Den röd-gröna röran fortsätter

Igår blev det klart att sossarna regerar vidare med miljöpartiet och centern. Jag är inte förvånad att sossarna väljer att fortsätta med denna konstellation. Genom att införliva centern i sossemajoriteten och låta centerfolket stå till svars för den förda politiken lyckas sossarna hålla sig undan från ansvar. Att sedan centern rasar i väljarstöd förvånar ingen, förutom vissa centerpartister. Valresultatet är entydigt, väljarna gillar inte den förda politiken. Ett motiv som sosse-centern framförde i samband när man bytte sida var att landstinget behöver en stark majoritet, man hade en ganska stark majoritet under de 1,5 år som gått men nu ska man regera på den svaga grund som man förut sa var omöjlig att göra. 

 Vad kan vi förvänta oss nu av majoriteten, absolut ingenting? Det är samma gamla trötta sossepolitik som genomförs, som nu dessutom blir ännu mer dominerande inom majoriteten, och vi kan alla se konsekvenserna av den förda politiken. Det finns ingen kostnadskontroll inom hälso- och sjukvården. Personalen flyr landstinget och vi har svårt att rekrytera ny personal. Vi ligger sist i SKLs öppna jämförelser där alla landsting jämförs med 250 olika indikatorer. Korridårvården fortsätter. Vi har Sveriges högsta landstingskatt. Vi kommer helt enkelt få se fortsatta skattehöjningar och strukturella sparpaket, det är de enda åtgärder som de röd-gröna verkar känna till.

 Det är nu dags att alla borgerliga partier nu börjar fundera på hur vi långsiktigt kan skapa den ickesocialistiska majoritet som landstinget verkligen behöver. Den inslagna vägen med en splittrad borgerlighet varken är eller kommer vara en framgångsrik väg.