Föräldrar oroliga över flytt av ”barnakuten”

Landstinget planerar för att flytta det akuta omhändertagandet av barn från barnkliniken till akuten på Gävle sjukhus. Idagens GD är det en bekymrad mamma som känner sig orolig för vilka konsekvenser detta kommer få för hennes son som ofta uppsöker sjukhuset.

Jag har full förståelse för hennes oro och jag känner på samma sätt. Jag har själv åkt akut in till sjukhuset med mina barn i vid olika tillfällen och har någon gång fått förmånen att åka direkt med ambulans till barnkliniken men jag har även suttit och väntat på akuten med min dotter. Att få förmånen att komma direkt på barnkliniken där specialutbildad personal tar hand om oss har för mig känts mycket bättre än att sitta på akuten, även om personalen där gör ett fantastiskt jobb. Samtidigt kan jag förstå att det blir påfrestande för personalen på barnkliniken när det kommer in akuta fall mitt på natten.

Jag hoppas att man verkligen funderar igenom denna förändring noggrant Det kanske vore bättre om man gjorde om barnklinikens lokaler så de bättre passar för en verksamhet där man även tar hand om akuta patienter.

Intressant hälsoprojekt på psykiatrin i Gävle.

Idag har Samverkan Gävleborg vart på studiebesök på psykiatrin och fått ta del av det hälsoprojekt man bedriver där. Det är mycket glädjande att se hur man arbetar med de patienter man har inom psykiatrin för att förbättra den fysiska hälsan hos sina patienter. De små kostnader som detta är gör stor skillnad och minskar trycket på sjukvården och framförallt så får patienterna en bättre hälsa.

Vi fick även bra information om hur man arbetar på psykiatrin och fick se deras nyrenoverade lokaler. Tyvärr har det visat sig att trycket på psykiatrin har ökat kraftigt de senaste åren och de lokaler som är nyrenoverade är inte anpassade för detta. Detta visar på hur viktigt det är att man planerar långsiktigt och har stor flexibilitet när vi bygger om eller bygger nya lokaler för sjukvården. Det enda vi vet med säkerhet att inget kommer vara som det alltid har varit utan vi lever i en tid när förändringarna går allt snabbare.

Hur ska vi komma till rätta med problemen på barnklinikerna?

Vi i oppositionen beskylls ofta av majoriteten att vi svartmålar landstinget och att p.g.a. det så har vi problem med att personalen slutar och vi har brist på läkare. Vår uppgift som politiker är att se våra samhällsproblem och genom att vara lyhörda så ska vi hitta förslag på politiska lösningar. Alla vi politiker gör detta för att vi gillar vårt län med våra två landskap och att Gävleborg ska bli bättre att leva och bo i.

Vi har under en längre tid påpekat problemet med att våra läkare slutar på våra sjukhus, där vi har lyft fram barnklinikerna som extra allvarligt. Nu har man valt att återigen ta in dyra konsulter för att lösa problemet, jag tror inte att det är den bästa lösningen. Däremot så skriver en f.d. anställd en väldigt bra insändare i dagens GD om problemet och att ett nytt lyssnande ledarskap krävs för att komma till rätta med problemen.

Arbetslinjen ska även gälla oss politiker.

I går och idag har man i media lyft fram politikers förmåner man har när man slutar som heltidspolitiker. Jag blev kontaktad av en väljare i morse som var väldigt upprörd över politikers villkor. Sanningen är att villkoren skiljer sig rejält beroende om man är över eller under 50 år när man slutar med politiken.

Eftersom jag inte är över 50 så gäller inte politikerpension. Jag har faktiskt sämre villkor än jag hade när jag arbetade på Ericsson. Är man yngre en 50 år så har man rätt till ett års ersättning efter att man har slutat och ersättningen är 80% av den genomsnittliga ersättningen och efter det är man helt utan skyddsnät. För de som lämnade Ericsson i Gävle förra året fick de en årslön i avgångsvederlag med 100% ersättning och man fick även extra påslag på 1400kr per månad under det året. Eftersom politiska uppdrag inte är a-kassegrundande så har jag ingen rätt till a-kassa trots att jag betalar in till försäkringen varje månad, vilket innebär att efter ett år så har jag ingen ersättning alls. På Ericsson så har man rätt till a-kassa efter det första året. Under de år jag är heltidspolitiker saknar jag dessutom tjänstepension vilket innebär att jag får lägre pension än om jag hade arbetat på Ericsson.

Däremot är villkoren orimliga för de som får politikerpension. Att det inte ställs några krav alls på de som slutar med politiken efter 50 år känns verkligen konstigt, arbetslinjen bör även gälla de politikerna. Det är bra att SKL nu ser över villkoren och jag hoppas att man även ser över villkoren för oss under 50år. Det är viktigt att man skapar ett system som gör det möjligt för alla människor kan ta politiska uppdrag under en viss tid i livet oavsett vilken ålder man är eller vad man har för bakgrund.

Tid för ansvar

Igår fick vi kommunal- och landstingsråd regeringens budget presenterad för oss av finansministern och idag har våra lokala allianspolitiker presenterat budgeten för media. Det känns väldigt tryggt med en regering som prioriterar ordning och reda i statens finanser samt satsar på åtgärder som dämpar den nya ekonomiska krisen. Man har alltså inte lyssnat på oppositionen som alltid upprepar sitt mantra – för sent och för lite.

Hur påverkar denna budget Gävleborg? Tyvärr så bromsar nu världsekonomin in och det påverkar såklart även Sverige och Gävleborg. Tillväxttakten minskar vilket innebär att våra skatteintäkter inte ökar i så snabb takt som vi tidigare beräknat. Samtidigt kommer inte arbetslösheten minska utan risken att den ökar istället. För de kommuner och landsting som har ordning och reda i ekonomin med ett överskott i resultatet så finns det marginaler att ta utav. För landstinget Gävleborg så har det funnits vissa marginaler men risken är nu uppenbar att det lilla överskott som har funnits nu blir ett underskott.

I Samverkans budgetförutsättningar vi presenterade i juni så förutspådde vi att det skulle bli en skakig höst och planerade därför för ett resultat som var ganska högt, 256mnkr jämfört med de röd-grönas 71mnkr. De röd-grönas resultat är nu mer eller mindre borta i och med att skatteintäkterna blir lägre än vi tidigare planerat för.

För Gävleborg hade det vart bra om det lokala röd-gröna styret också tog sig tid för ansvar.

Glädjande besked, blivande föräldrar får fortsätta att välja sjukhus.

För ett år sedan bestämde tjänstemännen i landstinget att man skulle tvinga blivande mammor i Gävle som ska föda med planerat kejsarsnitt att åka till Hudiksvall. Som sjukvårdspolitiker blev jag då såklart upprörd eftersom det skulle hindra det fria patientvalet. Glädjande nog så backar nu tjänstemännen från detta förslag.

Enligt tidningarna så anser man nu sig klara volymerna i Hudiksvall utan dessa förlossningar från Gävle och man pratar nu om att försöka få blivande mammor att frivilligt välja Hudiksvalls sjukhus istället. Denna approach är mycket mer smakfull och tilltalande. Genom att man fortsätter ger en bra sjukvård och ett bra bemötande i Hudik så kommer fler söka sig dit.

Oroväckande ranking från Hjärt- och lungfonden

En av de viktigaste utmaningar vi har som sjukvårdspolitiker är att arbeta med att förbättra hälsan för Gävleborgarna. Vi har tillsammans med majoriteten konstaterat att två områden som vi är extra viktigt att arbeta med, det är psykisk ohälsa, minska förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar.

Ett sätt att se huruvida vi förbättrar hälsan i länet är att följa olika typer av mätningar och utvärderingar. Därför är det med stort intresse jag läser den rapport som Hjärt- och lungfonden presenterade igår, och tyvärr är resultatet ganska nedslående. När man rankar 71 olika sjukhus i landet så hamnar tyvärr våra sjukhus långt ned i tabellen. (Bollnäs plats 58, Gävle plats 59 och Hudik plats 64) Dessutom har vi tappat i deras kvalitétsindex vilket är oroväckande.

Nu hoppas jag att man inom verksamheterna kollar igenom vad som gör att vi nu har tappat i mätningen och snabbt kommer med förslag på åtgärder. Vi har under en längre tid fått höra hur man har satsat inom detta område och därför hade jag förväntat mig att våra placeringar skulle förbättras i dessa mätningar. Jag vet att man gör otroligt mycket ute i våra verksamheter för att förbättra detta och det är så att denna ranking inte visar en heltäckande bild, men signalerna oroar mig.

Nytt lågvattenmärke av maktfullkomliga sossar

I fredags fick vi länspolitiker uppleva ett nytt lågvattenmärke när det gäller maktfullkomliga socialdemokrater. Region Gävleborgs styrelse hade sammanträde och en så enkel sak som att välja ledamöter till de utskott som ska arbeta under styrelsen skulle göras. Det blev en turbulent stämning där länets ledande sossar blev upprörda och sura när de själva inte skulle tillsätta ordförandeposter.

Det är helt klart att varken sossarna i landet eller i länet har insett att det är nya tider. Man är inte ensamt det stora partiet som ställa och styra som man vill. Idag finns det två ungefär likstora partier och då krävs det en helt annan attityd till dialog och samarbete.

Vi kan bara konstatera att det var tur att ingen utanför den politiska kretsen fick se detta spektakel i fredags. Jag hoppas verkligen att man i sosseledningen i länet rannsakar sig själva och skärper till sig i framtiden.

Intressant studiebesök på röntgenavdelningen på Gävle sjukhus

En av de roligaste delarna i uppdraget som landstingsråd är att vara ute i verksamheterna på studiebesök. Idag har jag besökt röntgenavdelningen i Gävle. Syfte var bl.a. att bilda mig en uppfattning om hur läget ser ut med interventionsverksamheten. Det har under sommaren skrivits en del om de svårigheter Gävle sjukhus har haft att bemanna denna verksamhet, och man har tvingats att skicka många patienter till Uppsala. Vi har tidigare besökt kärlkirurgen och nu idag besökte vi röntgen.

Vi fick en bra redovisning om hur verksamheten fungerar och vilka behov verksamhetschefen ser. Det var mycket intressant att höra deras behov om mer långsiktig planering när det gäller investeringar, man föreslog bl.a. att man skulle ha en femårig investeringsplan istället för dagens tre-åriga. Vi fick även bekräftat att det finns stora utmaningar när det gäller bemanningssituationen. Vi fick även möjlighet att se de olika utrustningarna och fick alla begreppen förklarade för oss.

Tyvärr fick vi inte möjligheten att sitta ned med några ur personalen och höra deras berättelser om hur det är att arbeta där vilket vi ofta ges möjlighet till när vi är ute i verksamheterna. Det är bl.a. genom personalens berättelser vi politiker kan bilda oss en uppfattning om hur landstinget fungerar i verkligheten.

Bra resultat första halvåret, men väldigt osäker framtid.

Nu har landstingsledningen valt att släppa delårsbokslut för de första 6 månaderna. Vi kan glädjande konstatera att vi har lyckats överträffa resultatet jämfört med budget. Detta beror helt och hållet på att skatteintäkterna är högre än budgetart. Sverige går riktigt bra så här långt under 2011, detta beror på såväl bra världskonjunktur som en bra ekonomisk politik i Sverige. När arbetslösheten sjunker och Sverige går bra så får landsting och kommunerna högre skatteintäkter, vilket stärker kommunkassan.

Däremot så är nettokostnadsökningen högre än budgeterat, 1.7%(jan-juli) och 2.3%(helår) jämfört med budgeterat 1.5%, vilket är oroväckande. Fortfarande går division medicin och operation med underskott, -35 resp -29, trots höga uppräkningar och årliga extra anslag de senaste åren. Detta accepteras utan några vettiga förklaringar. Frågan man ställer sig hur länge ska detta få fortgå?

Även om landstinget har klarat ekonomin det första halvåret så ser tyvärr framtiden inte lika ljus ut. Vi har en eventuell finanskris runt om i världen som även kommer slå mot Sverige och landstinget. Vi har redan fått den första prognosen från SKL som visar på lägre uppräkning av skatteintäkterna. Läget för de kommande åren är mycket allvarlig och nu krävs det att vi verkligen tar tag i ekonomin, majoriteten kan inte längre sitta med armarna i kors.

Det är dags att ta Socialstyrelsens rapporter på allvar.

Igår presenterade SKL och socialstyrelsen öppna jämförelser av cancersjukvården. Det är en 160sidor lång rapport som beskriver skillnader i cancervården i landet. Det anmärkningsvärda är att när landstingsledningen kommenterar denna rapport så säger man att vi är ett genomsnittligt landsting. Frågan jag ställer mig då är om de har läst samma rapport som jag har läst.

I den första tabellen i rapporten, relativ 5-årsöverlevnad vid cancersjukdom, som ger en övergripande bild av resultatet när det gäller cancervård ligger landstinget Gävleborg sist. Skillnaden mellan Halland, som har de bästa siffrorna, och Gävleborg är visserligen inte så stora men att blunda för faktumet att vi har sämst resultat är oroväckande. Vad orsaken beror på är något vi får titta på. Detta resultat behöver inte bero på att vi inte ger våra patienter en bra behandling utan en orsak kan t.ex. vara den låga utbildningsnivå vi har i länet, vilket vi långsiktigt måste komma åt. För mig som moderat sjukvårdspolitiker är denna rapport en väldigt allvarlig signal och att vi har en stor utmaning framför oss, men som vanligt håller sig den politiska majoriteten sig borta.