flesta av landstingets hälsocentraler går med underskott eller varför kirurgin går med ständiga underskott, det måste såklart ha andra orsaker men dessa fick vi inte redovisat.

Nästa vecka ska vi få förslag på en handlingsplan som ska göra att vi kommer till rätta med de orsaker som gör att vi går med underskott. Det ska bli mycket intressant om man lägger fram förslag på hur vi kommer tillrätta med en allt äldre befolkning eller den låga utbildningsnivån eller att vi lever osunt. Jag är övertygad om att det finns en annan handslingsplan man vill förverkliga.

Från oss moderater och Samverkan Gävleborg kommer vi såklart göra en analys av de underlag vi fått och göra det vi kan för att hitta de verkliga orsakerna och arbeta fram bra förslag såväl långsiktigt som kortsiktigt för att en gång för alla få ordning på landstingets ekonomi.

Anonyma brev som beskriver hur landstinget fungerar

Jag blir ofta kontaktad av personer som har åsikter om landstinget och hälso- och sjukvården speciellt. Jag uppskattar dessa kontakter mycket eftersom det ger mig bra informationer som jag kan använda i det politiska arbetet samt att det ger oss bra feedback på det arbete vi gör. Dessa kontakter sker oftast via telefon eller mail men jag får även en del anonyma brev.

De som är anonyma har oftast kritik som riktar sig mot landstingets ledning som de vill förmedla till mig. Att man som anställd inte vågar lyfta fram sina synpunkter är något som jag ofta får berättat för mig, det har tidigare beskrivits som att vi har en rädd organisation som skräms till tystnad. För mig är detta helt oacceptabelt. Tyvärr verkar det som detta problem blir allt större och större. Samtidigt som jag får höra om hur personalen upplever detta så får jag även höra hur man nu har börjat sluta att bry sig. Vi ska, till skillnad från idag, ha en organisation som präglas av öppenhet och ärlighet med ett ledarskap som är lyssnande och närvarande.

En dag på 105an

Idag har jag tillbringat dagen på hjärtavdelningen på Gävle sjukhus. Jag har följt med en av våra sjuksköterskor på ett arbetspass och sett hur personalen på avdelningenarbetar. Jag har tidigare gjort liknade verksamhetsbesök och gått med och ”praktiserat”, före sommaren var jag en dag på strokeavdelningen och ett kvällspass på akuten. Idag deltog jag som en del av vårdförbundets projekt ”Gå i mina skor” som innebär att de bjuder in politiker och chefer att gå med en sjuksköterska en dag.

Det var en relativ lugn dag där det inte har några överbeläggningar på 105an utan det fanns faktiskt lediga vårdplatser. Det är mycket lärorikt att vara med och se hur man arbetar och få möjlighet att ställa frågor och höra hur de upplever sin arbetssituation. När det för en gång skull är en lugn dag så finns det mer tid för samtal, vilket är nyttigt. Samtidigt hade det vart bra att se hur de har en dag när det är överbeläggningar och vilket stress personalen då utsätts för.

Jag fick även möjlighet att träffa ett par av våra kardiologer och höra hur de arbetar vilket också var mycket värdefullt.

Återträff med sjuksköterskor på Gävle sjukhus

Idag träffade jag tillsammans med några av mina oppositionsrådskollegor ett gäng sjuksköterskor på Gävle sjukhus. De har bjudit in hela landstingstyrelsen för att resonera om sjuksköterskornas arbetsvillkor och löner. Majoriteten valde att ignorera inbjudan så det blev endast oss i oppositionen som var där. Att vi valde träff med sjuksköterskor istället för att diskutera kulturplan skapade irritation hos majoritetens landstingsråd, trots att vi informerade dem tidigt om detta. Att man själv inte vill träffa personal får stå för dem, men jag kan inte förstår att man kan bli så upprörd över att vi lyssnar till dem. Märkligt!


Jag träffade även denna grupp i juni och även dagens möte var mycket givande. Det framkommer mycket synpunkter om hur landstinget fungerar och vad som kan bli bättre. Helt klart kan vi konstatera att det finns väldigt mycket att göra när det gäller personalpolitiken och då handlar det bl.a. om att gå från fina formuleringar i våra policyers till handling.