Konkreta åtgärder för att motverka läkarflykt.

I veckan presenterade vi den rapport som ger en bild av orsakerna till varför Landstinget Gävleborg har så svårt att rekrytera läkare och varför många läkare väljer att sluta hos oss. Detta har bl.a. inneburit att vi idag har landets högsta kostnader för hyrläkare per invånare.

Till denna sammanställning ger vi även konkreta förslag vad vi från politiken kan göra för att vända denna utveckling. Vi föreslår bl.a:

• Den viktigaste frågan är att minska toppstyrningen. Detta kan man göra genom att tillskapa fler självständiga enheter med tydliga uppdrag och befogenheter. Ett bra exempel på möjlig fristående enhet är dagkirurgin i Sandviken.
• Mer flexibla arbetsformer. T.ex. bör det vara möjligt att kombinera sin anställning hos landstinget med anställningar hos andra arbetsgivare. Möjligheten att kombinera sitt kliniska arbete med forskning bör förbättras och uppmuntras. Det bör även vara möjligt att kombinera kliniskt arbete med chefstjänst.
• Skapa bättre utvecklingsmöjligheter för personalen. Genom t.ex. mer klinisk forskning tillsammans med Uppsala och läkemedelsföretagen. Genom att vi ligger mer i framkant i den medicinsktekniska utvecklingen blir vi mer attraktiv som arbetsgivare.
• När personal väljer att sluta sin anställning hos oss så ska det erbjudas bra och kvalitativa avslutningssamtal gärna med någon utanför den egna organisationen. Avslutningen ska vara i positiv anda för att underlätta för personalen att återkomma och att de pratar gott om landstinget.

Däremot blir jag förvånad när landstingsråden håller sig undan och väljer att skicka fram direktören att kommentera vår rapport. Han vidhåller sin uppfattning att det inte råder läkarflykt trots att 200 av 800 läkare har slutat under de senaste två åren. Att han även påstår att alla har fått möjlighet till avslutningssamtal är också anmärkningsvärt. Vi har fått uppgifter från alldeles för många läkare som säger att de inte har fått några sådana erbjudanden. Vissa säger även att vi är de första överhuvudtaget som har kontaktat dem och vill höra deras syn på landstinget. Man påstår även att läkarna har de möjligheter som vi föreslår när det gäller flexibilitet och forskning visar på en avsaknad av verklighetsförankring. Det finns säkert ställen hos oss där detta fungerar väldigt bra, men även här har vi hört för många berättelser som säger någonting helt annat.

Jag hade hoppats på en helt annan inställning från majoriteten. Det är viktigt att vi ser verkligheten som den ser ut och tillsammans sätter oss ned och försöker komma till rätta med de problem som finns. Men ser man inte problemen så har man också svårt att göra någonting åt dem.